Väljer du livet eller döden?
”Jag tager i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Så må du då välja livet, för att du och dina efterkommande mån leva, i det att du älskar HERREN, din Gud, och hör hans röst [hans föreskrifter, AT] och håller dig till honom; ty detta betyder för dig liv.” — 5 Mos. 30:19, 20.
1. Vad bevisar att varje normal människa väljer att leva?
JEHOVA Gud skapade människan med en önskan att leva. Varför andas du nu? Därför att du väljer att leva. Du kommer att dricka vatten i dag, därför att du väljer att leva. Du kommer att äta mat i dag, därför att du väljer att leva. Av samma skäl kommer du att lägga dig att sova i kväll. Det du gläder dig åt, när du vaknar, är de återupplivade och återställda krafter, som gör det möjligt för dig att leva vidare. Och när du vaknar på morgonen, kommer du att ta itu med ditt arbete. Du kanske inte tycker om det arbete du har, men du kommer ändå att knoga på med det för att uppehålla livet. Att leva är arbetsamt. Att vara död är lätt. När man är död, kommer man inte att göra någonting, och ingenting är lättare än att göra ingenting. (Pred. 9:5, 10) Likväl gör till och med lata människor det som är nödvändigt för att leva. Varje normal människa väljer att leva.
2. Vilka stora och påfallande ting gör det nuvarande livet bedrövligt och olyckligt?
2. Men vad för slags liv är det som vi väljer genom att andas, dricka, äta, sova och arbeta? Låt oss betrakta det en smula. Låt oss betrakta de rasolikheter som kommer några att känna sig överlägsna och förtrycka dem som de menar vara underlägsna. Se på de orättvisor och våldsdåd och till och med krig som blir följden bara därför att människor har olika hudfärg. Det är ungefär lika dåraktigt som om alla vita blommor skulle visa fördom mot dem som har någon färg, lika löjligt som om alla vita fåglar och andra vita djur skulle försöka göra ände på alla röda eller gula eller bruna. Se på politiken, som delar upp världen i många trätande och stridande grupper eller partier, vilka alla är ökända för sin korruption och oärlighet. Se på handelsväsendet, som förtrycker de fattiga inom alla nationer för att några få skall kunna tillskansa sig all rikedom och som för att kunna skaffa sig ännu mera att lägga på hög skickar ut ungdomen till att dö på slagfälten. Se på militärväsendet, vars uppgift är att i stor skala göra människor till invalider eller döda dem. Och glöm inte bort de falska religionerna, som också delar upp mänskligheten i fraktioner, vilka inte endast tvistar och bedriver förföljelse, utan också hetsar till krig.
3. Vilka förhållanden i stora städer och även annorstädes fyller detta livet med nöd och elände?
3. Men vänd inte bort blickarna nu, sedan du betraktat dessa större ting i världens strålkastarljus. Se också på storstädernas stinkande slumkvarter, med all deras fattigdom och smuts och alla vämjeliga sjukdomar, med deras hopplösa invånare hopträngda i städernas mörka kyffen, undernärda, illa klädda. Sluta inte upp med din inspektion. Beskåda de kriminella individer och narkotikaslavar, som utnyttjar samhället, och dem som sitter inom lås och bom och underhålles av samhället. Se på de så kallade glädjekvarteren. De förfallna kvinnor som bor där. De lastbara män som beger sig dit för att tillfredsställa sina lustar De hemska sjukdomar som ligger på lur där. Se på sjukhusen med förpinta människor i alla sängar och vårdanstalterna för psykiskt sjuka, där det är överfullt av folk som inte är vid sina sinnens fulla bruk. Betänk de allmänna förhållandena i världen, omoraliskheten, de vuxnas brottslighet, ungdomsbrottsligheten, svårigheterna på familjelivets område, skilsmässorna, människors opålitlighet, ohederligheten inom affärslivet och i handhavandet av samhällets angelägenheter. Lägg märke till de moln av ångest och förvirring och fruktan som hänger över människohavet, och läs den hopplöshet och förtvivlan, som står skriven i millioner ansikten.
