Inblick i nyheterna

Schimpanser och språk — nästan mänskligt?

● Schimpanser kan läras vissa tecken i teckenspråket, men kan detta sägas betyda att de har nått ett litet barns mentala nivå på den evolutionära skalan? Forskningar som det nyligen rapporterats om i tidskriften ”Science” tyder på att det inte är så. Sex döva barn i åldrarna mellan ett och ett halvt och fyra år iakttogs för att man skulle kunna se hur väl de kommunicerade med sina mödrar utan någon föregående övning i ett standardiserat teckenspråk.

Det var inte bara så att barnen utvecklade egna tecken till att representera föremål eller handlingar, utan de sammanlänkade också ofta tecken i motsvarigheter till meningar. Barnens mödrar befanns ha föga inflytande på detta ”språk”. Det visade sig i själva verket att barnen ”konstruerade många fler fraser bestående av flera tecken ... än deras mödrar gjorde”, noterar forskarna.

Men hur förhåller det sig med schimpansspråkets konststycken? ”Denna prestation [från människobarnens sida] framstår i skarp relief vid en jämförelse med schimpansernas klena språkliga prestationer”, förklaras det i rapporten. ”Schimpanserna tycks visserligen lära sig genom denna manuella språkträning, men de har aldrig kunnat påvisas spontant utveckla ett språkliknande kommunikationssystem utan sådan träning.”

”Å andra sidan”, heter det i rapporten, ”visar människobarnet också under svåra omständigheter en naturlig benägenhet att utveckla ett sammansatt kommunikationssystem.” Vad är orsaken till denna ”naturliga benägenhet”? Helt visst beror den på att människorna inte är produkten av en evolution, utan blev skapade ”till Guds avbild”. — 1 Mos. 1:26, 27.

Nytt sätt att fostra barn?

● Missräknade föräldrar, som prövat varenda modern metod att få sina barn att lyda, glömmer vanligen att göra något som fungerar praktiskt varje gång. Det är ”så enkelt”, heter det i tidskriften ”Psychology Today”, ”att man ofta förbiser det”. Är det några nya skarpsinniga rön på barnpsykologins område? Nej, det är ingenting annat än forntida vishet.

Artikeln framhåller att föräldrarna i stället för att kräva lydnad ofta ”säger sådant som: ’Låt mig inte komma på dig med att göra det där igen.’ Detta är en tydlig uppmaning åt barnet att fortsätta med att göra vad det gör men att ta sig i akt för att bli ertappat.” Föräldrar säger också: ”Jag vill att du skall läsa dina läxor”, eller något liknande, men det är bara ett uttryck för föräldrarnas önskan, som ”barnet kan väga mot vad DET önskar göra”.

För att uppnå lydnad ”är det av avgörande betydelse”, heter det i artikeln, ”att föräldrarna börjar med att tala om vad de kräver och gör det på ett sätt som inte kan missförstås, och det är också nödvändigt att barnet vet att man verkligen menar vad man säger. Du BER det inte göra något. Du ÖNSKAR inte att det skall göra det, utan du SÄGER ÅT det att göra det. ...

Så snart ett barn lär sig att föräldrarna menar vad de säger”, heter det, ”kommer det inte längre att försöka lura dem till att låta det få sin vilja fram.” Föräldrar som har ryggrad nog att genomdriva åtlydnad för vad de bestämmer, trots att barnen envisas med att vara olydiga, skall finna att deras extra ansträngningar nu ger utdelning i framtiden. Det kommer faktiskt att krävas mindre ansträngning, när barnet lär sig att beredvilligt lyda rimliga uppmaningar, vilket också framgår av det visa bibliska ordspråket: ”Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.” — Ords. 29:17.

Upphovet till söndringen i världen?

● Varför är världen så söndrad, trots ansträngningarna av många till synes uppriktiga och hängivna ledande män i världen? Den filippinske pedagogen Primo L. Tongko gav i tidskriften ”PHP” en kommentar till en faktor.

Han framhåller att ”nationalsånger och nationsflaggor ofta har gett upphov åt ett mycket tvivelaktigt mänskligt motiv till extrem eller blind kärlek till det egna landet. Vidare har de haft en benägenhet att göra människor fanatiskt nationalistiska, ja, i så hög grad att de ibland inte skäms för att rentav säga: ’Mitt land — det må ha rätt eller orätt.’”

”Nationalistiska attityder” har fyllt ”historiens blad med ständiga krig i syfte att erövra, kolonisera, exploatera och förtrycka”, säger Tongko, ”och har på så sätt gett upphov åt alla slag av fördomar, misstankar och hatkänslor, som nu söndrar världen.”

Sedan frågar han: ”Är det inte hög tid att vi vänder historiens bana helt om från att gälla söndring till att gälla endräkt, genom att göra oss av med eller utplåna dessa sedvänjor, som har gett upphov åt detta sorgliga tillstånd som vi har i vår söndrade och förvirrade värld?”

Som ett resultat av sin bibliska utbildning och fostran har Jehovas vittnen över hela världen gjort detta för länge sedan. I det de visar en unik internationell endräkt vägrar de att ta del i sådana nationalistiska sedvänjor och de hatfyllda konflikter som de uppväcker.