”Vänd tillbaka till mig, så skall jag vända tillbaka till er”

HELA familjen var ute på en härlig utflykt i skogen, då Peter, det yngsta barnet, kom bort från de andra när han höll på att jaga en liten ekorre nerför en bergssluttning. Plötsligt blev himlen alldeles mörk, och det började regna. Först var det bara en lätt skur, men efter en stund vräkte det ner. Familjen plockade snabbt ihop sina tillhörigheter och sprang mot bilen. Alla undrade var Peter var.

Under tiden försökte Peter leta sig tillbaka till familjen. Sikten var dålig, och den branta stigen hade blivit hal i regnet. Plötsligt tycktes marken ge vika under hans fötter, och han snubblade och föll ner i en djup grop. Han försökte klättra upp, men sidorna var för hala.

Regnet forsade nerför bergssluttningen och fyllde gropen med vatten och lera. Peter svävade i uppenbar fara att drunkna. Men så hittade hans far honom och drog upp honom med hjälp av ett rep. Senare fick Peter en rejäl utskällning för att han hade gett sig av på det här sättet. Men när han låg där i sin mors famn, inlindad i varma filtar, var det mycket lätt att ta emot en sådan tillrättavisning.

Denna erfarenhet belyser på ett träffande sätt vad som har hänt med somliga som tidigare tillhörde Guds folk. De har ramlat ner i den djupa grop som den här tingens ordning utgör och försöker desperat kravla sig upp och återvända till tryggheten i Jehovas organisation. Hur uppmuntrande är det inte att veta att Jehova är barmhärtig och villig att ”fira ner ett rep” och hjälpa dem tillbaka till säkerhet!

Jehovas barmhärtiga handlande

När kung Salomo i det forntida Israel hade fullbordat byggandet av templet och frambar en bön vid invigningen, bad han Jehova att lyssna till de människor som frambar sin bön i riktning mot detta tempel. Han sade: ”Om de [israeliterna] syndar mot dig — eftersom ingen människa finns, som inte syndar — och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld, ... men de då besinnar sig i det land, där de är i fångenskap, och omvänder sig och åkallar dig i landet där man håller dem fångna ..., må du då i himmelen, där du bor, höra deras bön och åkallan.” — 1 Kungaboken 8:46—49.

Salomos begäran uppfylldes vid många tillfällen under Israels historia. Gång på gång vek Guds folk av från den rätta vägen och övergav honom. När de sedan insåg sitt misstag och började söka Jehova igen, förlät han dem. (5 Moseboken 4:31; Jesaja 44:21, 22; 2 Korintierna 1:3; Jakob 5:11) Jehova gjorde en sammanfattning av tusen års handlande med sitt folk, när han sade genom sin profet Malaki: ”Från era förfäders dagar har ni vikit av från mina förordningar och har inte hållit dem. Vänd tillbaka till mig, så skall jag vända tillbaka till er.” — Malaki 3:7, NW.

Varför de kommer på avvägar

Liksom fallet var med israeliterna är det somliga bland Guds folk i våra dagar som viker av från vägen och avskiljer sig från Jehovas organisation. Varför? För en del har det börjat med något som kan verka ganska oskyldigt, precis som den lilla ekorren som Peter jagade. Så var det till exempel med Ada. Hon berättar: ”På min arbetsplats var det vanligt att vi alla gick ut och åt lunch tillsammans på någon restaurang i närheten. När mina arbetskamrater bad mig följa med ut och dricka en kopp kaffe vid arbetsdagens slut, var det därför inte svårt att tacka ja. Jag tänkte att jag ju i alla fall inte slösade bort tid som borde användas till möten eller tjänst. Jag insåg inte att mitt handlingssätt var i strid med rådet i 1 Korintierna 15:33.

Det dröjde inte länge förrän jag var ute och red med mina arbetskamrater på lördagarna. Sedan började jag gå på bio och teater tillsammans med dem. Detta gjorde att jag missade en del möten. Till sist gick jag varken på möten eller tog del i förkunnartjänsten. När jag insåg vad som hade hänt, hade jag inte längre någon kontakt med organisationen.”

I andra fall kan orsaken vara en allvarlig synd som hemlighållits och som gör att personen i fråga känner sig ovärdig att tjäna Gud. (Psalm 32:3—5) Andra kan ha tagit anstöt av något som kristna vänner sagt eller gjort och underlåtit att inse att, som Salomo sade, ”ingen människa finns, som inte syndar”. — 1 Kungaboken 8:46; Jakob 3:2.

Åter andra blir modfällda när de blir tillrättavisade. (Hebréerna 12:7, 11) Den lockelse som en materialistisk livsstil utövar har också fått många att sluta upp att tjäna Gud. I sitt sökande efter världslig framgång har de ofta gått så helt upp i sitt förvärvsarbete att tjänsten för Gud inte längre har någon plats i deras liv. (Matteus 13:4—9; 1 Timoteus 6:9, 10) Är situationen hopplös för sådana personer?

Kommer du att ge gensvar till Jehovas inbjudan?

