Den lycka som kommer av en ”villig ande”

”KAN JAG HJÄLPA TILL?” Dessa fyra små, omtänksamma ord uttrycker mycket om en människa. Vad visar de? En ”villig ande”. Att bistå någon eller ta del i ett meningsfullt arbete ger omätlig glädje och lycka åt den som gör detta. Många i vår tid känner stor lycka av att ta del i det världsvida arbete som Jesus gav befallning om. Vad är det? ”Och dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matt. 24:14) Ja, Jehovas vittnens årsbok för 1977 visar att det under år 1976 var 2.248.390 som i lydnad för den här befallningen visade denna villiga ande och använde 359.258.019 timmar till att dela med sig av dessa ”goda nyheter” åt andra i 210 olika länder och ögrupper. Detta är verkligen en underbar uppfyllelse av Davids profetiska ord: ”Ditt folk skall erbjuda sig villigt på din militära styrkas dag”! — Ps. 110:3, NW.

Denna ande av villighet har alltid funnits bland Jehovas tillbedjare — från Abel fram till dem som älskar rättfärdighet i vår tid. Jehova har i hög grad välsignat denna villighet hos sitt folk. Hur tacksamma är vi inte över att han erbjudit oss möjlighet att ge uttryck åt den — till vår egen lycka! De i vår tid som har denna ande kan uppskatta Jesu egna ord, då han sade att ”det är lyckligare att ge än att få”. (Apg. 20:35) Har du fått erfara detta? Ja, sann lycka kommer av att man delar med sig, av att man är delaktig, är villig att bistå. Att vi är medvetna om våra möjligheter att ge och vet hur vi skall göra detta kan i hög grad bidra till vår egen lycka.

Tänk på Jehovas handlingssätt med Israels nation i gångna tider. De erbjöds många möjligheter att ge uttryck åt en villig ande, och när de gjorde detta, blev de rikt välsignade. Skildringen i 2 Moseboken 19:7, 8 (NW) beskriver det tillfälle då ”Mose [kom] och kallade till sig folkets äldste och förelade dem alla dessa ord, som Jehova hade befallt honom”. Hur reagerade israeliterna? ”Därefter svarade allt folket enhälligt och sade: ’Allt det som Jehova har talat är vi VILLIGA att göra.’” (Se också 2 Moseboken 24:3 och 24:7.) Skildringen visar att precis så länge som de fortsatte att visa denna villiga ande hade de också framgång.

Sedan var det tillfällen då möjligheter yppade sig på andra sätt. Medan israeliterna befann sig i öknen, måste material samlas in för byggandet av tabernaklet. Mose sade: ”Låten bland eder upptaga en gärd åt HERREN [Jehova], så att var och en som har ett därtill VILLIGT HJÄRTA bär fram denna gärd åt HERREN: guld, silver och koppar, mörkblått ... garn” och annat. (2 Mos. 35:4—9, 20—29) Israeliternas villighet visade sig inte bara i att de gav tillräckligt för byggandet, utan 2 Moseboken 36:6, 7 upplyser oss om att ”då bjöd Mose, att man skulle låta utropa i lägret: ’Ingen, vare sig man eller kvinna, må vidare arbeta för att giva något till helgedomen.’ Så avhölls folket ifrån att bära fram flera gåvor. Ty vad man hade skaffat samman var tillräckligt för allt det arbete som skulle göras, och man hade till och med över.” Hur måste inte folket ha glatt sig!

