Skall man låta sig likriktas eller inte?
Nyttiga fakta som unga människor behöver känna till
DETTA är en fråga som ungdomar ständigt ställs inför. Den kommer upp i hemmet, i skolan och i umgänget med andra på arbetsplatsen och på fritiden.
Det är en viktig fråga. Deras liv påverkas och formas nämligen av om de låter sig likriktas eller inte. Detta har stort inflytande på deras sökande efter lycka.
Påtryckningar till likriktning
Varifrån kommer påtryckningarna till likriktning? Både från vår omgivning och inifrån oss själva.
De som du är tillsammans med, både unga och gamla, utövar dagligen inflytande på dig. De påverkar dig att se saker och ting som de ser dem eller att göra saker och ting som de gör dem. Somliga vill att du skall rätta dig efter det ena och andra efter det andra. Ofta är påtryckningarna helt motsatta varandra.
Men mycket av påtryckningarna kommer inifrån oss själva. Vi har alla en naturlig tendens att efterlikna andra. Förmodligen är det inte bara så att du liknar dina föräldrar till utseendet. Du talar troligen också som de och har vissa manér som liknar deras. Du talar det (eller de) språk som människorna omkring dig talar och äter troligen samma slags mat som de äter.
Men något mycket allvarligare är att vi har en benägenhet att efterlikna andra i deras normer för uppförandet, deras inställning och deras syn på livet. Kan man få kontroll över denna formande verkan? Och i så fall hur?
Längtan efter en förändring
I våra dagar är många unga människor besvikna och missräknade över vad de ser omkring sig. Utan tvivel ser du många ting som du vill protestera mot, och det med rätta. Ingen ärlig människa vill förneka att man bedriver en oerhörd ondska på jorden i våra dagar. Likriktning med det som är ont leder inte till förändringar till det bättre.
Bör du då beundra och önska efterlikna många unga människor i våra dagar som säger att de inte tänker rätta sig efter något eller någon? De säger att de tänker vara absolut fria och oberoende och inte göra något annat än vad de själva vill. En smula eftertanke säger oss att detta är precis lika omöjligt som att försöka behaga alla.
För att de ens skall kunna börja att vara verkligt oberoende skulle de behöva odla och tillaga all sin föda, tillverka alla sina kläder och uträtta alla andra ting i livet helt på egen hand. Ja, de skulle till och med bli tvungna att uppfinna ett eget, privat språk för att inte behöva rätta sig efter det språk som talas i deras land, med dess grammatiska regler.
En viss likriktning är livsnödvändig
Vi måste i själva verket allesammans rätta oss efter vissa ting för att förbli vid liv, inte sant? Ingen av oss kan leva utan att andas luft eller dricka vatten. Vi måste alltså rätta oss efter dessa villkor för mänskligt liv eller också upphöra att leva. När du väntar på att en lastbil med hög hastighet skall passera innan du går över landsvägen, rättar du dig då inte efter omständigheterna av hänsyn till din egen säkerhet? Hur fri och oberoende skulle du egentligen vara, om du förlorade livet och blev en död kropp?
Människor måste komma överens om vissa ting, om de skall kunna leva och arbeta tillsammans på ett framgångsrikt sätt. Hur skulle en grupp män någonsin kunna bygga något, om de inte var överens om måttenheterna, om var och en använde sitt eget måttsystem? Kan du föreställa dig hur ett hus som de byggde skulle se ut? Och vad skulle du tycka om att spela ett spel — låt oss säga en fotbollsmatch — där var och en uppfann sina egna regler och till och med ändrade på reglerna när det passade honom, mitt under spelets gång? Eller om du hade ett arbete där arbetsgivaren höjde eller sänkte lönerna och antingen betalade dig eller inte, helt beroende på vilket humör han var på?