4. Hur beskrev Job träffande det nuvarande livet, och vad väljer människor ändå?
4. Men fastän det nuvarande livet företer en så bedrövlig anblick, väljer människor ändå att leva vidare. De lider, men leva vill de ändå. De kanske är invalider, men önskar ändå leva, blinda, men fruktar ändå för att dö. De dövstumma väljer livet, och de gamla och svaga strävar efter att hålla döden på avstånd, ännu medan de stapplar på gravens brädd. Job gav en träffande beskrivning av det nuvarande livet : ”Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro; lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.” (Job 14:1, 2) Har du någonsin varit ute på ett öppet fält, när ett flygplan har flugit fram över ditt huvud, och lagt märke till skuggan som jagar över marken? Hur fåfängt för dig att försöka ta fatt den skuggan och hejda den i dess flykt! Det är precis lika fåfängt och gagnlöst för en människa att försöka hålla fast denna skugglika tillvaro, när livet börjar glida ifrån henne. Hon själv och alla hennes läkare med deras mediciner och behandlingsmetoder kan likaväl försöka gripa tag i flygplanets flyende skugga på marken. Denna nuvarande tillvaro är lik grässtrået som skjuter upp endast för att vissna och gulna och dö efter en tid som snart är till ända.
5. Vilket liv kan vi nu välja?
5. Men det finns ett annat liv, som vi nu kan välja. Det är ett liv som inte vissnar som blomman vid slutet av våren eller gulnar som gräset, när sommaren är förbi. Det är inte fyllt av plåga och besvikelse och förbittras inte genom brottslighet och ogärningar, krig och hungersnöd, farsoter och död. Dess dagar är inte få, utan ändlösa till antalet. Dess dagar är inte fyllda av bedrövelse, utan av outsäglig glädje. Det är det liv som Jehova Gud ursprungligen tillämnade människan. Och vad består det då i? Består det i att njuta lycksalighet i himmelen, i det man ligger utsträckt på ett svällande moln och knäpper på en harpa, allt medan man svävar fram i rymden och evigheten? Nej, det är inte fråga om en sådan fåfäng och onyttig tillvaro, som lättjefulla människor har målat ut för sig såsom himmelskt liv. För att klart kunna inse, vad detta liv är, som vi nu kan välja, skall vi nu vända oss till Guds ord och taga reda på vad hans uppsåt var med att skapa människan.
Jehovas uppsåt med avseende på människan
6. Vad för slags liv hade Jehova ursprungligen tillämnat människan?
6. I 1 Moseboken 2:15 läser vi: ”Så tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgård till att bruka och bevara den.” Mannen blev inte skapad till att vara en dagdrivare, utan fick arbete att utföra till och med i det fullkomliga Eden. Han fick en kvinnlig kamrat, och åt dem gavs detta uppdrag: ”Var fruktsamma, föröka eder, uppfyll jorden och lägg den under eder; råd över fiskarna i havet, fåglarna i luften, husdjuren och allt levande som krälar på jorden!” (1 Mos. 1:28, AT) När människosläktet tillväxte i antal och Eden bleve för litet, skulle den växande befolkningen sprida sig utanför lustgårdens gränser, ta med sig frön från de fullkomliga växterna i Eden, så ut dessa frön på nya områden och bruka dessa nya marker, på samma sätt som familjen gjorde i Eden. När mänskligheten alltså ökades och spred sig ut över jorden, skulle den lägga jorden under sig genom att förvandla den till ett paradis, till dess de förhållanden som rådde i Eden hade brett ut sig och Guds lustgård hade kommit att omfatta hela jorden. Människans herravälde över djuren skulle utövas med kärleksfull omvårdnad och under inbördes tillit, inte med hjälp av djurtämjarens klatschande piska och andra dressyrredskap och inte heller genom de knallande gevär som Nimrods nutida efterföljare avfyrar eller genom den fångenskap i de zoologiska trädgårdarnas burar som en del djur hålles i.
