”Skatter från det heliga landet” — Watchtower ONLINE LIBRARY

”Skatter från det heliga landet”

DET hektiska Manhattan är en ovanlig miljö för en konstsamling som bekräftar biblisk historia. Men i Central Park i New York ligger Metropolitan Museum of Art, som helt nyligen stod som värdmuseum för en speciell utställning: ”Skatter från det heliga landet: Forntida konst från Israels nationella museum”. Denna utställning bestod av nästan 200 föremål som var utlånade från Israels nationella museum i Jerusalem.

De forntida invånarna i bibelns land får sin historia skildrad genom dessa konstföremål. Kom, låt oss titta, lyssna och lära. Men först måste du kliva upp de 28 stegen som leder till den pelarinramade ingången till Metropolitan Museum of Art. Så snart du är inne, kan du genast börja din rundvandring genom flera tusen år av biblisk historia. Följande är vad du kommer att få se:

Habackukkommentaren — en nästan 1,5 meter lång pergamentrulle, i vilken Guds namn förekommer flera gånger. Denna rulle är en av de först upptäckta och den bäst bevarade av Dödahavsrullarna och har kallats ”den största arkeologiska upptäckten under detta århundrade”. (Rullarna innehåller delar av varje bok i de hebreiska skrifterna utom Ester och daterar sig från 100-talet f.v.t. Frånsett några fragment av handskrifter är de därigenom ett årtusende äldre än de äldsta kända bibelavskrifterna.) Habackukkommentaren innehåller nästan två tredjedelar av boken Habackuk (1:4—2:20), den blev avskriven med arameiska textade bokstäver mot slutet av det första århundradet f.v.t. och har kommentarer insprängda i texten. ”Men Jehovas namn på fyra bokstäver, tetragrammaton, är överallt skrivet med arkaisk hebreisk skrift”, påpekar museets informationskort. Ja, man kan tydligt se tetragrammaton!

Lerskärvan ”Guds hus” — en lerskärva på vilken Guds namn förekommer två gånger i form av tetragrammaton. Denna lerskärva som man funnit i södra Israel var ett brev adresserat till en man som hette Eljasib och daterar sig från andra hälften av 600-talet f.v.t. ”Till min herre Eljasib: Må Jehova be för din frid”, börjar brevet. Det slutar: ”Han bor i Jehovas hus.” — Se sidan 12 i broschyren Guds namn som skall bestå för evigt, utgiven av Sällskapet Vakttornet.

Pontius Pilatus’ inskription — ett unikt historiskt dokument från första århundradet, upptäckt i Caesarea. Före år 1961 fanns det enda omnämnandet av Pontius Pilatus på bibelns sidor och i skrifter av romerska och judiska historiker från första århundradet. Men nu kunde man i skrift på fragmentariskt latin på ett kalkstensblock se orden ”Pontius Pilatus prefekt i Judeen”. Detta bekräftar existensen av den man som gav sitt tillstånd till avrättningen av Jesus Kristus.

Inskriptionen ”Basunblåsarens plats” — som en gång var en del av det sydvästra bröstvärnet i tempelinhägnaden i Jerusalem. När templet förstördes år 70 v.t., föll detta stenblock ner på gatan nedanför. Orden ”Till basunblåsarens plats” finns inskrivna på hebreiska på denna i det närmaste rektangulära och en meter långa sten och avser den plats där det stod en basunblåsare, som kanske utbasunerade början och slutet av sabbaten med sina basunstötar. Av de byggnader som var belägna på tempelområdet är denna inskription det enda betydelsefulla föremål som finns kvar, vilket bekräftar uppfyllelsen av Jesu profetia i Matteus 24:1, 2.

Ussias, kungens i Juda, begravningsinskription — en stentavla på 30 centimeter i kvadrat som bär den arameiska inskriptionen: ”Hit fördes de ben som tillhörde Ussia, kung i Juda. Öppna ej.” Varningen kan syfta på hans spetälska, eller också kan den avse ett generellt förbud mot att öppna gravar. (2 Krönikeboken 26:16—23) Denna tavla, som ungefärligen daterar sig från första århundradet f.v.t., hittades i närheten av Jerusalem och markerade platsen för den nya gravsättningen av kungens ben flera århundraden efter hans död, eftersom han ursprungligen inte gravsattes på den kungliga begravningsplatsen i denna stad.

Kultsockel med musiker — en ovanlig sockel av lergods, omkring 30 centimeter hög, som på ett levande sätt illustrerar filisteiska kultiska ceremonier. Piedestalen avbildar fem musiker, som var och en spelar ett musikinstrument — cymbaler, dubbelflöjter, ett stränginstrument och en tamburin. Denna sockel fann man i Asdod, och den daterar sig från senare delen av 1000-talet fram till tidigt 900-tal f.v.t.

Kananeisk kultsockel — en ihålig, fyrkantig sockel av lera dekorerad med figurer föreställande människor och djur. Där avbildas också de viktigaste kananeiska gudarna: Asera, som personifieras i form av ett heligt träd eller en påle, och Baal, i kalvgestalt under en bevingad solskiva. (2 Moseboken 34:12—14; 2 Kungaboken 23:4, 5) Den nästan 60 centimeter höga sockeln, som troligen var avsedd för offergåvor eller dryckesoffer, hittades i närheten av Megiddo och daterar sig från senare delen av 900-talet f.v.t. — Jämför 2 Krönikeboken 34:4.

Elfenbensföremål från Samaria — skulpturer från Samaria, som daterar sig från 800-talet fram till 700-talet f.v.t. De påminner oss om det ”elfenbenshus” som Ahab byggde i Samaria eller om utsmyckningen på de ”soffor av elfenben” som var karakteristiska för den förklemade livsstil som profeten Amos gick till angrepp mot. (1 Kungaboken 22:39; Amos 3:15; 6:4) Eftersom feniciska konsthantverkare var specialister på arbeten i elfenben, återspeglar en del av dessa konstminiatyrer den hedniska Baalsdyrkan, som möjligen infördes av Ahabs feniciska hustru Isebel.

Många av de utställda föremålen är vackra i form och färg. Men en del av dem, till exempel fruktbarhetsgudinnans statyer, illustrerar de förnedrade religiösa sedvänjorna i landet. Andra belyser hur utländskt inflytande formade deras karaktär. Utställningen ”Skatter från det heliga landet” och andra liknande utställningar ökar vår insikt om människorna, styrelsesättet, religionen och konsten i bibelns land.

[Bilder på sidorna 24, 25]

Habackukkommentaren

[Bildkälla]

Bokens helgedom, Israels nationella museum, Jerusalem

Lerskärvan ”Guds hus”

[Bildkälla]