Medarbetare i skörden

”[Jesus] sade ... till sina lärjungar: ’Ja, skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför ivrigt skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.’” — Matt. 9:37, 38.

1. Hur kan man betrakta intensivt motstånd mot vårt arbete?

SKÖRDEARBETET utförs inte alltid under lätta eller gynnsamma förhållanden, utan med uthållighet och ihärdighet. Hårdnackat motstånd uppväcks på somliga håll, men det viktiga är att bärgningsarbetet, insamlandet, fortsätter. Erfarenheten har visat att det ofta är på grund av motstånd som somliga människor, som annars inte varit intresserade av Jehovas vittnen, stimuleras till att ta en ny överblick över situationen. Rapporten i Jehovas vittnens årsbok för år 1978 avslutas med uppgifter från 18 andra länder, vilkas resultat har sammanräknats, länder där motståndet är särskilt svårt. Och i dessa 18 länder blev 9.673 personer döpta enbart under det gångna året!

2. Vilket svårt motstånd ställdes man inför på Nehemjas tid, och hur bemötte man det?

² Det är inte någon ny erfarenhet för Jehovas tjänare att arbeta och att arbeta hårt under hätskt motstånd. Förhållandena liknar nu dem som rådde på Nehemjas tid, då man ivrigt arbetade på att uppföra Jerusalems mur och grannfolken intensifierade sitt motstånd, ja, så långt att de konspirerade för att företa ett angrepp mot staden. Nehemja meddelar: ”De som byggde på muren och de som lassade på och buro bördor gjorde sitt arbete med den ena handen, och med den andra höllo de vapnet. Och de som byggde hade var och en sitt svärd bundet vid sin länd, under det att de byggde; och bredvid mig stod en basunblåsare.” — Neh. 4:17, 18.

3. a) Hur kom det sig då att Guds folk hade ett gott ”hjärta för att arbeta”? b) På vilket motsvarande sätt är Jesajas profetia till uppmuntran för oss i denna tid?

³ I samma kapitel, i Neh. 4 vers 6, heter det att ”folket arbetade med gott mod”, eller: ”fortsatte med att ha hjärta för att arbeta” (NW). Vad var hemligheten med detta mod, detta fina hjärtetillstånd? Det omnämns längre fram, i Nehemja 8:10 (NW): ”Ty Jehovas glädje är ert starka fäste.” Detsamma gäller oss i dag, inte sant? Blir vi inte påminda om det som Jehova sade genom sin profet Jesaja, då han påvisade skillnaden mellan de sanna, äkta, tjänarna och de falska, oäkta: ”Se, mina tjänare skola glädjas, men I skolen få blygas. Ja, mina tjänare skola jubla i sitt hjärtas fröjd, men I skolen ropa i edert hjärtas plåga och jämra eder i förtvivlan”? Sedan sade Jehova vidare: ”Ty se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord; och ... I skolen fröjdas och jubla till evig tid över det som jag skapar; ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd.” — Jes. 65:13—18.

ARBETA MED GLÄDJE MED GUDS ORD

4. Vilka föranstaltningar har Jehova gjort för att vi skall vara glada arbetare?

⁴ Vi har sannerligen alla skäl att vara glada arbetare. Vi äger Jehovas välsignelse. Vi har Jehovas ande, och ”glädje” är en del av denna andes frukt. (Gal. 5:22) Vi har också ”andens svärd, det vill säga Guds ord”. (Ef. 6:17) Vilken glädje är det inte att använda detta till att predika de ”goda nyheterna” för andra! Följande erfarenheter ur verkliga livet visar detta.

5—7. På vilka sätt var Jehovas välsignelse uppenbar i den erfarenhet som gäller boken Sanningen?