Det är alltså inte något märkvärdigt att bara kunna finna fel eller att ha en annan mening om hur saker och ting skall skötas. Det kan vem som helst göra. Det är något helt annat att komma med lösningar, sätt att rätta till och förbättra. Detta gäller både i hemmet, i skolan, på vår arbetsplats och på alla andra platser. Att klaga bara för klagandets skull åstadkommer ingenting. Att foga sig kan ofta vara det förståndiga handlingssättet. Det kan göra vårt hemliv behagligare, vårt skolarbete effektivare och vårt förvärvsarbete mera glädjefyllt och belönande.
Ja, vi kan bespara oss en hel del huvudbry och hjärtesorg, om vi drar nytta av andras erfarenhet och hälsosamma inflytande. När det gäller erfarenhet måste vi utan tvivel hålla med om att det inte finns någon som har bättre förutsättningar att utöva det rätta inflytandet än Gud. Såsom människans Skapare känner han människan bäst. Och hans uppfattning får stöd av att han iakttagit människosläktets handlingar och ansträngningar i tusentals år. Hans ord, bibeln, ger oss den vägledning vi behöver för att veta när vi skall foga oss och när vi inte skall göra det.
När likriktning är farlig
Bibeln visar emellertid att vi absolut inte skall rätta oss efter mycket av det som vi har omkring oss. Aposteln Paulus uppmanar oss till exempel: ”Sluta upp med att ta gestalt efter denna tingens ordning, och bli i stället förvandlade genom att göra om ert sinne, för att ni må kunna för er själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja.” (NW) Eller som The New Testament in Modern English uttrycker en del av hans uttalande: ”Låt inte världen omkring er pressa in er i sin gjutform.” — Rom. 12:2.
Orsaken till att vi inte skall ”ta gestalt efter denna tingens ordning” är att den nuvarande ordningen inte är i överensstämmelse med Guds rättfärdiga normer och därför står inför sin tillintetgörelse. Men den försöker påverka oss till att bli som den. Om vi ger efter, kommer den att pressa in oss i sin gjutform.
Vi kan börja ge efter i ringa ting. Ofta är det längtan efter popularitet som sätter i gång denna försvagande process hos många unga människor. Ordet ”popularitet” kommer från latinets ”populus”, som betyder folket. Att vara populär betyder i själva verket att vara en som vill behaga människor. Vi har naturligtvis alla en naturlig önskan att bli omtyckta av andra. Men detta kan bli en fälla för oss. Trots att vi vet att något är orätt och vet vad som är det rätta handlingssättet, kan fruktan för att bli impopulära få oss att tveka att välja det rätta handlingssättet. Det är en av orsakerna till att Ordspråksboken 29:25 (NW) varnar oss: ”Bävan för människor lägger en snara, men den som förtröstar på Jehova skall bli beskyddad.”
En sak är säker: Det finns ingen möjlighet att behaga alla. Så varför inte vara angelägna om att behaga den som det är viktigast att behaga? Psalmisten David skrev om Jehova Gud: ”Hos dig är livets källa.” ”Du skall kungöra mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.” (Ps. 36:10; 16:11) Vi har sannerligen goda skäl att vilja behaga honom framför alla andra.
Dina föräldrar kanske från barndomen har lärt dig vad som är Guds vilja för hans tjänare och hjälpt dig att förstå vilket slags uppförande som behagar Gud och vilket som inte gör det. Antag nu att du blir utsatt för påtryckningar — från skolkamrater, från ungdomar i grannskapet eller från andra — att handla tvärtemot vad du har fått undervisning om. De kanske försöker få dig att experimentera med narkotika, att dricka dig drucken eller stjäla eller ägna dig åt någon annan form av omoraliskt uppförande. Eller de kanske vill påverka dig till att göra något som skulle kränka den kristna neutraliteten. Och om det medför att du blir förlöjligad, ja, till och med hotad, om du vägrar att göra som de vill? Vad kommer du då att göra?