Vid ett tillfälle sade Jesus något som var svårt att förstå, och det blev en stötesten för somliga. Bibelns skildring lyder: ”Till följd av detta gick många av hans lärjungar bort till tingen bakom sig och ville inte längre vandra med honom.” Men det var inte alla som tog anstöt. Berättelsen fortsätter: ”Därför sade Jesus till de tolv: ’Inte vill väl ni också gå bort?’ Simon Petrus svarade honom: ’Herre, vem skall vi gå bort till? Du har uttalanden om evigt liv.’” (Johannes 6:66—68) Jesu apostlar insåg förståndigt nog att det skulle vara ödesdigert att lämna Jesus.

Somliga som kommer bort från sanningen kommer så småningom till en liknande slutsats. De inser att det var ett ödesdigert steg att lämna Guds organisation och att det bara är hos Jehova och Kristus som de kan finna de uttalanden som leder till liv. När de väl fått detta klart för sig, bör de också inse att det aldrig är för sent att ändra sig, be Jehova om förlåtelse och komma tillbaka till honom. Det var Jehova själv som gav inbjudan: ”Vänd tillbaka till mig, så skall jag vända tillbaka till er.” — Malaki 3:7, NW.

Ja, var kan en uppriktig kristen finna lycka, om inte i sin tjänst för Jehova? Om en person kommer bort efter att ha tillhört Guds organisation under någon tid, vad väntar honom då i livet utanför? Han kommer snart att inse att han nu är en del av en värld som blir mer och mer våldspräglad. Han kommer att bli insnärjd i en världsordning som är full av skrymteri, lögner, bedrägerier och omoraliskhet, en värld som är lika farlig och obehaglig som den lergrop som hotade lille Peters liv. När han kommer till besinning och inser att hans eviga liv är i fara, bör han skynda sig att söka hjälp för att komma ur den situationen. Men att vända tillbaka är inte alltid så lätt.

Hör du till dem som har försökt vända tillbaka till Jehova men funnit det svårt? Inse då att du behöver hjälp och var övertygad om att dina bröder och systrar i Guds organisation är villiga att ge dig hjälp. Men du måste själv göra något för att visa Jehova att du har denna önskan. Det är dags att du ”besinnar” dig och ”omvänder” dig till Jehova. — 1 Kungaboken 8:47.

Hjälp att vända tillbaka

Ada förklarar vad det var som hjälpte henne att vända tillbaka till Jehova: ”Precis i rätt ögonblick kom den syster som hade studerat med mig och inbjöd mig att vara med vid en kretssammankomst tillsammans med henne. Hon var så snäll och rar och förebrådde mig inte alls! Hon visade mig så mycket kärlek. Ett år hade gått sedan jag senast var med vid ett möte, men jag hade tänkt mycket på hur tomt livet i världen är och insett att det bakom den glittrande fasaden bara finns sorg, besvikelse och omoraliskhet. Jag beslöt därför att vara med vid sammankomsten. När jag kom fram till den teaterlokal där sammankomsten hölls, gick jag upp till sista bänkraden och satte mig i ett mörkt hörn. Jag ville inte att vännerna skulle få syn på mig och ställa en massa frågor.

Programmet gav mig emellertid de råd som jag så väl behövde. När sammankomsten var över, var jag fast besluten att inte bara vända tillbaka till Jehovas organisation, utan också att tjäna honom av hela mitt hjärta. Vännerna tog emot mig med öppna armar när ’den som var förlorad’ återvände.” (Lukas 15:11—24) Allt detta hände för länge sedan, och Ada har nu varit i heltidstjänsten i över 25 år.

Ett liknande fall, där personen i fråga kom bort från sanningen, fick också ett lyckligt slut. Några äldste gav José en del råd, som byggde mer på deras egen uppfattning än på Bibelns principer. José blev både modfälld och förbittrad. Så småningom blev han overksam och var borta från Guds folk i åtta år. Under den tiden gifte han sig med en icke troende och fick barn, och ett av dessa barn blev med hans tillåtelse döpt i katolska kyrkan.

Till slut fick han hjälp, när kretstillsyningsmannen gjorde ett antal herdebesök hos honom och uppmuntrade de äldste att göra detsamma. Han kom tillbaka till Jehovas organisation och har haft glädjen att se sin hustru visa intresse för sanningen. Nu tjänar José som äldste i församlingen. Som framgår av dessa två erfarenheter undanhåller inte Jehova sin välsignelse från dem som ger gensvar till hans kärleksfulla inbjudan att vända tillbaka.

För att komma i åtnjutande av sådana välsignelser måste man emellertid först visa uppskattning av den hjälp som erbjuds och låta sig påverkas av den. I de flesta församlingar minns bröderna dem som har blivit overksamma och besöker dem då och då för att försöka hjälpa dem. Genom att ge gensvar till sådan hjälp visar man uppskattning av Jehovas barmhärtighet. — Jakob 5:19, 20.

Ja, nu är det verkligen hög tid att ge positivt gensvar till Jehovas inbjudan: ”Vänd tillbaka till mig.” (Malaki 3:7, NW; Jesaja 1:18) Vänta inte längre. Världshändelserna utvecklas mycket snabbt. Den bästa plats att befinna sig på under de stormiga tider som ligger framför oss är inom Jehovas organisation, där vi kan känna oss trygga under hans beskydd. Det är bara de som tar sin tillflykt till Jehova som har ett fast hopp om att bli dolda och beskyddade på hans vredes stora dag. — Sefanja 2:2, 3.

[Bild på sidan 30]

Kommer du att ge gensvar till Jehovas inbjudan: ”Vänd tillbaka till mig”?