⁵ ”Under tjänsten en dag, då vi gick från hus till hus, träffade min kamrat och jag på en ung fru, som visade ett visst intresse för vår på bibeln grundade framställning och sedan skaffade sig boken Sanningen som leder till evigt liv. Hon hade många frågor, och vi visade henne att svaren fanns i bibeln. Hon lyssnade uppmärksamt till det som bibeln hade att säga som svar på hennes frågor. Hon och hennes man stod just i begrepp att göra en resa, men vi gjorde upp om att få komma tillbaka, sedan de återvänt. När vi skulle gå, kom emellertid mannen i bil och svängde in mot huset. Jag tvekade ett ögonblick; men så bestämde jag mig för att det skulle vara bättre att tala med honom vid det här tillfället och på så sätt kunna föregripa problem senare. Vi beskrev i korta drag varför vi hade besökt hustrun, berättade att hon hade skaffat en bok som underlättar bibelstudium och att vi skulle vilja komma tillbaka längre fram för att dryfta bibeln ytterligare. Hans svar präglades av värme, då han sade att han och hans fru inte visste så mycket om bibeln, men de skulle säkert vilja göra det!

⁶ När min man och jag gjorde återbesök första lördagen i juni, blev vi varmt välkomnade och kunde glädjas åt ett intressant samtal. Veckan därpå, vid vårt nästa besök, fick vi veta att båda hade läst ut boken Sanningen, och de hade ett helt ark med frågor. Veckan därpå kom de för första gången till det offentliga föredraget och Vakttornsstudiet. Kort därefter började de vara med vid bokstudiet, och månaden efter skrev de in sig i teokratiska skolan. Redan innan de kom till alla mötena, hade de emellertid börjat göra radikala förändringar i sitt liv, slutat använda tobak och slutat söka världsligt umgänge. De lärde sin tvååring att sitta stilla på mötena, och månaden efter det att de hade börjat komma till alla mötena, tog de del med oss i tjänsten på fältet. Omkring tre månader senare blev båda döpta, och de får nu fler och fler privilegier i församlingen.

⁷ Flertalet av oss har upplevt att människor snabbt kan ge gensvar men att intresset sedan lika snabbt försvinner, och därför tänkte vi till en början helt naturligt att så kanske det skulle gå här också. Men efter det andra besöket, då det här paret så uppenbart visade en innerlig önskan att tjäna Gud, drog min man och jag den slutsatsen att inget tvivel kunde kvarstå om att änglarna leder Jehovas verk under Jesu överinseende. När de blev tillfrågade varför de så omedelbart hade gett detta positiva gensvar, då vi talade om de goda nyheterna, svarade de: ’Det var bibeln.’ När de kunde se det i bibeln, då visste de att det var sanningen; och därför kom de till följande slutsats: Varför vänta? De ville ’komma med’, och de förhalade inte tiden. Jesus gav denna förklaring: ’Jag känner mina får, och mina får känner mig.’”

ATT FRAMHÄVA BIBELNS TEMA

8, 9. Hur kan vi göra gott bruk av bibeln, när vi tar del i vittnandet?

⁸ ”Medan ett annat vittne och jag gjorde besök från hus till hus, bjöd en dam oss stiga på, och vi började tala med henne om de goda nyheterna och bad henne gå och hämta sin bibel. Eftersom hon sade att hon hade läst bibeln många gånger och brukade gå i kyrkan, frågade vi henne om hon hade fått lära sig vad bibelns tema är. Vi läste tillsammans Jesaja 9:6, Daniel 2:44, Matteus 6:10 osv. Sedan frågade vi henne om hon nu kunde förstå vad bibelns tema är, och hon svarade: ’Ja, det är Guds rike!’ Sedan läste vi några skriftställen som visar vilka välsignelser som skall komma jorden till del genom Guds rikes styrelse. Vi stannade troligen över en timme. När vi inbjöd henne till talet på söndagen, sade hon att om hon bestämde sig för att komma dit, skulle hon komma själv.

⁹ Och se! Jag kunde knappt tro det, när hon uppenbarade sig den morgon talet skulle hållas, och hon hade gått omkring fem kilometer för att komma till Rikets sal. Hon stannade hela programmet ut och sade att hon ville ha ännu ett samtal. Vi gjorde anordningar för att man skulle börja studera med henne i boken Goda nyheter som kan göra dig lycklig. Men det mest intressanta med den här kvinnan är att hon ända tills nu alltid gjort häftigt motstånd mot sanningen. Ja, när vi var på väg upp till det här huset, hade min kamrat tänkt på hur avog den här kvinnan brukade vara gentemot budskapet. Människor kan verkligen ändra sig!”

