Du kan göra dig fri från tobaksbruk

VARFÖR röker millioner människor, när det finns överväldigande bevis för att det är skadligt för hälsan? Varför säger så många att de skulle önska sluta, men fortsätter ändå att röka? Det beror på att rökning är ”vanebildande”, som det framhölls i ett av de senaste numren av Science World. Men trots att antalet rökare ökar, finns det en grupp människor som är förvånansvärt fria från tobaksbruk.

Det är Jehovas vittnen. I en rapport i Evansville Courier, som kommer ut i Indiana i Förenta staterna, hette det om en av Jehovas vittnens sammankomster i denna stad: ”Det var måhända första gången i detta stadions historia som 6.000 eller 7.000 människor fyllde dess sittplatser utan att en dimma av rök skymde talaren.”

Varför kan man överallt bland Jehovas vittnen lägga märke till att de inte röker? Beror det på att de som blir Jehovas vittnen aldrig har varit rökare?

Inte alls. De som blir Jehovas vittnen kommer från den vanliga befolkningen, om vilken det framhölls i Guardian Weekly: ”Två av tre män är rökare, men bara en av fyra kvinnor.” Det är därför rimligt att anta att ungefär samma procent av Jehovas vittnen en gång varit rökare.

Var det lätt för dessa tiotusentals vittnen att sluta röka? Hur kunde de klara det? Om du önskar göra dig fri från denna last, kan du få hjälp av deras erfarenheter.

Rökarna påverkas olika

Det är inte alla rökare som har det ytterst svårt, när de skall sluta röka. Somliga människor röker relativt litet, och de gör detta i första hand för att vara sällskapliga. Enligt en undersökning slutade 10,2 millioner amerikaner att röka under loppet av en fyraårsperiod. Flertalet av dessa var kanhända personer som inte fann det särskilt svårt att sluta.

Ett typiskt exempel på detta är den Harvardakademiker som hade rökt måttligt under flera års tid men slutligen beslöt sig för att upphöra med denna orena vana. Han kastade bara bort sina cigarretter och rökte sedan aldrig mer. Det var relativt lätt för honom; han kände inget obehag att tala om, och efteråt kände han knappast något begär efter att röka. Men i andra fall har det varit helt annorlunda.

En före detta rökare från Saskatchewan i Canada förklarade: ”Det var en obeskrivligt svår skärseld för mig att rena kroppen från nikotin. Ibland kände jag en väldig tyngd över bröstet, precis som om musklerna hade slagit knut på sig själva. ... Ibland hade jag det så svårt att jag trodde jag skulle dö.” En man från West Virginia, som rökt mycket, sade att han blev så sjuk och svag när han slutade röka att han måste ligga till sängs i två dagar. Det är inget ovanligt att man känner sådant obehag och blir tillfälligt sjuk, när man upphör att tillföra kroppen nikotin. Det är bra att de som vill göra sig fria från tobaksbruk inser detta.

Hur man vinner seger

Du kanske har kämpat i många år för att sluta röka, men utan framgång, och du kanske känner dig mycket missmodig. Men ge inte upp! Andra som har varit precis lika beroende av nikotin har gjort sig fria från denna last.

En femtiosexårig medicine doktor och kirurg berättade nyligen: ”Jag kommer ihåg den dag jag slutade. Det var måndagen den 15 maj 1950 i Santa Barbara i Kalifornien. Denna erfarenhet har gett mig tillförsikt. När jag har ställts inför svåra problem eller uppfordrande situationer i livet, har jag ända sedan den dagen tänkt för mig själv: ’När jag kunde sluta röka, kan jag klara det här också.’ Så betydelsefull var denna seger över rökningens last för mig, eftersom jag hade misslyckats så många gånger.

Varje gång jag hade beslutat mig för att sluta, började jag till sist leta efter cigarrettfimpar i hela huset. Eller också klädde jag på mig mitt i natten och gick ut och köpte några cigarretter. Efteråt blev jag upprörd över att jag hade kommit till korta igen.

Det var vid den tiden jag började studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Jag insåg snart att det jag nu fick lära mig inte passade ihop med tobaksrökning. Men ändå fortsatte jag att röka. Under mötena brukade jag smyga mig i väg till en ’drug store’ för att få mig en cigarrett. ’Så barnsligt’, tänkte jag, ’att en vuxen man röker i smyg, precis som en barnunge.’ Jag kunde helt enkelt inte fortsätta att leva som en hycklare. Eftersom jag var övertygad om att Jehovas vittnen hade sanningen från Guds ord, insåg jag att jag måste göra ett val — antingen sluta röka eller också lämna sanningen.

Jag kommer ihåg den söndagen år 1950 — jag rökte som vanligt under pausen mellan mötena. Men den kvällen hade jag gjort slut på alla mina cigarretter, och jag avgav ett löfte om att jag aldrig mer skulle ta in en cigarrett i huset. Jag brukade emellertid ha cigarretter på min mottagning i centrum av staden. När jag kom till mottagningen följande morgon, fann jag några cigarretter kvar. Jag rökte dem och var färdig vid 11-tiden på förmiddagen. Men jag hade bestämt mig för att jag aldrig skulle röka någon mer cigarrett, och jag har inte gjort det heller.”

