Nutida kristendom — hur mycket är äkta?
UNDER andra världskriget sålde holländaren Hans van Meegeren vad som ansågs vara det tidigaste kända verket av den holländske 1600-talskonstnären Jan Vermeer till en tysk. Målningen prisades som ett mästerverk. Vid slutet av kriget arresterades van Meegeren för att han hade sålt den här konstskatten till fienden. Föreställ dig hur förvånade hans anklagare måste ha blivit, då han bekände att han hade förfalskat ”Vermeers mästerverk”. Han bevisade det sedan genom att måla ett annat verk av Vermeer, medan han satt i fängelse!
Vad visar det här? Jo, att en signatur eller en etikett inte garanterar att någonting är äkta. Det kan vara en förfalskning. När det gäller konstverk kan man avslöja förfalskningar genom att noggrant kollationera tekniken och materialet mot original vars äkthet bevisats — man jämför den tvivelaktiga målningen med ett äkta verk.
I våra dagar har hundratals millioner människor den kristna ”etiketten” eller ”signaturen”. Du är kanhända en av dem. Men hur kan du avgöra om du är en äkta kristen, en äkta vara, så att säga? För det första bör du granska ditt uppförande och dina trosuppfattningar i ljuset av bibelns redogörelse för Jesu Kristi och hans apostlars läror. För det andra bör du undersöka hur de första kristna tillämpade dessa läror. Och för det tredje bör du analysera din egen religionsform, för att se om den passar in i det mönster Kristus gav. Fråga dig själv: Är min religion äkta kristendom? Praktiserar jag den?
Låt oss för att hjälpa dig i din noggranna undersökning granska några grundläggande områden när det gäller uppförandet för att fastställa vad som är äkta kristendom.
KRIG: Jesus Kristus sade: ”Alla som tar till svärd skall gå under genom svärd.” — Matteus 26:52.
Aposteln Paulus skrev: ”Återgälda ingen med ont för ont. Sörj för ting som är fina i alla människors ögon. Om möjligt, så långt det beror på er, håll frid med alla människor.” ”Kärleken gör inget ont mot nästan.” (Romarna 12:17, 18; 13:10) Han sade också: ”Vi [för] inte krig efter vad vi är i köttet. Vår krigförings vapen är ju inte köttsliga.” — 2 Korintierna 10:3, 4.
Tertullianus, en kristen skribent som föddes mer än 100 år efter Kristi död, hjälper oss att förstå hur många bland de första kristna såg på krig och på att ta del i krig: ”Jag tror att vi först måste fråga huruvida krig alls är något tillbörligt för kristna. ... Skall det anses vara lovligt att ha till yrke att använda svärdet, när Herren förkunnar att den som använder svärd skall förgås genom svärd? Och skall fridens son ta del i striden, när det inte anstår honom att ens väcka åtal?”
Hurdan är kristenhetens meritlista som fredsstiftare och fredsbevarare? Vilken ståndpunkt intar den religion som du växte upp i med avseende på detta? Fråga dig själv: Vilka nationer satte i gång de två världskrig som vållade så mycken blodsutgjutelse och så mycket lidande i det här århundradet? Var det muslimska, hinduiska eller buddistiska länder? Nej, det var de så kallade kristna nationerna i Europa, uppeggade av katolska och protestantiska politiker och präster. Hur träffande är därför inte den här kommentaren av den brittiske radiomannen och skribenten Malcolm Muggeridge: ”I de olika krigen i vår tid har kyrkan hållit fast vid att Gud är på vår sida och har oförbehållsamt välsignat vilka som helst krigföringsvapen som generaler och politiker kunde anse lämpliga. ... Ett av de visaste uttalandena av den kristna religionens grundare var att hans rike inte var av denna världen.”
BROTTSLIGHET: Kristus lärde: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” — Matteus 22:39.
Vilken normal människa vill bli rånad, slagen eller mördad? På den här grundvalen kan ingen sann kristen begå sådana brott mot sin medmänniska, för Kristus sade: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” — Matteus 7:12.