MED HJÄLP FRÅN GUDS ANDE

10. Hur beskriver bibeln Jehovas makt? (Jes. 46:9—11)

¹⁰ Jehovas ande är dynamisk, då den är i verksamhet. När Jehova talar om sig själv såsom skaparen av allt som vi kan se, då vi lyfter blicken mot himmelen, säger han: ”Tack vare överflödet på dynamisk energi, också därför att han är väldig i kraft, saknas inte en enda av dem.” (NW) Aposteln Paulus talar också om denna storhet hos Jehovas kraft, ”hans styrkas makt, den styrkas, varmed han har verkat i den Smordes fall då han uppväckte honom från de döda [från icke-tillvaro] och satte honom på sin högra sida i det himmelska, högt över ... [allt annat], inte bara i denna tingens ordning, utan också i den som skall komma”. — Jes. 40:26; Ef. 1:19—21.

11. Hur beskriver Uppenbarelseboken 11:7—12 i överensstämmelse med detta en underbar oväntad händelse, som fått sin uppfyllelse i vår tid?

¹¹ När vi kommer fram till våra dagar, finner vi att det politiska ”vilddjuret”, som omtalas i Uppenbarelseboken 11:7, tidigt på sommaren år 1918 tillfogade den smorda kvarlevan, som är framställd under bilden av ”två vittnen”, en verklig dödsstöt. Den medförde slutet för deras organiserade vittnande, och de framträdande medlemmarna av Jehovas vittnens styrande krets blev på falska anklagelser inspärrade i ett tukthus för att avtjäna ett tjugoårigt fängelsestraff. I sina fienders ögon framstod de såsom döda, ännu obegravda kroppar. Men vad hände? Det oväntade hände. Efter en kort tid, ”tre och en halv dag”, symboliskt talat, inträffade det på våren år 1919 att ”livsande från Gud [samma livsande som uppväckte Kristus från de döda]” kom ”in i dem [de båda vittnena], och de reste sig och stod på sina fötter. ... Och de hörde en hög röst från himmelen säga till dem: ’Stig hit upp.’ Och de steg upp till himmelen”, återställda till Guds ynnest och med förnyat andligt liv och till verksamhet inför allas blickar. — Upp. 11:7—12.

12. Vilken föranstaltning kan Jehovas tjänare alltid lita på, och hur verkar den?

¹² Den heliga anden eller verksamma kraften från Gud är vid alla tillfällen med Jehovas i sann mening överlämnade tjänare. Jesus talade om att hans himmelske Fader skulle vara villig att ”ge helig ande åt dem som ber honom”, och det är denna ande som håller oss i gång såsom ”glada arbetare”. (Luk. 11:13) Jesus sade ju: ”Be och ni skall få, för att er glädje må göras fullständig.” (Joh. 16:24) Samarbeta med denna heliga ande och lita på den. Som Paulus skrev: ”Allt har jag styrka till på grund av honom som ger mig kraft.” (Fil. 4:13) Och låt oss påminna oss hans argument i Romarna 8:11: ”Om nu dens ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i er, skall han som uppväckte Kristus Jesus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin ande, som har boning i er.” Vilken storslagen försäkran ger oss inte detta!

13. Vilka andra, förutom dem som har det himmelska hoppet, kan ta del av Jehovas föranstaltningar och glädja sig åt dem? (Jes. 61:5—7)

¹³ Även om det är så att vissa av dessa skriftställen är särskilt tillämpliga på dem som har det himmelska hoppet, de andliga israeliterna, så talar Guds ord också om en ”stor skara” andra människor, och omnämner dem visserligen som ”främlingar” vid en jämförelse, men den inbjuder också dem att vara glada arbetare. ”Och främlingarna, som hava slutit sig till HERREN [Jehova] för att tjäna honom och för att älska HERRENS namn och så vara hans tjänare [och arbeta för honom], ... dem skall jag låta komma till mitt heliga berg och giva dem glädje i mitt bönehus, ... ty mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk.” — Jes. 56:6, 7.

