Det liv du kan välja
DET finns ett annat liv, som du nu kan välja. Det är ett liv som inte vissnar bort som blomman gör vid slutet av våren eller vissnar ned som gräset gör vid slutet av sommaren. Det livet är inte fullt av plågor och besvikelser eller förenat med brottslighet och kriminalitet, krig och hungersnöd eller farsoter och död. Det varar inte endast en kort tid, utan är ändlöst. Det är inte fullt av oro, utan av outsäglig glädje. Det är det liv som Jehova Gud ursprungligen hade i beredskap för människorna.
Och vad är då detta liv? Är det sällhet i himmelen och att ligga utsträckt på ett böljande moln och spela på harpa, under det att man svävar omkring i rymden och i evigheten? Nej! Det består inte i en sådan gagnlös och onyttig tillvaro, som lättjefulla drömmare har tänkt sig, när det gäller himmelskt liv. För att tydligt kunna förstå vad det liv är som man nu kan välja vänder vi oss till Guds ord för att utröna vad Guds uppsåt var, när han skapade mannen och kvinnan.
Det första paret fick ett uppdrag, inte beträffande himmelen, utan med avseende på jorden. Gud sade till dem: ”Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyller jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden.” Att lägga jorden under sig innebar att de skulle ta vård om den, inte fördärva den. Detta framgår av det uppdrag som människorna fick när det gällde Eden: ”Så tog nu HERREN [Jehova] Gud mannen och satte honom i Edens lustgård till att bruka och bevara den.” — 1 Mos. 1:28; 2:15.
Det var Guds uppsåt att, allteftersom den mänskliga familjen blev större och Eden blev alltför litet, den växande befolkningen skulle sprida sig utanför lustgårdens gränser och ta med sig frön eller sticklingar från de fullkomliga växterna i Eden, plantera dem på ny mark och odla dessa nya områden precis på samma sätt som den ursprungliga familjen i Eden gjorde. Allteftersom människorna spred sig ut över jorden, skulle de alltså lägga den under sig genom att förvandla den till ett paradis, tills Edenliknande förhållanden utbredde sig överallt och Guds lustgård blev global.
I detta globala paradis skulle människans herravälde över djuren utövas med kärleksfull omsorg och ömsesidigt förtroende, inte med hjälp av djurtämjarens domptörstol och smällande piska och inte heller med hjälp av de galleromgärdade inhägnader, som djurparkernas burar utgör, eller med hjälp av de dödliga vapen som nutida Nimrodliknande jägare besitter. Detta kärleksfulla herravälde över djuren från det lydiga människosläktets sida skulle bestå för evigt.
Men sådant herravälde blev inte bestående. Synden kom att fördärva det lugn och den ro som rådde i Edens lustgård. Jehovas påbud till människorna lydde: ”Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta, men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö.” (1 Mos. 2:16, 17) Det första människoparet visade olydnad; de åt och drog död över sig själva och över sin avkomma. Jehova drev ut dem från lustgården och sade till mannen:
”Därför vare marken förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar; törne och tistel skall den bära åt dig, men markens örter skola vara din föda. I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänder åter till jorden; ty av den är du tagen. Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda.” — 1 Mos. 3:17—19.
Jehova Gud gav människosläktet en fullkomlig start. Det är inte på något sätt hans fel att mänskligheten gått från ont till värre. ”Klippan [Jehova] — fullkomlig är hans verksamhet, ty alla hans vägar är rättvisans vägar. En Gud av trofasthet, hos vilken ingen orättvisa finns; rättfärdig och rättrådig är han. De har handlat fördärvligt för sin egen del; de är inte hans barn, bristen är hos dem själva. Ett vrångt och förvänt släkte!” (5 Mos. 32:4, 5, NW) Ett liknande uttalande finns i Predikaren 7:30: ”Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.” Eller, som bibelöversättaren Helge Åkeson återger den senare delen av denna vers: ”... de flesta av dem umgås med ränker.”
I vår tid fortsätter människorna att handla fördärvligt och att göra detta på ett ännu mer katastrofalt sätt än någonsin tidigare. Deras förhärdade sätt att exploatera jordens växter och djur och deras missbruk av naturtillgångar och miljö fördärvar nu jorden som en beboelig planet. Det är Jehova som kommer att sätta stopp för detta, och han framhåller att han skall ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. — Upp. 11:18.
JEHOVAS UPPSÅT KOMMER ATT TRIUMFERA
Det är Jehovas uppsåt att jorden skall bestå för alltid: ”Den skall inte bringas att vackla till obestämd tid, eller för evigt.” Den skall för evigt vara bebodd: ”Ty detta är vad Jehova har sagt, himlarnas skapare, han, den sanne Guden, jordens formare och dess danare, han som fast grundade den, som inte skapade den rätt och slätt för intet, som formade den, ja, till att vara bebodd: ’Jag är Jehova, och det finns ingen annan.’” — Ps. 104:5; Jes. 45:18; NW.
Det var Jehovas ursprungliga uppsåt att jorden skulle bli ett paradis fyllt med människor som var hängivna honom och som skulle ta vård om jorden och dess växter och djur och som skulle bevara en sund och hälsosam miljö. Detta är fortfarande hans uppsåt, och Jehova försäkrar oss att det kommer att fullföljas: ”Så skall det ock vara med ordet som utgår ur min mun: det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt utan att hava verkat, vad jag vill, och utfört det, vartill jag hade sänt ut det.” — Jes. 55:11.
De följande två sidorna skänker upplysning om de glädjeämnen som kommer att finnas i det liv på en paradisisk jord som du nu kan välja.