Överraskande nya vittnesbörd kommer i dagen!
DE VÅGADE faktiskt livet, då de klättrade nedför de lodräta klipporna till vad vi nu känner som Skräckens grotta. Föga anade de att de bland skeletten där inne skulle finna en mycket viktig ledtråd som medför konsekvenser för din bibel.
För att få den rätta inramningen måste du tänka dig att du befinner dig i den torra och kala ödemarken som är avbildad på sidan 9, bland bergen väster om Döda havet.
Söderut ligger Masada, den ensliga klippfästningen där det judiska upprorets allra sista utpost blev besegrad av romarna år 73 v.t. Norrut ligger Qumran med sina ruiner. Qumran var centrum för ett judiskt samhälle i första århundradet som gömde undan ett antal handskrifter, Dödahavsrullarna, i närbelägna grottor, däribland den mångomtalade Jesajarullen.
I början av år 1961 gav sig en expertgrupp av för att utforska grottor i det ogästvänliga Nahal Hever. De var utrustade med minsökare, dammskyddare, rep och fallskärmsselar. Det var 80 farofyllda meter ner till ingången till grotta nr 8, vars benämning ändrades till Skräckens grotta. Att stiga miste kunde betyda ett fall på flera hundra meter ner på klipporna nedanför.
Det kusliga namnet, Skräckens grotta, grundade sig på vad forskarna fann där inne — skeletten av omkring 40 män, kvinnor och barn. De hade varit efterföljare till den judiske kämpen Bar Kochba, som ledde krigsoperationer mot romarna år 132 v.t. Man har antagit att de blivit fångade som i en fälla av romarna, som låg lägrade på klippan ovanför, och dog av törst eller hunger.
Men nu undrar du säkert vad allt detta har att göra med om Jesus och apostlarna använde Guds egennamn och om det — till följd därav — bör finnas i din bibel eller gå över dina läppar. Anknytningen finns i texten på nio små pergamentfragment med grekisk text, som kom i dagen där i Skräckens grotta.
När vetenskapsmän omsorgsfullt studerade dessa fragment, insåg de att de var delar av en gammal handskriftsrulle av läder med texten till de ”tolv profeterna” (Hosea till och med Malaki). Det var en grekisk text som kommit till någon gång mellan år 50 f.v.t. och 50 v.t. Nu var rullens ursprung känt, Skräckens grotta i Judeens öken. Även om du kanske inte genast förstår vilken betydelse detta har, så är det en ytterst viktig ledtråd när vi söker svaret på frågan om Guds namn bör finnas i din bibel.
För att du skall förstå hur betydelsefull denna ledtråd är måste vi nu säga något om vad slags skriftrullar som Jesus och hans apostlar hade tillgång till under det första århundradet.
GUDS ORD PÅ GREKISKA
Bibelns böcker från 1 Moseboken till och med Malaki skrevs ursprungligen på hebreiska, med undantag för smärre avsnitt på arameiska. Men när judarna skingrades över den forntida världen, började de använda det internationella språket, grekiska. Därför började de också, någon gång omkring år 280 f.v.t., översätta de hebreiska skrifterna till grekiska, och på så sätt framställdes vad vi nu känner som den grekiska Septuagintaöversättningen (LXX).
När Jesus började sin förkunnargärning, användes denna översättning i stor utsträckning av grekisktalande judar. Vi kan av ordvalet i apostlarnas skrifter försäkra att de var förtrogna med Septuaginta, och Jesus var det helt säkert också.
Men fanns Guds namn med i denna grekiska översättning? De fullständigaste handskrifterna med Septuagintatexter, vilka bevarats till vår tid, kom till på 300-talet v.t., och de avslöjar ett uppseendeväckande förhållande. Överallt där tetragrammaton förekom i den hebreiska bibeln var det i den grekiska Septuaginta ersatt med orden ”Gud” (Theos) och ”Herren” (Kyrios). Följaktligen har man i vetenskapliga kretsar haft den uppfattningen att Jesus och hans apostlar inte använde Guds egennamn. Man har påstått att de, när de läste eller citerade de heliga skrifterna på hebreiska, följde sedvänjan att i stället uttala de ord som svarar mot ”Herren” och ”Gud”. Och vad det exemplar av Septuaginta beträffar, som de använde, så fanns Namnet inte alls med i det.
Flertalet teologer har fullt och fast litat på att det förhöll sig så. Men hur var det då med den ledtråd man fann i Skräckens grotta?
DEN JUDEISKA LEDTRÅDEN
Vi nämnde lite tidigare att man i Skräckens grotta, i Judeens öken, hade hittat några fragment av en handskriftsrulle av läder med texten till de ”tolv profeterna”, skriven ungefär vid den tid då Jesus föddes. Skriften var på grekiska, och den hade Septuagintas form. Men hur förhöll det sig med Guds namn? Lägg märke till den här intill återgivna texten.
