Tillitsfull i en värld anfäktad av tvivel
”Välsignad är den raske man som sätter sin förtröstan till Jehova och vars tillit Jehova har blivit.” — Bibeln
”En lätt och elegant skepticism är den inställning som förväntas av en bildad vuxen.” — Världslig filosofi
1, 2. Vilken inställning hade vissa greker, och vad har denna världens högre lärdom frambringat?
”VAD är sanning?” Dessa ord, som Pontius Pilatus yttrade till Jesus Kristus, är typiska för den skeptiska inställningen hos många människor. (Joh. 18:38) Om de forntida grekiska skeptikerna har det sagts att de ”strävade efter en ostörd sinnesro, som skulle uppnås genom ett ständigt balanserande av motsatta argument, och på så sätt förvandlades allting till ett tillstånd av ovisshet och tvivel”.
2 Varianter av denna inställning som präglas av skepticism har utvecklats närmare vår tid av sådana filosofer som fransmannen René Descartes, holländaren Spinoza, skotten David Hume och den tyske filosofen Kant. Genom inflytandet från dessa män och många andra har systematiskt tvivel blivit en trosartikel inom den högre lärdomen. Universitet i alla länder har på så sätt frambragt en generation av tvivlare, för vilka ”allting är relativt”.
3. a) Nämn en av de dåliga verkningarna av systematiskt tvivel. b) Vilken bättre inställning uppmuntras i bibeln?
3 En auktoritet nämner de dåliga verkningarna av sådan systematisk ovisshet och förklarar att ”en följd av vår tidsålders relativistiska och skeptiska inställning är helt enkelt brist på vördnad för sanningen som sådan”. Det sägs vidare:
Vördnad för sanningen är inte helt enkelt den pseudocynism som kännetecknar vår tidsålder och som försöker ”demaskera” allting i tron att ingen och ingenting verkligen kan göra anspråk på sanningen. Vördnad för sanningen är den inställning som förenar glädjefylld tillit till att sanningen verkligen kan bli funnen med en ödmjuk underkastelse under sanningen, närhelst och varhelst den framträder. Sådan öppenhet för sanningen krävs av dem som tillber sanningens Gud. ... Detta är den inställning ... som både [Gamla testamentet] och [Nya testamentet] bär vittnesbörd om. — New International Dictionary of New Testament Theology, 1978, band 3, sidorna 900, 901.
Glädjefylld tillit till sanningen
4, 5. a) Hur inger bibeln tillit, inte tvivel? b) Vilka goda verkningar har det att man är öppen för bibelns ”sunda ord”?
4 Ja, hela bibeln inger hos sina läsare, nej, inte tvivel, utan tillit. De hebreiska skrifterna förklarar: ”Välsignad är den raske man som sätter sin förtröstan till Jehova och vars tillit Jehova har blivit.” (Jer. 17:7, NW) Och i de kristna grekiska skrifterna skriver Paulus: ”Jag har inte förlorat tilliten, eftersom jag vet vem det är jag har satt min förtröstan till, och jag hyser inga tvivel alls om att han är i stånd att ta hand om allt det som jag har anförtrott åt honom intill den dagen.” Här finns ingen skepticism! — 2 Tim. 1:12, The Jerusalem Bible.
5 Efter att på så sätt ha gett uttryck åt sin fullständiga tillit till Gud tillfogar Paulus: ”Fortsätt att bevara mönstret av sunda ord som du har hört av mig med den tro och kärlek som är i förbindelse med Kristus Jesus.” (2 Tim. 1:13) Att vi är öppna för de ”sunda ord” som finns i bibeln ökar vår tro och kärlek och ger oss glädjefylld tillit till sannfärdigheten i alla de dyrbara löften som Jehova har gett oss. Detta i sin tur ger oss hopp, som är ”ett själens ankare, både säkert och fast”. — Hebr. 6:17—19.
6. Vad behöver vi själva för att kunna förkunna de ”goda nyheterna” för andra?
6 Det är denna glädjefyllda tillit till sanningen som gör det möjligt för oss att gå ut och predika de goda nyheterna om Guds rike som det enda hoppet för människorna. Man måste vara fullständigt övertygad om sannfärdigheten i hoppets budskap för att kunna förkunna det för andra. Således kan vi säga till dem som lyssnar till oss: ”De goda nyheter vi predikar ... kom till er [inte] bara med tal utan också med kraft och med helig ande och fast övertygelse.” ”När ni mottog Guds ord, som ni hörde av oss, [tog ni] inte ... emot det såsom människors ord, utan — efter vad det i sanning är — såsom Guds ord.” — 1 Tess. 1:5; 2:13.