7. Hur var det då sörjt för tillgång på föda?
7. För att uppehålla livet var det inte nödvändigt för dessa levande skapelser, som stod under människans herravälde, att taga var andra till byte för att tillfredsställa sitt dagliga behov av föda, ty 1 Moseboken 1:29, 30 säger: ”Se, jag giver eder alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I hava till föda. Men åt alla djur på jorden och åt alla fåglar under himmelen och åt allt som krälar på jorden, vad som i sig har en levande själ, åt dessa giver jag alla gröna örter till föda.” Alla skapelser i Eden före människans uppror var vegetarianer, och det finns ingen anledning att tänka, att det från början var Jehovas uppsåt med avseende på dem att de någonsin skulle bli något annat.
8. Genom vilket handlingssätt valde Adam och Eva trångmål och död?
8. Detta var alltså det liv som Jehova tillämnade människan på jorden. Och om människan var lydig, skulle hon aldrig behöva dö. Jorden var inte rätt och slätt en plats där människan skulle prövas och som skulle användas som ett språngbräde till en himmelsk tillvaro. Det var Satan, djävulen, som genom ormen väckte ett hopp hos människan om befordran och upphöjelse och om att hon skulle bli gudalik och immun för döden, vilket allt han sade skulle komma genom olydnad mot Gud. Berättelsen om hans sluga lockelser och Adams och Evas fall finner vi i 1 Moseboken 3:1—6. Emellertid blev följderna inte sådana som Satan hade utlovat. Till den som var mest ansvarig, mannen, sade Jehova: ”Därför att du följde din hustrus förslag och åt av det träd av vilket jag befallt dig att icke äta, skall marken bliva förbannad genom dig, under lidande skall du vinna ditt bröd ur den så länge du lever; törnen och tistlar skall den frambringa åt dig, så att du skall nödgas äta vilda växter. I ditt anletes svett skall du vinna din bärgning, till dess du vänder åter till marken, eftersom det var från den som du blev tagen; ty stoft är du, och till stoft måste du återvända.” — 1 Mos. 3:17—19, AT.
9. Vad blev följden av Adams handlingssätt för honom själv och för jorden?
9. I stället för att människan inte skulle dö alls, som Satan utlovade, skulle hon återvända till det som var hennes tillstånd, innan hon blev skapad. Var god och lägg märke till att hon då inte var en odödlig själ, utan stoft. Adam hade ingen odödlig själ före sin skapelse, under sitt liv eller efter sin död. Den falska religiösa läran, att människan har en odödlig själ, är grundad på den lögn som Satan uttalade till Eva och som gick ut på att hon inte skulle dö, och den motsäger Guds ord. (Hes. 18:4, där det enligt 1878 heter: ”Den själ, som syndar, hon skall dö.”) I stället för att förvandlas till ett alltomfattande paradis blev jorden förbannad och skulle frambringa törnen och tistlar i mängd, och endast genom mödosamt arbete och i sitt anletes svett kunde människan skaffa sig sitt livsuppehälle från den förbannade jorden. Hon måste nu hålla till godo med vilda: örter i stället för att äta den fullkomliga födan i Guds lustgård.
En förbannelse avlyft, en annan kvarstår
10. Vilka förändringar kom, när floden upphörde?
10. Sexton hundra år senare beslöt Jehova Gud att genom en vattenflod förgöra hela människosläktet utom Noa och hans husfolk. Varför? På grund av människornas ytterliga ondska och genstörtiga benägenhet för att göra orätt. Sedan Noa och hans familj hade kommit ut ur arken efter floden, blev uppdraget till människorna att vara fruktsamma och föröka sig och uppfylla jorden utfärdat på nytt, men det blev utfört endast på ett förebildligt sätt. Herraväldet över djuren vidmakthölls genom fruktan och skräck, inte med hjälp av kärleksfull omvårdnad och ömsesidig tillit. Borta var också det tillstånd som hade rått i Eden, att alla skapelser livnärde sig uteslutande av föda från växtriket, ty människans kost utökades nu med kött från djuren. Emellertid sade Jehova Gud efter floden: ”Jag skall aldrig mer förbanna marken för människans skull, om också människans sinne är inriktat på ondska redan från hennes ungdom.” — 1 Mos. 8:21; 9:1—7; AT.
