Bekämpar du missnöjets anda?
REDAN i början av bibeln lägger vi märke till att man knotar i en klagande anda. (2 Moseboken 15:24) I våra dagar är vi omgivna av det här slaget av knotande, och det ökar i styrka till ett riktigt dån. Det hotar att uppsluka alla, eftersom det utgör ett så starkt inflytande. Andan bakom det kommer ofta till uttryck i klagomål, kanske i en låg, knotande ton, ett missnöjt och otillfredsställt knorrande. Sanna kristna måste bekämpa ett sådant knotande. Men hur kan vi bekämpa missnöjets anda?
Hur det började
Det finns förhållanden som det är befogat att vara missnöjd med. ”Klagoropet beträffande Sodom och Gomorra” blev förståeligt nog ”högt” på grund av ondskan hos dessa städers invånare. (1 Moseboken 18:20, 21, NW) Men ett obefogat knotande och klagande har sin rot i missnöje. Och den ursprunglige upphovsmannen till missnöjets anda var Satan, djävulen, ”som vilseleder hela den bebodda jorden”. (Uppenbarelseboken 12:9) I Edens lustgård skapade han en situation, som var avsedd att ge upphov till missnöje, först hos Eva och sedan hos Adam. (1 Moseboken 3:1—7) Satan har alltsedan dess haft framgång i att skapa situationer som främjar missnöje.
Flera hundra år efter upproret i Eden gjorde Jehova sig själv ett namn genom att befria israeliterna ur Egypten och organisera dem som en nation. (2 Moseboken 9:16) Var de tacksamma mot sin befriare? Nej, under sina 40 år i öknen knotade de gång på gång mot Jehova, antingen direkt eller indirekt genom att kritisera Mose och Aron! Vid ett tillfälle frågade Jehova: ”Hur länge skall denna onda menighet fortsätta att knota mot mig?” (4 Moseboken 14:26, 27; 2 Moseboken 16:2, 7) Missnöjets anda levde kvar i det forntida Israel under hela dess historia. — Hesekiel 18:25.
Att klaga över sin lott i livet
På grund av sin ofullkomlighet kan en människa naturligtvis med orätt låta sina förhållanden bli en orsak till klagan. Den rättfärdige mannen Job var så olycklig över sina hemska erfarenheter att han förbannade sin födelsedag. (Job 3:1—3) Kan de som bekänner sig vara kristna bli missnöjda med sin lott i livet? Ja, det kan de, och somliga har också blivit det.
Lärjungen Judas skrev följande angående ”ogudaktiga människor”, som hade smugit sig in i den kristna församlingen under det första århundradet: ”Det är dessa som knotar och klagar över sin lott i livet, i det de vandrar efter sina egna begär, och deras mun talar svulstiga ord, medan de beundrar personligheter för sin egen fördels skull.” (Judas, vers 3, 4, 16) För att förbli trogna som kristna måste vi sky sådana klagande personer. Och hur mycket bättre är det inte att glädja sig över alla de välsignelser vi har som Jehovas tjänare och på så sätt bevara en anda som äger Guds godkännande! — Galaterna 6:18.
Mot bröder eller kamrater
Jehovas tjänare bör önska bevara en kärleksfull, samarbetsvillig inställning till varandra. Men knotande kan skada goda relationer till andra. Leviten Kora och hans sällskap knotade mot Mose och Aron och lade i dagen en anda av avundsjuka. Detta misshagade Jehova mycket, och därför fick dessa knotande personer möta döden. — 4 Moseboken, kapitel 16.
Flera hundra år senare nämnde aposteln Johannes Diotrefes, en man som var ute efter en ställning och som ”sladdrade om” honom ”med onda ord”. Om Johannes kunde komma till den församlingen, så tänkte han ta itu med denne knotande person. — 3 Johannes, vers 9, 10.
Vi behöver därför vara på vår vakt mot att bli missnöjda och knota över våra privilegier i församlingen. Vi gör till exempel klokt i att lägga band på känslor av missnöje över att någon annan har blivit förordnad till att sköta vissa plikter, som vi anser att vi skulle sköta bättre. Vi kan ha fel, och vi önskar säkert inte ha en sådan anda som Kora och Diotrefes.
Sök hjälp i bibeln
Eftersom vi är ofullkomliga och lever i en påfrestande tid, känner vi oss säkert alla missnöjda ibland. Men vi har den hjälp som behövs, eftersom bibeln visar oss hur vi kan övervinna missnöjets anda och benägenheten att klaga.