Förlita dig på Jehova

Denne läkare underskattade inte värdet av bön. (Ps. 55:23) Och med Jehovas, den sanne Gudens, hjälp kan också du med framgång besegra rökningens last. Aposteln Paulus sade: ”Allt förmår jag i honom som giver mig kraft.” (Fil. 4:13) Att denna kraft från Jehova Gud är tillräcklig för att hjälpa en att göra sig fri från tobaksbruk framgår tydligt av följande berättelse av en man i South Dakota, som hade börjat röka när han var sex år gammal:

”Jag rökte två paket om dagen och gjorde slut på en låda med femtio cigarrer varje vecka. Mina händer, tänder, min andedräkt — ja, hela jag — hade förorenats av nikotin. Jag kunde inte äta en måltid utan att stanna upp för att få mig en cigarrett. Det sista jag gjorde innan jag gick och lade mig var att röka; jag vaknade mitt i natten för att få mig en cigarrett; och det första jag gjorde på morgonen var att röka.

Min mor var orolig för mig. När jag var tjugoett år gammal, erbjöd hon mig 5.000 kronor om jag kunde låta bli att röka under två dagar. Jag sade åt henne att jag inte ville sluta och att jag inte hade för avsikt att sluta med något som skänkte mig så stor njutning.

Längre fram började jag vara med vid Jehovas vittnens möten och kom fram till att jag måste sluta röka, om jag ville behaga Gud och hans folk. Men jag kunde inte. Gång på gång handlade jag tvärtemot mitt beslut. Jag kommer ihåg att jag frågade ett vittne vad jag skulle göra. Han frågade: ’Har du bett Gud om hjälp?’ Jag talade om för honom att jag verkligen hade gjort det.

Han frågade: ’När ber du då?’ Jag sade att jag bad på kvällen innan jag gick och lade mig, på morgonen, när jag vaknade, och att jag brukade vända mig till Jehova, sedan jag fallit till föga och tagit en cigarrett, för att tala om för honom hur ledsen jag var för vad jag hade gjort.

Han sade: ’Är det inte när du känner begär efter en cigarrett som du verkligen behöver Guds hjälp? Det är då du bör be till Jehova om kraft att stå emot.’

Det var just vad jag gjorde hädanefter, och Jehova styrkte mig verkligen. Jag kunde sluta röka, trots att begäret satt i under flera års tid.”

Precis som det uppstår ett behov av heroin i kroppen på den som missbrukar detta ämne, uppstår det också ett behov av nikotin i rökarens kropp. När en rökare varit utan cigarretter under en kort tid, känner han sig olustig och börjar ibland till och med kallsvettas, om han får vara utan cigarretter alltför länge. Det är alltså njutbart för en rökare att röka, därför att detta skänker honom lindring, och det kan innebära en oerhörd strid att göra sig fri från tobaksbruk. Detta blir väl belyst i en ung kvinnas fall, som vuxit upp i Danmark och nu bor i New York. Hon började röka när hon var fjorton år gammal och slutade den 28 november 1970. Hon hade försökt att sluta under flera månader, men varje gång återföll hon. Hon säger:

”Jag bad till Jehova om detta, men jag var inte helt och hållet uppriktig. Jag berättade för Jehova att jag inte tyckte om att röka och därför ville sluta. Men i själva verket tyckte jag om det. Slutligen erkände jag därför i bön till Jehova att jag verkligen tyckte om att röka, men att jag ville sluta med det för att behaga honom. Slutligen lyckades jag göra mig fri från denna last genom att ständigt tänka på att behaga Gud.”

Det går att genomföra!

Om du fruktar för att du kanske inte kan sluta röka, kom då ihåg att du inte är ensam om detta. En husmor i Brooklyn i New York, som rökte tre eller fyra paket om dagen, kände det just så. Hon hade fortsatt att röka trots att hon blivit döpt av Jehovas vittnen år 1968. Hon förklarar:

”En dag sade min man till mig: ’Varför slutar du inte att röka?’ Jag genmälde: ’Hur kan du be mig göra det? Du ber mig ju att sluta leva.’ När jag insåg vad jag hade sagt, blev jag förskräckt och skämdes. Jag visste att jag inte kunde fortsätta att skrymtaktigt utge mig för att vara ett vittne men ändå fortsätta att röka. Nästa dag talade jag om för min man att jag tänkte sluta — men inte förrän efter en månad, den sista lördagen i februari 1971.

Den lördagen rökte jag hela dagen och hela natten. Nästa vecka var en mardröm. Mina händer skakade. Jag grät nästan hela tiden. Jag var sjuk; begäret var fruktansvärt. Men jag hade bestämt mig, och med Jehovas hjälp höll jag fast vid mitt beslut. Jag är nu övertygad om att personer som inte lyckas inte har någon verklig önskan att sluta. De älskar trots allt rökningen mer än de älskar Jehova.”

Om du verkligen älskar Jehova Gud, kan du utan tvivel vinna seger över rökningens last. Det är intressant att lägga märke till att en invånare i Synanon, ett samhälle i Kalifornien som inrättats för behandling av narkomaner och alkoholister och där rökning blev förbjuden år 1970, framhöll följande synpunkt: ”Om vi, som räknas som samhällets avskum, kan sluta röka, då kan också ansvarskännande personer hålla stånd mot rökningens last i en så kallad sund värld, som håller på att ta livet av sig med den farligaste av alla droger [tobaken].”

Visa att du verkligen älskar Jehova och hans rättfärdiga principer. Befria dig nu från slaveriet under rökningens last! Du kan göra det.