Inblick i nyheterna

Dubbelmoral

● I ”Christianity Today” för 15 april 1977 omtalas det: ”Vid en konferens i Ontario i Canada med 4.500 pastorer och andra medlemmar av mennonitkyrkorna, vilka av moraliska och religiösa skäl fördömer lotterier, tog man för inte så länge sedan emot ett bidrag på 250.000 dollar från Wintario, ett kanadensiskt lotteri. Mottagandet godkändes sedan man fått veta att ett avvisande av bidraget skulle kunna fördröja byggandet av en centrumanläggning, värderad till omkring 14 millioner kronor, i ett bostadsområde för pensionerade mennoniter. Man gick med på att ta emot pengarna på villkor att konferensen skulle söka utvägar att återbetala dem.”

”Om vi inte tar emot pengarna”, uppges en konferensdelegat ha resonerat, ”kommer någon annan att få dem och inte använda dem på ett ansvarsfullt sätt. Som kristna har vi ansvar att se till att pengarna används tillbörligt.”

Somliga kan visserligen resonera på detta sätt, men det är ändå inte möjligt att komma ifrån att lotterier är en form av hasardspel, vilket inte godkänns i Guds ord. De som håller fast vid bibeln sätter inte sin förtröstan till lyckan. (Jes. 65:11, 12, NW) De är inte angelägna om att skaffa stora tillgångar och värdefulla ting utan att arbeta för det. (2 Tess. 3:10) Gudaktiga människor inser dessutom att ”giriga” inte kommer att ärva Guds rike, och därför skyr de alla former av hasardspel på grund av den girighet som detta kan ge upphov åt i en människas hjärta. (1 Kor. 6:9, 10) Det är helt följdriktigt att den kristna församlingen inte understöder hasardspel och inte heller söker dra nytta av hasardspel på något som helst sätt.

”Vad kostar Gud?”

● En domstol i Florida avgjorde för inte så länge sedan att ett judiskt par måste betala 90 dollar i förfallna avgifter till sin tidigare synagoga. Synagogan hade inlett en process, när paret blev efter i sitt betalningslöfte under den ekonomiska tillbakagången år 1974. ”Vad kostar Gud?” frågade hustrun. ”Judaismen är inte en affärsrörelse”, svarade synagogans verkställande direktör, ”men den plats där den är inrymd är det.” Han sade också inför domstolen att de flesta av 20 andra familjer som man hade inlett processer mot, på grund av att de inte betalat, sedan hade gjort upp i godo utanför domstolen.

En katolik i Rhode Island klagade i Providence ”Evening Bulletin” att sedan sju generationer i släkten tillhört en församling ”har jag fått ett brev från min präst, och han säger att vi inte längre är berättigade till fullständiga förrättningar ..., eftersom vi inte har uppfyllt våra budgetförpliktelser. ... Min väninna, en 80 år gammal församlingsbo, har inga pengar alls, men hon har fått samma brev.”

Hur skiljer sig inte detta från den anda som rådde i de i bibeln omtalade judiska och kristna församlingarna! ”Av var och en som har ett därtill villigt hjärta skolen I upptaga denna gärd åt mig”, var Guds egen förklaring till hur man skulle få vad som behövdes för det forntida tabernaklet. — 2 Mos. 35:5; 25:2.

Och om tillvägagångssättet bland de första kristna skriver Tertullianus (o. 190 v.t.): ”Även om det förekommer en kassakista av något slag, ligger det inte i den pengar som tagits i inträde, som om religionen vore någon sorts förbindelse. ... Ty ingen tvingas.” — ”Apologeticus”, XXXIX, 5.

Atomprovsplats återställd

● För inte så länge sedan började människorna från Eniwetokatollen, en plats där amerikanska kärnvapenprov företogs 1948 till 1958, återvända till sina hemöar. Statliga organ skaffar undan radioaktiv jord och radioaktivt skrot för att hjälpa till att återställa miljön åt öborna. Men redan nu är vetenskapsmän förundrade över den häpnadsväckande återhämtningen efter tjugo år utan bomber. ”Nu frodas fisk och koraller i [atombombs]kratrarna, vilket vittnar om naturens förmåga att återhämta sig från nästan varje slag av störning”, skriver en marinbiolog.

En statstjänsteman säger med förundran: ”Vi ser inte några mutationer bland livet i havet eller växtligheten. Vi ser helt enkelt inte några tvåhövdade monster, som enligt science fictionförfattarna skulle uppstå efter långvarig strålning.”

Vad människor än gör i fråga om att fördärva vår miljö, innan Gud inför sin utlovade ”nya jord”, så kommer alltså skadan helt visst inte att bli bestående. Med tiden kommer Guds skaparverks häpnadsväckande förmåga till återhämtning — tillsammans med Guds välsignelse — att återställa jorden till det trädgårdsliknande tillstånd som var hans ursprungliga uppsåt för den. — Upp. 11:18; 21:1—4.