11, 12. Hur vet vi att förbannelsen över markera blev avlyft efter floden?
11. Hur vet vi att förbannelsen över marken blev avlyft efter floden? Därför att vi i 1 Moseboken 13:10 läser följande om förhållandena hundratals år längre fram i tiden: ”Då lyfte Lot upp sina ögon och såg, att hela Jordanslätten överallt var vattenrik (detta var innan HERREN förstörde Sodom och Gomorra) såsom HERRENS egen lustgård.” (AT) Förvisso kunde det inte ha vilat någon förbannelse över jordmånen på Jordanslätten, om denna kunde jämföras med Herrens lustgård i Eden. Om detta land, som hade blivit lovat åt israeliterna, meddelar 4 Moseboken 13:24, där det talas om vad spejarna fann: ”Då de kommo till Eskolsdalen [Druvdalen, 1917], skuro de där ned en gren med en enda druvklase på, och två av dem måste bära den på en stång, tillsammans med några granatäpplen och några fikon.” (AT) När spejarna avgav rapport om de förhållanden som de fann, kunde de sanningsenligt förklara om detta land: ”Det flyter i sanning av mjölk och honung.” (4 Mos. 13:28) Detta låter inte som en beskrivning av ett land som var förbannat, som inte kunde frambringa annat än törnen och tistlar och vilda växter till människans uppehälle.
12. Återigen beskrives detta utlovade land, i 5 Moseboken 8:7—9; 11:10—15: ”HERREN, din Gud, låter dig nu komma in i ett gott land, ett land, där vattenbäckar, källor och djupa vatten flöda fram i dalar och på berg, ett land med vete och korn, med vinträd, fikonträd och granatträd, ett land med ädla olivträd och med honung, ett land, där du icke skall äta ditt bröd i torftighet, där intet skall fattas dig, ett land, vars stenar innehålla järn och ur vars berg du skall bryta koppar.” ”Det land, dit du nu kommer för att taga det i besittning, är icke såsom Egyptens land, varifrån I haven dragit ut, där du måste trampa upp vatten till den säd du sådde, såsom man gör i en köksträdgård; nej, det land, dit I nu dragen för att taga det i besittning, är ett land med berg och dalar, som får vatten att dricka genom himmelens regn, ett land, som HERREN, din Gud, låter sig vårda om och på vilket HERRENS, din Guds, ögon beständigt vila, från årets begynnelse till årets slut. Om I nu hören de bud, som jag i dag giver eder, så att I älsken HERREN, eder Gud, och tjänen honom av allt edert hjärta och av all eder själ, så skall jag [han, AT] giva åt edert land regn i rätt tid, höstregn och vårregn, och du skall få inbärga din säd och ditt vin och din olja. Och jag [han, AT] skall giva din boskap gräs på din mark; och du skall äta och bliva mätt.”
13. Varför har då inte människorna förmått lägga jorden under sig?
13. Nåväl, om förbannelsen över jorden har blivit avlyft, varför har då inte människan förmått lägga jorden under sig? 5 Moseboken 11:16, 17, 26—28 visar varför: ”Men tagen eder till vara, låten icke edra hjärtan bliva förförda, så att I viken av och tjänen andra gudar och tillbedjen dem; ty då skall HERRENS vrede upptändas mot eder, och han skall tillsluta himmelen, så att regn icke faller och marken icke giver sin gröda; och I skolen med hast bliva utrotade ur det goda land som HERREN vill giva eder. Se, jag förelägger eder i dag välsignelse och förbannelse: välsignelse, om I hören HERRENS, eder Guds, bud, som jag i dag giver eder, och förbannelse, om I icke hören HERRENS, eder Guds, bud, utan viken av ifrån den väg jag i dag bjuder eder gå och följen efter andra gudar som I icke kännen.” 5 Moseboken 30:19, 20 talar om ett liknande val av liv eller död: ”Jag tager i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Så må du då välja livet, för att du och dina efterkommande mån leva, i det att du älskar HERREN, din Gud, och hör hans röst [hans föreskrifter, AT] och håller dig till honom; ty detta betyder för dig liv.” Också 3 Moseboken 26:14—43 och andra skriftställen varnar för de förbannelser som blir följden av olydnad.