MEDARBETARE TILL GUD OCH KRISTUS

14. Behöver vi någonsin känna att vi arbetar ensamma?

¹⁴ Vilken tröst är det inte att inse att vi inte arbetar ensamma! Som Jesus så inbjudande uttryckte det: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er. Ta på er mitt ok [en fotnot i NW lyder: ”Kom in under mitt ok med mig”] och bli mina lärjungar, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar. Ty mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” — Matt. 11:28—30.

15. Hur bör tillsyningsmännen bland Guds folk ta ledningen på ett utmärkt sätt?

¹⁵ Vi bör alla ha just denna ande — viljan att samarbeta med Jehova och hans Son. De äldste är medvetna om det föredöme som Kristus Jesus gav och bör ta ledningen i att arbeta tillsammans med andra, särskilt i tjänsten från hus till hus. Hur trivsamt är det inte när den anden läggs i dagen! Paulus vädjade till filipperna med orden: ”Gör min glädje fullständig genom att ni [allesammans] är likasinnade och har samma kärlek, . . . inte gör något av stridslystnad eller av självupptagenhet, utan med anspråkslöshet i sinnet håller före att de andra är er överlägsna” — milda till sinnes, anspråkslösa. — Fil. 2:2, 3.

16, 17. Vilken uppmuntran kan vi finna, när vi tjänar under dagens hetta?

¹⁶ Hur underbart blir inte Guds tjänare välsignade, när de tjänar med samma självuppoffrande ande som visades av Jesus! Ja, de blir glada arbetare, alldeles som det visas av de exempel som anförs här:

UNDER DAGENS HETTA

¹⁷ ”Min hustru och några andra vittnen var ute i tjänsten när det var som hetast på dagen. Det var bara ett hus kvar att besöka, och min hustru tog det. Hon började tala med den unga flickan, som öppnade dörren, om de nuvarande världsförhållandena och frågade henne om hon trodde att det finns någon som skulle kunna lösa världens problem. Den unga damen svarade att det var märkligt att min hustru skulle ställa henne den frågan, för hon och hennes mor hade just talat om den där saken. Min hustru satte i gång studium på stunden, och eftersom vi bara var på besök överlämnade hon det till ett annat vittne. Vi har nyligen fått höra att inte bara den här unga damen, utan fyra personer till, som hon har sökt kontakt med, sedan dess har överlämnat sitt liv åt Jehova som en följd av det där sista besöket en het eftermiddag.”

GLÄDJE AV ATT VARA PIONJÄR

18—22. Vilka fördelar åtnjuter heltidstjänare, och vilka egenskaper behöver de särskilt? (Fil. 3:16)

¹⁸ ”Jag måste helt enkelt få skriva till er och berätta om hur underbart jag har det i tjänsten på fältet. Det har varit en så stor glädje att vara pionjär, särskilt de senaste månaderna. Jag tycker att [de ändrade kraven i fråga om timmar] är en stor välsignelse från Jehova. ... Många vänner ordnar sina förhållanden så att vi kan samarbeta i tjänsten. Jag märker att jag inte oroar mig för tiden. Jag kan helt inrikta mina tankar på återbesöken och bibelstudierna.

¹⁹ Jehova har gett mig en välsignelse till, ett framgångsrikt bibelstudium. Jag skulle vilja delge er de intressanta upplevelserna i samband med det. Jag arbetade från dörr till dörr en lördagsmorgon i juli. Jag blev bjuden att stiga på i ett hus, och medan jag dryftade bibeln där, tittade en grannkvinna, Carol, in. När hon förstod att vi var Jehovas vittnen, ville hon genast veta vad vi tror på, eftersom hon, såsom hon sade, hade sökt efter den sanna religionen och ännu inte funnit den. När jag såg hur uppriktig hon var, gjorde jag upp om att visa henne hur man studerar bibeln.

