Gud utväljer med vishet dem som skall råda över jorden
I SEXTON århundraden har kristenhetens kyrkor febrilt arbetat på sitt förmenta uppdrag — världens omvändelse till kristendomen. Vilken framgång har de haft?
De har sorgligt misslyckats. Varför det? Därför att världsomvändelsen var deras eget påhitt, inte Guds mening. Om det hade varit Guds mening, skulle de ha lyckats. (Jes. 46:9, 10) Men är då inte Gud intresserad av alla människor? Jo, det är han verkligen, i högsta grad. Men under dessa nitton århundraden har han inte ägnat sig åt någon ansträngning att omvända mänskligheten i stort, och han har inte heller gett de sanna kristna i uppdrag att göra detta.
Men missförstå inte detta; det är verkligen Guds uppsåt att låta alla få möjlighet till frälsning. Och han har en fastställd tid för detta. (Pred. 3:1) Under de gångna nitton hundra åren har han emellertid varit noga med vilka han har frälst. Varför det? Därför att han ända till helt nyligen endast har utvalt dem som skall råda över mänskligheten.
Kristus börjar utväljandet
Du kommer ihåg att när Jesus Kristus var på jorden, var också han noga med vilka han valde ut. Han var visserligen här för att åvägabringa en lösen till frälsning för alla människor som tar emot den. (Matt. 20:28; Joh. 3:16) Men Kristus var på jorden i första hand för att bevisa sin ostrafflighet mot Gud, så att han kunde kvalificera sig som konung i Guds rike, som skall härska över världen med rättfärdighet. Han bar vittnesbörd beträffande sanningen om detta rike. — Joh. 18:36, 37.
Jesus Kristus var mycket angelägen om detta rike, eftersom han visste att det betydde så mycket för hans Fader såväl som för hela människosläktets liv och frid. Och precis som alla regenter, som ännu inte installerats i sitt ämbete, först och främst tänker på vilka män de skall insätta i framträdande administrativa ställningar under sig, var Jesus i första hand intresserad av dem som han skulle göra till sina medförbundna i Rikets regeringsorganisation. — Luk. 22:28, 29; Joh. 17:12.
Under bön och vägledning av Guds ande utvalde Jesus följaktligen först och främst sina apostlar. (Luk. 6:12—16) De skulle bli grundvalarna i en administrativ församling som skulle verka under hans ledning. I Uppenbarelsebokens bildspråk symboliseras denna administrativa organisation av en huvudstad, som kallas ”ett nytt Jerusalem”. Den framställs också såsom Kristi ”brud”, som skall vara förenad med honom i himlarna. Under sin tusenåriga regering över jorden kommer han tillsammans med sin ”brud” att utsträcka sin uppmärksamhet och myndighet till jorden för att härska över den i frid. — Upp. 21:1—4, 14.
Eftersom Kristus hade denna kunskap, samlade han efter sin död och uppståndelse dem som hade utövat tro på de goda nyheterna, som han och apostlarna predikade. Han utgöt helig ande över dem och gav dem i uppdrag att predika för andra och undervisa dem. På så sätt började Kristus förbereda den himmelska ”stad” eller regering som skulle råda över mänskligheten. — Apg. 2:1—4; Hebr. 11:10, 16.
Provsättningen av Kristi medförbundna tar tid
När vi läser de kristna grekiska skrifterna, lägger vi märke till att det hopp, som hölls fram för alla som tog emot det budskap som predikades på apostlarnas tid, var att de skulle få del med Jesus Kristus i hans rikes regering i himmelen. (2 Tim. 2:12; Hebr. 3:1; 1 Petr. 1:1—4) Tiden var inte inne för Gud att församla dem som skulle leva på jorden såsom mänskliga undersåtar under hans himmelska rike. Detta berodde på att Guds messianska rike inte skulle börja utöva aktivt herravälde över hela jorden förrän vid Herren Jesu Kristi andra närvaro. — 2 Tim. 4:1; Hebr. 10:13; Ps. 110:1—3.