I stället för att ge efter för påtryckningarna bör du visa dig vara en person med verklig urskillning genom att bevara dig ”lugn till sinnes”. (Ords. 17:27) Stanna upp och ställ dig själv följande frågor:
Varför skall det vara så viktigt för mig att bli accepterad av dessa personer? Är det verkligen värt att riskera hälsan och livet för att få deras godkännande? Kommer deras vänskap att medföra välsignelser som är varaktiga eller bara tillfälliga? Hur mycket bryr de sig egentligen om mig? Skulle någon av dem göra vad mina föräldrar har gjort för mig — ta vård om mig från mina späda år, ge mig allt jag behövde, ta hand om mig när jag var sjuk? Skulle jag vara något värd, om jag nu ignorerade mina föräldrars goda råd bara för att bli accepterad av någon tygellös pojke eller flicka, som aldrig egentligen gjort någonting av värde för mig? Skulle jag få hjälp att behaga Gud, livgivaren, om jag rättade mig efter en sådan person eller grupp av individer? Kom ihåg att det sägs i Guds ord: ”Du skall icke följa med hopen i vad ont är.” — 2 Mos. 23:2.
Aposteln Paulus måste strängt tillrättavisa vissa kristna i församlingen i Korint i Grekland på grund av att de beundrade vissa själviska människor och gav efter för deras skadliga inflytande. Paulus sade till dem: ”I fördragen ju, om man trälbinder eder, om man utsuger eder, om man fångar eder, om man förhäver sig över eder, om man slår eder i ansiktet.” (2 Kor. 11:20) Hur förnuftigt verkar det egentligen att söka sådana personers vänskap som bara använder oss för vad de kan få av oss och kanske samtidigt behandlar oss som underlägsna dem, medan de gör sig själva väldigt ”stora”? Bibeln säger: Ni skall tjäna Gud ”med er omdömesförmåga”. — Rom. 12:1, NW.
Påtryckningarna till likriktning är ofta försåtliga. Vurmar i fråga om kläder och frisyr utövar påtryckningar helt enkelt därför att de är ”populära” bland vissa grupper som är framträdande. Att följa dessa vurmar kan förefalla obetydligt i sig självt. Men vad ligger bakom denna vurm?
Är det bara ett försök att få ett tilldragande utseende på ett något annorlunda sätt? Då kanske det inte finns så mycket att invända mot denna likriktning. Men är motivet å andra sidan en önskan att vara framträdande, iögonenfallande annorlunda, för att därigenom få utlopp för en hög grad av stolthet och en önskan att ”överglänsa” andra? Eller finns det motiv att uppmuntra till ett lösaktigt uppförande i sexuellt avseende; eller har man vissa kläder eller en viss frisyr för att ge uttryck åt upprorsanda? Då blir det en allvarlig fråga om man skall låta sig likriktas eller inte.
Bibeln berättar om en person som lät stoltheten behärska sig ända därhän att han gjorde uppror mot Gud. Det var Guds motståndare, Satan, djävulen. Vill vi på något sätt forma oss efter hans avbild och i själva verket bli hans ”barn”? (Joh. 8:44; 1 Joh. 3:10—12) Eller vill vi efterlikna Guds Son, som vägrade att rätta sig efter världens orätta handlingssätt, trots att han blev utsatt för de största påtryckningar som någon blivit utsatt för? I stället för att foga sig efter världen kunde Jesus säga: ”Jag har besegrat världen.” — Joh. 16:33, NW.
Det är sällan lätt att vägra att bli likriktad. Men kom ihåg: Den som modigt står upp för vad han vet är rätt blir för det mesta beundrad av många. Vissa personer kommer visserligen att tala nedsättande om honom, men det beror på att de vill rättfärdiga sitt eget orätta handlingssätt genom att försöka dra ner honom på samma låga nivå där de själva befinner sig. Men ofta är det så att till och med de som hånar och förlöjligar innerst inne i hemlighet beundrar den unga mans eller kvinnas övertygelse som håller fast vid vad han eller hon tror är rätt och sant. De kanske önskar att de själva hade sådan styrka.
Ja, i stället för att bli likriktade med denna världen kan också vi besegra världen och vinna Guds godkännande och den ändlösa lycka som hans godkännande för med sig.