Hur kommer du att tacka för hans kärleksfulla omtanke?
1, 2. a) Hur värdefullt är vårt liv, men vad sade David i Psalm 63:4 om livet? b) I vilken bemärkelse förhöll det sig så? (Job 14:1, 2; Jak. 4:14)
VAD kan vara dyrbarare för dig än ditt liv? Utan det skulle du inte kunna njuta av eller ha nytta av några ägodelar. Med detta i tankarna bör du lägga märke till vad psalmisten David i sång sade till Jehova Gud: ”Din nåd [kärleksfulla omtanke, NW] är bättre än liv.” — Ps. 63:4, NW.
2 David sade att han hellre ville förlora livet än förlora Jehovas ynnest. Allt som David kunde äga eller glädja sig åt i den eviga framtiden berodde på Gud. David tänkte också på de många tillfällen då Jehova hade visat honom medkänsla och lojalt stöd. Allt detta var bevis på Guds kärleksfulla omtanke. För David var därför denna kärleksfulla omtanke viktigare än det nuvarande tillfälliga livet som människa. (1 Krön. 29:14, 15) Är det så också för dig? Är inte den kärleksfulla omtanke eller lojala kärlek, som visas av honom som kan ge dig evigt liv, dyrbarare än det förgängliga liv som nu är och i morgon är borta?
3. Vad gjorde David som gensvar till Jehovas kärleksfulla omtanke, och vad kan vi lämpligen fråga oss själva?
3 Men för Davids del var det inte enbart så att han uppfattade värdet av Jehovas kärleksfulla omtanke och sedan lät det vara med det. Lägg märke till vilket gensvar han gav: ”Ty din nåd [kärleksfulla omtanke] är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig. Så skall jag då lova dig, så länge jag lever.” (Ps. 63:4, 5) Ja, hans djupa tacksamhet för denna kärleksfulla omtanke förmådde honom att prisa och tacka Gud. Alldeles som det framhölls i föregående artikel har vi personligen många skäl att tacka Jehova för hans kärleksfulla omtanke. Följaktligen bör det vara en väsentlig del av vårt liv att vi tackar och prisar honom. Är det så för din del? Kan det gå en hel dag eller mera utan att du tänker på Gud och nämner honom i dina samtal? Eller talar du ofta om Jehova och prisar honom spontant för vad han är och vad han gör? Finner du att du varje dag återspeglar tankarna och känslorna i Psalm 107:21, 22?
4. Hur är vårt kungörande av de goda nyheterna nödvändigt i detta avseende?
4 Det är obestridligt att ett sätt att tacka Jehova för hans kärleksfulla omtanke är att tala med andra som ännu inte tillber honom. (Apg. 14:1—3; 20:24) Budskapet i de goda nyheterna kan vara livräddande för dem. Det är alltså med rätta som vi finner behag i att predika de goda nyheterna vitt och brett. — Rom. 10:9—15.
5. a) Varför skulle vi kunna hålla på med att vittna om negativa ting? b) Varför är en del sådana upplysningar likväl tillbörliga?
5 Sanna kristna vet att det de flesta har lärt sig om Gud och bibeln består av falska trossatser och förvanskningar av bibelns läror. Därför skulle vi oavsiktligt kunna låta vårt vittnande bli dominerat av negativa ting. Fråga dig själv hur vanligt det är att du i ditt vittnande uppehåller dig vid vad bibeln inte lär — att den inte lär om en treenig Gud eller ett brinnande helvete, att människan inte har en odödlig själ och att jorden inte skall brännas upp. (Joh. 14:28; Hes. 18:4; Pred. 9:5, 10; 1:4) Det är riktigt att människor som vi vittnar för behöver hjälp med att rätta till sina orätta trosuppfattningar. Och att vi pekar ut villfarelse kan hjälpa dem att skilja mellan sann och falsk religion. Men vi bör se upp så att vi inte nästan enbart talar om negativa ting.
