Jag fann frihet i fängelset

JAG tycker det har gått ett helt liv sedan en poliskonstapel i norra Ontario avfyrade en kula från ett 7,7 millimeters gevär mot mig, vilket ledde till att jag blev inspärrad i ett federalt fängelse i Canada.

Men först måste jag till sjukhuset för att få min sönderskjutna högerarm amputerad. Inför domstol blev jag sedan dömd för mordförsök, därför att jag i berusat tillstånd tagit del i en eldstrid, som hotade mitt eget, min kamrats och den inblandade poliskonstapelns liv. Jag hade därför inget annat att se fram emot än ett liv bakom ett fängelses grå stenmurar.

För att fylla ut tiden av overksamhet och planlöshet försökte jag utöka mina kunskaper. Medan jag höll på att studera ekologi kom jag att inse att det samhällssystem vi nu har hotas av utplåning.

Den här tanken påminde mig om något annat. Åtskilliga år tidigare hade ett mycket tålmodigt Jehovas vittne besökt mig, och när han träffade mig hemma, brukade han använda en liten biblisk publikation som grundval för vänskapliga bibliska samtal. Han hade visat mig från bibeln att den nu levande generationen skall få uppleva hur jordens fördärvbringande samhälle avlägsnas och en ny tingens ordning upprättas här på jorden under Jehova Guds herravälde, varvid han använder sin Son, Jesus Kristus, som huvudet för den nya regeringen.

Jag började snart ha allvarliga samtal med en medfånge vid namn Bill, som höll på att avtjäna första året av ett tolvårigt fängelsestraff, och detta studium pågick med vissa uppehåll under en period av två månader. Våra samtal blev intensivare, när vi fann ett exemplar av tidskriften Vakttornet och en gammal bibelkonkordans.

Sedan insåg jag att vi inte skulle komma någon vart, om vi inte fick lite mer hjälp. Jag tänkte på mannen där borta i norra Ontario och skrev till honom för att få hjälp och ny litteratur. Han skickade en del publikationer, men de kom aldrig igenom det täta nätet av föreskrifter och restriktioner. Ett meddelande sändes emellertid till Sällskapet Vakttornets avdelningskontor, som ordnade med att representanter från församlingen av Jehovas vittnen på platsen tog kontakt med oss.

Till en början lät man oss inte ha något enskilt rum att studera i. Därför leddes ett studium med mig, och ett annat med Bill, mitt i den allmänna besökshallen bland moln av cigarrettrök, som ofta fick våra ögon att rinna. Snart visste alla i fängelset vad som pågick. Till följd härav blev Jehovas namn bekantgjort mer än vi någonsin kunnat tro. Till slut gav man oss ett enskilt rum och uppmanade oss att inte hålla fler studier ute i besökshallen.

I november 1973 fick jag tillfällig permission från fängelset, så länge att jag kunde vara med vid ett doptal i ett av vittnenas hem och bli döpt i en utomhusbassäng. Vattnet och vädret var kyligt, men gemenskapen med bröderna värmde mitt hjärta. Följande vår symboliserade även Bill sitt överlämnande åt Jehova.

Jag har nu blivit frigiven ur fängelset enligt en villkorlig dom, och nu förkunnar jag Guds rike från dörr till dörr med de grå stenmurar inom synhåll som jag tillbringade så många dagar bakom.

Nu är Bill och även en annan man, Phillip, upptagna i Rikets verk bakom fängelsemurarna, trots de hinder som rests av representanter för de större religionerna och deras sympatisörer. Både lärare, vakter och interner har fått ett vittnesbörd, allteftersom tillfälle erbjudit sig. Vad gensvaret beträffar skiljer sig de flesta i fängelset inte från flertalet människor utanför fängelsemurarna.

Men arbetet fortsätter, och tack vare Jehovas oförtjänta omtanke och tålamod kanske ytterligare en eller två ännu kan få tillfälle att ge gensvar och lära känna Guds sanning.

Ord kan aldrig uttrycka hur mycket Jehova har gjort för mig och gör för mina andliga bröder i fängelset. Vi gör vårt bästa för att ge gensvar till Guds kärlek på det enda sätt vi kan göra det, genom att lydigt arbeta för att förmedla detta livets budskap till andra.

Hindren i ditt liv kan verka oöverstigliga, när dysterhetens djupa skuggor lägrar sig över hela jorden. Fatta mod och låt Jehovas vittnen hjälpa dig, som de har hjälpt mig, att studera Guds heliga ord och finna att det finns ett fast grundat hopp för dig, vilket så många andra också har funnit att det finns för dem. — Insänt.