På dessa fragment, som hittats i Judeens öken, fanns Guds namn skrivet med mycket gammal hebreisk stil! Huvudtexten var visserligen på grekiska, men man hade bibehållit Guds namn, som skrivits med hebreiska bokstäver. Den grekiska titeln Kyrios hade inte fått ersätta tetragrammaton, såsom man gjorde i Septuagintahandskrifter under senare århundraden.
Ännu något senare har en annan viktig ledtråd rönt uppmärksamhet. Den har också stor betydelse för svaret på frågan om Guds namn bör finnas i din bibel och om du följaktligen bör använda detta namn. Denna ledtråd hittade man i Kairo.
DEN EGYPTISKA LEDTRÅDEN
Ledtråden består av många fragment av en gammal papyrusrulle med texten till 5 Moseboken, som har fått museikatalognumret Fuad 266. Trots att man redan på 1940-talet fått vetskap om att dessa fragment fanns, var de länge oåtkomliga för vetenskaplig forskning.
År 1950 återgav bibelutgåvan New World Translation of the Christian Greek Scriptures för första gången fotografier av ett antal av dessa rariteter bland handskriftsfynden. Likväl var, under hela 1950-talet och hela 1960-talet, själva fragmenten oåtkomliga för flertalet experter, och inga andra vetenskapliga verk hade återgett fotografier eller gjort någon analys av dem alla. Slutligen skedde detta i 1971 års Études de Papyrologie (Studier av papyrushandskrifter). Men vad var det som var så ovanligt med dessa fragment? Och vilken betydelse har de för bruket av Guds namn?
Fuadpapyrerna 266 kom till på 100-talet f.v.t. eller under första århundradet f.v.t. Texten är inte hebreiska utan grekiska. Granska skriften på de stycken av Fuad 266 som är avbildade här nedan. Ser du att fastän huvudtexten är på grekiska, har man använt tetragrammaton, som skrivits med kantiga, hebreiska bokstäver? Avskrivaren av denna papyrusrulle bytte således inte heller ut några ord i texten genom att sätta in de grekiska motsvarigheterna till ”Herren” (Kyrios) och ”Gud”. Nej, utan mer än 30 gånger satte han — inne i den grekiska skriften — in tetragrammaton med hebreiska bokstäver!
Doktor Paul E. Kahle från Oxford har förklarat dessa fragment innehålla ”den kanske fullkomligaste Septuagintatexten till 5 Moseboken som har vidarebefordrats till oss”. I publikationen Studia Patristica tillfogade han: ”Vi har här på en papyrusrulle en grekisk text som presenterar texten till Septuaginta i en tillförlitligare form än Codex Vaticanus (Vatikanhandskriften 1209) och sattes på pränt mer än 400 år före den.” Och den bibehöll Guds egennamn, liksom de grekiska fragmenten med de ”tolv profeterna” från Judeens öken. De två texterna stämde överens.
I tidskriften Journal of Biblical Literature (årg. 79, sid. 111—118) lämnade dr Kahle en översikt av de ständigt växande vittnesbörden om bruket av Guds namn bland judarna och avslutade den med dessa ord:
”Alla grekiska översättningar av bibeln som gjorts av judar för judar under förkristen tid måste, som Guds namn, ha använt tetragrammaton skrivet med hebreiska skrivtecken och inte [Kyrios] — eller förkortningar av det —, som vi finner i de kristna” exemplaren av Septuaginta.
Att Guds namn på detta sätt framhävdes, för att omsorgsfullt bevaras, framgick också tydligt av texter på det hebreiska språket som tillkom under första århundradet eller där omkring. På några av de hebreiska skriftrullarna från grottorna nära Döda havet var tetragrammaton skrivet med rött bläck eller med lätt igenkännlig äldre hebreisk stil. Om detta skrev J. P. Siegel:
”När Qumranhandskrifterna först upptäcktes för mer än tjugo år sedan, visade sig ett av deras mera uppseendeväckande drag vara förekomsten — i en begränsad samling texter — av tetragrammaton skrivet med forntida hebreiska skrivtecken. ... Att denna praxis vittnar om en djupt känd vördnad för Guds namn är nästan en truism.” — Årsskriften Hebrew Union College Annual, 1971.
Ytterligare har det rapporterats att det i Jerusalem i första århundradet fanns en hebreisk skriftrulle med texten till de fem Moseböckerna där tetragrammaton var skrivet med guldbokstäver. — Israel Exploration Journal, årg. 22, 1972, sid. 39—43.
Säger dig inte dessa nya vittnesbörd avgjort att Jesus bör ha varit väl förtrogen med Guds namn och bör ha använt det, vare sig han läste de heliga skrifterna på grekiska eller på hebreiska?
[Bild på sidan 7]
Fragment av Dödahavsrulle på grekiska med hebreiskt tetragrammaton (Hab. 2:15—20; 3:9—14)
[Bild på sidan 8]
Tetragrammaton i texten på Septuagintafragment från Egypten (Fuad 266)