En grundläggande sak, som vi måste erkänna, är att Jehova inte godkänner knotande, eftersom det avslöjar brist på tro på och kärlek till Gud. Därför sade aposteln Paulus varnande: ”Inte heller skall ni knota, alldeles som några av dem [israeliterna i öknen] knotade, bara för att förgås genom förgöraren.” (1 Korintierna 10:10; 4 Moseboken 14:35—38) Paulus skrev också: ”Fortsätt att göra allting utan knotanden och invändningar.” (Filipperna 2:14) Hur skulle en människa egentligen helhjärtat kunna tjäna ”den lycklige Guden” och samtidigt vara en person som ständigt klagar? (1 Timoteus 1:11) Vi behöver därför lägga oss till med Jehovas syn på saker och ting och obetingat lita på hans förmåga att göra oss nöjda och lyckliga. Kom ihåg att andens frukter inbegriper glädje. — Galaterna 5:22, 23.
När man bekämpar missnöjets anda, är det bra att inse att det här livet hela tiden förändras. Därför är alla orsaker till klagomål mycket kortvariga. (Jämför 2 Korintierna 4:17.) Att vi är medvetna om detta bör hjälpa oss att alltid finna glädje i att tjäna Jehova. Låt oss, ”när vi har vad som när och skyler, ... vara nöjda med dessa ting” i stället för att hänge oss åt oro eller missnöje. (1 Timoteus 6:8) Det är uppmuntrande att se att Jehova ger oss följande försäkran: ”Jag skall på inga villkor släppa dig, inte heller på några villkor överge dig.” — Hebréerna 13:5.
Kom ihåg vår välsignade ställning
Känner du dig ibland missnöjd med det du har uträttat i livet? Tänk i så fall på det tillstånd du tidigare befann dig i och på den gynnade ställning du nu har i de sanna kristnas andliga paradis. (Jämför 2 Korintierna 12:1—4.) Kristi smorda efterföljare har kallats ”ut ur mörkret” in i Guds ”underbara ljus”. Deras följeslagare, den ”stora skaran”, har också sanningens underbara ljus och storslagna framtidsutsikter. (1 Petrus 2:9; Uppenbarelseboken 7:9—14) Bör vi inte känna oss nöjda med — ja, till och med ytterst lyckliga över — att vi äger andligt ljus och har privilegiet att känna och tjäna Jehova Gud och vår kung, Jesus Kristus?
Vi tillhör en internationell sammanslutning av bröder och systrar, en stor förkunnarorganisation, som Jesus Kristus leder genom ”den trogne och omdömesgille slaven”. Detta världsvida broderskap utför Jehovas vilja genom att predika de goda nyheterna om Riket och göra lärjungar. (Matteus 24:14, 45—47; 28:19, 20; 1 Petrus 2:17) Vilka storslagna orsaker till förnöjsamhet!
Men om vi personligen inte är nöjda med vissa saker i församlingen, kan det mycket väl vara så att vi har missförstått något eller att vi har en lite felaktig uppfattning — något som sannerligen inte är uteslutet bland ofullkomliga människor och inte heller bland överlämnade kristna. (Jämför Ordspråksboken 16:2; Galaterna 2:11—14; Filipperna 4:2.) Om vi å andra sidan har rätt, bör vi då inte lita på att Jehova kan åstadkomma alla nödvändiga justeringar och göra det genom sin Son, församlingens huvud? (Efesierna 5:22, 23) Hur mycket bättre är det inte att vara tålmodig än missnöjd!
När vi mediterar över hur Jehova har handlat med sitt folk som en organisation, har vi verklig orsak att vara nöjda. Bibliska läror har till exempel gjorts mycket klara, och detta har byggt upp Jehovas folk andligen. Guds syn på ett rent uppförande har klargjorts, så att Jehovas vittnen, även om de inte är fullkomliga, har en enastående hög moral. Vår förståelse av hur den sanna kristna organisationen bör fungera har ökat i sådan grad att vi nu tjänar Jehova i enlighet med bibelns anvisningar för församlingsorganisationen. (Filipperna 1:1) Bör inte detta bidra till vår förnöjsamhet som sanna kristna?
Trogna kristna har också ett underbart framtidshopp, ett hopp som bör göra det möjligt för oss att övervinna varje tillfällig brist på fullständig förnöjsamhet. Den tid då allt levande skall prisa Jehova är nu så nära! (Psalm 150) Låt oss till dess inte ge rum åt knotande. Må vi i stället tjäna vår kärleksfulle Fader med gudaktig förnöjsamhet.