Översättning av bibeln — en riskfylld uppgift

BIBELÖVERSÄTTANDET har en lång historia. Redan på 200-talet f.v.t. började judiska lärde (sjuttiotvå till antalet, enligt traditionen) översätta de fem Moseböckerna, Pentateuken, från hebreiska till grekiska. Sedan dess har bibelöversättare tidvis ställts inför hårt motstånd, ofta från kyrkliga myndigheter. De har behövt vara villiga att lida och rentav dö för sitt arbete.

Hur bibeln blivit översatt till vilket som helst av de många språk som den nu finns tillgänglig på, helt eller delvis, är en berättelse som skulle fylla många sidor. Därför skall vi begrunda bara en del av denna berättelse, nämligen den del som har att göra med de riskfyllda inledande ansträngningarna att översätta bibeln till två stora språk — engelska och kinesiska.

Bibeln på engelska

Det var i slutet av 1300-talet som den första engelskspråkiga översättningen framställdes. Namnet Wycliffe är förbundet med denna version, som är grundad på den latinska Vulgata. Precis hur mycket John Wycliffe verkligen översatte är okänt i vår tid. Det är dock säkert att det rådde häftigt motstånd mot översättningsarbetet. Wycliffe och hans medhjälpare utsatte sig för de religiösa ledarnas bittra hat. Men förvånande nog blev inte Wycliffe undanröjd genom deras anstiftan, utan han dog av förlamning.

Därefter framhärdade de kyrkliga ledarna i att söka hindra att man gjorde avskrifter av Wycliffes översättning. År 1408 förbjöds slutligen vid ett kyrkomöte som hölls i Oxford under ledning av ärkebiskop Arundel bruket av den Heliga skrift på engelska. Trots prästernas förbud fortsatte man att framställa nya exemplar av den enda engelska översättning som då fanns. Bevis för detta är de nästan 200 exemplar av översättningen (av vilka många framställts efter 1420) som finns än i denna dag. Wycliffe var så hatad att hans kvarlevor grävdes upp år 1428 och brändes, och därpå kastades askan i floden Swift.

Det var inte förrän i början av 1500-talet som bibeln började översättas till engelska från de ursprungliga språken (inte från den latinska Vulgata). William Tyndale åtog sig denna uppgift. Han begav sig till London i hopp om att få stöd av biskop Cuthbert Tunstall. Men han lyckades inte få biskopens stöd.

Tyndale stannade kvar i London, men han insåg snart att prästernas inställning var sådan att han inte kunde översätta bibeln i England. Därför begav han sig år 1524 till Tyskland. I Köln påbörjades tryckningen av hans översättning av de kristna grekiska skrifterna (det så kallade ”Nya testamentet”). När de styrande i Köln fick reda på detta, satte de stopp för arbetet. Tyndale begav sig skyndsamt till Worms, där tryckningen av de kristna grekiska skrifterna framgångsrikt fullbordades. Snart såldes exemplar av denna översättning i England. Under tiden fortsatte Tyndale sitt reviderings- och översättningsarbete.

De kyrkliga myndigheterna i England var rasande. Den 4 maj 1530 brändes exemplar av Tyndales översättning vid St. Paul’s Cross i London. Mot slutet av maj utfärdades en kunglig förordning, stödd av de kyrkliga myndigheterna, vilken upptog Tyndales översättning av bibeln från hebreiska och grekiska bland fördärvliga böcker. Det förklarades bland annat: ”Avsky dem, hata dem; ta dem inte i händerna, överlämna dem till de myndighetspersoner som begär att få dem.” Beträffande dem som inte lydde detta hette det vidare i förordningen: ”Kyrkans prelater, som har vård om och tillsyn över edra själar, bör nödga er, och er furste bör tukta och straffa er.” Det gjordes omfattande ansträngningar att förstöra översättningarna i England och i andra länder.

Ett av skälen till att Tyndale mötte sådant bittert motstånd var att han inte höll fast vid kyrkliga uttryck, utan använde ord som förmedlade valören i originalspråket. Han använde till exempel ordet ”församling”, inte kyrka; ”tillsyningsman”, inte biskop, och ”kärlek”, inte välgörenhet. Att Tyndales ordval stod närmare den ursprungliga grekiskan betydde ingenting för de kyrkliga myndigheterna. Tyndale hade rentav förklarat sin villighet att ändra vad det vara må som kunde vara orätt eller som kunde översättas tydligare. Men de religiösa myndigheterna ville helt enkelt inte att bibeln skulle läsas av människor i allmänhet, vilka då kunde föranledas att förkasta kyrkans tolkningar.

Inte så lång tid därefter sattes det stopp för Tyndales arbete. En viss Phillips hycklade vänskap och förrådde honom sedan för hans fiender. Tyndale sattes sedan i fängelse i slottet Vilvorde, nära Bryssel. I september 1536 avrättades han genom strypning och brändes sedan.

På detta sätt slutade livet för en framstående lärd, vars arbete påverkade översättningen av bibeln till engelska under närmare 400 år. Tyndale hade arbetat med fara för sitt liv, men inte för att vinna ära eller personligt erkännande och en ställning, utan för att göra Guds ord tillgängligt för människor i allmänhet.

Bibeln på kinesiska

Det var år 1807, omkring 271 år efter avrättningen av Tyndale, som Robert Morrison, en protestantisk missionär, anlände till Kanton i Kina. Han var inom kort sysselsatt med att översätta bibeln till kinesiska. Morrison hade en viss kunskap om kinesiska, men han behövde ytterligare hjälp med språket. Sådan hjälp var inte lätt att få, eftersom översättning av bibeln till kinesiska var ett riskfyllt företag, som kunde bestraffas med döden. Morrison lyckades ändå få hjälp av två kinesiska lärde. En av dem var så rädd för att bli gripen och sedan dödad genom långsam tortyr att han bar gift på sig för att kunna ta sitt eget liv om han skulle bli fast.

Staden Kanton var på den tiden öppen för utlänningar bara under sex av årets månader, och det tvingade Morrison att vara borta från staden halva året. Under den tiden bodde Morrison på ön Macao. Sedan han tagit anställning som översättare vid East India Company (Ostindiska kompaniet), kunde han återvända till Kanton.

Under dagtid arbetade Morrison för East India Company och skötte rutinärenden i affärsverksamheten och arbetade med en kinesisk-engelsk ordbok och en kinesisk grammatik. Om nätterna arbetade han och hans kinesiska medhjälpare med översättningen av bibeln.

År 1810 trycktes Apostlagärningarna på kinesiska med hjälp av handgjorda träplattor. Morrison ville inte att plattorna skulle falla i orätta händer och grävde därför ner dem innan han avreste till Macao. Han blev mycket besviken vid sin återkomst sex månader senare, då han upptäckte att termiter hade förstört plattorna.

Trots problem och motgångar avslutade Morrison år 1814, med hjälp av en annan missionär, William Milne, översättningen av de kristna grekiska skrifterna. År 1818 var hela bibeln översatt.

Översättningen av bibeln har verkligen varit en riskfylld uppgift. Sådana översättare som Tyndale och Morrison var hängivna, modiga män, som var villiga att hålla ut trots väldiga hinder. Det de gjorde var i överensstämmelse med Guds vilja att alla folk skall ha möjlighet att ”komma till kunskap om sanningen”. — 1 Tim. 2:3, 4.