I skarp kontrast till detta befinner sig många kyrkosamfund och religiösa organisationer i denna tid i allvarliga ekonomiska svårigheter, såväl som att de möter andra problem, och detta beror på bristande villighet från medlemmarnas sida. Alla slags knep används för att skaffa in penningmedel. I Förenta staterna förekommer det att kyrkosamfund driver bingospel och lotterier, och man tar upp kollekt och delar ut penningkuvert, och nu håller man på att införa ”Las Vegas-nätter”, som efterliknar det hasardspel som försiggår i den staden. I en tidning i New York citerades för inte så länge sedan kommentarer från 407 pastorer i New Yorks ärkestift angående deras kyrkors kritiska ekonomiska tillstånd. De förklarade att de i dag bara höll ”huvudet ovan vattnet” och att de hade ”farhågor för morgondagen”. Det hette vidare i meddelandet: ”På grund av dessa farhågor planerar många pastorer att sätta i gång kasinospel som är öppna för allmänheten, när så kallade Las Vegas-nätter blir lagliga för välgörenhetsinstitutioner den 1 februari 1977. De kanske inte tycker om hasardspel, men de behöver verkligen de inkomster sådana ger.” Kan du föreställa dig att Kristus Jesus skulle ha satt i gång sådant i templet på den tiden? Den bibliska skildringen visar tydligt vad han tänkte om kommersiellt sinnade människor som försökte sig på sådant. — Matt. 21:12, 13.

Sådana knep användes inte heller av de första kristna. De hade villighetens ande. Enligt tidiga historiker finns det ingenting upptecknat om att de skulle ha tagit upp kollekt, ägnat sig åt hasardspel eller utkrävt tionde. En man som blev omvänd till kristendomen omkring år 190, Tertullianus, skrev: ”Även om det förekommer en kassakista av något slag, ligger det inte i den pengar som tagits i inträde, som om religionen vore någon sorts förbindelse. Var och en tar en gång i månaden med sig ett oansenligt mynt — eller närhelst han önskar och bara om han verkligen önskar och om han kan, ty ingen tvingas, det är en frivillig gåva.” (Apologeticus, XXXIX, 5) De första kristna gav av hjärtat, och det gjorde dem lyckliga. De var villiga.

När man känner sig tvingad eller förpliktad att ge, vare sig det beror på påtryckningar, närgångna blickar eller bister uppsyn, går lyckan och glädjen förlorad. Vidare kan det finnas somliga ekonomiskt välbärgade personer som tycker om att ge av sitt överflöd, men det kan då hända att det är för att vinna prestige. Sådana människor kan visserligen få sin lön fullt ut nu — ära från människor — men de förlorar den välsignade ställning och lycka som Jesus talade om. (Matt. 6:1—4) Hur väl kan vi inte uppskatta aposteln Paulus’ uppmuntrande ord: ”Låt var och en göra alldeles som han har beslutat i sitt hjärta, inte missunnsamt eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare. I allt blir ni berikade för varje form av givmildhet, som genom oss framkallar en tacksägelse till Gud”! — 2 Kor. 9:7, 11.

Var och en av oss har sitt eget personliga ansvar att ta del i Rikets verk och ge bidrag på olika sätt, men många har funnit det lämpligt och tillfredsställande för sitt hjärta att sända frivilliga bidrag direkt till Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania, 124 Columbia Heights, Brooklyn, New York 11201, USA. Varför det? På grund av det väldiga, världsomfattande bibliska undervisningsarbete som detta sällskap är förbundet med, i det att det ger bistånd på platser dit vi inte kan nå. I andra länder sänder vittnena sina bidrag till avdelningskontoret i respektive land. Dessa avdelningskontor finns upptagna på sista sidan i de flesta av Sällskapets böcker och småskrifter. (I Sverige sänds bidragen lämpligen till Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet, Box 8, 175 21 Järfälla [postgiro 45 94 57-8] och i Finland till Vakttornet, PB 68, 01301 Vanda 30.) Genom denna metod har många fått känna glädjen att veta att de har del i Jehovas verk, eftersom alla bidrag används uteslutande till att stödja kungörandet av Guds rike. Att vi begagnar oss av denna möjlighet kan göra att vi känner stor lycka. Det är villigheten som betyder något, vilket visas av följande exempel.

