Matteus förkunnar: Messias har kommit!
VILKA är de viktigaste händelser som någonsin ägt rum i mänsklighetens historia? Utom allt tvivel är det Jesu Kristi, Guds Sons, födelse, tjänsteutövning, död, uppståndelse och himmelsfärd.
I överensstämmelse med den gudomliga principen att ”efter två eller tre vittnens utsago skall varje sak fastställas”, såg Jehova Gud till att fyra skildringar av Jesu Kristi liv blev nedtecknade för att bekräfta sannfärdigheten i dessa händelser. (5 Moseboken 17:6; 2 Korintierna 13:1) De fyra män Gud använde var Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Man kan klart och tydligt lägga märke till att var och en av dessa fyra skribenter har sitt eget särskilda tema, sitt eget mål, ger uttryck åt sin egen personlighet och tänker på vilka som närmast skulle läsa hans skildring.
Vi känner inte till mycket om Matteus, den förste av dessa skribenter. Men vi kan dra slutsatsen att han var en blygsam man, för det är endast i hans skildring vi får veta att han tidigare hade varit en föraktad uppbördsman. (Matteus 9:9) Och det är inte så konstigt att uppbördsmännen var föraktade! De representerade det romerska oket där det kändes som mest betungande, nämligen i penningpungen! Vidare var de ökända för att missbruka sina privilegier och öva utpressning. De ord som uppbördsmannen Sackeus yttrade visar detta. Sedan Jesus hade kommit till Sackeus’ hem, ändrade denne uppbördsman sinne och sade: ”Vadhelst som jag har utpressat av någon genom falska anklagelser ger jag nu tillbaka fyrdubbelt.” (Lukas 19:8) Men det kan knappast råda något tvivel om att Matteus var en ärlig tulltjänsteman; annars skulle Jesus inte ha kallat honom direkt från hans arbete till att bli en efterföljare till honom.
Så långt tillbaka som vid den tid då Adam var olydig i Eden hade Jehova Gud i kryptiska ordalag förutsagt Messias’ ankomst, i det han omtalade honom som kvinnans ”säd”. Och så tidigt som på kung Davids tid omtalades denne som Guds ”smorde”. I synnerhet profeten Daniel förutsade Messias’ ankomst. (1 Moseboken 3:15; 22:17, 18; Psalm 2:2; Daniel 9:24—27) Att den länge efterlängtade Messias äntligen hade kommit var verkligen sådana spännande nyheter att Matteus inte lät någon tid gå förlorad, när det gällde att förkunna dessa goda nyheter med hjälp av sitt evangelium. De mest tillförlitliga bevis som finns tillgängliga tycks ge vid handen att han mycket väl kan ha skrivit sin skildring så tidigt som år 41 v.t.
Utmärkande drag
Det är helt klart att Matteus hade för avsikt att hans evangelieskildring skulle vara en bro mellan de händelser som finns nedtecknade i de hebreiska skrifterna och de händelser som har att göra med Messias’ liv. Enligt tidiga kyrkohistorikers vittnesbörd skrev Matteus sitt evangelium först på hebreiska, och sedan översatte han det till grekiska. Något som stöder den här uppfattningen är det förhållandet att de citat han gör från de tidigare skrifterna har han inte hämtat från den grekiska Septuagintaöversättningen, vilket de andra evangelieskribenterna ofta har gjort, utan från den hebreiska texten. Och i samklang med temat att Jesus verkligen var den förutsagde Messias, visar Matteus i större utsträckning än de andra evangelieskribenterna hur Jesu liv och gärningar uppfyllde bibelns profetior. (Jämför Matteus 8:16, 17 med Markus 1:34 och Lukas 4:40.) Matteus lägger också större tonvikt än de andra skribenterna vid temat ”himmelriket”, vilket är anledningen till att hans evangelium har kallats ”evangeliet om Riket”. — Matteus 4:17; 5:3; 11:12; 22:2.
