Frågor från läsekretsen

■ Är det tillbörligt att be om ”en dubbel lott” av Guds ande, som Elisa gjorde, när man ställs inför svåra prövningar eller uppgifter?

I stället för att mena att man behöver be om ”dubbelt så mycket” av Guds ande vid något tillfälle, är det bättre att begära att Gud skall ge oss helig ande i enlighet med våra behov.

Sedan profeten Elia gått över floden Jordan och strax innan han fördes upp mot himlen i en vagn av eld, framställde hans medarbetare och efterträdare, profeten Elisa, en speciell begäran. Enligt 1878 års svenska bibelöversättning sade Elisa till Elia, som just skulle lämna honom: ”Måtte en dubbel lott i din ande falla mig till!” (2 Konungaboken 2:9) En del kristna har med tanke på den ordalydelsen menat att de skulle kunna behöva och har faktiskt också bett Gud om ”en dubbel lott av ande”.

Men Nya Världens översättning hjälper oss att förstå Elisas begäran. Den lyder: ”Jag ber dig att två andelar av din ande må tillfalla mig.” (2 Konungaboken 2:9) Elisa bad om en förstfödd sons lott av Elias ande. Hur så?

Elisas ord hade att göra med bruket i det forntida Israel att fördela en mans ägodelar när han dog. Under det att de övriga sönerna skulle få en lott av arvet, fick den förstfödde eller äldste levande sonen en dubbel arvslott, och han fick också ansvaret att utöva ledarskapet i hushållet. — 5 Moseboken 21:17.

När det var Guds vilja att avlägsna Elia från skådeplatsen som Israels främste profet skulle Elisa efterträda honom. Elisa skulle inte vara den ende profeten vid den tiden. Ett antal män som kallades ”profetlärjungarna” var förbundna med honom. (2 Konungaboken 2:3, 5) Men Elisa skulle vara den främste bland dem i egenskap av Elias främste efterträdare. (2 Konungaboken 4:38; 6:1—3) Även om de sannolikt hade ett mått av Guds ande och fullgjorde en del profetiska funktioner, var Elisa alltså som Elias förstfödde son och kunde med rätta begära två andelar av Elias ande.

Jehova Gud ger helig ande åt sina trogna tillbedjare i enlighet med deras behov och omständigheter. När Mose behövde bistånd, på grund av det stora antal människor han hade att göra med, förklarade Gud att 70 kvalificerade äldre män skulle väljas ut för att hjälpa honom. Jehova sade till Mose: ”Jag vill taga av den ande som är över dig och låta komma över dem; sedan skola de bistå dig med att bära på bördan av folket.” (4 Moseboken 11:16, 17) Det betydde inte att Mose därefter skulle vara otillräckligt försörjd med helig ande, att han skulle ha brist på denna ande. Nej, Gud skulle ge Mose och de 70 medhjälparna ett tillräckligt mått av ande för att de skulle kunna sköta de uppgifter de ställdes inför. På samma sätt skulle Elisa och ”profetlärjungarna” få ett tillräckligt mått av helig ande för att fullgöra sina plikter och kunna stå fasta i kommande provsättningar eller prövningar.

De kristna kan också få ett fullt tillräckligt mått av Guds verksamma kraft eller ande. De bör då givetvis också leva så att de inte hämmar den heliga andens flöde och verksamhet. (Jämför Efesierna 4:30.) Och de bör bedja om anden och tro på vad Jesus sade: ”Om alltså ni, fastän ni är onda, förstår att ge goda gåvor åt era barn, hur mycket mer skall då inte Fadern i himmelen ge helig ande åt dem som ber honom!” (Lukas 11:13) Vi kan vara säkra på att Gud inte ger ”anden efter mått”, eller ”sparsamt”. (Johannes 3:34, NW, 1950 års uppl.; Centenary Translation of the New Testament) I stället för ”en dubbel lott” kommer han att ge oss ett sådant mått av helig ande som vi behöver för att klara av livets problem, för att ta del i det viktiga arbetet att predika de ”goda nyheterna om riket” och för att förstå och tillämpa hans ord rätt. — Matteus 24:14.