För inte så länge sedan kom ett brev till Sällskapet Vakttornet, och i det stod bland annat följande: ”Kära bröder! Jag bifogar ett bidrag från min mor, som är åttiosex år gammal. Hon bad mig tala om att hon uppskattar tidskrifterna Vakttornet och Vakna!, som hon får regelbundet med posten. ... Hon mår väl i andligt avseende tack vare sin regelbundna bibelläsning utöver att hon läser Vakttornet. Hon välsignar ständigt Jehovas kärleksfulla omtanke, som visas genom denna tidskrift.” I ett annat brev hette det: ”Kära Betelbröder! Jag heter Marisa. Jag är åtta år gammal. Jag bor i Iowa. Min farfar skickade mig två dollar, och nu skickar jag en dollar till er, för jag vill spara den andra till den stora sammankomsten. Jag skickar min dollar så att ni kan göra nya tidskrifter. ... Jag tycker om de fina bilderna i Vakttornet. ... Jag undrar: När skall paradiset komma?” Hur måste inte Jehova välsigna den villiga ande som de unga visar! En sådan ande återspeglar också den goda fostran som föräldrarna ger, i det de uppodlar den villiga inställning som uttrycks med orden: ”Kan jag hjälpa till?”

Ja, en sådan villig ande och ett sådant kärleksfullt stöd har gjort det möjligt för detta sällskap att bli använt av Jehovas vittnen som ett redskap till att bedriva en mängd olika verksamheter, som alla har varit till välsignelse för Guds folk. Tänk på några få av dem: Det används till att anordna sammankomster i lokal, regional, landsomfattande och internationell skala, vilka tjänar till att uppmuntra och andligen uppbygga alla som älskar rättfärdighet. Det bistår med att sända ut mogna män som resande tillsyningsmän till att hjälpa församlingarna att fungera i överensstämmelse med Guds vilja. Det används till att leda Vakttornets Bibelskola Gilead, som utbildar missionärer, och det används också till att ge uppehälle åt dessa missionärer i alla delar av världen, också på somliga platser där de ”goda nyheterna” aldrig förut blivit predikade. Genom Sällskapets ekonomiska bistånd kan ”pionjärer med särskilt uppdrag” stanna kvar på isolerade distrikt för att ge biblisk undervisning och organisera nya församlingar. Vid Sällskapets nittiosex avdelningskontor i olika delar av världen får också personalen, vars alla medlemmar äger och visar denna villighetens ande, försörjning och omvårdnad förmedelst detta sällskap. Varje år används många millioner dollar till att ge uppehälle åt dessa heltidsarbetare, som nu uppgår till mer än 22.700.

Tänk också på att utöver detta direkta ekonomiska bistånd, som getts dessa tusentals särskilda representanter, har det också genom Sällskapet Vakttornet getts ekonomisk hjälp åt offer för naturkatastrofer, nödsituationer, jordbävningar och orkaner. Därtill har sändningar av kläder och livsmedel gått ut till katastrofområden för att minska lidandet. Nu tillkännages och planeras Jehovas vittnens internationella sammankomster för år 1978, och vilken underbar möjlighet erbjuds inte därigenom alla att bistå dessa heltidstjänare i olika delar av jorden, så att de kan vara med vid någon av dessa sammankomster! Ett sådant bistånd kommer att bli möjligt genom att det ges frivilliga bidrag, antingen direkt till Sällskapet eller genom Rikets sal på platsen. Det bör i så fall anges att dessa medel skall användas för ”1978 års sammankomstfond”.

Därtill har vi alla på det lokala planet utomordentliga möjligheter att vinna lycka genom att visa denna villiga ande. Hur är det i församlingen på platsen? Råder det olika behov som gäller Rikets sal — hyra, nybyggnad, underhåll, bränsle, ljus, vatten och så vidare? Är vi, i det vi vet att sådana angelägenheter inte sköter sig själva, vakna för att ha en andel i det, för att ge hjälp? En villig ande avhjälper alla problem i dessa angelägenheter.

Allteftersom arbetet med att predika om Riket och göra lärjungar utvidgas och går framåt på ett mäktigt sätt, förklarar vi alltså med tillförsikt att Jehova Gud verkligen är den som stöder sitt verk och sitt folk. Må vi, allteftersom denna världsvida utvidgning går framåt, oavbrutet söka möjligheter att visa vår villighet, och må vi få erfara den sanna glädje som en sådan ande ger. Om vi gör det, då kommer våra känslor att vara desamma som Davids, då han sade: ”Giv mig igen din frälsnings fröjd och uppehåll mig med en villig ande.” — Ps. 51:14, Åkeson.