Hur kristna moralnormer betraktas

VAD är det som gör en kristen till en verklig kristen? Bör inte hans moral ha en viktig andel i detta, och bör inte hans moralnormer vara högre än icke-kristnas moralnormer? Om det inte vore så, i vilket avseende skulle den kristne då kunna mena att hans religion är överlägsen de icke-kristna religionerna? Och slutligen: Om någon menar sig vara kristen, bör inte hans moralnormer då vara de normer som finns i bibeln?

Det var en tid då kristenhetens kyrkor i stort sett grundade sina moralnormer på bibeln. Men hur betraktar kristenhetens kyrkosamfund kristna moralnormer i vår tid?

I en artikel i Dallas Morning News för 6 augusti 1970 heter det: ”Kyrkosamfunden granskar sexualiteten. Förenade presbyterianska kyrkan och lutheranerna godtar den nutida uppfattningen.” Hurudan är denna nutida uppfattning?

Artikeln visar i fortsättningen att lutheranernas uttalande går ut på att ”sexuellt umgänge utom äktenskapet är en växande realitet i vår tid” och att ”en kategorisk förklaring att detta är orätt innebär att man nalkas problemet formalistiskt i stället för i överensstämmelse med sammanhanget”. Med i stort sett samma tankegångar framhåller de presbyterianska uttalandena att ”det kan förekomma ovanliga omständigheter under vilka utomäktenskapliga sexuella förbindelser inte behöver strida mot intresset för en trogen omsorg om en äktenskapspartners väl”.

Kommittéer med experter som tillsatts av de två samfunden har utarbetat uttalandena, som lägger fram en liberal och till nutiden anpassad syn inte bara beträffande otukt och äktenskapsbrott utan också med avseende på homosexualitet, abort, onani och konstgjord sädesöverföring. Ingenting av detta är orätt i sig självt, hävdar man; ”det hela beror på omständigheterna”. Lutheranernas dokument antogs formellt såsom uttryck för denna kyrkas ståndpunkt. Presbyterianernas uttalanden antogs för studium av denna kyrka.

Sådana uppfattningar kommer till uttryck också i andra samfund. I en metodistkyrka i San Francisco sammanvigde prästen Lloyd Wake två manliga homosexuella. (Daily Pilot, 27 mars 1971) Den anglikanske teologen Norman Pittenger vid Cambridge University har framlagt ett förslag till en regelsamling för etiskt uppförande bland homosexuella. — Caspar Star-Tribune, 16 januari 1971.

Det är naturligtvis sant att det inte är alla religioner som öppet eller officiellt uttalar sig gillande om sådana uppfattningar beträffande moral, och inte heller gör alla prästmän det. Men de flesta av dem ger stillatigande sitt godkännande genom att låta medlemmar som bedriver sådant behålla en god ställning inom kyrkosamfundet. Har inte du funnit att det är så?

Det är allmänt bekant att den romersk-katolska kyrkan med stor kraft har motsatt sig abort såväl som skilsmässa och födelsekontroll. Men det är lika allmänt bekant att i många starkt katolska länder är andelen barn födda utom äktenskapet mycket stor. Vi nöjer oss med att citera ett exempel: Den officiella katolska veckotidningen Orientación (24 september 1967) publicerade uppgifter som visade att 66,5 procent av alla födslar i Salvador var utomäktenskapliga. Prostitutionen är också utbredd i många katolska länder. Den italienska veckotidningen Lo Specchio meddelade att 100.000 prostituerade var verksamma i själva Rom på senare år. Trots att det är så vanligt med konkubinat, äktenskapsbrott och otukt i många sådana länder är det sällsynt att människor blir uteslutna på grund av sådana sedvänjor. Därför fortsätter de att frodas.

Har du någon gång frågat prästen eller pastorn i din kyrka hurudan hans syn på kristna moralnormer är? Hans svar skulle kunna förvåna dig.

Hur förhåller det sig med Jehovas vittnens uppfattningar och ståndpunkt i jämförelse med det som beskrivits här? Följer de den nutida tendensen?

Deras ståndpunkt är i korthet följande: De tror på bibelns beskrivning, som visar att Gud, då han skapade människan, gav människorna deras manliga och kvinnliga egenskaper. (1 Mos. 1:27) På grund av detta och på grund av att de sexuella förmågorna har samband med avlandet av liv (vilket bibeln beskriver såsom heligt), erkänner de att Gud ensam har myndighet och rätt att säga vad som är tillbörligt och gott och vad som är otillbörligt och ont i fråga om bruket av våra sexuella förmågor. På grund av livets helgd menar de också att avsiktligt dödande av ett levande foster genom abort är mord. — 1 Mos. 9:6; 2 Mos. 21:22, 23.

