Inblick i nyheterna

”En enda lösning”

● ”För undvikande av ett kärnvapenkrig inom 25 år har amerikanska experter funnit en enda lösning: Den som Jehovas vittnen har!” Så lydde för inte så länge sedan en rubrik i tidningen ”La Nouvelle Gazette” i Charleroi i Belgien. Vad låg bakom uttalandet?

I tidningen kunde man läsa att fem framträdande vapenkontrollexperter vid Harvarduniversitetet och Massachusetts Institute of Technology i USA är övertygade om att den snabba upplagringen av kärnvapen och sannolikheten för att de sprids till ansvarslösa grupper gör en kärnvapenkonflikt oundviklig. ”En beräkning av var vi kan befinna oss inom 25 år tyder på att vi inte kommer att kunna reglera kärnvapnen ... lika litet som vi kan kontrollera [handeldvapen], heroin eller pornografi i dag”, hade dessa experter framhållit i ett nummer av tidskriften ”Harvard”.

Enligt ”La Nouvelle Gazette” menar dessa experter att ”den enda lösningen skulle vara att alla länder i huvudsak avstod från sin suveränitet, alltså en radikal förändring i människornas livsstil ..., till förmån för en världsregering”. ”De amerikanska experterna”, fortsätter tidningen, ”instämmer alltså exakt i det förslag som Jehovas vittnen framfört!” Jehovas vittnens ”förslag” är just det som kommer fram i bibeln: Att Guds universella regering genom hans rike — inte en av människor upprättad regering — är ”den enda lösningen”. Denna världsregering ”skall krossa ... alla dessa andra riken”, men själv skall den ”bestå evinnerligen”. — Dan. 2:44.

Understöd från kyrkorna ger bakslag

● Moçambique ”var aldrig långt från delegaternas tankar vid Kyrkornas världsråds generalförsamling i Nairobi”, heter det i tidskriften ”Christianity Today”, ”eftersom den marxistiska regeringen där har fått hjälp av Kyrkornas världsråd att komma till makten”. Pengar från kyrkorna slussades till det nu härskande FRELIMO, ”när det var en befrielserörelse”. Visar FRELIMO tacksamhet för detta tidigare stöd från kyrkorna?

Uppenbarligen inte. ”Frelimoregeringen har intagit en hård attityd gentemot kyrkorna och särskilt gentemot utländska missionärer”, heter det i tidskriften. Ett dokument som cirkulerat bland politiska ledare i Moçambique framhåller: ”Massorna skall skyddas mot alla påtryckningar och skyldigheter att närvara vid kyrkliga förrättningar eller utöva religion. ... När religionen inte längre är en plikt eller skyldighet, kommer den långsamt att glömmas. ... Religionen kommer inte att vara mera än en episod i det förgångna, vilken kan vara värd ett omnämnande i den världsvida kommunistiska rörelsens historia.”

Sedan Kyrkornas världsråd satt sig över Jesu befallning att inte vara någon del av världen, finner det nu att det i Moçambique i hög grad är som en förskjuten sköka. Bibeln förutsäger ett liknande öde över hela världen för hela den andligen äktenskapsbrytande religionen: ”Och ... [alla de vilddjurslika nationerna] skall bli fiender till skökan, ... äta hennes kött och bränna upp henne i eld.” — Upp. 17:16, Hd.