Frågor från läsekretsen

● I appendixet, dvs. bihanget, till 1970 års utgåva av bibelöversättningen New World Translation of the Holy Scriptures (sidorna 1455 och 1456) framhålls det att det hebreiska uttrycket ha-Adonʹ endast används om Jehova Gud. Hur kommer det sig då att det i fotnoten till Romarna 10:9 (i 1971 års upplaga) heter att detta uttryck inte där syftar på Jehova?

I fotnoten till Romarna 10:9 ges bara den upplysningen att några översättare, då de återgett de grekiska skrifterna på det hebreiska språket, har använt uttrycket ha-Adonʹ (som ordagrant betyder ”den Herre” eller ”Herren”) för att översätta det grekiska ordet kyʹrios (som betyder ”Herre”).

Det är uppenbart att ordet ”Herre” här syftar på Jesus, för bibelversen lyder så: ”Ty om du offentligt bekänner det ’ordet i din egen mun’, att Jesus är Herre [Kyʹrios], och i ditt hjärta utövar tro på att Gud uppväckte honom från de döda, skall du bli frälst.” Att översätta det grekiska ordet Kyʹrios till hebreiska med ha-Adonʹ är bara en idé hos vissa översättare, för i den grekiska texten finns inte bestämda artikeln med i denna vers som bestämning till ”Herre”.

Ordet ”herre” är en term som i Skriften används om Jehova, Jesus, änglar, människor och till och med om skengudar, falska gudar. Grundbetydelsen är ”mästare”, ”husbonde” eller ”ägare”. När det brukas som titel (”Herr”) vittnar det om respekt. I det nämnda bihanget påpekar översättarna av New World Translation att varje gång uttrycket ha-Adonʹ förekommer i de hebreiska skrifterna syftar det på Jehova. Detta är ett faktum, och det förhåller sig med rätta så, eftersom bestämda artikeln (ha) pekar på honom, och endast honom, såsom ”Herre” i den högsta bemärkelsen.

Jesus kallas också med rätta av kristna människor för deras Herre, eftersom han är deras ”Mästare” och ”ägare”. Med sitt offerblod köpte han dem, och han är den kristna församlingens huvud. (Joh. 13:13, 16, 1917; Kol. 3:24; Jud. v. 4; Upp. 5:9, 10) Paulus erkänner att även om det finns många ”gudar” och många ”herrar”, ”så finns det i alla fall för oss bara en Gud, Fadern, ... och det finns en enda Herre, Jesus Kristus”. (1 Kor. 8:5, 6) Men Jesu myndighet som Herre gavs honom av Fadern. (Matt. 28:18; Joh. 3:35; 5:19, 30) Jesus har stor myndighet, härlighet, ära och makt, men ”varje tunga” skall ”öppet ... erkänna att Jesus Kristus är Herre till ära för Gud, Fadern”. (Fil. 2:9—11) All heder och ära går till Fadern för vad han har gjort och kommer att göra genom sin enfödde Son. När Jesu tusenåriga regering når sitt slut, heter det att ”han överlämnar riket åt sin Gud och Fader” och i sin tur skall ”underordna sig den som har underlagt honom allt, för att Gud må vara allt för var och en”. — 1 Kor. 15:24—28.

När vi har det här sagda i minnet, då inser vi att även om man i vissa hebreiska översättningar av de grekiska skrifterna har använt uttrycket ha-Adonʹ i Romarna 10:9, skall vi inte fördenskull dra slutsatsen att den ”Herre” det talas om där är Jehova, varigenom Jesus och Gud görs till en och samme Herre, vilket treenighetsanhängarna vill påstå att de är. I varje fall är det så att varhelst det här uttrycket förekommer i de hebreiska skrifterna syftar det på Jehova.