Konstantin omvänd — till vad?

DEN romerske kejsar Konstantins påstådda omvändelse har länge intresserat dem som studerat religion. Enligt den hedniske Konstantins egen redogörelse för vad som hände på kvällen före ett slag år 312 v.t., som han vann, såg han en syn av ett kors med mottot: ”I detta [tecken] skall du segra.” Han blev ”omvänd” kort därefter (år 313 v.t.) och gjorde slut på förföljelsen mot kristna i det romerska riket. Konstantin uppmuntrade till den då gängse formen av kristendom som en statsreligion och ingrep till och med i interna kyrkliga tvister. Men han begick också handlingar som drog äktheten i hans omvändelse i tvivelsmål och blev inte döpt förrän strax före sin död, något mer än 24 år senare.

I en artikel i Bible Review visade numismatikern och teologie studeranden för doktorsgraden Stanley A. Hudson att myntgjutningen under Konstantins regering lämnar en del fängslande upplysningar i detta ämne. Fram till Konstantins tid var det vanligt att romerska mynt hade en bild av populära romerska gudomligheter. Men Hudson rapporterade att efter Konstantins omvändelse förekom hedniska motiv allt mindre — med ett undantag. Mynt som avbildade Sol, solguden, tidigare Konstantins favorit, myntades rikligt. Varför det?

Hudson gissade på två möjligheter. För det första torde Konstantins omvändelse ha skett mycket gradvis, trots den dramatiska synen. Eller också förväxlade Konstantin i själva verket Sol med Jesus. Synkretism (sammanjämkning av olika trosformer) är inte något ovanligt ens i våra dagar. I Latinamerika dyrkas till exempel gudinnorna Pacha-Mama och Tonantzin, från tiden före Columbus, fortfarande under namn av jungfru Maria. På samma sätt kan Konstantin ha tillbett Sol under namn av Jesus.

Sådan synkretism skulle kunna förklara varför den 25 december, ”den obesegrade solens födelsedag”, valdes som dagen att högtidlighålla minnet av Jesu födelse. Det skulle också kunna hjälpa oss att förstå varför det på ett mynt, som präglades till minne av Konstantins död, förekommer en inskription, ”DV Constantinus” (Den gudomlige Konstantin). Detta visar att Konstantin trots sin omvändelse och sitt slutliga dop betraktades som en gud efter sin död, precis som de hedniska kejsarna före honom.

[Bildkälla på sidan 7]

The Metropolitan Museum of Art. Testamentarisk gåva av fru F. F. Thompson, 1926 (26.229)