6. Varför bör vår offentliga bekännelse inbegripa många positiva ting?
6 Vår ”offentliga bekännelse” bör inbegripa många positiva ting om Jehova, eftersom vi frambär ett ”lovprisningens offer”. (Hebr. 13:15; jämför Psalm 107:21, 22.) Vi kan till exempel betona vad Jehova ÄR. Vi kan visa att han allena är ”den Högste”. (Ps. 83:19) Vi kan förklara att verklig kunskap om honom och hans Son kan ge evigt liv. (Joh. 17:3) Och vi kan rikta uppmärksamheten på några av hans utomordentliga egenskaper, som kan göra att människor kommer honom nära — hans barmhärtighet, oöverträffade vishet, förståelse, frikostighet, trohet och, helt visst, hans kärleksfulla omtanke. — 5 Mos. 32:4; Jak. 1:17; Ps. 84:12.
7. Hur kan vi framhäva Guds kärleksfulla omtanke? Vad blir resultatet?
7 Var och en av oss bör granska sin egen ”offentliga bekännelse” för att se hur han kan ge mera eftertryck åt dessa positiva sidor. När du till exempel leder ett regelbundet bibelstudium med din familj eller med andra, kan du då på något sätt belysa Guds kärleksfulla omtanke? När du dryftar någon biblisk tilldragelse eller en sida av Guds uppsåt, kan du helt kort förklara vad som blir belyst i fråga om vår Gud. Eller också kan du fråga den du studerar med vad den punkt som dryftas hjälper honom att förstå i fråga om Jehova. Genom att du gör på detta sätt kommer den du studerar med att föras närmare Jehova, och Gud kommer att bli mera verklig och personlig för honom, och detta stimulerar honom att lära känna mera om denne underbare Gud och att lovprisa honom. — Ps. 147:1, 11.
HUR VI FRAMBÄR TACKSÄGELSE I VÅRA SAMTAL
8. Vid vilka andra tillfällen kan vi tacka Jehova för hans kärleksfulla omtanke?
8 Att tala om Jehova och hans kärleksfulla omtanke är inte något som bara är avsett för tillfällen då vi försöker undervisa andra om bibelns sanningar. Hur förhåller det sig med våra dagliga samtal? Jesus sade: ”Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen.” (Matt. 12:34, 1917) Om vi verkligen uppskattar Guds kärleksfulla omtanke, bör detta visa sig i det vi säger varje dag. Det var så med psalmisten, som skrev: ”Det är gott att tacka HERREN [Jehova] och att lovsjunga ditt namn, du den Högste, att om morgonen förkunna din nåd [kärleksfulla omtanke, NW] och, när natten har kommit, din trofasthet.” — Ps. 92:2, 3.
9. a) Vad är den vanliga uppfattningen om att föra Gud på tal? b) Hur står detta i kontrast till vår inställning? (Ps. 107:31, 32)
9 Du kan ha lagt märke till att flertalet människor, också kyrkobesökare som påstår sig tillbedja Gud, inte är benägna att tala om honom eller hans uppsåt. Och de är särskilt ovilliga att ge uttryck åt att de har något personligt gudsförhållande; att göra det betraktas som osofistikerat eller generande. Till en del kan denna benägenhet bero på att de i själva verket inte har något personligt gudsförhållande. Men med tanke på hur vittutbredd denna obenägenhet är, kan vi fråga oss själva: ”Har jag påverkats av världens ovillighet att föra på tal att man har något personligt gudsförhållande eller att i samtal visa att Gud är en del av ens liv och tankar?” Jehova är helt visst en del av vårt liv och bör vara med i våra tankar. Vi söker regelbundet hans välsignelse och vägledning. Därför bör vi inte tveka att tala om honom, hänsyfta på honom i våra samtal och visa vårt intresse för hans gärningar och uppsåt.
10. Vilket bibliskt råd står i samband med att vi regelbundet talar om Gud?
10 Vi vill naturligtvis undvika att ge ett intryck av egenrättfärdighet. Kom ihåg att det inte är svårt för människor att märka konstlad eller tillgjord religiositet. Jesus fördömde skrymtaktiga judiska religiösa ledare för att de visade fromhet enbart för att bli sedda och hörda. (Matt. 6:1—5) Likväl uppmanar bibeln oss att ständigt lovprisa och tacka Jehova. Medan vi rättar oss efter rådet i Matteus 6:1—5 och passar på att vi inte verkar egenrättfärdiga, talar vi alltså om honom. Med blygsamhet och övertygelse kan vi tala om hans gärningar och handlingssätt, vilket inbegriper hur han har handlat med oss eller hur vi står i förhållande till honom.