Matteus’ tidigare yrke som uppbördsman avspeglas i hans sätt att skriva. Han uppskattade djupt den stora oförtjänta omtanke, som visats honom som uppbördsman, att få bli en Messias’ apostel. Därför finner vi att Matteus ensam av evangelieskribenterna talar om för oss hur Jesus gång på gång framhöll att barmhärtighet krävs förutom offer. Intressant är att endast Matteus återger för oss Jesu tröstande ord som börjar med denna inbjudan: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er.” — Matteus 9:9—13; 11:28—30; 12:7; 18:21—35.
Att Matteus hade varit uppbördsman avspeglas också däri att han ägnade uppmärksamhet åt siffror. Endast han omtalar att Judas förrådde Jesus för 30 silvermynt. (Matteus 26:15) Det är också så att när de andra evangelieskribenterna i vissa fall nämner bara en person eller anger ental, är Matteus mera detaljerad och nämner två personer eller anger flertal. (Jämför Matteus 4:3; 8:28; 20:29, 30 med Markus 5:2; 10:46, 47; Lukas 4:3; 8:27; 18:35—38.) Det verkar faktiskt vara så att Matteus var förtjust i siffror. Vi finner sålunda att han räknar upp sju vädjanden i mönsterbönen i kapitel sex (jämfört med fem i Lukas’ evangelium), sju liknelser i kapitel 13 och sju ve som Jesus i kapitel 23 uttalade över det judiska prästerskapet på den tiden. Och Matteus delar upp Jesu släktlinje i tre delar, som vardera består av 14 generationer. — Matteus 1:1—17.
De utmärkande dragen i Matteus’ evangelium blir också uppenbara, när vi lägger märke till hur hans och Lukas’ skildringar kompletterar varandra. Man kan inte förvänta något annat, när man tänker på vilken skillnad det är mellan en uppbördsmans tänkesätt och en läkares. Vi får inte heller glömma den heliga andens betydelse i den här saken. Vidare är det så att Matteus skrev för att övertyga trogna judar om att Jesus var den sedan länge utlovade Messias, medan Lukas framställde Jesus som hela mänsklighetens frälsare. Matteus följer sålunda Jesu släkttavla bara tillbaka till Abraham genom David, medan Lukas följer den tillbaka till Adam, som var ”son av Gud”. (Matteus 1:1—16; Lukas 3:23—38) Uppenbarligen följer Matteus Jesu lagliga härstamning genom hans fosterfar Josef, medan Lukas följer Jesu naturliga härstamning genom hans mor Maria. Matteus omtalar att en ängel visade sig för Josef, Jesu fosterfar. Lukas talar om att ängeln Gabriel visade sig för Maria, Jesu mor. På liknande sätt talar Matteus om att astrologerna kom för att besöka den nyfödde Jesus, ”judarnas kung”, och överlämna dyrbara gåvor, medan Lukas berättar om ödmjuka herdar, som blev inbjudna att se den nyfödde frälsaren.
Matteus’ framställning av Messias
När Matteus redogör för Jesu liv, tar han alla tillfällen i akt att bevisa att Jesus verkligen är den förutsagde Messias. Hur gör han det? Genom att omkring 100 gånger hänvisa till de hebreiska skrifterna för att understödja sitt tema. Då han till exempel beskriver detaljerna om Jesu födelse, betonar han att det förhållandet att Jesus föddes av den judiska jungfrun Maria uppfyllde en profetia. (Jesaja 7:14; Matteus 1:21—23) Då Matteus redogör för Josefs och hans familjs flykt för att undkomma kung Herodes’ mordiska påbud, påpekar han att detta skedde för att skriftstället skulle uppfyllas: ”Ut ur Egypten kallade jag min son.” (Hosea 11:1; Matteus 2:14, 15) Matteus visar också att den sorg som orsakades av att Herodes lät döda alla pojkar som var två år gamla och därunder i Betlehem och i dess omgivningar likaså var förutsagd. — Jeremia 31:15; Matteus 2:16—18.
I kapitel tre och fyra introducerar Matteus Jesu förelöpare, Johannes döparen, och redogör för hur Jesus blir döpt och för hur Gud själv erkänner Jesus som sin Son. Sedan följer den trefaldiga frestelsen av Jesus i öknen, och därefter skildrar Matteus hur Jesus börjar sin tjänsteverksamhet med att predika om att ”himmelriket har kommit nära”, medan han också genom underverk botar många sjuka. Matteus visar att Jesu predikande utgör ytterligare en uppfyllelse av en profetia. — Jesaja 9:1, 2; Matteus 4:13—17.