I en kommentar till Jehovas vittnens trosuppfattningar heter det i New Catholic Encyclopedia (1967), band 7, sidan 846: ”Bortsett från födelsekontroll, en angelägenhet som de överlåter åt det gifta parets eget avgörande, är deras äktenskaps- och sexualmoral mycket sträng. ... De betraktar bibeln som grunden till sin tro och rättesnöret för sitt uppförande.”

Men vad säger bibeln själv om sexualmoral? Tar den hänsyn till ”ovanliga omständigheter” såsom rättfärdigande av äktenskapsbrott, otukt eller homosexualitet? Hebréerna 13:4 förklarar: ”Äktenskapet må hållas i ära bland alla och äkta säng bevaras obesmittad; ty otuktiga människor och äktenskapsbrytare skall Gud döma.” Och i 1 Korintierna 6:9, 10 läser vi: ”Vad! Vet ni inte att orättfärdiga människor inte skall ärva Guds rike? Låt er inte vilseledas. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken män som hålls i och för onaturliga syften eller män som ligger med män, varken tjuvar eller giriga människor eller drinkare eller smädare eller utpressare skall ärva Guds rike.” (NW) Är inte detta tydligt och omisskännligt till sin innebörd?

Jehovas vittnen tror också att de för att behålla Guds ynnest måste förbli rena såsom en församling. De vet att en liten surdeg kommer en hel deg att jäsa och att ett dåligt äpple kommer att göra att alla äpplena i en hel korg ruttnar, och de inser att en omoralisk person på liknande sätt, om han tillåts vara kvar i en församling, kommer att ha en besudlande verkan på de andra i församlingen. Alla som handlar omoraliskt utsätter sig alltså för risken att bli ”uteslutna”, dvs. utdrivna ur alla församlingar av Jehovas vittnen. Det är sant att sådana personer kan tas emot i församlingen igen efter en tid, men det är först sedan de tydligt visat att de ångrat sig och har lagt bort sådana orätta förehavanden.

Vad säger bibeln om detta? Aposteln Paulus skrev följande befallning beträffande en man i den kristna församlingen i Korint som levde omoraliskt: ”I skolen driva ut ifrån eder den som är ond.” I detta sammanhang framhöll han också: ”Då jag skrev så till eder, menade jag, att om någon som kallades broder vore en otuktig människa eller en girig eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en roffare, så skullen I icke hava något umgänge med en sådan eller äta tillsammans med honom.” (1 Kor. 5:11—13) Följer man denna föreskrift inom det kyrkosamfund som du är ansluten till?

Regeln i Guds ord är att det man sår får man också skörda. (Gal. 6:7, 8) Till vad leder den nutida tendensen beträffande sex? Är det inte sant att skilsmässor och upplösta hem blir allt vanligare och att sådana upplösta familjer är fruktbar jordmån för ungdomsbrottslighet? Är det inte sant att hälsovårdsmyndigheter nu meddelar att man håller på att mista kontrollen över de veneriska sjukdomarna och att dessa når epidemiska proportioner? Och är det inte sant att antalet utomäktenskapliga barn skjuter i höjden och att allt yngre ogifta flickor blir mödrar eller genomgår abort för att undvika detta? Tror du att allt detta är resultatet av att man sått det som gott?

Guds lagar är inte bara auktoritativa utan också visa och förståndiga och till människans bästa. ”Gudaktighet är gagnelig för allt, eftersom den har med sig löfte om livet nu och det som skall komma.” (1 Tim. 4:8, NW) Ja, att man lever enligt bibelns principer leder till lyckliga, enade hem och till den belöning som består i aldrig upphörande liv i Guds ynnest. Är detta vad du önskar? Om du gör det, då inser du utan tvivel de kristna moralnormernas betydelse. Bör du inte, med tanke på att världen blir alltmer förfallen i moraliskt avseende, undvika dem som visar sig vara kristna bara till namnet och i stället söka umgänge med dem som är moraliskt rena? Du kommer att finna att sådant umgänge är vederkvickande och att det stimulerar till ett rent och sunt uppförande.