Den långa tidsperioden innan Kristus tog Rikets makt i besittning skulle alltså användas till att utvälja, fostra, pröva och skickliggöra dessa som skulle regera med Kristus. Kraven var mycket stränga. Många blev inbjudna, men få skulle bli slutgiltigt utvalda. (Matt. 22:14) Enligt Skriften begränsade Gud antalet medlemmar, som skulle utväljas till denna administrativa församling under Jesus Kristus, till 144.000. — Upp. 7:4; 14:1—3.
En helig hemlighet uppenbarad
I förbindelse med denna administrativa församling framhåller aposteln Paulus att Gud under flera århundraden hade bevarat en ”helig hemlighet”. Den innebar att han skulle välja ut människor från Israel och från de hedniska nationerna till att bli förenade i himlarna med den utlovade ”säden”, Messias eller konungen. (Ef. 3:4—6; 1:9—11; NW) Paulus säger att förvaltningen av denna heliga hemlighet hade ”det syftet att Guds oändligt mångfaldiga vishet nu skulle genom församlingen kungöras för herradömena och myndigheterna i det himmelska”. Hur blev Guds vishet uppenbarad ”genom församlingen”? — Ef. 3:9, 10, NW.
Det är inte så att församlingen på jorden lär de himmelska myndigheterna vishet. Det är i stället så att Gud genom sitt handlingssätt och förverkligandet av sitt uppsåt i förbindelse med den kristna församlingen uppenbarar en enastående vishet, även för änglarna. — 1 Petr. 1:10—12.
Tänk först och främst på Guds vishet i sitt handlingssätt med huvudet för församlingen. Genom att offra sin Son för att avlägsna synden bevisade Jehova att hans eget regentskap är fullständigt rättvist och helt och hållet rättfärdigt. På grundval av detta offer kunde Gud nämligen förklara dem rättfärdiga som han skulle utvälja till blivande arvingar till Riket tillsammans med Kristus. Eftersom dessa skulle bli himmelska styresmän, förde Gud dem genom sin ande i familjegemenskap med honom själv och gjorde dem till andliga söner. Genom sin ande ingöt han hos dem kunskap och förvissning om deras himmelska hopp. (Rom. 3:23—26; 8:16) Jehova leder, fostrar och danar dem genom alla de prov de får genomgå, så att de blir fullständigt rustade för den plats han har för dem i sin regering. (Rom. 9:21—24; Ef. 2:10) På grund av sin fullkomliga vishet när det gäller att leda denna fostran och provsättning kan han dessutom vara säker på deras evigt förblivande lojalitet. Han kan tryggt ge dem oförgängligt väsen och odödligt himmelskt liv såsom härskare över mänskligheten. (1 Kor. 15:50—54) Men låt oss nu begrunda hur Gud också hade resten av mänskligheten i tankarna, när han prövade och godkände dessa som han skulle använda som sin regerande klass.
Förstående styresmän
Jesus Kristus, församlingens huvud, genomgick ett mycket svårt prov för att bevisa sina kvalifikationer. Om honom sägs det: ”Vi har inte såsom överstepräst en som inte kan hysa medkänsla med våra svagheter, utan en som har blivit satt på prov i alla avseenden som vi själva, dock utan synd.” (Hebr. 4:15, NW) Vilken vishet och rättvisa från Guds sida! Den präst, och härskare som han sätter över mänskligheten är inte en som saknar full förståelse för våra problem och känslor. Genom sin tidigare erfarenhet i himmelen, där han samarbetade med sin Fader i att skapa allting, förstår Guds Son hur män och kvinnor, såväl som änglar, är beskaffade. (Joh. 1:10; 2:25; Kol. 1:15—17) Men mer än så: genom att på jorden bli en människa av kött och blod fick han pröva på tjänsten för Gud under svåra förhållanden. Han har fullständig förståelse för människans problem. Han vet vad det vill säga att lida. (Hebr. 5:7—9) Alla människor kan ha fullt förtroende för Kristi prästadöme i vetskapen om att han framgångsrikt har genomgått samma provsättningar som de och vet vad människorna behöver. — Hebr. 4:14—16; Joh. 16:33.