Aposteln Petrus var specificerad i sin maning: ”Ingen av er må emellertid lida såsom mördare eller tjuv eller ogärningsman.” — 1 Petrus 4:15.
Vad har Tertullianus att säga om hur det kristna uppförandet var i hans dagar? ”Finns det på era långa listor över dem som är anklagade för många och olika illdåd någon lönnmördare, någon tjuv [ficktjuv], någon man skyldig till ... förförelse eller stöld av badande människors kläder, som har uppgett sig vara kristen? ... Det vimlar alltid av ert folk i fängelset ... Ni finner inga kristna där, om de inte är där helt enkelt på grund av att de är sådana; eller om någon är där på grund av någonting annat, är han inte längre kristen.”
Hurdan är situationen i de ”kristna” länderna när det gäller brottslighet? Antalet brott ökar, fängelserna är överfyllda, och i många städer är människor rädda för att gå ut på grund av risken för att bli brottslingars offer. Är det inte så att många av dessa förbrytare fortfarande bär den kristna ”etiketten”, vilket framgår av det förhållandet att de får motta nattvarden? Man har till och med hållit mässor över kända gangsters. Praktiskt taget ingen disciplinär åtgärd vidtas för att bevara renheten bland leden. Är detta bevis på sann kristendom?
ABORT: Nu kan vi på nytt tillämpa Jesu levnadsregel: ”Behandla andra så som ni vill att de ska behandla er.” — Matteus 7:12, Levande Bibeln.
Vill du dö? Under andra världskriget dödade nazisterna millioner människor i sina koncentrationsläger. När du nu ser tillbaka på vad som hände, skulle du då ha velat vara en av dem? Likt dessa offer har foster, som blir fördrivna, inget val, och de dör i tiotusental varje år. Aposteln Petrus’ förmaning är tillämplig på den här situationen: ”Ingen av er må emellertid lida såsom mördare.” — 1 Petrus 4:15.
I det här avseendet är kommentarerna från två kristna under andra århundradet, Tertullianus och Athenagoras, rakt på sak: ”I vårt fall är mord en gång för alla förbjudet, vi får inte döda ens fostret i livmodern.” (Tertullianus) ”Och när vi säger att de kvinnor som använder droger för att fördriva foster begår mord och kommer att få avlägga räkenskap inför Gud för fosterfördrivningen, på vilka grunder skulle vi då mörda?” (Athenagoras)
Häpnadsväckande siffror anges för antalet framkallade aborter i de flesta av västvärldens ”kristna” länder. Enbart för år 1978 var till exempel det officiella antalet aborter i USA 1.157.776! I Nederländerna och Västtyskland räknar man med att 25 procent av alla havandeskap slutar med legal eller illegal abort. I det katolska Frankrike är siffran 50 procent. När vi jämför de tidigare citaten från den första tidens kristna med sådana skrämmande statistiska uppgifter, känner vi oss föranledda att fråga: Är våra dagars ”kristna”, som låter utföra abort, och våra dagars ”kristna” kyrkor, som ser mellan fingrarna med det här handlingssättet, verkligen kristna?
SEXUALMORAL: Kristendomens grundare förklarade: ”Inifrån, ur människors hjärta, utgår nämligen skadliga överväganden: otuktshandlingar, ... äktenskapsbrott, ... tygellöshet. ... Alla dessa onda ting ... befläckar en människa.” — Markus 7:21, 22.
Den kristne missionären Paulus instämmer i att sådana handlingar befläckar en människa, för han skriver: ”Varken otuktsmän ... eller äktenskapsbrytare, eller män som hålls för onaturliga syften eller män som ligger med män ... skall ärva Guds rike.” — 1 Korintierna 6:9, 10.
