Är du vetgirig?

NYFIKENHET är en ”önskan att få veta”. Stark nyfikenhet gör att en person blir ivrig att få lära sig och få reda på saker och ting. Jehova har skapat oss med denna iver, så att vi nästan ända från födelseögonblicket drivs till att utforska världen omkring oss. Hela vårt liv är som en oupphörlig undervisningsprocess. Om vi vill bli mogna och välbalanserade vuxna, behöver vi tillfredsställa vår nyfikenhet, vår önskan att få reda på saker och ting.

Detta gäller i synnerhet på det andliga planet. Våra utsikter till evigt liv beror på den kunskap vi skaffar oss om Jehova Gud. (Johannes 17:3) Bibeln talar om för oss att han vill att vi skall vända oss till honom och ”känna [oss] ... för efter honom och faktiskt finna honom”. (Apostlagärningarna 17:23, 24, 27) Om vi undertrycker vår nyfikenhet eller inte bryr oss om att låta den utvecklas, kommer vårt framåtskridande att gå mycket sakta. Brist på intresse i fråga om andliga ting kan faktiskt vara ödesdiger. — Psalm 119:33, 34; Hosea 4:6.

Följaktligen har Jehovas folk i alla tider fått behovet av upplysning och undervisning, i syfte att tillfredsställa en tillbörlig önskan att få lära sig saker och ting, betonat för sig. (5 Moseboken 6:6, 7; 31:12; 2 Krönikeboken 17:9) Jesus Messias var den störste lärare som någonsin har levt på jorden. (Matteus 9:35) Hans lärjungar följde hans exempel. Även då de mötte motstånd ”fortsatte de utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna”. (Apostlagärningarna 5:42) Denna undervisning väckte intresse i nyfikna sinnen. Många gav gensvar på samma sätt som bereanerna, som ”tog emot ordet med allra största villighet och rannsakade dagligen Skrifterna för att veta om det förhöll sig så med dessa ting”. — Apostlagärningarna 17:11.

På samma sätt kretsar mycket av den nutida kristna församlingens verksamhet kring undervisning. På så vis fyller församlingen en av sina grundläggande uppgifter, nämligen att befrämja och tillfredsställa en önskan att få bli undervisad om Jehova och hans uppsåt. Detta slag av nyfikenhet är sunt och nyttigt.

Tillbörlig begränsning av nyfikenheten

Barn måste emellertid ibland skyddas mot sin egen nyfikenhet. När ett spädbarn räcker ut handen för att röra vid något som är hett eller nyfiket stoppar ett föremål av glas i munnen, för att känna hur det smakar, kan det bli skadat. Vi hämmar inte barnets tillväxt genom att hindra det från att låta sin nyfikenhet ta sig sådana uttryck.

När barnen blir äldre kan deras nyfikenhet återigen leda dem in i svårigheter. En tonårig pojke kan vara mycket nyfiken på vad som finns i en pornografisk tidskrift. Eller också kanske en tonårig flicka, i ren nyfikenhet, börjar experimentera med tobak eller andra droger. En grupp ungdomar kanske samlas och dricker en massa öl — de försöker bli berusade för att känna hur det är. Återigen är det så att vi inte hämmar tonåringars naturliga tillväxt och utveckling om vi hindrar dem i detta slag av nyfikenhet.

Finns det områden där en mogen kristens nyfikenhet kan orsaka problem för honom? Ja, verkligen. Paulus varnade Timoteus för personer som kan vädja till en kristens nyfikenhet i sina försök att undergräva hans tro. ”O Timoteus”, sade Paulus, ”bevaka det som har blivit anförtrott åt dig och vänd dig bort från det tomma prat som kränker det som är heligt och från motsägelserna i den ’kunskap’ som med orätt kallas så. På grund av att de velat lysa med sådan kunskap har några avvikit från tron.” — 1 Timoteus 6:20, 21.

I sitt andra brev till Timoteus gav Paulus en ytterligare varning: ”Just dessa män har avvikit från sanningen och säger att uppståndelsen redan har skett; och de kullkastar tron hos några.” (2 Timoteus 2:18) Kan du föreställa dig hur sådant tal måste ha väckt nyfikenhet? Oförsiktiga personer kan ha undrat: ”Vad menar dessa män? Hur kan de säga att uppståndelsen redan har skett?” De kanske började lyssna med spänd nyfikenhet. Vad blev resultatet? En del personers tro blev undergrävd. Att lyssna på sådant tal i ren nyfikenhet var farligt på samma sätt som det är farligt att av nyfikenhet experimentera med droger eller pornografi.

Betyder det här att kristna är inskränkta och ovilliga att lyssna till andra människors åsikter? Nej, det är inte det som det är frågan om. I stället är det så att de uppmanas att inte öppna sina sinnen för sådant som kan orsaka sorg och bedrövelse senare. Tänk bara på hur annorlunda historien skulle ha kunnat bli om Eva inte hade gett efter för sin nyfikenhet och lyssnat till djävulens bedrägliga ord. (1 Moseboken 3:1—6) Aposteln Paulus varnade de äldste i Efesus för ”vargar” som lägger i dagen samma ande som Satan hade gjort i fallet med Eva och talar ”förvända ting för att dra bort lärjungarna efter sig”. (Apostlagärningarna 20:29, 30) De använder ”falska ord” för att ”utnyttja” oss. Dessa ord uttrycker tankar som är skadliga för en kristens andlighet. — 2 Petrus 2:3.