²⁰ Det dröjde över en månad innan jag träffade henne igen; den här gången var det i affären. Jag erbjöd mig att skjutsa henne hem och frågade om hon fortfarande önskade studera bibeln; och i så fall ville jag veta när jag kunde träffa henne hemma. Flera veckor senare fann jag henne hemma, och vi studerade i två timmars tid; hon hade så många frågor. Efter ytterligare några studier inbjöd det vittne, som var tillsammans med mig, den här kvinnan till Rikets sal, och hon har inte uteblivit från ett enda möte sedan den 10 oktober. ... Hon förstår hur viktigt det är att stå i ett intimt förhållande till Jehova och att tillhöra hans folk. Hon säger att sanningen har fört henne och hennes barn närmare samman. Den har gjort henne lugnare och lyckligare. Hon säger att hon vet att detta är sanningen därför att vi hämtar stöd för allting från bibeln.

²¹ Jag kan inte nog tacka Jehova för att han har låtit mig få detta privilegium att studera med en människa och se henne gå framåt i sanningen. Jag förstår hur värdefullt det är att leda ett bibelstudium. Det har gjort mig rentav mer besluten att fortsätta att vara pionjär, så att jag kan få större möjligheter att ha del i att finna dem som törstar efter sanningen.”

GLÄDJE AV ATT SÄTTA I GÅNG NYA BIBELSTUDIER

²² ”Jag blev döpt i augusti år 1960. Jag har nu snart varit reguljär pionjär i fem år, och jag har haft privilegiet att kunna hjälpa mer än femtio personer att vinna kunskap om sanningen. För det mesta har jag sex bibelstudier i gång, men den här månaden kan jag rapportera åtta. Jag har funnit att bästa sättet att få i gång studier är i arbetet från dörr till dörr. Första ledet är att finna någon som visar intresse; sedan gör jag ett återbesök och sätter i gång ett bibelstudium.”

SKÖRDEN MÅSTE FORTSÄTTA!

23. Hur är Jesu avslutande ord i Matteus 28:20 både en varning och en uppmuntran?

²³ Finns det fortfarande människor att bärga eller samla in under den här skördetiden? Rapporter från det världsvida fältet vittnar om att det gör det. Vad skall vi då göra i förbindelse med det? Skall vi fortsätta att arbeta tillsammans med Kristus Jesus, under hans ok? Vi har fått den försäkran att han skulle vara med oss ända fram till avslutningen på tingens ordning. Så låt oss då fortsätta att arbeta tills skörden är helt bärgad, i det att vi alla arbetar tillsammans med Kristus, allesammans med glädje arbetar tillsammans. Detta är Jehovas verk, som han vill att hans folk skall utföra i dag.

24, 25. a) På vilket sätt har vi större skäl att glädjas än Paulus hade? b) På vilka grunder har vi en storslagen sporre till att ta del i Jehovas verk? (1 Kor. 3:9)

²⁴ Paulus gladde sig därför att han hade blivit betrodd med ”den lycklige Gudens härliga goda nyheter”. (1 Tim. 1:11) Vi har sannerligen ännu större skäl att glädjas, eftersom vi är betrodda med de goda nyheterna om Guds upprättade rike, nyheter som ”skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna” innan slutet kommer. (Matt. 24:14) Om Jesu födelse var ett lämpligt tillfälle för ängeln att förkunna ”goda nyheter om en stor glädje som allt folket skall få”, då är hans tronbestigning som himmelsk kung en mycket större orsak till glädje, det tillfälle då ”världens rike” verkligen blev ”vår Herres och hans Smordes rike, och han skall härska som konung till evig tid”. (Luk. 2:10; Upp. 11:15) Att kungöra de goda nyheterna, detta är det verk som Jehova ger sitt folk att utföra i dag. Om vi tar fast ståndpunkt på detta rikes sida och lojalt arbetar i dess intressen, kan vi till och med bereda Jehovas hjärta glädje. ”Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.” — Ords. 27:11.

²⁵ Vilket privilegium har vi inte! Vilken sporre till att glädja oss med Jesus Kristus i Jehovas verk!