Rikets tjänare antar utmaningen
”Vad är då Apollos? Ja, vad är Paulus? Tjänare genom vilka ni blev troende, såsom Herren förunnade var och en.” — 1 KORINTIERNA 3:5.
1. a) Vad är det som ifrågasätts i våra dagar, när det gäller religionen, och varför det? b) Vilket världsvälde är det som hotas, och vad kommer att hända med det?
I VÅRA dagar ifrågasätter man den myndighet som religionens tjänare har. Det blir mer och mer så, allteftersom denna världens politiska element vänder sig emot religionen, också den ”kristna” religionen, och betraktar den som en profithungrig skojarverksamhet. Inte ens de som har avlagt examen vid religiösa seminarier blir längre respekterade som vederbörligen bemyndigade tjänare och förbjuds att verka i nationer som vänder sig emot religionen. Ja, världsväldet av falsk religion utsätts för angrepp, och det hotas av en världsomfattande attack som kommer att innebära dess tillintetgörelse. Den sanna tillbedjans gudomlige upphovsman förutsade detta och fastställde sin egen rätta tidpunkt för uppfyllelsen av sin profetia. Levande skapelser i hela universum kommer att få gagn av denna fantastiska händelse!
2. Vad är det som kommer att finnas kvar, och vad är det som kommer att försvinna, när det gäller religion?
2 Men religionsfientligheten kommer inte att få finnas kvar och behärska jorden under så lång tid. Däremot kommer universums Skapare, vars namn har blivit hävdat, att finnas kvar! Ja, denne den odödlige och högste Gudens sanna religion kommer att finnas kvar! Vad det beträffar, så lever och verkar det just nu människor som utövar Guds sanna tillbedjan, även om jordens milliarder förnekar fakta. Och följande uttalande, som gjordes för flera hundra år sedan, är sant i våra dagar: ”Hans osynliga egenskaper ses nämligen tydligt alltifrån världens skapelse, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda, ja, hans eviga makt och gudomlighet, så att de är oursäktliga.” — Romarna 1:20.
3, 4. a) Hur kan det bevisas att Jehova har tjänare på jorden? b) Hur vet vi att det stora Babylons religiösa tjänare snart kommer att bli arbetslösa?
3 När dessa ord skrevs under det första århundradet enligt vår vanliga tideräkning, hade Jehova Gud sina tjänare på jorden. Därför kunde aposteln Paulus skriva: ”Vad är då Apollos? Ja, vad är Paulus? Tjänare genom vilka ni blev troende, såsom Herren förunnade var och en. Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud fick det ständigt att växa.” — 1 Korintierna 3:5—9.
4 Jehova måste också ha tjänare på jorden i våra dagar. Men han använder inte de religiösa tjänarna i det stora Babylon, världsväldet av falsk religion. Dessa kommer faktiskt snart att bli arbetslösa. Det kommer att ske, när det stora Babylon självt röjs ur vägen. Så här förutsägs detta i Uppenbarelseboken 16:19: ”Den stora staden rämnade i tre delar, och nationernas städer föll; och det stora Babylon blev ihågkommet inför Gud, för att han skulle ge det bägaren med sin vredes förbittrings vin.”
5. Vad hände i det forntida Babylon år 539 f.v.t., och hur går det med tjänare och andra anhängare till det stora Babylons religioner?
5 Hur kommer det då att gå med de människor som förblir lojala anhängare till de religiösa systemen, som betjänas av dem som har till yrke att vara Ordets förkunnare i det stora Babylon? Ja, tänk på vad som hände den där natten år 539 f.v.t., när kung Belsassar och de stormän som han hade inbjudit prisade Babylons gudar vid ett storslaget gästabud, trots att staden höll på att belägras av mederna och perserna. De som rumlade om där vid festen fick först en förvarning, när de genom ett underverk fick se en handskrift på väggen i gästabudssalen och fick höra den uttydning som gavs av Jehovas profet Daniel. När Babylon därefter föll den natten, dödades kungen och antagligen också de andra som deltog i gästabudet och som lovprisade de falska gudarna av de invaderande erövrarna. (Daniel, kapitel 5) En liknande katastrof väntar tjänarna i det stora Babylons religiösa system och dem som förblir lojala mot det.
Ett trängande behov av Guds tjänare
6. a) Vad måste Gud ha för människosläktet i denna kritiska tid? b) När slutade hedningarnas tider, och vad sade Jesus om detta?
