Är det gott eller ont att retas?

I EN viss tysk fembarnsfamilj var äldsta barnet en flicka, liksom det yngsta, och däremellan kom tre pojkar. Den äldste pojken tyckte om att retas med sin äldre syster. Mamman i familjen höll visserligen sträng disciplin, men den enda tröst hon gav, när dottern klagade över att han retades, var att påminna om det tyska ordspråket Was sich liebt, das neckt sich (Den man älskar, den retas man med). Att retas kan med andra ord mycket väl vara ett uttryck för tillgivenhet och kärlek.

Man kan emellertid retas på ett annat sätt. En äldre kristen förkunnare gav följande råd till en man och en kvinna som han just skulle förklara som äkta makar: ”Retas inte, och speciellt inte när ni är tillsammans med andra människor. Det kan tyckas vara ett oskyldigt nöje, men det leder alltid till att den som blir retad känner sig sårad, förlägen eller förödmjukad.”

Uppenbarligen kan detta att retas vara på både gott och ont. Det framgår av de föregående exemplen och av hur ordet definieras. Bland definitionerna kan man bland annat finna: att vålla någon obehag; att på ett tillgivet eller humoristiskt sätt göra sig lustig över någon; att skämta med någon utan att ställa till obehag; att förarga eller trötta ut genom skämt; att ständigt ställa frågor; att trakassera. Om detta att retas är på gott eller ont, och om du bör ägna dig åt det eller inte, beror alltså på omständigheterna och sättet att retas.

När barn retas

På grund av tanklöshet är många barn benägna att retas med eller göra narr av människor som råkar vara handikappade eller missgynnade på något sätt, kanhända på grund av ett medfött lyte eller en olyckshändelse. Barn kan också retas med andra för att dessa är av en annan ras eller nationalitet. Som i det föregående exemplet är det ofta pojkar som retas, kanske på grund av att de i allmänhet är mera aggressiva än flickor. Men det skulle vara ett misstag från föräldrarnas sida att inte uppmärksamma barnens sätt att retas och förbjuda det, om det är orätt eller röjer brist på omtänksamhet.

Att en människa retas uppenbarar ofta brist på empati, för det inbegriper nästan alltid att hon har roligt samtidigt som hon vållar en annan människa obehag eller plåga. Både unga och gamla vill egentligen bli behandlade med tillbörlig respekt, eller hur? I bibeln berättas det om Guds misshag med ungdomar som retades. Det hände en gång att en skara gossar retades med Jehovas trogne profet Elisa genom att göra narr av honom och kalla honom ”flintskalle”. De blev inte ostraffade, för två björninnor kom ut ur skogen och slet sönder fyrtiotvå av barnen. — 2 Kungaboken 2:23, 24.

Barn är också benägna att reta sina föräldrar, om det tolereras av dem. Barn kan hålla i med att reta, ja rentav trakassera sin far eller mor, tills de får sin vilja igenom. Men att det blir på det här sättet kan vara lika mycket föräldrarnas fel som barnens. Hur så? Jo, om föräldrarna noggrant tänker igenom saker och ting och sedan håller fast vid den bibliska regeln: ”Låt bara ert ord Ja betyda Ja, ert Nej, Nej”, skulle barnen snart lära sig att de inte vinner någonting på att reta sina föräldrar i ett försök att få dem att ändra sig. — Matteus 5:37.

När vuxna retas

Vissa män tycker om att retas med sin hustru eller sina kvinnliga släktingar eller bekanta. Det var detta den äldre kristne förkunnaren, som vi nämnde tidigare, syftade på. Den som retas har roligt, och somliga av dem som står runt omkring kan också ha det, men den som blir retad känner sig vanligen sårad eller förlägen. Det är uppenbart att gudaktiga människor som vägleds av Jehovas heliga ande och som lägger i dagen andens frukter kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet och självbehärskning inte samtidigt kan vara kärlekslösa, ovänliga och så vidare. (Galaterna 5:22, 23) Hur skulle de kunna retas eller driva med andra bara för att ha lite ”roligt”? — Jämför Ordspråksboken 26:18, 19.

Men ibland kan man retas på ett positivt och uppbyggande sätt — om man gör det av uppriktig kärlek. Den som retas tar då hänsyn till andras känslor och har empati. En äkta man kan till exempel vänligt retas med sin hustru, om hon äter för mycket sötsaker, i det han påminner henne om hennes viktproblem.

Med takt och humor kan han således säga en sak på ett mycket bättre sätt än genom att klaga, gräla eller kritisera.

Att reta andra på ett omoraliskt sätt

Men det finns ett sätt att reta andra människor som man inte kan säga något gott om. Och vad är det? Det går ut på att leka med andras kärlek eller känslor, till exempel genom att flirta eller klä sig och/eller handla på ett sätt som är avsett att väcka erotiska känslor. Detta är sannerligen mycket själviskt, även om de som ägnar sig åt sådant ofta gör det utan att vara helt och fullt medvetna om vad det egentligen innebär.

Man kan inte förneka att det finns många män som inte vill följa bibelns principer och som tycker om att andra ”retas” med dem i sexuellt avseende, för detta väcker deras aptit på promiskuitet. Men kristna män, som är beslutna att leva efter Guds ords principer, uppskattar inte att på det här sättet bli utsatta för frestelse. För det första vill de inte komma under den dom som Jesu ord innehåller: ”Men jag säger er att var och en som håller i med att se på en kvinna, så att han grips av begär till henne, redan har begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.” (Matteus 5:28) Vidare vill gudaktiga män och kvinnor inte bli frestade till att begå otukt eller äktenskapsbrott, eftersom de vet hur Jehova Gud ser på sådant orätt handlingssätt. ”Äktenskapet må hållas i ära bland alla och den äktenskapliga sängen vara obesudlad”, heter det i Jehovas ord, ”ty Gud skall döma otuktsmän och äktenskapsbrytare.” — Hebréerna 13:4.

Att retas kan följaktligen vara oförargligt, ja rentav uppbyggande, ett uttryck för kärlek. Men man kan också retas med eller reta andra på ett sätt som skadar och rentav frestar dem att ge efter för okristna känslor och handlingar. Tycker du om att retas? Tänk i så fall på att även om det kan vara oskyldigt och av godo, är det mycket ofta av ondo.