Om du kände till att en viss dryck var giftig, skulle du då i ren nyfikenhet dricka den för att känna hur den smakade eller se om din kropp var stark nog att kunna ta hand om giftet? Naturligtvis inte! Tycker du då att det är förståndigt att öppna ditt sinne för ord som medvetet är ämnade att vilseleda dig och dra dig bort från sanningen? Knappast!

Se upp för världslig filosofi

Nyfikenheten kan också skada oss om den driver oss till att undersöka världslig filosofi. Filosofi definieras som ”mänskliga bemödanden att genom resonemang och spekulation förklara och förstå människans hela erfarenhet, verklighetens djupare liggande orsaker och principer”. De som börjar ägna sig åt filosofi blir emellertid till slut lika dem som ”alltid [är] i färd med att lära och ändå aldrig [är] i stånd att komma till exakt kunskap om sanningen”. (2 Timoteus 3:7) Deras misslyckanden beror på en enda svag punkt: De förlitar sig på mänsklig vishet i stället för på vishet från Gud.

Denna svaga punkt avslöjades rättframt av aposteln Paulus. Han skrev till korintierna om ”denna världens vishet” som är ”dårskap inför Gud”. (1 Korintierna 3:19) Och han varnade romarna för dem som var ”tomma i sina tankegångar”. (Romarna 1:21, 22) Jehova är källan till allt vi har. Därför bör vi med rätta vända oss till honom för att få ”exakt kunskap och full omdömesförmåga” och för att få ”Guds djupheter” uppenbarade för oss. (Filipperna 1:9; 1 Korintierna 2:10) Den förnämsta källan till visheten från Gud är hans ord, bibeln.

Eftersom mänskliga filosofier bortser från Guds ord, bör vi aldrig underskatta den fara de utgör. Modernt filosofiskt tänkande har förlett många av kristenhetens förkunnare att omfatta evolutionsläran. De har till och med övergett sin tro på att bibeln är inspirerad till förmån för högre bibelkritik, i ett försök att vinna andras anseende och bli betraktade som intellektuella. Politiska och sociala filosofier som betonar den personliga friheten har lett till en epidemi av aborter, allmänt utbredd sexuell omoraliskhet, drogmissbruk och andra nedbrytande vanor. Det materialistiska tänkesättet leder flertalet människor nu för tiden till att mäta lycka och framgång i materiella ägodelar.

Alla dessa filosofier representerar människans försök att lösa sina problem eller söka lycka genom mänskligt resonemang och utan Guds hjälp. De bortser alla från den grundläggande sanning som Jeremia erkände: ”Jag vet det, Herre: människans väg beror ej av henne, det står inte i vandrarens makt att rätt styra sina steg.” (Jeremia 10:23) Vår lycka och vår frälsning beror på vår lydnad för och förtröstan på Jehova. Vishetens kurs är därför att stå emot frestelsen att ge fritt utlopp åt vår nyfikenhet och blottställa vårt sinne för mänskliga idéer som kan fördärva vårt tänkesätt och så småningom föra oss vilse och lämna oss bland dem som inte har något hopp.

Nyfikenhet på det annalkande slutet

Ända sedan Jehova i Eden uppenbarade att han hade ett uppsåt för att undanröja de olyckliga följderna av Satans uppror har hans trogna tjänare alltid haft en brinnande nyfikenhet på hur detta uppsåt skall förverkligas. Ja, till och med änglarna har varit nyfikna på detta. (1 Petrus 1:12) På Jesu tid var många ytterst intresserade av att få veta den exakta tidpunkten för när Riket skulle komma. Jesus sade emellertid upprepade gånger till dem att det inte var Jehovas vilja att de skulle få veta det. (Matteus 25:13; Markus 13:32; Apostlagärningarna 1:6, 7) Det skulle ha varit meningslöst att fastställa ett särskilt datum. Klokt nog uppmanade han dem i stället att ägna uppmärksamhet åt sina kristna förpliktelser och att dagligen i sitt sinne bevara känslan av att det är angeläget och brådskande. — Lukas 21:34—36.

I dag ger oss världshändelserna överväldigande bevis för att slutet är nära, och många undrar kanske nyfiket över vilket datum detta kommer att hända. En viss händelseutveckling kan ha övertygat somliga om att de hade fått vetskap om dagen och stunden. De upplevde svåra kval, kanske så till den grad att de slutade tjäna Gud, när deras förväntningar inte infriades. Det är mycket bättre att lämna saken i Jehovas händer och förtrösta på att han kommer att låta slutet komma vid exakt rätt tid. Vi har fått allt vi behöver för att kunna vara redo för detta.

Behovet av balans

Liksom fallet är med många andra saker i livet kan vår nyfikenhet bli till en välsignelse eller en förbannelse. Genom att styra den i rätt riktning kan den hjälpa oss att upptäcka ovärderliga kunskapsskatter som medför glädje och vederkvickelse. En sund nyfikenhet på vår Skapare, hans vilja och hans uppsåt kan ha en mycket tillfredsställande och välgörande verkan på oss. En otyglad och missriktad nyfikenhet kan locka oss ut i spekulationernas och de mänskliga teoriernas träsk, där sann tro och gudaktig hängivenhet inte förmår överleva. Så när din nyfikenhet hotar att leda dig in i något som är tvivelaktigt, bör du följa rådet: ”Var på er vakt för att ni inte skall ryckas med ... och komma bort från er egen fasta ståndpunkt.” — 2 Petrus 3:17.