11. Vilka möjligheter har vi att föra in Gud i vårt samtal i överensstämmelse med Psalm 34:2?
11 Under dagen talar du troligtvis om många ämnen med din familj, dina kristna vänner och andra — antingen i skolan, i arbetet eller i det område där du bor. Det kan hända att situationen lämpar sig för att tala om Gud på ett uppriktigt och naturligt sätt. Talar du om en resa för att koppla av vid kusten eller bergen och för att glädjas åt det Jehova har skapat? Du uppskattar den naturliga fridfullheten och skönheten i det han har danat, så varför inte nämna detta?
12. Hur kan vi tala om Gud när vi samtalar med människor som inte är sanna tillbedjare?
12 Även om du samtalar med en icke troende kan du med urskillning vara i stånd att tala om Gud och till exempel helt kort nämna om det välbehag du erfar av de ting som din Skapare har gjort. (Apg. 4:24; 14:15) Ingen bör bli förvånad över att Gud kommer med i ditt allmänna samtal — är han inte i dina tankar när det gäller vad du gör eller avhåller dig från att göra? Någon kan tala med dig om hur du fostrar dina barn och säga något om dina framgångar. Skulle ditt svar kunna inbegripa ett kort uttryck för tacksamhet mot Gud för hans råd, som gör det möjligt för en människa att vara vis och förståndig på detta område? (Ps. 19:8) Det kan hända att en arbetskamrat säger några ord om hur du använder semestertid till att vara med vid ett kristet konvent i stället för att helt och hållet använda den till ”nöjen”. Du kan uppriktigt svara att du finner glädje i att lära dig mera om din Danares kärleksfulla omtanke och vilja. (Ps. 100:3—5) Vi vet aldrig vilken god verkan sådana korta yttranden kan ha — de kan kanske få någon att börja tänka på Gud. Men vi nämner inte om Gud bara på grund av att någon som lyssnar kan bli hjälpt. Vi talar om Gud och hans gärningar därför att detta finns i våra hjärtan och följaktligen på vår tunga. — Ps. 45:2.
13. a) Varför bör det vara ännu naturligare att föra Gud på tal, när vi samtalar med medtroende? b) Nämn några sätt att göra detta på.
13 Om vi, taktfullt och blygsamt, ofta nämner Gud i våra samtal med icke troende, är det verkligen lätt att förstå att vi gör detta gång på gång när vi talar med dem som tjänar Gud. Vi känner större otvungenhet när vi talar med medkristna om våra aktiviteter, planer, intryck osv. Bör vi då inte i sådana samtal vara benägna att nämna Gud och hans gärningar, alldeles som det sägs i Psalm 92:2, 3? Det kan hända att något arbete utförs på Rikets sal. Du skulle då kunna ge uttryck åt din uppskattning av Guds välsignelse över församlingen. Vi får en ny bibelstudiehjälp. Om du uppriktigt betraktar den som ett bevis på Jehovas kärleksfulla omtanke, varför då inte nämna detta i dina samtal? Hur är det med de intressanta nya förklaringarna i den? Tala med glädje om dem med dina bröder, och gör detta med en blygsamhet som undviker att ge ett intryck av egenrättfärdighet. Att du strör in andliga ting i dina samtal kommer att bygga upp alla.
AKTPÅGIVEN FÖR ATT SE SKÄL TILL TACKSAMHET
14. Vilket sätt att se beträffande Guds godhet behöver vi uppodla?
14 Tänk dig att någon gav dig ett fat med sand blandad med några små järnpartiklar. Det skulle vara svårt att leta rätt på järnkornen. Men du skulle lätt kunna ta upp dem med en magnet. Ett hjärta som är fullt av tacksamhet mot Jehova liknar en sådan magnet. Med ett sådant hjärta kan vi varje dag lätt finna talrika exempel på hans omtanke och frikostighet, sådant som är värdefullare än järn och till och med dyrbarare än guld. Att vi är aktpågivna på bevis för Guds godhet kommer att göra det lätt och naturligt att lovprisa honom och ge uttryck åt tacksamhet för detta. — Ords. 3:3, 4, 13—18.
