Bergspredikan — Låt dina barmhärtighetsgåvor vara i det fördolda
EFTER sina förmanande ord om hur en människa bör handla mot sin nästa gav Jesus råd om vilket slags tillbedjan som verkligen betyder något för Gud. Han började denna del av sin bergspredikan med orden: ”Akta er noga för att utöva er rättfärdighet inför människor för att bli observerade av dem.” — Matt. 6:1a.
I det här fallet har ”rättfärdighet” avseende på ett uppförande som överensstämmer med Guds normer för vad som är rätt. (Jämför Matteus 5:6, 20.) Gud vill att människor skall öva rättfärdighet i alla livets skiften. Detta bör inbegripa en människas handlingar i sin ensamhet och i sitt förhållande till Gud och medmänniskor.
Jesu ord innebär inte att gudaktiga gärningar aldrig får utföras inför andra, för det skulle strida mot hans tidigare råd att de som lyssnade till honom skulle låta sitt ”ljus lysa inför människorna”. (Matt. 5:14—16) Motivet skulle emellertid aldrig vara ”att bli observerade av dem”. Den enskilde kristne skulle inte söka dra andras blickar till sig själv personligen, som om han agerade på en teaterscen.
Jesus förklarade för alla som kunde vara benägna att föra sina dygder till torgs: ”Annars skall ni inte ha någon lön hos er Fader som är i himlarna.” (Matt. 6:1b) Denna ”lön” från himmelen, som inbegriper en förtrolig gemenskap med Gud och de eviga välsignelser som hans rikes styre skall föra med sig, är ingenting för människor vars motiv för tillbedjan av Gud är att dra uppmärksamheten till sig själva.
För judarna i första århundradet enligt den vanliga tideräkningen fanns det tre huvuddrag, när det gällde gudsdyrkan, nämligen att ge allmosor, att bedja och att fasta. Om det första av dessa drag sade Jesus: ”När du går för att ge barmhärtighetsgåvor, låt då inte blåsa i trumpet framför dig, alldeles som skrymtarna gör i synagogorna och på gatorna, för att de skall bli ärade av människor.” — Matt. 6:2a.
Ordet ”barmhärtighetsgåvor” har avseende på välgörenhet, medel som ges till hjälp åt de fattiga. I de hebreiska skrifterna betonas ofta vikten av att hjälpa enskilda nödställda människor. (Ords. 14:21; 28:27; Jes. 58:6, 7) Längre fram i tiden fanns det i varje judiskt samhälle penningmedel avsedda för de fattiga, medel som man samlade in och som fördelades från synagogorna varje vecka. Alla i samhället boende förväntades bidra i enlighet med sina ekonomiska tillgångar. Många kunde gå ett steg längre och förutom de obligatoriska bidragen ge ytterligare hjälp åt de behövande genom frivilliga bidrag. Det kan vara av intresse att här erinra om att Jesus och hans apostlar hade en gemensam kassa avsedd för de fattiga. — Joh. 12:5—8; 13:29.
Med avseende på allmosor gav emellertid Jesus följande förmaning till sina lärjungar: ”Låt ... inte blåsa i trumpet framför dig.” Med andra ord: Gör det inte offentligt känt att du ger allmosor. — Detta var något som fariséerna allmänt praktiserade, och det var dem som Jesus kallade ”skrymtare”, dvs. människor som gav sig ut för att vara vad de inte var. I fråga om detta att ”annonsera” sin välgörenhet ”i synagogorna och på gatorna” läser vi i den teologiska ordboken Theological Dictionary of the New Testament:
”Rabbinska skrifter bär rikhaltiga vittnesbörd om den fariseiska rättfärdighetens teatraliska natur. ... Under det att medel för socialhjälp åt de fattiga inflöt genom beskattning, bestod de allmosor som gavs utöver detta helt och hållet av frivilliga gåvor. Dessa tillkännagavs för församlingen i synagogorna och vid fastegudstjänster ute på öppna gatan.” (Band 3, sid. 974) ”I synagogorna, i synnerhet vid fastetillfällen då man i kristider tillbad Gud på öppna platser i staden ..., [hände det] ofta att enskilda personer offentligt förpliktade sig att ge bestämda summor till fattigkassan, ... Vi får också veta att de som gav stora summor blev särskilt hedrade genom att de fick sitta vid rabbinernas sida under gudstjänsten.” — Band 7, sid. 86.
Om sådana skrymtare sade Jesus: ”Jag säger er i sanning: De får nu sin lön fullt ut.” (Matt. 6:2b) Papyrushandskrifter som stammar från första århundradet enligt den vanliga tideräkningen uppenbarar att det grekiska ord som svarar mot ”de får nu ... fullt ut” (apécho) ofta förekom på kvitton och angav full äganderätt till ett föremål eller en summa pengar. I sin publikation Bible Studies framhåller G. Adolf Deissmann att Jesu ord, i betraktande av detta, ”får den amprare ironiska betydelsen att de kan underteckna kvittot på sin lön: deras rätt att få sin lön är förverkligad, alldeles som om de redan hade lämnat ett kvitto på den”. Bifallsyttringar från människor och kanske en av de främsta platserna i synagogan vid sidan av välkända rabbier var all den lön som dessa skrymtare skulle få. Gud skulle inte ge dem någonting. — Jämför Matteus 23:6.
”Men när du ger barmhärtighetsgåvor”, sade Jesus till sina åhörare, ”låt då inte din vänstra hand veta vad din högra gör.” (Matt. 6:3) Den högra handen och den vänstra handen är de lemmar i kroppen som står varandra närmast, eftersom de befinner sig på var sin sida om bålen och de i allmänhet samarbetar intimt. Ibland kan den ena handen handla oberoende av den andra. Att inte låta den vänstra handen veta vad den högra gör innebär därför helt visst att en människa inte öppet bekantgör sina insatser på välgörenhetens område, nej, inte ens för dem som står henne så nära som den vänstra handen står den högra.
Enligt Jesus skall du undvika att skrytsamt tillkännage att du ger barmhärtighetsgåvor, allmosor, ”så att dina barmhärtighetsgåvor kan vara i det fördolda; då skall din Fader, som ser på i det fördolda, återgälda dig”. (Matt. 6:4) Eftersom Skaparen bor i himlarna och är osynlig för människoögon, är och förblir han ”i det fördolda” vad människorna beträffar. (Joh. 1:18; 1 Joh. 4:20) Löftet om att han ”som ser på i det fördolda” skall ”återgälda dig” inbegriper att Gud för ödmjuka tillbedjare in i en förtrolig gemenskap med sig, att han förlåter dem deras synder och ger dem evigt liv under fullkomliga förhållanden. (Ords. 3:32; Ef. 1:7; Upp. 21:1—5) Hur mycket bättre är det inte att ge företräde åt detta än åt att vinna beundran och beröm av medmänniskor!