Låt oss på nytt vända oss till de kristnas handlingssätt under det andra århundradet: ”Det är oss så fjärran att bedriva promiskuöst könsumgänge att det inte är lovligt bland oss att ge efter ens för en vällustig blick.” (Athenagoras) ”Den kristne håller sig till det kvinnliga könet. ... Den kristne äkta mannen har ingenting att göra med någon annan än sin egen hustru.” (Tertullianus)
Har våra dagars kristenhet följt det första kristna exemplet i fråga om moraliskt uppförande? Är ”tekniken och materialet” av samma slag som originalet? Med avseende på detta kände sig den tidigare citerade Malcolm Muggeridge föranledd att skriva: ”När det gäller sådant som skilsmässa, homosexualitet och den så kallade nya moralen slår vågorna hårt mot den traditionella kristna inställningen, ofta med framträdande prästers tysta medgivande.”
Överallt inom kristenheten är otukt, äktenskapsbrott och homosexualitet mycket vanligt förekommande. Till följd av detta håller nu skörden av veneriska sjukdomar på att nå epidemiska proportioner. Är detta en rätt bild av den äkta kristendomen? Eller är det bevis på att vi har att göra med en förfalskning, en simpel imitation?
POLITISKT ENGAGEMANG: Kristus sade om sina efterföljare: ”De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” Han framhöll också inför Pilatus: ”Mitt rike är ingen del av denna världen. ... Nu är mitt rike inte härifrån.” — Johannes 17:16; 18:36.
I det forntida Rom var det politiska ämbetet och statsreligionen mycket nära knutna till varandra. Hur handlade de första kristna i den här situationen? Encyclopædia Britannica förklarar: ”Under de tre första århundradena vände sig de kristna bestämt emot den romerska statsreligionen. ... De kristna betraktade sig själva som medborgare i den kommande himmelska staden och som pilgrimer och främlingar på jorden, ... som medlemmar i Guds rike, ... vilket har upplöst banden med den här försvinnande världen och därigenom också med den politiska ordningen.”
Var står den nutida ”kristendomen” med avseende på politik? Den är alltigenom splittrad. Man kan finna präster inom nästan alla politiska riktningar — från katolska präster som stöder kommunismen i Spanien och Latinamerika till protestantiska pastorer som sitter med i brittiska parlamentet eller identifierar sig med den politiska högerflygeln i Förenta staterna. Upplysta människor känner väl till hur prästerna, med några få undantag, under några årtionden för inte så länge sedan fegt underordnade sig nazisterna och fascisterna i Tyskland, Italien och Spanien.
Kristenhetens led är söndrade och de troende är splittrade med avseende på sin politiska lojalitet. Den lärde spanske 1900-talsskribenten Miguel de Unamuno hade fullständigt rätt, då han skrev: ”En kristens fädernesland är inte av denna världen.” ”Kristendomen är opolitisk.” I kontrast till detta skrev den brittiske journalisten Anthony Lejeune följande: ”Den politiserande prästen är framträdande. ... Om kyrkan inte har någonting annat än världen att erbjuda, varför skall man då gå i kyrkan?”
Och hur förhåller det sig med de smickrande titlar som prästerna i så många kyrkor blir tilltalade med? Jesus sade till sina lärjungar: ”Ni skall inte låta kalla er Rabbi [”min store; min förträfflige”, som påminner om sådana kyrkliga titlar som ”pastor”, ”Ers högvördighet” osv.], för en enda är er lärare, medan ni alla är bröder. För övrigt skall ni inte kalla någon på jorden för fader, eftersom en enda är er Fader, den himmelske.” (Matteus 23:8, 9) Detta bevisar att det inte var meningen att det skulle finnas någon uppdelning i präster och lekmän i den sanna kristendomen.
PREDIKANDET AV DE ”GODA NYHETERNA”: I sin bergspredikan sade Jesus: ”Ni är världens ljus. ... Låt ... ert ljus lysa inför människorna, så att de kan se era förträffliga gärningar och ge ära åt er Fader som är i himlarna.” — Matteus 5:14—16.
Den här uppmaningen att låta sitt ljus lysa i ord och gärning upprepas av aposteln Paulus, som sade: ”Låt oss alltid genom honom [Jesus] frambära till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn.” (Hebréerna 13:15) Alla efterföljare till Kristus har privilegiet och skyldigheten att predika de kristna ”goda nyheterna”.