15. Nämn några exempel på sådant som vi kan tacka Jehova för. (Ef. 5:20)
15 Jehovas skaparverk, som vi ser varje dag, är helt enkelt fullt av ting som kan påminna oss om hans omtänksamma anordningar för mänskligheten i allmänhet. Det kan hända att du ser två kattungar tumla om i gräset. Du kan inte låta bli att småskratta över deras lekfulla krumsprång. Kommer detta dig att tänka på Jehova och det välbehag han måste känna över det han har skapat? Bibeln säger att han är en lycklig Gud. (1 Tim. 1:11) När du ser kattungar, uttrar eller andra djur leka, påminner du dig då Guds sinne för behag och humor? Hur förhåller det sig med den upplivande smaken av ett friskt äpple eller en härlig melon en het dag? (Ps. 145:8, 15—17) Och när det gäller angenäma dofter, kan du då påminna dig vissa blommors vällukt eller aromen av nyslaget hö eller nyslagen klöver? När vi njuter av sådant, är det då inte tillbörligt att vi framför tack till Jehova för hans omtänksamhet i att ge oss våra sinnen och sådana underbara ting att njuta av?
16. Vilken verkan på andra kan det ha att vi är aktpågivna på Guds godhet och nämner den?
16 En familj i norra delen av staten New York var mitt uppe i en måltid, när den fyraårige sonen av eget initiativ sade sin mening om en sak: ”Mamma, är det inte bra att Jehova har satt ansiktet här framme, så att vi kan äta?” Den här pojken talade av sitt barnasinne, men han tog sannerligen inte saker och ting för självklara. Hans öppna och uppriktiga kommentar hjälpte alla omkring honom att tänka på Jehova och ännu mera uppskatta vad han har gjort. Våra kommentarer om Guds kärleksfulla omtanke, som vi får erfara medan vi tjänar honom, kan göra samma sak.
HUR VI GÖR MERA GENOM SÅNG OCH BÖN
17, 18. a) Hur använde israeliterna sång för att frambära tacksägelse? b) Vad visar Markus 14:26 att Jesus och apostlarna gjorde? (Apg. 16:25)
17 Ett annat sätt att frambära tacksägelse till Jehova för hans kärleksfulla omtanke är sång. Sång har länge varit ett inslag i sann tillbedjan. (2 Mos. 15:1—21; Ps. 1—150; 2 Krön. 29:27; Upp. 15:3, 4) I templet i Jerusalem hade vissa leviter privilegiet att musicera, medan andra sjöng. Innebörden i och målet med deras ansträngningar är värda att lägga märke till. I bibeln heter det att de ”skulle prisa, tacka och lova HERREN [Jehova], Israels Gud”. Varför det? ”Därför att hans nåd [oförtjänta omtanke, NW] varar evinnerligen.” — 1 Krön. 16:4, 41, 42; 9:33.
18 Har du, på tal om detta, någonsin tänkt på Jesus och apostlarna som sångare? De var det, och de fann glädje i det. I Markus 14:26 får vi veta att de under sin sista kväll tillsammans på jorden sjöng lovsånger. Enligt sedvanan sjöng judarna ur Psaltaren, nämligen Psalmerna 113 till och med 118, under påskmåltiden. Därför är det sannolikt att Jesus och de elva trogna apostlarna avslutade denna måltid genom att sjunga Psalm 118, som både börjar och slutar: ”Frambär tacksägelse till Jehova, ni människor, ty han är god; ty hans kärleksfulla omtanke varar till obestämd tid.” — NW.
