Vad bör predikningar säga?
Fler människor hör på predikningar nu än någonsin tidigare. Men säger de populära predikningarna verkligen vad de bör säga?
”STORSLAGNA predikningar är i nittionio fall av hundra alldeles värdelösa”, sade en gång den amerikanske prästen Henry Ward Beecher. ”De är som kyrktorn utan klockor; saker som sticker högt upp i luften och tjänar till prydnad och drar uppmärksamheten till sig, men som inte ger skydd åt någon, inte värmer någon, inte hjälper någon.”
Eftersom predikningar kan dra till sig folks uppmärksamhet och till och med kallas ”storslagna” utan att vara till hjälp för någon, bör vi ta oss tid till att undersöka de predikningar vi hör. Detta kommer att visa sig värdefullt. Guds ord förklarar: ”Mitt folk omkommer i brist på kunskap.” (Hos. 4:6, Åk) Vi bör då förvissa oss om att vi får den kunskap som skyddar oss från att omkomma.
Det är också särskilt lämpligt att undersöka predikningar nu. Den så kallade religiösa väckelsen pågår i rask takt på många håll i världen, men det gör också ökningen av brottsligheten. Kyrkosamfunden växer till, och moralen avtar. Och man får höra sådana uttryck som dessa: ”Brottsligheten florerar bäst där kyrkorna ligger tätast” och ”Av predikningar genomdränkta hedningar i kyrkbänkarna”. Vi hör om otrolig okunnighet i bibeln, eller som Billy Graham uttryckte det: ”Mycket få av oss vet någonting om bibelns budskap.” På vad pekar detta skandalösa sakernas tillstånd? Pekar det inte på predikningarna? Ty om predikningarna säger vad de bör säga, så borde de av predikningar genomdränkta människorna känna till bibelns budskap, och de borde leva sitt liv i överensstämmelse med de moraliska principerna i Guds heliga ord. Tydligtvis är det något som är på tok. För att ta reda på vad det är skall vi nu ta våra dagars populära predikningar i betraktande.
Olika slag av populära predikningar
Radion och televisionen har gjort väckelsepredikanternas predikningar väl kända. Om man noggrant undersöker dessa predikningar, finner man att det kunskapsinnehåll som de förmedlar vanligen är begränsat till ett avslöjande av världens syndfulla tillstånd och en uppmaning till människorna att ångra sig och ta emot Kristus. Av det ofantliga hav av kunskap som bibeln rymmer förmedlar evangelistens predikan endast några droppar. Man säger kanske att det inte är evangelistens syfte att förklara bibelns hela budskap, att det snarare är hans syfte att sporra folk till att gå i kyrkan. Men när folk så går i kyrkan, vad får de då höra? Mera av samma sort, mera om ”bättring från döda gärningar och tro gentemot Gud”. Detta kallas i bibeln för ”de första grunderna av läran om Kristus”. (Hebr. 6:1, NW) Emellertid sägs det i våra dagars populära predikningar ofta mycket litet till och med om de första grunderna, och bibeln försummas. Predikningarna kan därför i allmänhet hänföras till en av följande fyra huvudgrupper eller utgör en blandtyp.
För det första har vi den politiska predikan. Den lokala, nationella och internationella politiken erbjuder ett överflöd av stoff. Nästan varenda en av oss har läst i tidningarna om någon politisk predikan, som en präst har hållit. Politiken har så ofta varit ämnet för predikningar i Amerika, att David Lawrence kände sig förpliktad att skriva i en handelstidskrift, U. S. News & World Report, om den prästerliga tendensen. ”Nu är tiden framför alla andra tider”, sade artikelförfattaren, ”då prästerna borde förkunna kristendom och inte själva bli syndare inom den nutida politikens omoraliska område.”
För det andra har vi den predikan som handlar om aktuella händelser. Den liknar den politiska predikan, fastän det är mera sannolikt att den rör sig om sociologiska problem. Vad kunskapsvärdet i dessa predikningar angår, säger professor Marcus Barth vid teologiska fakulteten av University of Chicago på tal om återvändandet till religionen i Amerika: ”Kyrkorna är fulla, men frågan är om församlingen får höra något i predikan som dess medlemmar inte redan har läst i morgontidningarna.” — Time, 18 februari 1957.
För det tredje har vi den predikan som är av mera lätt och roande art. Den handlar kanske om den senaste bestsellern på bokmarknaden; den framställer måhända de intressanta tankarna hos någon känd ickebiblisk författare. Ofta syftar dessa predikningar mera till att underhålla än till att undervisa. Predikanten kanske till och med spelar för åhörarna ungefär på samma sätt som en televisionsaktör. Ett påfallande drag hos dessa predikningar är att de åsidosätter bibeln så gott som fullständigt. De få skriftställen som citeras använder man som trampoliner, från vilka man hoppar ned i bassänger av ”underhållande” ämnen.
