Hör julen ihop med sann tillbedjan?
JESUS KRISTUS sade: ”Sanningen skall göra er fria.” (Joh. 8:32) Är julen grundad på sanning? Om den är det, då kommer det att göra oss gott att fira den. Men om inte, så kommer det att medföra svårigheter. Hur är det i ditt fall? Ger julen dig en känsla av frihet, eller drar du en suck av lättnad när den är över?
Somliga människor — vägledda av den självklara sanningen att ett träd känns igen på sin frukt — är skeptiska mot julens helighet. De klagar bittert över den profithunger som då är förhärskande. Om detta ”intrång av världslighet på det som är heligt” sade Stevan Davies, som är knuten till avdelningen för religionsvetenskap vid Temple University i USA: ”Vi måste komma ihåg att ’kommersialiserandet’ av julen i lika hög grad innebär helgandet av affärslivet. ... Legenden om jultomten kommer att beskyddas och bevaras.” Han tillade att jultomten ”kommer att vara kvar, därför att affärsmännen inte kan undvara honom som en försäljningsstimulans vid jultiden”.
Tycker du att det låter som sann religion att ”helga” affärslivet? Det tycker av allt att döma inte Daphne Ponchin Mould, skribent för tidskriften U.S. Catholic. ”Man har tagit bort varje spår av religion”, skrev hon i tidskriftens decembernummer 1976. ”Julen har inte bara förlorat sin kristna innebörd, utan också sin äldsta, den hedniska”, sade hon.
Du har utan tvivel dina egna privata känslor inför den annalkande julen. Säkert känner sig många människor obehagligt pressade av sedvänjan att ge varandra julklappar. Och de gåvor de mottar i denna atmosfär av tvång medför inte att de känner den verkliga tacksamhet och uppskattning som julen påstås befrämja.
JULENS BAKGRUND
Men bortsett från att julen kommersialiserats — hur är det då med den religiösa sidan? Grundar inte den sig på sanning? Detta måste vi känna till för att kunna tillbedja Gud på ett godtagbart sätt, ”med ande och sanning”. — Joh. 4:23, 24.
Du kanske har lärt dina barn att tro på jultomten. Men om du säger sanningen, så behöver du aldrig göra det obehagliga val som många föräldrar ställs inför vid julen — antingen att göra sina barn djupt besvikna eller att överskrida familjens ekonomiska tillgångar. Och hur mycket bättre är det inte — om du vill röna dina barns tacksamhet och kärlek — att säga dem sanningen och ge dem presenter spontant vid tidpunkter då du har möjlighet till det! Då är det inte någon uppdiktad jultomte, utan dig, deras förälder, som de tackar och som de vet att de kan lita på för att få sanningsenliga upplysningar. De slipper då också att uppleva den besvikelse och åtföljande cynism som många barn utvecklar, när myten om jultomten avslöjas för dem.
I allmänhet erkänner de lärde nu att den 25 december INTE är datum för Jesu Kristi födelse. Det finns ingen uppteckning om att man firade någon julhögtid förrän på 300-talet v.t. Vid den tiden hade kyrkan fått stor världslig makt under kejsar Konstantin. Soldyrkan hade då fått ett särskilt starkt fäste i Rom. De som dyrkade den persiske solguden Mithra firade den 25 december som ”den obesegrade solens födelsedag”. Den romerska kyrkan antog inte den dagen som juldag för att befrämja tillbedjan ”med ande och sanning”, utan för att införa en så kallad kristen högtid som befolkningen utan vidare skulle godta. I själva verket införlivade man en hednisk ritual i ett firande som påstods vara till ära för Gud och Kristus.
JULSTJÄRNAN OCH JULKLAPPAR
Någon kan påpeka att man gav gåvor till barnet Jesus. (Matt. 2:11) ”Gjorde inte de ’vise männen’ det? Och följde de inte en stjärna som ledde dem dit där Jesus var?” Men när vi undersöker bibeln, finner vi att de ”vise männen” inte representerade kristendomen, utan hedendomen. Vi upptäcker också att de ofrivilligt medverkade i Satans, djävulens, komplott för att döda Jesus.
Tänk på bibelns redogörelse: Strax före Jesu födelse kom hans föräldrar till Betlehem för att skattskrivas. Alla övernattningsställen i staden var fullbelagda. När Maria födde Jesus, lindade hon honom och lade honom i en krubba. Gud ledde samma natt, genom en änglahärskara och inte genom någon stjärna, ödmjuka judiska herdar, som tillbad Gud, till det nyfödda barnet. För dem kungjordes det att ett barn hade fötts för att bli en frälsare, Kristus (Messias) Herren. — Luk. 2:1—17.
Dyrkade de så kallade ”vise männen” den sanne Guden? Nej. De kristna skrifternas grekiska grundtext kallar dem magoi — mager, zoroastiska präster. De var astrologer från Mesopotamien långt borta i öster. De betraktade inte Jesus som sin frälsare eller Messias, utan som ”judarnas kung”. — Matt. 2:1, 2.
Lägg märke till andra bevis som bibeln ger. Det var i själva verket flera månader efter Jesu födelse som astrologerna gick till kung Herodes och sade att de följt en stjärna som de såg, när de var i östern, och att de ville betyga sin vördnad för den nyfödde ”judarnas kung”. Och ”stjärnan” som ledde dem var inte någon verklig stjärna eller några planeter i konjunktion, för astrologerna är de enda som rapporterar att de sett den. Herodes gick sedan till de religiösa ledarna och frågade ut dem om var Messias skulle födas. De citerade profetian i Mika 5:2 för honom, där Betlehem anges som födelseorten. — Matt. 2:3—6.
Herodes kallade nu i hemlighet till sig astrologerna och sände dem till Betlehem med befallning att de sedan skulle inställa sig hos honom. Men bibeln säger: ”Men eftersom de i en dröm fick en gudomlig varning att inte vända åter till Herodes, drog de bort till sitt land en annan väg.” — Matt. 2:7, 8, 12.
Herodes blev rasande. För att vara säker på att få Jesus dödad lät han döda alla pojkar i Betlehem med omgivningar, ”från tvåårsåldern och därunder, i överensstämmelse med den tid som han noggrant hade tagit reda på av astrologerna”. (Matt. 2:16) Men Jesus kom undan därför att hans fosterfar Josef efter Guds varning hade tagit honom med sig till Egypten. På det sättet omintetgjordes den gången komplotten för att döda barnet. — Matt. 2:13, 14.
Jesus var alltså inte något nyfött spädbarn vid tiden för astrologernas besök. Han var nästan två år. De ”vise männen” hade först sett ”stjärnan” i Mesopotamien, flera månaders resa från Betlehem, och när de fann Jesus var han inte längre i en krubba, utan i ett hus. (Matt. 2:11) Det är givet att deras gåvor inte hade något med datum för Jesu födelse att göra.
Det är därför uppenbart att jippot med julhandeln, att man ger varandra julklappar, astrologernas ”stjärna”, tidpunkten den 25 december, och andra kännetecken hos julen, inte är från Gud. Och det är missvisande att nu ge ära åt spädbarnet Jesus — Jesus Kristus är inte längre ett spädbarn och skall inte heller tillbedjas som ett sådant. Den uppståndne Jesus Kristus, som nu är en mäktig andevarelse vid Guds högra sida i himmelen, är den förnämste förespråkaren för tillbedjan av Gud ”med ande och sanning”, vilken inte inbegriper julen och myten om jultomten. — Joh. 4:24; Apg. 2:33; Upp. 3:21; Matt. 28:18.