Minns du?
Har du läst de senaste numren av Vakttornet noggrant? I så fall kommer du utan tvivel ihåg följande punkter:
● Vad är de äldstes främsta funktion i den kristna församlingen?
Deras främsta ansvarsuppgift är att sörja för församlingens andliga intressen. Detta kräver att de tar ledningen i att kungöra de ”goda nyheterna” och i att undervisa, hjälpa, tillrättavisa, korrigera, förmana. De måste vara aktivt intresserade av varje enskild medlems andliga välfärd. — Vakttornet för 1 februari 1978, sid. 17—19.
● Vad visar att en person ”saknar hjärta”? — Ords. 6:32; 10:13, 21; 12:11; NW.
En person som ”saknar hjärta” är en som är oerfaren eller som inte bryr sig om de allvarliga konsekvenser som kan bli resultatet av ett orätt handlingssätt. Förutom att han saknar ett gott motiv är han också utan uppskattning i hjärtat. — Vakttornet för 15 februari 1978, sid. 15, 16.
● Hur kan vi förstå Psalm 16:7 (NW), där David säger att hans njurar har tillrättavisat honom?
I bibeln representerar njurarna vad människan verkligen är, hennes djupare liggande personlighet. Eftersom njurarna ligger mycket djupt i kroppen, kan de sägas vara de innersta delarna av en människas väsen. I Davids fall hade Jehovas råd blivit en del av hans personlighet. Dessa råd var inneslutna djupt inne i honom, alldeles som om de befann sig i njurarna. Därför kunde Davids njurar, dvs. de råd från Jehova som var inneslutna djupt inne i honom, tillrättavisa honom om nätterna, när han låg sömnlös. — Vakttornet för 15 februari 1978, sid. 19, 20.
● På vilket sätt är den väg som leder till liv smal? — Matt. 7:14.
Den är smal på så sätt att den pålägger dem som följer den begränsningar i fråga om att göra sådant som skulle leda till skada för dem själva och/eller för andra. — Vakttornet för 1 april 1978, sid. 13.
● Hur kan någon som är skyldig till grovt orätt handlingssätt också bli skyldig till synd mot församlingen, vilket gör det nödvändigt att han söker församlingens förlåtelse? — Jämför 2 Korintierna 2:7.
De grovt orätta handlingar som en församlingsmedlem begår kan i somliga fall ge församlingen dåligt namn och rykte i andras ögon. Församlingen kan inte genom de äldste som representerar den ge den som handlat orätt förlåtelse för själva den allvarliga synden, eftersom det är Jehova Gud som gör detta. Men när de äldste kommit fram till att den som handlat orätt är verkligt ångerfull, kan de förlåta honom för vad det vara må i fråga om smälek, svårigheter och sorg som hans synd kan ha dragit över församlingen. — Vakttornet för 15 april 1978, sid. 17, 18.