6 Ingen kan rimligtvis bestrida att vi nu lever i den mest kritiska tiden i mänsklighetens historia sedan den världsomfattande floden på Noas tid. (2 Timoteus 3:1—5) Det är därför livsviktigt att det nu finns sanna tjänare till Noas Gud. Precis som Jehova varnade människorna på Noas tid och dem som rumlade om vid Belsassars gästabud, så måste han helt visst ha haft ett angeläget budskap till människosläktet sedan år 1914, då första världskriget bröt ut. I omkring fyra årtionden hade faktiskt Guds tjänare i vida kretsar påpekat för allmänheten att det året markerade slutet på hedningarnas tider, angående vilka Jesus sade följande: ”Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro fullbordade.” — Lukas 21:24, 1917.
7. a) Fram till när förtrampades det jordiska Jerusalem av icke-judiska nationer? b) Vad var det Jesus åsyftade i profetians slutliga uppfyllelse, när han talade om att Jerusalem skulle ”förtrampas” ”av hedningarna”?
7 I omkring 53 år efter år 1914, eller till sexdagarskriget år 1967, fortsatte det jordiska Jerusalem att förtrampas av icke-judiska nationer. Men när det gäller profetians slutliga uppfyllelse, åsyftade Jesus tydligtvis inte det judiska Jerusalem i våra dagar, utan vad den staden representerade fram till år 607 f.v.t. Och vad representerade den då? Jo, Jehova Guds rike genom hans smorde kung av Davids kungliga släkt! — Lukas 1:32; 1 Krönikeboken 29:11.
8. Till vem skulle Jehova ge Davids rike, och varför skulle människor inte kunna se det förutsagda trontillträdet?
8 Jehova Gud skulle ge Jesus Kristus dennes forntida förfader Davids rike. Inför Pilatus som domare sade Jesus att hans rike inte var av denna världen och menade då att det skulle vara himmelskt. (Johannes 18:36) Jesu framtida installation i Riket vid slutet av hedningarnas tider skulle alltså helt logiskt äga rum i de osynliga himlarna. Hans trontillträde skulle således vara osynligt för mänskliga ögon, och det är därför som varken vi eller de hedniska nationerna bokstavligen såg honom bli satt på tronen i hans gudagivna rike, som han har rätten till, år 1914. Dessa nationer trodde inte att denna händelse ägde rum, trots det förhållandet att det hade förkunnats av Jehovas folk sedan 1870-talet.
9. a) Vad gjorde nationerna utan att fästa avseende vid Rikets budskap? b) Vad blev nödvändigt med tanke på vad nationerna gjorde år 1914?
9 Utan att fästa avseende vid Rikets budskap blev nationerna på hösten 1914 helt engagerade i krig. Som det förutsades i Psalm 2:1—12 bevisade de sig vara Jesu fiender och vägrade att ”kyssa” (NW) den nyinstallerade kungen som ett tecken på sin underdånighet och lojalitet. Det blev därför nödvändigt att verkställa orden i Psalm 110:1, 2 (NW), som lyder: ”Jehovas uttalande till min Herre lyder: ’Sitt på min högra sida, tills jag lägger dina fiender som en pall för dina fötter.’ Din styrkas stav skall Jehova sända ut från Sion i det han säger: ’Drag kuvande fram mitt ibland dina fiender.’”
10. a) Under vilka omständigheter började Jesus regera år 1914? b) Vilka har representerat Jehova nu på 1900-talet?
10 Judiska motståndare visade sin fiendskap mot Jesu apostlar, när Jesus satte sig på Guds högra sida för att invänta den tidpunkt då han skulle börja härska mitt ibland sina fiender. (Apostlagärningarna 4:24—26) Det var på motsvarande sätt bland fiender som den förhärligade Jesus Kristus började sin regering vid slutet av hedningarnas tider, år 1914. Det har således varit bland fiender som Jehova nu på 1900-talet, precis som i det flydda, har haft förkunnare av sitt budskap, sina sanna tjänare för Riket. De är hans vittnen. — Jesaja 43:10—12, NW.
Vi försvarar vår kompetens som tjänare
11. Vilka har ifrågasatt Jehovas vittnens bemyndigande som Rikets tjänare ordinerade av Gud?
11 Sanna Rikets tjänare ordinerade av Gud har hela tiden måst försvara sitt bemyndigande för predikotjänsten. Så har det verkligen varit för Jehovas vittnen nu på 1900-talet. Deras kompetens som vederbörligen ordinerade Guds tjänare har ifrågasatts och ringaktats. Av vilka? Framför allt av dem som avlägger examen vid kristenhetens teologiska seminarier och som efter sin prästvigning blir avlönade präster. De betraktar sig själva som rätt skolade och tillräckligt kvalificerade att vara de enda som har rätt att ha som yrke att vara tjänare för bibelns Gud.
12. Bemyndigandet av vilken framträdande kristen under det första århundradet ifrågasattes, och hur skulle alla som kom med ett annat slag av goda nyheter betraktas?
