Nyckeln till den sanna religionen

I DETTA tjugonde århundrade är det fler människor som påstår sig tillhöra den kristna religionen än någon annan religion. Ändå har detta århundrade varit den mest bekymmersamma tiden i mänsklighetens historia. Varför denna paradox?

För det första är det många som inte tar sin religion på allvar. För dem är kristendomen bara en bisak, inte en kraft som dominerar deras liv. De som verkligen tar sin religion på allvar förespråkar dessutom många motstridiga trosuppfattningar, ja, till och med skiljaktiga moralnormer. De är också splittrade på grund av olikheter i fråga om nationalitet, ras och ekonomiska förhållanden. Dessutom har de plågat varandra, ja, till och med förföljt varandra, krigat mot varandra och dödat varandra. De två största krigen i historien utkämpades i själva verket mellan ”kristna” nationer.

Vilken slutsats kan vi dra av detta? Antingen är inte kristendomen den sanna religionen, eller också är det stor skillnad mellan att bara påstå sig vara kristen och att verkligen vara det. Enligt Jesus Kristus, kristendomens grundare, är det den andra slutsatsen som är riktig. Vid ett tillfälle talade han om somliga som skulle tilltala honom som ”Herre, Herre”. De skulle med andra ord påstå sig vara kristna, erkänna Jesus som sin Herre. De skulle också vara mycket upptagna med att utföra till synes viktiga gärningar i hans namn. Likväl skulle Jesus säga till dem: ”Jag har aldrig känt er! Gå bort ifrån mig, ni som övar laglöshet.” — Matteus 7:22, 23.

Säkert vill ingen av oss uppleva den situationen! Hur kan vi då avgöra huruvida vi är verkliga kristna eller inte? Finns det en nyckel till den sanna religionen?

Nyckeln

Ja, det finns det. Kristendomen inbegriper naturligtvis många ting. En verklig kristen måste till exempel ha stark tro på Gud, för ”utan tro är det ... omöjligt att behaga [Gud] väl”. (Hebréerna 11:6) Han måste också utföra rättfärdiga gärningar. Lärjungen Jakob sade varnande att ”tron utan gärningar [är] död”. (Jakob 2:26) Aposteln Paulus betonade också vikten av att ha den ”exakta kunskapen om hans [Guds] vilja, i all vishet och andlig fattningsförmåga”. (Kolosserna 1:9) Men ingenting av allt detta utgör själva nyckeln till kristendomen.

Faktum är att vi kan ha god kunskap i bibeln och stark tro och vara upptagna med goda gärningar men ändå bara vara skenkristna. Hur är detta möjligt? Aposteln Paulus förklarade: ”Om jag talar människors och änglars tungomål men inte har kärlek, då har jag blivit en ljudande malm eller en skrällande cymbal. Och om jag har profeterandets gåva och är insatt i alla heliga hemligheter och all kunskap, och om jag har all tro så att jag kan förflytta berg, men inte har kärlek, då är jag ingenting. Och om jag ger ut allt vad jag äger för att andra skall ha att äta, och om jag lämnar ut min kropp, för att kunna berömma mig, men inte har kärlek, då är det mig till ingen nytta alls.” — 1 Korintierna 13:1—3.

Ja, nyckeln till att urskilja den sanna religionen är att inse att den är grundad på äkta kärlek. Vår tro och exakta kunskap och våra goda gärningar är av stor betydelse, något absolut nödvändigt. Men om vi inte utövar dessa ting i kärlek, är de till föga nytta för oss själva. Varför är det så? Varför är kärleken den ojämförligt viktigaste egenskapen?