Var har de sitt ursprung?

ÄVEN om världens religioner är mycket olika, finns det vissa allmänna likheter. Det är till exempel så att voodooreligionerna i Sydamerika, stamreligionerna i Afrika, Österns stora religioner, de australiska urinvånarnas religioner — ja nästan alla religioner — tror att en andlig del av människan överlever när kroppen dör. Vidare tror man i de flesta religioner att det finns osynliga andar, som kan påverka människor på gott eller ont.

Har du också lagt märke till hur vittutbrett bruket av religiösa bilder och beläten är? I många religioner ägnar man sig också åt spådom eller astrologi. Vidare har ett överraskande stort antal religioner under historien haft triader av gudar, triader som liknar kristenhetens treenighet.

Tror du att alla dessa religioner har kunnat utveckla sådana likartade religiösa sedvänjor oberoende av varandra? Eller är det mera troligt att de på något sätt har fått sina uppfattningar från en gemensam källa? Helt visst är detta mera förnuftigt. Men vad var då den här gemensamma källan?

För att ta reda på detta måste vi behandla frågan varifrån religionen har kommit. Det här är ett ämne som historiker har svårt att få klarhet i. I The World Book Encyclopedia framhålls det: ”Vissa forskare har utvecklat teorier om hur religionen uppstod i förhistorisk tid. Inte en enda teori har blivit godtagen av alla forskare.” Men det finns en tillförlitlig auktoritet som upplyser oss om religionens ursprung. Den auktoriteten är bibeln.

Hur det hela började

Som du känner till är bibeln en bok som en gång i tiden var allmänt respekterad. I våra dagar är det beklagligtvis färre och färre människor som läser den. Men vi kan inte dryfta religion på ett tillfredsställande sätt, om vi inte hänvisar till bibeln, eftersom den religiöst sett har haft större inflytande på mänskligheten än någon annan bok.

Förutom allt annat ligger det också tyngd bakom bibelns förklaring av hur religionen uppstod, eftersom skildringen nedtecknades av män som tidsmässigt levde mycket närmare själva händelserna än vad vi gör. Låt oss undersöka vad bibeln säger och jämföra det vi finner med en del av de teorier som nutida forskare har.

Bibeln upplyser oss om att människan ursprungligen trodde på en enda Gud. Detta var inte hennes eget påhitt. Enligt redogörelsen var det så att Gud från allra första början uppenbarade sig för människan som den stora källan till livet. Han erbjöd hjälp och vägledning, så att människan skulle kunna bli framgångsrik i livet. (1 Moseboken 1:26—2:25) Följaktligen fick det hela sin början med bara en enda religion. Hur har då våra dagars förvirrade situation uppstått?

Enligt bibeln går den här förvirringen tillbaka till ett uppror mot den enda ursprungliga källan. I ett dokument som är mer än 3.000 år gammalt får vi upplysningen att en man vid namn Nimrod satte i gång det här upproret. Han började uppföra städer i det område som då var känt som Mesopotamien. I dag är det här området en del av Irak. Några av de städer han byggde hette Babel, Erek, Ackad och Kalne. — 1 Moseboken 10:10—12.

Doktor Robert M. Adams, som skriver i tidskriften Scientific American, kallade byggandet av städer ”den näst största ’revolutionen’ i människans kultur”. Eftersom de städer som Nimrod byggde är bland de första som omnämns i bibeln, kan vi förstå vilket inflytande den här mannen måste ha haft.

Bibeln upplyser oss om att det i Babel (eller Babylon), som till slut blev den största av dessa forntida städer, gjordes ett försök att motarbeta Guds uttryckliga vilja att människorna skulle sprida ut sig över jorden och befolka den. Människorna sade: ”Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn, vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden.” (1 Moseboken 11:4) Men på grund av Guds ingripande misslyckades deras plan, och de blev så småningom utspridda till olika delar av jorden. I samband med detta förde de med sig sina upproriska religiösa uppfattningar.

Vad finner vi då, om vi jämför bibelns redogörelse med forskares nutida teorier?