12 Det rådde en liknande situation under det första århundradet v.t. I den romerska provinsen Galatien upplevde till och med den inspirerade skribenten av omkring hälften av böckerna i de kristna grekiska skrifterna en utveckling som innebar att man drog hans kompetens som en Jesu Kristi apostel i tvivelsmål, eftersom den ifrågasatte att det han lärde som kristendom var korrekt. Han måste därför skriva följande till galaterna: ”Jag förundrar mig över att ni så fort håller på att avlägsnas från honom, som kallade er med Kristi oförtjänta omtanke, bort till ett annat slag av goda nyheter. Men det är inte ett annat; det är bara somliga som vållar er bekymmer och vill förvända de goda nyheterna om den Smorde. Men även om vi eller en ängel från himmelen förkunnade för er såsom goda nyheter något utöver vad vi har förkunnat för er såsom goda nyheter, så må han vara förbannad. Som vi har sagt här ovan, säger jag också nu igen: Vem det än är som förkunnar för er såsom goda nyheter något utöver vad ni en gång tog emot, så må han vara förbannad.” — Galaterna 1:6—9.
13. Varför borde galaterna inte ha ifrågasatt Paulus’ myndighet?
13 Det är sant att denne skribent, aposteln Paulus, inte först lärde sig den kristna läran genom personlig kontakt med Jesus Kristus eller hans 12 apostlar. Paulus tillbringade senare en del tid tillsammans med aposteln Petrus eller Kefas. (Johannes 1:42; Galaterna 1:18, 19) Men till försvar för att han var en kvalificerad tjänare av de goda nyheterna kunde Paulus berätta följande för de labila kristna i Galatien: ”Ja, när Jakob och Kefas och Johannes, de som tycktes vara pelare, lärde känna den oförtjänta omtanke, som hade getts åt mig, gav de mig och Barnabas högra handen till tecken på delaktighet med dem, för att vi skulle gå till nationerna, men de till de omskurna.” (Galaterna 2:9) Dessa galater borde således ha frågat sig själva: Om Jesu apostlar Petrus, Jakob och Johannes erkände Paulus som en förmedlare av de sanna goda nyheterna, vilken orsak har då vi att ifrågasätta hans budskap och dra oss bort från det?
14. Varför är det inte så konstigt att Jehovas vittnens status som tjänare ifrågasätts?
14 Men hur är det då med Jehovas folk i våra dagar? Ja, eftersom en sådan person som Paulus måste försvara sina kvalifikationer som en Guds och Kristi tjänare, varför skulle vi då bli förvånade om vi som överlämnade döpta Jehovas vittnen blir ställda till svars och måste försvara vår ställning som Rikets tjänare? Men att man på det sättet utan grund ställer oss till svars bevisar ju, precis som i Paulus’ fall, ingenting.
Till och med Jesus fick stå till svars
15. Vem, som hade en högre ställning än apostlarna, blev också ställd till svars beträffande sin myndighet att undervisa, och vem tillskrev han sin myndighet?
15 Herren Jesus Kristus ställdes själv till svars och konfronterades med sitt eget folks ovillighet att acceptera honom som en bemyndigad Guds tjänare. Vi läser till exempel: ”När högtiden [lövhyddohögtiden] vid det här laget var till hälften förbi, gick Jesus upp i templet och började undervisa. Därför kom judarna att förundra sig och sade: ’Hur har den mannen skriftkunskap, då han inte har studerat vid skolorna?’” Jesus bemötte utan omsvep denna invändning och förklarade: ”Vad jag lär ut är inte mitt utan tillhör honom som har sänt mig. Ifall någon vill göra hans vilja, skall han förstå beträffande läran om den är från Gud eller jag talar av egen ingivelse. Den som talar av egen ingivelse, han söker sin egen härlighet; men den som söker hans härlighet som har sänt honom, denne är sann, och det finns ingen orättfärdighet i honom.” — Johannes 7:14—18.
16. Varför tyckte judaismens religiösa ledare att de hade orsak att ifrågasätta Jesu undervisningsförmåga?
16 Judaismens religiösa ledare betraktade Jesus Kristus enbart som en galilé. De trodde naturligtvis inte att han inte kunde läsa, därför att han inte hade gått i någon skola, framför allt då i något som liknade ett teologiskt seminarium. Jesus hade ju trots allt redan visat att han kunde läsa texten i de hebreiska skrifterna. (Lukas 4:16—21) Vad dessa judar från Judeen och Jerusalem inte kunde acceptera var att denne före detta timmerman inte var teolog och inte kunde räknas bland deras nations skriftlärda, fariséer och sadducéer. Varför skulle han då offentligen drista sig till att tala om vad de hebreiska skrifterna betydde och hur de kunde tillämpas och också tala med sådan myndighet som han gjorde? Det var detta som gjorde dessa judar alltför andligen döva för att höra ljudet av den gudomliga sanningen. De var alltför stolta för att acceptera vad som kom från en man som inte hade gått igenom någon teologisk skola.