Just angående detta förhållande förekom det en ledande artikel i den religiösa tidskriften Theology Today för april 1953 under rubriken ”Bibelpredikandets förfall”. Det hette där bland annat: ”Det stadium av förmörkelse, som det bibliska predikandet nu för tiden befinner sig i, betyder inte helt enkelt att predikanterna inte gör bruk av skriftställen; tvärtom används skriftställen upprepade gånger, men de rycks så ofta ur sitt sammanhang och pressas våldsamt till att ge åtminstone något som liknar ett bibliskt berättigande åt tankar och känslor, som endast är kvasibibliska. ... En hel del predikningar utgör en mosaik av intressanta historier eller personliga anekdoter. Detta slags predikan syftar till att behaga, att få folk att fortsätta att komma. I vår tid har det bibliska predikandet blivit lidande.”
Och George Jeffrey beskrev år 1949 de predikanters predikningar, ”vilkas förberedelsemetod tycks vara att söka ut tre anekdoter och placera dem som tre öar i ett homiletiskt hav och sedan låta resten av predikan bestå i ett andlöst simmande från den ena till den andra med den livliga förhoppningen hos predikanten att komma tryggt i land”. Med hjälp av humor och lätta och luftiga ingredienser görs många av de populära predikningarna så luckra och porösa, att de mycket mer liknar den duniga sockervadd, som på nöjesfälten säljs åt barn, än Guds ords fasta andliga föda för kristna.
För det fjärde har vi en sorts predikan som har kommit på modet på senare år. Det är den predikan som manar åhöraren till sinnesfrid och till tro på sig själv. Denna predikan ger receptet på hur man skall kunna leva med tillförsikt och tänka positivt. Den säger vanligen att man med Guds hjälp kan uppnå vadhelst man önskar uppnå. Paul Hutchinson, tidigare redaktör för The Christian Century, pekade på Norman Vincent Peale som utövare av denna psykologiska predikoart, då han skrev följande i en artikel i tidskriften Life för 11 april 1955:
”Hans predikningar följer ett enda mönster; han skulle själv säga: ’När ni har hört en, så har ni hört dem alla.’ Tag till exempel ämnena för de sex första predikningar han hållit i år, så finner ni mönstret: ’Nyckeln till självförtroende’, ’Hur man kan känna sig rask och kry’, ’Sätt att förbättra ens situation’, ’Underbara resultat av en troende inställning’, ’Ett liv med glädjefylld vitalitet’, ’Avlägsna fruktan ur ditt sinne’. ... Han kritiseras ofta av andra prästmän för att han inte ägnar så stor uppmärksamhet åt sociala och politiska frågor.”
Fyller inte människors behov
Sedan vi undersökt de främsta typerna av populära predikningar, vad skall vi då tänka? Vi skulle inte fråga så mycket efter det, om dessa predikningar hölls av psykologer, psykiatriker, sociologer, politiker, nyhetskommentatorer, bokrecensenter och televisionshumorister. Men så är det inte. De hålls av präster och predikanter! De framförs av män som förmodas predika Guds ord! De framförs av män som borde tillhandahålla andlig föda, den kunskap som folk behöver för att lära känna Guds uppsåt och få veta hur de skall kunna bringa sitt liv i överensstämmelse med Guds vilja i stället för att begagna sig av Gud för att få sin vilja igenom. De populära predikningarna har alltså förfelat sitt mål. De har kommit att bli fullständigt främmande för Guds rike, främmande för mänsklighetens moraliska förpliktelser, främmande för deras behov som söker liv.
Detta är en iakttagelse som inte sällan kommer till uttryck bland prästmännen själva. Vi lägger märke till vad predikanten och skriftställaren Bernard Iddings Bell, som är knuten till en episkopalkyrka, har att säga, såsom vi läser i boken Treasury of the Christian Faith: ”Det är till stor del på grund av prästernas trolöshet mot den profetiska uppgiften som de flesta kristna i vår tid inte vet vad Gud kräver eller vad Kristus lär, som kristendomen har blivit inte mycket mer än ett vagt och förfinat skick och bruk! I denna egenskap är den intetsägande, oväsentlig. Det är på tiden att vi präster på nytt börjar i otvetydiga ordalag förkunna vad Kristus uppenbarar om människan, om varför civilisationerna sjunker ned i anarki, om varför den enskildes liv för det mesta präglas av besvikelse och olycka, om Gud och vad Gud kan åstadkomma i oss för att göra jorden dräglig! Vi präster har syndat.”