7, 8. Vilka var det i den kristna församlingen som hjälpte bröderna att avlägsna tvivel?
7 I den första kristna församlingen hjälpte trogna tillsyningsmän sina kristna medbröder att avlägsna tvivel och att bli fasta i tron. Med hjälp av den heliga anden var det möjligt för det första århundradets styrande krets, som bestod av apostlarna och äldste i församlingen i Jerusalem, att fatta beslut, ge anvisningar och sända ut trogna män till att bygga upp bröderna. I bibelboken Apostlagärningarna läser vi: ”När de [Paulus, Silas och deras reskamrater] nu färdades vidare genom städerna, överlämnade de till dem som var där de förordningar till efterlevnad som hade beslutats om av apostlarna och de äldste som var i Jerusalem. Därför fortsatte församlingarna verkligen att stärkas i tron och att tillväxa i antal från dag till dag.” — Apg. 16:4, 5; 15:23—29.
8 När Paulus skrev till församlingen i Kolosse, talade han om den trogne kristne Epafras och nämnde att denne ”uppbjuder alltid sina krafter för er i sina böner, för att ni slutligen må stå där fullständiga och med en fast övertygelse om hela Guds vilja”. (Kol. 4:12) Inte heller på den tiden fanns det rum för skepticism och tvivel. De första kristna behövde fasthet i tron, ”fast övertygelse”.
Att övervinna tvivel
9. Varför är kristen tillit särskilt viktig i vår tid?
9 Är kristen tillit mindre betydelsefull i vår tid, i en värld där, för att citera den brittiske filosofen Bertrand Russell, ”en lätt och elegant skepticism är den inställning som förväntas av en bildad vuxen”? Nej. Snarare är fast övertygelse ännu mer betydelsefull, eftersom ”den ande som nu är verksam i olydnadens söner” mer än någonsin befrämjar misstro och tvivel. (Ef. 2:2) Därför bör de kristna som ansätts av tvivel inse faran och ta de nödvändiga stegen för att ”slutligen ... stå där fullständiga och med en fast övertygelse”.
10, 11. a) Om tvivel börjar slå rot i vårt sinne, vilka frågor bör vi då ställa oss själva? b) Hur skulle mer än 2.000.000 människor besvara dessa frågor?
10 Om försåtliga tvivel någonsin skulle börja smyga in i den kristnes sinne, skulle han göra väl i att först överväga situationen och ställa sig några uttryckliga frågor:
Var fick jag lära mig att Guds namn är Jehova, vad det namnet betyder, vad Guds kärleksfulla uppsåt för mänskligheten är och varför han har tillåtit lidandet att fortsätta under så lång tid på jorden? — Ps. 83:19; Upp. 21:3, 4; 2 Petr. 3:9, 13.
Vilka lärde mig att Jesus Kristus inte är en andra person i en trinitarisk gudomlighet, utan Jehovas enfödde Son, och vilka var det som hjälpte mig att förstå den hela och fulla innebörden av lösen från synd genom Kristi lösenoffer? — Joh. 3:16; 14:28; 1 Kor. 15:27, 28.
Vilken religion kunde klargöra frågan i mitt sinne angående den heliga anden — att den inte är en personlig ”Helig Ande”, utan Jehovas verksamma kraft — och var har jag funnit en skara människor som uppriktigt anstränger sig att frambringa andens frukt? — Apg. 2:33; Gal. 5:22, 23; Kol. 3:12—14.
Vilken religiös organisation redde ut för mig den forntida hedniska uppfattningen om människosjälens odödlighet och bevisade med hjälp av bibeln att själen är dödlig och därigenom gav en verklig innebörd åt den bibliska läran om uppståndelsen och befriade mig från den för Gud så vanärande läran om helveteselden? — Hes. 18:4, Åkeson; Apg. 24:15; Rom. 6:23.
Vilka har predikat Guds rike som mänsklighetens enda hopp, och vilka har hjälpt mig att bli medveten om att vi lever i de ”yttersta dagarna” och att vi ”ständigt” bör vara ”vaksamma” för Människosonens ankomst? — Mark. 13:10, 33—37; Luk. 21:34—36; 2 Petr. 3:3—7.
Hos vilka har jag funnit ett verkligt uppsåt i livet, ”Guds frid”, beskydd från denna världens frestelser och fallgropar och praktisk vishet när det gäller att lösa livets problem? — Matt. 24:45—47; 1 Tim. 3:15; Fil. 4:6—9.