14. Vad kunde människorna göra för jorden, men vad gör de i stället i första hand?
14. Vad som nu hindrade människorna från att lägga jorden under sig i överensstämmelse med Jehovas ursprungliga uppsåt var alltså de förbannelser som drabbade dem på grund av deras olydnad. Det var dessa förbannelser som hemsökte dem nu snarare än någon förbannelse över marken som uttalades vid den tid då människan blev utdriven ur Eden. Även under dessa förhållanden kunde människan göra mycket för jorden till att försköna den, om hon inte i sådan olydnad missbrukade sitt jordiska hem. Människorna har anlagt många vackra parker, och de har avskilt som nationalparker eller naturreservat några särskilt framträdande av de naturens under som vittnar om Skaparens majestät. På dessa platser har ett visst mått av frid återställts mellan människor och djur. Men människorna har inte, i den utsträckning de skulle kunnat, genomfört jordens försköning och återställande av frid med djurvärlden. I stället har människorna egennyttigt begagnat sig av jordens naturtillgångar och har dödat djuren för kommersiell vinning samt för nöjes skull. I sin girighet har de rakat av skogarna från bergen och grävt fram metallerna ur jorden och av dem förfärdigat skepp och flygplan, som senare sänkes i havet eller skjutes ner från luften.
15. Vari kommer förbannelserna för olydnad att kulminera?
15. I stället för att lägga jorden under sig fördärvar människan jorden, och i Uppenbarelseboken 11:18 (NW) säges det att Jehova Gud skall ”störta i fördärvet dem som fördärva jorden”. I betraktande av människans stigande olydnad blir hon mer och mer klandervärd i Herrens ögon, och snart kommer de förbannelser som drabbar henne för hennes olydnad att kulminera genom Jehovas strid vid Harmageddon. Om denna förtärande förbannelse som skall slå jorden förklarar Guds ord: ”Jorden vanhelgas genom sina inbyggares beröring, emedan de hava överträtt lagar, våldfört sig på stadgar, brutit det eviga förbundet. Därför har en förbannelse förtärt jorden, och dess inbyggare hava blivit straffade; därför tyna jordens inbyggare bort, och få äro de dödliga som finnas kvar. Skräck och grop och snara äro över eder, o jordens inbyggare! Och den som flyr från skräckens buller kommer att falla i gropen, och den som undflyr ur gropens mitt kommer att fångas i snaran, ty i höjden äro fönster öppnade, och jordens grundvalar darra. Jorden brister sönder, jorden spricker sönder, jorden skakar sönder; jorden raglar likt en drucken, jorden svajar likt en hängmatta; dess uppror ligger tungt på den, och den skall falla för att aldrig mer resa sig.” — Jes. 24:5, 6, 17—20, AT.