Här har vi i sanning saker som borde komma fram i predikningarna; men prästerna säger ingenting om dem. Människorna behöver veta varför laglösheten har tagit denna världen i sitt våld, i synnerhet sedan 1914; varför ondskan har tilltagit i så oroväckande grad. Predikningarna borde tala om vad som är den verkliga innebörden i världshändelserna. Predikningarna borde förklara med all tydlighet att vi nu lever i ”ändens tid”, vad denna världen angår, och hur vi kan veta att det förhåller sig så. Predikningarna borde uppenbara den egentliga orsaken till den växande ondskan, att denna är följden av ett krig i himmelen, ett krig vari Kristus och hans änglar slungade Satan, djävulen, och hans demoner ned till jordens närhet. Alltså ”ve över jorden”! Varför? ”Ty djävulen har kommit ned till eder i stor förbittring och vet, att han har en kort tidsperiod.” Detta är förhållanden som det är av stor vikt för oss att känna till, om vi skall kunna förstå våra dagars upp och nedvända värld. Men fastän det i de populära predikningarna används mycken tid till att tala om ondskan i världen, förekommer det sällan, om ens någonsin, att man förklarar denna grundorsak till världens nöd. — Upp. 12:7—12, NW.
För att citera dr Albert Schweitzer: ”Religionens uppgift är inte endast att förklara världen. Den bör också motsvara det behov jag känner att ge mitt liv ett ändamål.” Men vilket klart angivet ändamål eller syfte har de populära predikningarna givit människorna? De har visserligen visat dem hur de skall vinna världslig framgång genom att göra bruk av psykologi och utnyttja Gud, men detta är inte det syfte som bibeln framhåller. Guds ord visar det fåfänga i materiella strävanden och påpekar att det enda som verkligen betyder något är att man tjänar Gud, lyder hans bud, söker få del i att hävda och upphöja hans namn. Den stora stridsfrågan i vår tid gäller inte vem som skall styra jorden, utan vem som skall styra universum: Är det Satan, djävulen, eller Jehova Gud? Detta är den fråga som snart skall avgöras till Guds förmån. Välsignade är de, vilkas syfte och uppsåt det är att stå på den rätta sidan i stridsfrågan. För att kunna göra det måste man ha kännedom om Guds rike.
Predikningar bör framhäva Guds rike
Men hur många populära predikningar säger någonsin något om Guds rike såsom bibelns förnämsta tema? Jesu predikningar framhävde Riket. Innan Jesus framställde en liknelse, inledde han ofta sin framställning med uttrycket ”himmelriket”, varigenom han underströk att liknelsen meddelade en sanning om Riket. Predikningar bör alltså lägga tonvikten vid Riket och visa att det är himmelskt, men att det skall bringa välsignelser till jorden, ty det måste styra universum. Predikningar bör visa människor hän till Riket och inte till denna världens fördärvade politik, då ju Kristus klart tillkännagav: ”Mitt rike är ingen del av denna världen.” (Joh. 18:36, NW) Framför allt bör predikningar förklara, att Guds rike — i Kristi Jesu händer — redan har blivit upprättat i himmelen, med kriget i himmelen som följd. Detta är nyheter av stor vikt, nyheter som förtjänar att kungöras med stora rubriker! Ändå sover världen, och de populära predikningarna visar det.
Predikningarna borde lära människorna vad de beder om, när de läser Fader vår: ”Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” Människorna borde få veta att de beder om att Guds himmelska rike skall komma emot denna världen genom att tillintetgöra den, genom att göra vad profeten Daniel förutsade att Guds rike skulle göra: ”Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” — Matt. 6:10; Dan. 2: 44.
Och hur många populära predikningar nämner någonsin den tilldragelse, varigenom Guds rike tillintetgör denna onda värld? Hur många gånger talar inte bibeln om det stora förintelseverk som Guds rike skall utföra i Harmageddonkriget, som kallas ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”! Lägg märke till några få av de många uttryck, genom vilka bibeln hänsyftar på denna händelse: ”Jehovas vredes dag”, ”vredens dag, den dag då Guds rättvisa dom uppenbaras”, ”de ogudaktiga människornas doms och tillintetgörelses dag”, ”Herren Jesu uppenbarelse från himmelen med sina mäktiga änglar i en lågande eld, då han låter tillbörligt straff komma över dem som icke känna Gud och dem som icke lyda de goda nyheterna om vår Herre Jesus”, och slutligen det som talar om kulmen på ”en stor vedermöda, en sådan som icke har förekommit sedan världens begynnelse intill nu och icke heller skall förekomma mera”. — Upp. 16:14, 16, NW; Sef. 2:2, AS; Rom. 2:5; 2 Petr. 3:7; 2 Tess. 1:7, 8; Matt. 24:21; NW.