Och till sist, vilken grupp av kristna är det som visar att de har äkta ”kärlek inbördes” (Joh. 13:34, 35), som verkligen respekterar de principer som finns angivna i Johannes 17:14, 16 och Jesaja 2:4 och som blir förföljda, inte därför att de tar del i politik, utan enbart för Jesu namns skull, dvs. därför att de verkligen är kristna? — Matt. 24:9; Joh. 15:18, 19.
11 För mer än 2.000.000 människor som lever i över 200 länder och ögrupper blir det uppriktiga svaret på dessa frågor: Jehovas vittnen, som får sin andliga föda genom den ”trogne och omdömesgille slavens” klass och dess styrande krets. — Jämför Lukas 12:42—44.
Bevara en positiv inställning
12. Var börjar tvivel?
12 För att man skall kunna undvika att lägga sig till med världens ande, en ande av misstänksamhet, misstro och skepticism, är det nödvändigt att man ger akt på sina djupare motiv. Till de elva trogna apostlarna och andra lärjungar, som hade svårt att tro att Jesus verkligen var uppväckt, sade han: ”Varför är ni oroade, och varför stiger tvivel upp i era hjärtan?” (Luk. 24:38) Ja, det är där tvivel börjar — i hjärtat.
13, 14. a) Vad kan tvivel vara ett tecken på? b) Vad kan vi lära av det otrogna Israel?
13 Om förvirrande tvivel någonsin börjar oroa oss, bör vi alltså börja genom att granska våra motiv. Är våra tvivel verkliga, eller är de en förevändning för att sakta farten? Röjer de brist på uthärdande? Återspeglar de bristande tro på Guds makt att förlåta? Har någon människa varit framme och sått tvivlets säd? (1 Joh. 1:9; Apg. 20:30) Paulus skriver: ”Se till, bröder, att det aldrig hos någon av er utvecklar sig ett ont hjärta utan tro, genom att någon drar sig undan från den levande Guden. ... ’Så förhärda inte era hjärtan.’” — Hebr. 3:12—15.
14 Om vi bevarar en positiv inställning och tänker på allt som Jehova har gjort för oss genom sin Son Kristus Jesus och allt som vi har lärt om hans uppsåt och löften genom den andliga födan, som vi fått med hjälp av den ”trogne och omdömesgille slaven”, kommer vi att undvika att bli lika otacksamma som Israel, om vilket Jehova sade: ”Till och med djuren — åsnan och oxen — känner till vem som äger dem, den krubba de äter ur, och uppskattar den vård de får, men mitt folk Israel gör inte det. Det hjälper inte vad jag än gör för dem. De bryr sig ändå inte om det.” — Jes. 1:3, Levande Bibeln.
De återvann tilliten
15. Hur fick en viss äldste hjälp att övervinna sina tvivel?
15 En äldste i västra Frankrike började tvivla på att han var ansluten till Guds sanna församling, eftersom, som han uttryckte det, den andliga födan som serverades föreföll honom vara densamma hela tiden. Därför bad han att få bli befriad från sitt kristna ansvar som äldste. Emellertid behandlade inte hans familj och de andra äldste honom som en avfälling. De gav honom kärleksfull hjälp genom bön och uppbyggande samtal. Undan för undan fick denne broder hjälp att inse att det inte kan komma nya förklaringar hela tiden — lika lite som en mor kan servera helt olika måltider tre gånger om dagen 365 dagar om året. Samma grundingredienser återkommer i olika former, men en uppskattande gom hjälper en att njuta av maten, smälta den och hämta styrka från den. Denne broder fick också hjälp att inse vilken brist det är på andlig föda på andra håll. Han började undan för undan återvinna sin tillit och fördjupa sin uppskattning av de goda ting som han lärt sig i Vakttornets litteratur, och han fick sin andliga styrka åter och erfor en nyfunnen glädje i Jehovas tjänst. Nu tjänar han återigen som en kristen äldste i sin församling.
16. Vad orsakade tvivel i sinnet hos ett ungt vittne i Frankrike, och hur fördes han in på rätt bana?
16 Ett ungt vittne i södra Frankrike, som hade omfattat idéer om viljans frihet innan han kom in i sanningen, kom över en bok om anarkism (”teorin att alla former av styrelse orättfärdigt inkräktar på den individuella friheten och bör ersättas av den fria och frivilliga föreningen av samverkande grupper”). Han läste den, fann den intressant och köpte fler böcker i samma stil, och medan han läste dessa började han förlora tron och började hysa tvivel. Men så plötsligt, för att citera honom själv, ”insåg jag att jag höll på att låta dålig andlig föda få mina egenskaper hos den gamla personligheten att framträda, av vilka en var upprorsanda”. Två artiklar i Vakttornet ställde saker och ting till rätta i hans sinne: ”Livets väg — smal men fri” i numret för 1 april 1978 och ”Hur Guds rike kan bli till gagn för dig” i numret för 15 maj 1978. Han återvann sin tillit, började ta del i tjänsten som heltidsförkunnare och tjänar nu som pionjär med särskilt uppdrag.