19. Hurudan bör vår inställning till sång i församlingen vara? (Ef. 5:18, 19)
19 Kristna i vår tid har också möjlighet att genom sång ge uttryck åt sin lovprisning av Jehova och sina tacksägelser till Jehova för hans kärleksfulla omtanke. Är det så du betraktar de sånger grundade på bibliska teman, som du sjunger vid Jehovas vittnens lokala möten? Eller finner du att du under sången gör något annat? Eller är det så att dina läppar uttalar orden, medan ditt sinne uppehåller sig vid andra angelägenheter? Detta kan lätt inträffa. Men hur gott är det inte om vi i stället betraktar dessa kristna sånger som ett medel till att frambära tacksägelse till Jehova för hans kärleksfulla omtanke!
20. a) Vilken del bör bönen ha i att vi tackar Gud för hans kärleksfulla omtanke? (Kol. 1:9—12) b) Hur är Daniel, enligt Daniel 6:10, ett gott föredöme för oss i fråga om detta?
20 Bönen är ett annat medel varigenom vi kan tacka Jehova för hans kärleksfulla omtanke. Det är troligt att du ber regelbundet. Men skulle du kunna göra mera när det gäller att tacka och lovprisa Gud i bön? Det är så lätt för oss att komma in i vanan att bara begära saker och ting av honom — för oss själva, vår familj, vår församling och andra. Om du är förälder, känner du dig utan tvivel tillfredsställd, när dina barn söker råd och hjälp av dig. Men hur skulle du känna det, om ditt barn sade: ”Pappa, jag vill tala om för dig hur mycket vi barn älskar dig. Du är fast och bestämd, och vi respekterar dig för det, men du är också kärleksfull. Du är vår bäste vän.” När du nu är medveten om hur tillfredsställd du skulle bli över att höra ett sådant uppriktigt uttalande, hur tror du att Gud känner det, när vi inbegriper tacksägelser och lovprisning i våra böner? Profeten Daniel gav oss ett gott föredöme i fråga om detta. Bibeln nämner uttryckligen att han tackade eller prisade Gud i bön. — Dan. 6:10, Åkeson.
21. Hur kan våra böner uttrycka mera än allmänna tankar?
21 Det är gott att vi i våra böner är uttryckliga när det gäller Guds godhet mot oss. Har du någon gång lyssnat till ett barn som bett en bön och hört det tacka Gud för chokladglassen, för båtturen som det har glatt sig över eller för ett skollov? Kan inte vi också vara uttryckliga, i stället för att bara tacka Gud i allmänna ordalag? Om du har haft en god erfarenhet i predikoarbetet, tacka då uttryckligen Gud för den. Om du har fått en gåva, är det troligt att du tackade den som gav den åt dig. Men hur är det med att tacka honom som har gjort allting? Har du kunnat urskilja bibelns råd i något allvarligt problem? Ge uttryck åt din tacksägelse i bön. Och när du har privilegiet att representera andra i bön, varför då inte nämna bestämda och uttryckliga exempel på Guds välsignelse, som vi allesammans är tacksamma för? — Ps. 42:9.
22. På vilka sätt kan vi, för att göra en återblick, tacka Jehova för hans kärleksfulla omtanke, och vilka tankar och känslor återspeglar vi därigenom?
22 Det är obestridligt att det är många bevis på Guds kärleksfulla omtanke som visas oss som hans godkända tjänare. Vi kan lägga märke till dem varje dag, om vi är aktpågivna på dem. (Ps. 107:43) Alla och envar kan i tacksamhet ge gensvar genom att tala om vår Gud. Hur då? När? I vårt arbete med att predika och undervisa. I vanliga samtal med medkristna och andra. Och i sång och bön. Ja, fastän vi ännu väntar på den tid då hela skapelsen samfällt skall lovprisa Jehova, så som det beskrivs i Psalm 150, kan vi personligen ha full andel i att göra det redan nu. På så sätt kommer vi att återspegla Davids tankar och känslor, som kommer till uttryck i Psalm 59:17, 18 (v. 18 enl. NW): ”Jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd [kärleksfulla omtanke, NW]. ... O min Styrka, till dig vill jag spela och sjunga, ty Gud är min säkra höjd, den kärleksfulla omtankens Gud för mig.”