En predikan bör alltså visa vad Guds rike skall möjliggöra — en ny värld! Bibeln talar om denna såsom ”nya himlar och en ny jord, som vi vänta enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo”. Genom att utplåna denna gamla värld och avlägsna Satan, djävulen, och hans demoner kommer Guds Harmageddonkrig att bereda väg för en ny värld. En predikan bör därför visa den nya världens välsignelser, hur människorna kommer att leva på den nya jorden i mänsklig fullkomlighet, hur Gud ”skall avtorka alla tårar från deras ögon”, varom det vidare heter: ”Döden skall icke vara mer; icke heller skall sorg eller rop eller smärta vara mer.” — 2 Petr. 3:13; Upp. 21:4; NW.
Svar på frågan: Vad skall jag göra?
Och en predikan bör göra ännu mera. Den bör svara på denna fråga: Vad skall jag göra? Den bör tydligt visa människans moraliska förpliktelser, hur hon måste leva enligt bibelns höga moraliska principer, om hon skall vinna liv i den nya världen, vare sig det blir genom uppståndelse från de döda eller genom att hon får överleva Harmageddon. Och en predikan bör sporra åhörarna till att leva för denna nya värld genom att lyda de goda nyheterna om Riket. Hur? Genom att låta det varnande vittnesbörd ljuda, som Kristus förutsade skulle frambäras: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) Innan det fullbordade slutet på denna världen kommer i Harmageddonkriget, måste ett vittnesbörd avges beträffande Guds upprättade rike och vad det snart kommer att göra mot denna onda värld. De populära predikningarna avger inte detta vittnesbörd.
Vad är det då som vi ser? Precis det som den brittiske prelaten H. R. L. Sheppard, förutvarande domprost vid Canterbury Cathedral och kanoniker vid St. Paul’s Cathedral, anmärkte i sin bok The Impatience of a Parson:
”Jag tvingas — med den största motsträvighet — till att tro, att kyrkosamfunden som sådana har så missförstått budskapet från sin grundare ... att det som lever kvar och gör tjänst i vår tid, genom kyrkosamfunden, såsom kristendom betraktat är en karrikatyr av vad Kristus avsåg. Kyrkosamfunden behöver mycket mera än en reparation här och där på ytan. Det måste nödvändigtvis komma till stånd en kristen samfällighet, grundad på Jesu Kristi uppenbarelse, men om denna samfällighet skall vara i enlighet med Kristi sinne, så föreställer jag mig att den i fråga om vidsynthet och åskådning måste vara så helt olik varje annat kyrkosamfund som finns i vår tid, att den knappast kan kännas igen såsom hörande till kyrkosamfundens familj, sådana som dessa samfund nu ter sig för oss.”
Vilka uppenbarande ord — att om människor skall utöva kristendomen enligt Kristi sinne, så behöver det finnas en samfällighet som är ofantligt olik de organiserade kyrkosamfunden i kristenheten! Nåväl då, ser vi månne en samfällighet av kristna, som lever i enlighet med Kristi sinne, som predikar Kristi sinne och som är så olika de organiserade kyrkosamfunden, att just detta förhållande är påfallande?
Ser vi en samfällighet av kristna, vilkas predikningar förklarar världen, förklarar grundorsaken till ondskan, förklarar varför förhållandena är som de är i världen?
Ser vi en kristen samfällighet, ett samhälle, som frambär vittnesbördet om de goda nyheterna om att Guds rike redan är upprättat i himlarna och som utropar varningen att Harmageddonkriget är hotande nära?
Ser vi ett samhälle av kristna, vilkas predikningar hjälper människor att leva enligt bibelns moraliska principer, vilkas predikningar bär fram det budskapet till människorna att det finns hopp om evigt liv på jorden i Guds nya värld och vilkas predikningar pekar ut det enda sättet att få överleva Harmageddon in i Guds nya värld?
Ja, sannerligen gör vi inte det! Detta samhälles identitet är påtaglig, ty det finns bara en enda organisation i världen i denna tid som predikar allt detta, som gör allt detta. Det är den nya världens samhälle av Jehovas vittnen. I Jehovas vittnens möteslokaler, ”Rikets salar” — och det finns sannolikt en i ert grannskap —, kan ni få höra dessa predikningar, predikningar som säger vad de bör säga. Där tas inte upp någon kollekt, det kostar er ingenting. Vi säger därför med bibelns ord: ”Kommen hit och hämten säd utan penningar och för intet både vin och mjölk. Varför given I ut penningar för det som ej är bröd?” — Jes. 55:1, 2.