Om man bortser från de 10 sista kapitlen, lägger Matteus inte så stor vikt vid att presentera händelserna i kronologisk ordning. Eftersom Jesu bergspredikan utgör sådan enastående undervisning, återger Matteus den omedelbart efter det att han talat om början av Jesu tjänst, även om Jesus i själva verket höll denna predikan först omkring ett år senare. Det råder inget tvivel om att detta är den största predikan som någonsin hållits, och Matteus ger oss den mest fullständiga rapporten om den. Bergspredikan inleds med nio salig- eller lyckligprisningar, som är till verklig tröst för alla som älskar sanning och rättfärdighet. De betecknar lyckliga förhållanden. I förbigående kan nämnas att det mera ålderdomliga ordet ”salig”, som används i till exempel 1917 års svenska översättning, återges med ”lycklig” i Nya Världens översättning och i Åkesons svenska översättning samt i en del moderna engelska översättningar. (Se The Jerusalem Bible och Today’s English Version.)
Beträffande bergspredikan uppges det att mahatma Gandhi sade till lord Irwin, en tidigare vicekung av Indien: ”När ditt land och mitt kan samsas på grundval av de läror som Kristus förkunnade i denna bergspredikan, då har vi löst våra länders problem, men inte nog därmed; vi har då löst hela världens problem.” Bergspredikan innehåller också den gyllene regeln. I harmoni med det tema Matteus betonar omtalar han att Jesus inte hade kommit för att omintetgöra Mose lag, utan för att uppfylla den, och att den gyllene regeln i själva verket var vad lagen och profeterna innebar. — Matteus 5:17; 7:12.
Det verkar vara så att Jesu undervisning gjorde särskilt stort intryck på Matteus. Jämförd med de andra evangelierna är inte bara hans skildring av bergspredikan mera utförlig, utan det är också hans rapport om hur Jesus sände ut sina 12 apostlar (kapitel 10), hans skildring av de sju liknelserna om Guds rike (kapitel 13) och hans redogörelse för Jesu råd om hur nödvändigt det är att visa barmhärtighet och att vara villig att förlåta ”sjuttiosju gånger”. — Kapitel 18.
I kapitlen 8, 9, 11, 12 och 14–17 redogör Matteus i huvudsak för Jesu många underverk, till exempel då han vid ett tillfälle bespisar fem tusen och vid ett annat tillfälle ”fyra tusen män, utom kvinnor och barn”. Dessa kapitel innehåller också Jesu förkastelsedom över de uppsåtligt onda, skrymtaktiga judiska religiösa ledarna, som hade begått den oförlåtliga synden. Vidare finner vi i dessa kapitel Petrus’ bekännelse ”du är den Smorde, den levande Gudens Son” och en beskrivning av Jesu förvandling eller förklaring, i vilken Jehova Gud på nytt bekräftar att Jesus Kristus verkligen är hans Son. — Matteus 16:16; 17:1—9.
De sista dagarna av Jesu tjänst
När vi nu kommer till den avslutande delen av Jesu tjänst, finner vi att Matteus har nedtecknat händelserna i den ordning de inträffade. Det mesta av det som Matteus tidigare nedtecknat ägde rum i Galileen, men nu berör han Jesu senare verksamhet i Pereen. Religiösa motståndare försöker snärja Jesus genom att ställa en fråga om skilsmässa. Men de blir gäckade i sitt försök på grund av Jesu vishet och överlägsna kunskap i Skrifterna: Den enda grunden för skilsmässa är ”otukt”. En ung, rik, självbelåten styresman kommer till Jesus och frågar vad han måste göra för att få evigt liv, men han går därifrån med mycket lägre tankar om sin egen godhet, för hans rikedomar var viktigare för honom än evigt liv. En ande av rivalitet splittrar apostlarna och föranleder Jesus att påminna dem om att han inte har kommit för att bli betjänad, utan för att betjäna och ge sin själ till lösen i utbyte mot många. — Matteus 19:1—20:34.