Var det så att de första kristna som grupp offentligt bekände hans namn? Eller blev de omedelbart efter apostlarnas död overksamma till följd av att det infördes en prästklass? Följande citat från dr Neanders verk History of the Christian Religion and Church During the Three First Centuries bör ge svar på den frågan:
”Celsus [100-talet v.t.], den förste skribent som angriper kristendomen, gör det till ett föremål för åtlöje att arbetare, skomakare och bönder — de mest oupplysta och tölpaktiga människorna — skulle vara nitiska predikare av evangeliet.”
Ställ dig nu dessa rannsakande frågor: Är det så att min religion uppmuntrar mig till och förbereder mig för att aktivt predika om min kristna tro? Är det så att andan i min kristendom förmår mig att gå till andra människors hem för att söka efter dem som är i behov av verklig kristendom? Om så inte är fallet, vilken kristen religion fullgör då denna av Kristus givna befallning? — Matteus 24:14; Apostlagärningarna 1:8; 1 Korintierna 9:16.
ÄR DU EN ÄKTA KRISTEN?
Det är livsviktigt för var och en som bekänner sig vara kristen att med visshet besvara den här frågan. Varför det? Guds godkännande beror nämligen på det. Kristendomen är inte bara en tro eller en etikett, utan ett levnadssätt. Återspeglar ditt levnadssätt Kristi exempel? Har din religion samma bibliska kvalitet som de första kristnas religion hade och som vi nu har begrundat?
Aposteln Paulus uppmanar oss: ”Rannsaka er själva, om ni lever i tron, pröva er själva!” (2 Korintierna 13:5, Hedegård) Vi vill uppmana dig att göra detta genom att gå igenom följande frågor, samtidigt som du slår upp de angivna skriftställena i din egen bibel.
1. Tar du del i nationella eller politiska rörelser, som orsakar söndringar bland till bekännelsen kristna? — 1 Korintierna 1:10; Johannes 18:36; Jakob 1:27.
2. Hur definierar du kristen kärlek? — 1 Korintierna 13:4—8.
3. Strävar du efter att i praktiken visa verklig kärlek till nästan? Hur då? — Matteus 22:39; Johannes 13:34, 35.
4. Är du vänlig, ömt medlidsam och förlåtande mot andra? — Efesierna 4:31; Romarna 12:10.
5. Undviker du i ditt dagliga liv att ljuga, stjäla, bedra och använda ett oanständigt och smädligt språk? — Efesierna 5:3—5; 4:25—31.
6. Är du benägen att mena att sexualmoral är av mindre betydelse? — Markus 7:20—23.
7. Har du en tendens att gå till överdrift i fråga om att äta och dricka? — Ordspråksboken 23:20, 21; Efesierna 5:18.
8. Försöker du genom ord och handling förmedla den sanna kristna tron till andra? — Romarna 10:9, 10; 1 Korintierna 9:16.
Vilken slutsats kommer du fram till? Finns det verkligen sanna kristna i våra dagar? Känner du några som uppriktigt försöker leva som Kristus och samtidigt gör en verklig ansträngning att förmedla sin kristna tro och sitt levnadssätt till sina medmänniskor? Är det verkligen så att din egen religion lär ut och praktiserar sann kristendom? Eller har den bara en tilltalande etikett eller en imponerande signatur?
Om du inte redan har blivit personligen bekant med Jehovas vittnen i din omgivning, föreslår vi att du närmare granskar dem och tar reda på om de samvetsgrant försöker leva upp till de bibliska normer som vi har begrundat tidigare. Om du inte känner till var de har sin möteslokal, kan du skriva till oss, så kommer vi att hjälpa dig att komma i kontakt med dem. — Jesaja 43:10—12; Apostlagärningarna 11:26.
[Infälld text på sidan 6]
I kristenheten i våra dagar ”slår vågorna hårt mot den traditionella kristna [moraliska] inställningen, ofta med framträdande prästers tysta medgivande”
[Infälld text på sidan 7]
En brittisk journalist skriver: ”Den politiserande prästen är framträdande. ... Om kyrkan inte har någonting annat än världen att erbjuda, varför skall man då gå i kyrkan?”