Tillit ger lycka
17, 18. Vad säger Jakob om tvivlare, och vilket råd ger han dem?
17 Detta är bara två exempel på kristna som anfäktades av tvivel men som övervann dem och återvann sin lycka i Guds tjänst. Om de hade gett efter för sina tvivel, skulle de i dag ha varit olyckliga och utan hopp. Bibeln framhåller: ”Den som tvivlar är lik en havets våg, som drivs av vinden och blåses omkring.” (Jak. 1:6) Ja, tvivel gör oss sårbara. Jakob tillägger att tvivlaren är ”en obeslutsam man ... ostadig på alla sina vägar”. — Jak. 1:8.
18 Stark tillit till Jehova, hans ord och hans organisation undanröjer förlamande tvivel och medför verklig lycka. Detta är den sanna vishetens kurs. ”Men”, säger Jakob, ”om någon av er saknar vishet, må han då fortsätta att utbe sig sådan av Gud, ty han ger frikostigt åt alla och utan att förebrå; och den skall ges honom. Men han må fortsätta att be i tro, och inte alls tvivla.” — Jak. 1:5, 6.
19. Varför bör vi undvika ”världens ande”? Vad kommer att hjälpa oss att hålla fast vid ”den tillförsikt vi hade i början”?
19 Om vi skulle lägga oss till med ”världens ande”, skulle tvivlet bli en del av vårt tänkesätt. Men Paulus skriver: ”Nu har vi inte fått världens ande, utan den ande som är från Gud, för att vi skall veta vad Gud har gett oss i sin ynnest.” (1 Kor. 2:12) Om vi är helt medvetna om allt ”vad Gud har gett oss i sin ynnest”, och om vi uppriktigt inser att vi har fått veta allt detta genom att studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, kommer vår djupa tacksamhet mot Jehova att förmå oss att förjaga ur sinnet allt tvivel, så att ”vi intill slutet stadigt håller fast vid den tillförsikt vi hade i början”. — Hebr. 3:14.
20. Vilka är två av de belöningar tillit och tillförsikt ger?
20 Om vi håller fast vid vår tillit och tillförsikt till Gud, hans ofelbara ord och hans jordiska församling under Kristi ledning, kommer vi att skörda rika belöningar både nu och i framtiden. En av dessa, som inte bör underskattas, är sinnesfrid. Psalmisten skrev: ”Överflödande frid tillhör dem som älskar din lag, och för dem finns ingen stötesten.” (Ps. 119:165, NW; se också Kolosserna 3:15.) En stor belöning är också vårt hälsosamma umgänge med trogna kristna, som uppskattar det som ”Gud har gett oss i sin ynnest” genom sin ande, sitt ord och sin synliga organisation. — Ps. 1:1—3; 2 Tess. 3:6, 14; Hebr. 10:24, 25.
21, 22. a) Vilka andra fördelar ger tillit och tillförsikt? b) Vad kommer att undersökas i följande artikel?
21 Att vi ”håller fast vid den tillförsikt vi hade i början” gör det möjligt för oss att vara nitiska i Guds tjänst, och det kommer att glädja Jehova och oss själva. (Ords. 27:11) Den glädje vi känner är en belöning i sig själv (Matt. 25:23), men den är dessutom ett skydd, vårt ”starka fäste”. (Neh. 8:10, NW) Sådan glädje i Jehovas tjänst ger oss en positiv framtidssyn, och den blir allt ljusare allteftersom vi ser profetiorna bli uppfyllda. Vi har ett uppsåt i livet. Vi vet vart vi är på väg. Vi har ett storslaget hopp, som är koncentrerat till den ”stad” eller det messianska rike som Abraham såg fram emot. — Hebr. 11:10, 16.
22 Emellertid är det så att ”det inspirerade uttalandet säger uttryckligt att i senare tidsperioder skall några avfalla från tron”. (1 Tim. 4:1) Varför är det så, och varför bör inte detta påverka oss på ett otillbörligt sätt? Vi kommer att undersöka detta i följande artikel.