I och med Jesu sista vecka som människa på jorden ändras platsen för händelserna till Betania och Jerusalem, och vi läser om hans triumfartade intåg i Jerusalem. Efter den här händelsen beger sig Jesus till templet och renar det genom att driva ut alla de religiösa svindlarna. Därefter berättar han liknelsen om vinodlarna, som mördade arvingen till vingården, och han låter sina fiender veta att han förstår vad de tänker. — Matteus 21:1—46.
Trots att Jesu religiösa fiender gång på gång lidit nederlag i sina tidigare diskussioner med honom, försöker de på nytt snärja honom genom att ställa listiga frågor om att betala den impopulära romerska skatten, om uppståndelsen och om vilket som är det största budet. Hans visa och på Skriften grundade svar tystar dem. Sedan ger Jesus sina lärjungar råd om hur nödvändigt det är att vara ödmjuk. Han ger också sina skrymtaktiga religiösa motståndare svidande förebråelser och uttalar sju ve över dem. På grund av deras motstånd skulle deras hus komma att lämnas övergivet. — Matteus 22:1—23:39.
Några av hans apostlar kommenterar hur storslaget Herodes’ tempel är, och detta ger Jesus tillfälle att uttala sin stora profetia om slutet för den judiska tingens ordning och om hans återkomst och parousia — ord som har fått en slående uppfyllelse i synnerhet sedan år 1914. Sedan uttalar han tre liknelser, som får sin uppfyllelse i våra dagar, nämligen liknelsen om de förtänksamma och dåraktiga jungfrurna, liknelsen om talenterna och liknelsen om fåren och getterna. — Matteus 24:1—25:46.
Matteus ger oss sedan den enda ögonvittnesskildring vi har av hur Jesus instiftar Herrens kvällsmåltid till minne av sin död. Vidare berättar Matteus om vad Jesus får erfara i Getsemane, hur han blir arresterad, att Petrus förnekar honom, hur Kristus blir rannsakad, Pilatus’ vankelmod och handtvagning och hur Jesus sedan som judarnas konung blir upphängd på en påle mellan två brottslingar på den kulle som är känd som huvudskalleplatsen. — Matteus, kapitel 26, 27.
I samband med att Jesus arresteras flyr alla hans apostlar, och de är helt visst nedstämda i anden vid denna vändning i händelseutvecklingen. Men inte länge. På tredje dagen får de veta att Jesus har uppstått från de döda. När de senare träffar Jesus i Galileen, vilket med all sannolikhet inträffar strax före hans himmelsfärd, ger han sina lärjungar sitt avskedsuppdrag: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem. ... Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” — Matteus 28:19, 20.
Utom allt tvivel bevisar Matteus sitt tema att Jesus från Nasaret verkligen är Messias, Guds Son. Matteus gör detta genom att peka på de många profetior Jesus uppfyllde, de underverk han utförde och de sanningar han lärde. Matteus hade helt visst ett skarpt och mottagligt sinne, som stimulerades av Guds heliga ande. På grund av att Guds ande vägledde honom och uppmärksammade honom på de ting Jehova ville ha nedtecknade, var han i stånd att skriva en innehållsrik och mäktig redogörelse för Jesu liv.
Hur tacksamma kan vi inte vara mot Jehova Gud för att han inspirerade en sådan ödmjuk, ärlig och osjälvisk tjänare åt honom och efterföljare till hans Son att skriva en sådan trosstärkande skildring av Jesu jordiska tjänst! Må vi göra oss verkligt förtrogna med denna skildring, så att vi kan både leva efter de principer Jesus framlade och vid varje tillfälle bekantgöra för andra de ”goda nyheterna” om att den sedan länge utlovade Messias har kommit vid Guds fastställda tid, i uppfyllelse av de många profetior som finns nedtecknade i de hebreiska skrifterna. — Matteus 24:14.
[Ruta på sidan 27]
Mästarens vederkvickande inbjudan
”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er. Ta på er mitt ok och bli mina lärjungar, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar. Ty mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” — Matteus 11:28—30.