Begrunda också Guds vishet när det gäller hans utväljande av församlingen av 144.000 medkonungar och medpräster. Det har inte varit någon tidsspillan. Under den långa perioden av nitton århundraden har dessa blivit utvalda från alla yrkesgrupper, raser och språkgrupper och med den mest mångskiftande bakgrund. Det finns helt enkelt inget problem som inte några av dem har ställts inför och övervunnit när det gällt att ikläda sig den nya kristna personligheten. (Ef. 4:22—24; 1 Kor. 10:13) Också dessa underpräster kommer att vara förstående och barmhärtiga präster, som kommer att kunna hjälpa människor av alla slag.
Vidare har Gud kärleksfullt utvalt en betydande del av dessa andliga medarvingar med Kristus bland kvinnor. I fråga om deras andliga ställning inför Gud och Kristus fanns det ”varken man eller kvinna” medan de var på jorden, och i himmelen finns det inte olika kön. (Gal. 3:28, NW) Men ändå har de bland Rikets arvingar, som varit kvinnor, erfarenhet av de problem, växlingar och tankar som hör kvinnor till, och de har bevarat ostraffligheten under provsättning såsom kvinnor. Detta är trösterikt för sådana kvinnor som vill vara trogna mot Gud och som söker liv under detta rikes regering. Hur vis är inte vår Skapare!
När utväljandet av dem som skall råda är fullbordat betyder detta välsignelser för mänskligheten
Bibelns profetior förutsade att Kristus skulle ta Rikets makt i besittning medan de världsliga nationerna ännu var verksamma. (Ps. 2:1—6; 110:1, 2) När han tog Rikets makt i besittning, skulle han tidigt ägna uppmärksamhet åt dem av de 144.000 som hade dött. Sedan skulle han fortsätta församlandet på jorden av alla sina blivande medregenter, som kallas en ”kvarleva”, i och för provsättning och slutgiltigt godkännande. (1 Tess. 4:16, 17; Upp. 12:10, 17) Världsförhållandena i uppfyllelse av profetiorna visar att vi befinner oss i de sista dagarna av detta insamlande, vilka kallas ”skördetiden”. I och med dess fullbordan och tillintetgörelsen av den nuvarande onda ordningen och dess förvaltning kommer Kristus och hans medkonungar och medpräster att påbörja den tusenåriga regeringen till välsignelse för mänskligheten. — Matt. 13:37—40; Upp. 11:18; 19:19—21; 20:1—4, 6.
Vad betyder detta nu för jordens invånare? Det betyder att det är tid för oss alla att besluta om vi vill vara villiga och lojala undersåtar under Rikets styrelse. I våra dagar kan alla som önskar det lära känna denna regerings och dess härskares principer. Vi kan nu tillämpa dessa principer i vårt liv. Om vi gör det, har vi möjlighet att få Guds beskydd genom den ”stora vedermödan”, som markerar slutet på den ofullkomliga styrelse som har sitt ursprung hos människor. Många handlar så i våra dagar. (Upp. 7:9, 10, 14—17, NW; Matt. 25:31, 32) Om vi tillhör dessa, kan vi bli detta rikes första jordiska undersåtar. Vi kan se fram emot att få vara med vid uppståndelsen av de oräkneliga millioner som har dött, varigenom de kommer att få möjlighet till liv under detta rike. — Upp. 20:11—13.
Den universelle Suveränen har alltså varit angelägen om mänsklighetens intressen när han utvalt jordens härskare. Han har inte förbisett någon. Genom sitt sätt att utvälja dessa konungsliga och prästerliga förvaltare har han med stor vishet lagt en fast grund för tron, i det att han uppenbarat sina egenskaper och kännetecknande drag, så att människor insiktsfullt kan älska och tjäna honom. Han har skapat en orubblig, oförgänglig styrelse över jorden. — Ef. 2:6, 7.
”Herradömena och myndigheterna i det himmelska” ser Guds vishet, när han på detta sätt förverkligar sitt uppsåt. (Ef. 3:10, NW) Dessa änglahärskaror underkastar sig med glädje hans messianske konungs styre. (Hebr. 1:6) Vi kan sannerligen förena oss med dem i att utropa: ”Välsignelsen och härligheten och visheten och tacksägelsen och äran och makten och styrkan må tillhöra vår Gud i evigheters evighet.” — Upp. 7:12, NW.