Jehovas uppsåt med avseende på jorden uppfylles
16. Vilket arbete med avseende på jorden kommer därefter att fortgå?
16. Hur blir det sedan? Sedan Satans värld fallit på detta syndaflodsliknande sätt genom att Jehovas glödheta domar verkställts, ett fall varifrån varken dess himmelska eller dess jordiska del någonsin kommer att resa sig, kommer de överlevande av dem som står på Jehovas sida att få glädja sig åt de nya himlar och den nya jord som blivit utlovade genom Jehovas ord. I denna nya teokratiska anordning av saker och ting här på den förblivande, bokstavliga jorden kommer det inte att bli några fler förbannelser för olydnad, eftersom de olydiga kommer att ha blivit bortsopade i Harmageddonslagets raseri som rensar och renar. (Pred. 1:4; 2 Petr. 3:13; Upp. 21:1; 22:3) Då kommer jorden, som inte lider av någon förbannelse över dess mark eller förbannelse på grund av dess mänskliga inbyggares olydnad, att bli människorna underlagd i överensstämmelse med det gudomliga uppsåt som först tillkännagavs i Eden. Nu känner folk sig ofta trista och ”dagen efter” på måndagarna, därför att en ny vecka med kanske mindre behagligt arbete börjar då. Men i den nya världen kommer denna måndagstristess att vara borta och glömd, ty arbetet med att förvandla detta jordklot till ett paradis kommer att skänka en glädje och tillfredsställelse som inte kan beskrivas. Då kommer människor att länge få glädja sig åt sina händers verk. I stället för att bära törnen och tistlar kommer jorden att frikostigt vedergälla människan för hennes omsorg och i stor ymnighet ”giva sin gröda”. (Ps. 67:7; Jes. 55:13) Till och med ökentrakterna kommer att blomstra såsom en lilja under sin odlares, människans, vård och Jehovas välsignelse. — Jes. 35:1.
17. Vilket förhållande kommer att råda mellan människor och djur?
17. Djuren kommer att hållas i lydnad och frid att upprättas mellan dem och människorna. Nu är vi glada åt att ha katter och hundar som våra favoritdjur, och dessutom tycker vi att det är roligt och spännande när i somliga parker en ekorre eller en duva äter ur handen på oss, och när vi promenerar omkring i de zoologiska trädgårdarna, kan vi till och med känna lust att smeka lejonets yviga man eller stryka över tigerns strimmiga skinn. Men vi kväver visligen denna naturliga åstundan, ty vi vet att medan vi borrade vår hand in i djurets päls, så kunde det hända att det borrade sina tänder in i vår hand. De vilda djuren misstror oss lika mycket som vi misstror dem. I den nya världen kommer emellertid människan att utöva herraväldet, inte genom att injaga fruktan och skräck eller med hjälp av jägare eller djurparksskötare eller domptörer, utan därför att det då råder en så fullkomlig ömsesidig tillit, att till och med en liten gosse kan valla de vildaste djur. Till och med lejonet kommer då att bli vegetarian. — Jes. 11:6—9; Hos. 2:18.
18. Vilka ord kommer då att gå i fullständig uppfyllelse och enligt vems garanti?
18. Något som då också kommer att bli fullständigt utfört är uppdraget att uppfylla jorden med ett rättfärdigt mänskligt släkte. Vilken glädje detta kommer att bli på den paradisiska jorden, med alla djuren som favoriter och med barnen som uppfostras i ”Jehovas tuktan och auktoritativa råd”! (Ef. 6:4, NW) Det kommer inte att bli någon brottslighet vare sig å de vuxnas eller å ungdomens sida, och svårigheter inom familjelivet kommer att saknas fullständigt, och inga hem kommer att upplösas genom skilsmässa eller död. I den nya världen kommer uppfyllelsen av Guds uppsåt, vartill konturerna först tecknades i Eden, hans vilja att låta jorden bli bebodd. (Jes. 45:18) Hans ord om att jorden skall uppfyllas, att den skall läggas under människan, att människan skall ha herravälde över de andra skapelserna på den — intet av dessa ord skall vända tillbaka fåfängt eller ouppfyllt till honom, som om det inte vore annat än vind. ” ’Mitt rådslut’ ”, förklarar Jehova,” ’skall gå i fullbordan, och allt vad jag vill, det gör jag.’... Vad jag har talat, det låter jag ock inträffa, vad jag har bestämt, det sätter jag ock i verket.” Återigen kungör han: ”Så skall det ock vara med ordet som utgår ur min mun: det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt utan att hava verkat, vad jag vill, och utfört det, vartill jag hade sänt ut det.” — Jes. 46:10, 11; 55:11.
19. Vad håller människor nu på med att välja?
19. Det är detta liv, vilket Gud ursprungligen har utstakat för människan eller tillämnat henne, ett liv under fullkomliga förhållanden, bestämt till att fortgå i ändlösa tidsåldrar, som människan nu har tillfälle att välja. Ja, i själva verket håller de människor som nu lever på jorden på med att välja antingen detta liv eller evig död.