Vem var medern Darius?
BIBELNS skildring berättar att en viss Darejaves (Darius) var Ahasveros’ son och var ”av medisk släkt”. (Dan. 9:1) Vid omkring sextiotvå års ålder övertog han riket efter den kaldeiske kungen Belsassar, sedan Cyrus’ trupper hade intagit Babylon. — Dan. 5:30, 31.
Under medern Darius’ regering fick profeten Daniel en hög ställning inom regeringen. Längre fram, när Darius övervägde att göra Daniel till rikets främste ämbetsman stiftade andra höga ämbetsmän ett anslag mot Daniel som ledde till att han blev kastad i lejongropen. Men Daniel blev mirakulöst räddad, medan konspiratörerna och deras familjer själva blev kastade till lejonen. Kung Darius lät sedan kungöra över hela riket att ”man inom mitt rikes hela område skall bäva och frukta för Daniels Gud”. — Dan. 6:4—27.
Bortsett från de upplysningar som finns i den Heliga skrift vet man ingenting bestämt om medern Darius. Man har inte ens funnit detta namn i forntida inskrifter. Man skulle därför kunna fråga: Om Darius verkligen existerat, varför nämns han då inte i några historiska källor utanför bibeln? Kan han ha varit känd under ett annat namn?
Vissa forskare tror att medern Darius omtalas under ett annat namn i forntida historiska skrifter. Men deras identifieringar av honom stämmer ofta inte helt överens med detaljerna i bibeln. Somliga har försökt förbinda Darius med Cyrus’ son Kambyses II, men detta stämmer inte med att Darius var ”sextiotvå år gammal” när Babylon föll. Uppfattningen att Darius kanhända är ett annat namn på Cyrus själv stämmer heller inte med att Darius’ far var en meder. I Skriften kallas Cyrus uttryckligt ”persern”. (Dan. 6:28) Även om hans mor kan ha varit medisk (som vissa forntida historiker hävdar), var hans far enligt Cyruscylindern persern Kambyses I.
Andra forskare vill identifiera Darius med en förmodad ”morbror” till Cyrus, som den grekiske historikern Xenofon säger vara ”Cyaxares, son till Astyages”. Men huruvida Astyages hade en son med namnet Cyaxares är osäkert, eftersom historikern Herodotos hävdar att Astyages dog utan att ha fått någon son.
På senare tid har ett antal forskare talat för att man skall identifiera Darius med Gubaru (Gobryas), som blev Babylons ståthållare efter den medo-persiska erövringen av denna stad. Det bevismaterial de lägger fram är i huvudsak följande:
Sedan Nabonidkrönikan talat om Cyrus’ intåg i Babylon framhåller den att ”Gubaru, hans ståthållare, insatte (under-)ståthållare i Babylon”. Andra kilskriftstexter visar att Gubaru härskade över ett område som i stort sett omfattade det före detta babyloniska väldet. Medern Darius sägs ha ”blivit upphöjd till konung över kaldéernas rike” (Dan. 9:1), men han omtalades inte såsom ”den persiske konungen”, vilket var det vanliga sättet att tala om kung Cyrus. (Dan. 10:1) Det område som styrdes av Gubaru skulle därför åtminstone förefalla att vara samma område som Darius härskade över.
Eftersom Gubaru ingenstans kallas ”Darius”, har man föreslagit att ”Darius” var hans titel eller tronnamn. Till svar på invändningen att kilskriftstavlorna ingenstans talar om Gubaru såsom ”kung” framhåller de som förespråkar Gubarus identifiering med Darius att titeln kung inte heller används om Belsassar på kilskriftstavlorna, trots att hans far Nabonid hade anförtrott konungadömet åt honom.
Professor Whitcomb riktar också uppmärksamheten på att Gubaru ”insatte (under-)ståthållare i Babylon”, precis som Daniel 6:1, 2 visar att Darius ”fann för gott att sätta över riket ett hundra tjugo satraper”. Whitcomb drar därför slutsatsen att Gubaru i egenskap av härskare över härskare sannolikt titulerades konung av sina underordnade. — Darius the Mede, sid. 31—33.
I överensstämmelse med det föregående anser somliga forskare det sannolikt att medern Darius var en vicekonung, som var underordnad den högste monarken Cyrus och regerade över kaldéernas rike. De som har denna uppfattning framhåller att det heter att Darius ”mottog riket” och att han blev ”upphöjd till konung över kaldéernas rike”, vilket visar att han verkligen var underordnad en högre monark. — Dan. 5:31; 9:1.
Även om denna identifiering kan vara riktig, kan man inte anse bevisen fullt bindande. De historiska redogörelserna omtalar inte Gubarus nationalitet eller vilka hans föräldrar var, och fördenskull kan man inte fastställa huruvida Gubaru verkligen var en meder och Ahasveros’ son. De visar heller inte att han, som det framhålls i Daniel 6:6—9, hade sådan myndighet att han kunde utfärda ett påbud som gjorde det olagligt att vända sig i bön till någon annan än honom själv — vare sig gud eller människa — under trettio dagar. Det tycks vidare framgå av Skriften att Darius’ regering var jämförelsevis kort och att Cyrus därefter tillägnade sig konungadömet över Babylon. (Dan. 6:28; 9:1; 2 Krön. 36:20—23) Men enligt kilskriftstexterna innehade Gubaru sin ställning i fjorton år.
Att medern Darius inte i våra dagar med bestämdhet kan identifieras bör inte vara ägnat att förvåna. De hundratusentals kilskriftstavlor som grävts fram i Främre Orienten erbjuder fortfarande en mycket ofullständig skildring med talrika luckor och avbrott. Och de redogörelser som getts av historikerna Herodotos, Xenofon, Ktesias och Berossos (som Josefos citerar honom) skiljer sig allesammans åt och motsäger varandra på olika punkter i förbindelse med Cyrus’ regering och händelserna i samband med och efter Babylons fall.
Ett annat starkt skäl till denna brist på upplysningar om Darius ges av Daniels bok. Att Darius gynnade Daniel och befallde att alla i riket skulle ”frukta för Daniels Gud” orsakade utan tvivel starkt missnöje och förtrytelse bland de mäktiga babyloniska prästerna, under vilkas ledning skrivarna upptecknade historiens händelser. Om Darius’ regering var relativt kort, skulle det därför inte vara underligt om redogörelserna efteråt ändrats och vittnesbörden om honom undanröjts. Man vet att liknande åtgärder vidtagits på den tiden. Sådana handlingar begås till och med i vår tid i vissa länder.
Medern Darius’ historicitet är naturligtvis inte beroende av bekräftelse från världsliga källor. Bibelns historiska pålitlighet har upprepade gånger hävdats genom nya upptäckter och står i skarp kontrast till den profana historiens ofta motsägande skildringar. Som assyriologen D. J. Wiseman framhöll beträffande Daniels redogörelse om Darius: ”Skildringen har alla kännetecken på ett äkta historiskt dokument, och i avsaknad av talrika historiska redogörelser från denna tidsperiod finns det inget skäl att inte godta denna berättelse.” — The New Bible Dictionary, sid. 293.
”Jehovas utsaga till min Herre är: ’Sitt vid min högra sida, till dess jag lägger dina fiender såsom en pall för dina fötter.’ Din styrkas stav skall Jehova sända ut från Sion i det han säger: ’Drag kuvande fram mitt ibland dina fiender.’” — Ps. 110:1, 2, NW.