”Lärda av Jehova”
17. Vilken lärare glömde de judiska religiösa ledarna i förbindelse med Jesus Kristus, och hur var Jesus som elev?
17 Dessa världsligt visa judar glömde den som i själva verket hade undervisat Jesus Kristus. Ja, Jesu egen skicklighet som lärare hade kommit från ”den störste av alla lärare”, Jehova Gud! (Job 36:22, Today’s English Version) Jesus hänsyftade på Gud i den ställningen, när han sade: ”När ni väl har höjt upp Människosonen, då skall ni veta att jag är den jag är och att jag ingenting gör av eget initiativ, utan alldeles som Fadern har lärt mig talar jag dessa ting.” (Johannes 8:28) Jesus visade sig alltså vara den bäste eleven i den universella skola som tillhör den förnämste av alla lärare. Detta var till heder för den som undervisade honom. Inte att undra på att nasaréerna sade om denne man, som tidigare bott i deras stad: ”Varifrån har den mannen fått denna vishet och förmåga till dessa kraftgärningar?” — Matteus 13:54.
18. a) Vad slags lärare bör vi önska oss? b) Vad sade Jesus om den störste läraren och om dem som blev lärda av honom?
18 Vi önskar oss och behöver den bäste tänkbare lärare för att förstå bibeln. Och det är denne lärare som inspirerat denna oöverträffliga bok. Jesus sade, när han talade till dem som var medlemmar av denne lärares synliga jordiska organisation under hans jordiska livstid: ”Ingen kan komma till mig, om inte Fadern, som har sänt mig, drar honom; och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen. Det är skrivet hos profeterna: ’Och de skall alla vara lärda av Jehova.’ Var och en som har hört ifrån Fadern och har lärt, han kommer till mig.” (Johannes 6:44, 45) Jesus citerade här från Jesaja 54:13 (NW), som lyder: ”Och alla dina söner skall vara personer som blir lärda av Jehova, och dina söners frid skall vara överflödande.”
19. Vems ”söner” skulle bli lärda av Jehova?
19 Men vi frågar: Vems ”söner” skulle bli ”personer som blir lärda av Jehova”? Detta profetiska löfte gavs till en symbolisk ”kvinna”, en blivande moder till vissa ”söner” eller barn. Det är till denna ”kvinna” som orden i Jesaja 54:1 (NW) riktas, vilka lyder: ”’Ropa av fröjd, du ofruktsamma kvinna, som inte födde! Gläd dig med ett fröjdefullt rop och jubla högt, du som inte hade några födslosmärtor, ty den övergivnas söner är talrikare än den kvinnas söner, som har en äkta man såsom sin ägare’, har Jehova sagt.”
20. Vad måste överlämnade kristna fortsätta att göra med tanke på 2 Korintierna 13:5, och vilket samband har detta med deras kompetens som Rikets tjänare?
20 Eftersom det är Jehova som talar till denna ”kvinna”, och det är han som skall bli hennes ”söners” lärare, måste han vara hennes symboliske äkta man, och hon måste vara hans hustrulika himmelska organisation. Hennes ”söner” eller barn är elever till ”den störste av alla lärare”. Det är naturligtvis livsviktigt att dessa ”söner”, Jesu smorda efterföljare, och deras följeslagare, den ”stora skaran”, hela tiden tillämpar den undervisning som Jehova ser till att de får. (Uppenbarelseboken 7:9) Detta är helt visst ett sätt att följa Paulus’ förmaning: ”Fortsätt att pröva er själva, om ni är i tron, fortsätt att genom prövning visa vad ni själva är.” (2 Korintierna 13:5) Om överlämnade, döpta kristna fortsätter att göra detta och förblir flitiga elever till den störste läraren, bör de ha den kompetens som krävs av Rikets tjänare bemyndigade av Jehova. I nästa artikel skall vi se hur Guds tjänare bevisar sin kompetens.
Vad skulle du säga?
◻ Hur kan man bevisa att Jehova har tjänare på jorden?
◻ Vad representerades av det Jerusalem som ”förtrampades” ”av hedningarna”?
◻ Vad har Jesus måst göra, därför att nationerna har nonchalerat Riket?
◻ Varför är det inte något konstigt att Jehovas vittnens status som tjänare ifrågasätts?
◻ Vad glömde de judiska religiösa ledarna, vilka ifrågasatte Jesu förmåga att undervisa?
[Bild på sidan 17]
Precis som Jehova använde Daniel till att förvarna dem som rumlade om vid Belsassars gästabud, så har han tjänare till att framföra ett angeläget budskap i våra dagar
[Bild på sidan 19]
Religiösa ledare var alltför stolta för att ta emot Jesus Kristus som en Guds tjänare