För det första: I Encyclopedia Americana heter det: ”Nästan alla forskare är överens om att den första civilisation som vi känner till uppstod bland sumererna i Mesopotamien.” I en artikel i Scientific American instämmer dr Gideon Sjoborg i detta och säger: ”Så långt man känner till tog världens första städer form ... i den fruktbara halvmånen, vars östra del omfattar Mesopotamien.” Vi finner alltså att forskare anser att människorna började bygga stora städer i ungefär samma område som bibeln säger att de gjorde.

För det andra: Arkeologer känner till och kan bekräfta namnen på och lägena för de flesta av de städer som bibeln säger att Nimrod byggde.

För det tredje: Invånarna i Mesopotamien var kända för att bygga stora torn för religiösa ändamål. De kallade dem ziggurater. Det torn som omnämns i 1 Moseboken, kapitel 11, blev naturligtvis inte färdigbyggt. Men arkeologer har frilagt många färdigbyggda torn, som förmodligen liknar det.

För det fjärde: Namnet ”Nimrod” har man inte funnit någon annanstans än i bibeln, men en del uppslagsverk förbinder det med namnet på den främste babyloniske guden, Marduk. Bokstäverna ”MRD”, som förekommer i båda namnen, tycks vara roten eller den betydelsebärande delen i de två orden. Om det här sambandet är riktigt, blev Nimrod till slut tillbedd som gud, precis som kejsarna i Rom och faraonerna i Egypten längre fram blev tillbedda som gudar.

Naturligtvis är arkeologerna begränsade i fråga om vad de kan uppdaga om händelser för så länge sedan. Många av de ruiner som de gräver fram är i dåligt skick, och det är svårt att tolka fynden rätt. Utan tvivel har många viktiga vittnesbörd för alltid gått förlorade. Den som studerar bibeln förlitar sig därför inte på arkeologin för att bevisa att bibelns redogörelse är sann.a Men det är värt att lägga märke till att den här vetenskapen har bekräftat de allmänna dragen i de händelser som finns nedtecknade i bibeln.

Det är också värt att lägga märke till att den här forntida historien hjälper oss att förstå den nutida religiösa världsskådeplatsens utseende. Hur då? Invånarna i Mesopotamien var nämligen mycket religiösa efter det där ursprungliga upproret. De trodde att en andlig del av människan överlevde döden. De hade stark tro på demoner. De använde bilder och beläten. De övade spådom och astrologi, och de hade till och med triader av gudar. Det här är några av de trosuppfattningar som är gemensamma för så många människor i våra dagar.

Innebär detta att religionen i det forntida Mesopotamien bredde ut sig och kom att genomsyra religionerna över hela världen? Många forskare har kommit fram till den här slutsatsen. I Handbooks of the History of Religions talade professor Morris Jastrow om ”det djupa intryck som de märkliga uttrycken för religiöst tänkande i Babylonien gjorde på den forntida världen”.

I boken The Worship of the Dead skrev överste J. Garnier: ”Inte bara egyptierna, kaldéerna, fenicierna, grekerna och romarna, utan också hinduerna, buddisterna ... , goterna, anglosaxarna, druiderna, mexikanerna och peruanerna ... måste allesammans ha fått sina religiösa uppfattningar från en gemensam källa och ett gemensamt centrum. Överallt finner vi den mest häpnadsväckande överensstämmelse i riter, ceremonier, seder, traditioner och i deras respektive gudars och gudinnors namn och förhållanden i övrigt.” Då de här första babylonierna blev tvingade att flytta till andra delar av jorden, förde de uppenbarligen med sig sina religiösa uppfattningar till sina nya hem.

Men kan dessa upplysningar hjälpa oss att spåra den sanna religionen i våra dagar?

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 5]

Triader av gudar. Bruket av bilder och beläten. Astrologi. Förekomsten av osynliga andar. En andlig del av människan som överlever döden. Dessa trosuppfattningar är gemensamma för religionerna i de flesta länder

[Bild på sidan 4]

DET FORNTIDA BABYLON

Hinduisk treenighet

Kristenhetens treenighet

Mariadyrkan

Mayansk pyramid

Förfädersdyrkan