Kristenheten och slavhandeln

PÅ 1800-talet var katolska och protestantiska missionärer eniga i sitt motstånd mot slavhandeln. De hade emellertid inte alltid haft den inställningen. Under de föregående seklerna hade de samtyckt till och deltagit i slavhandeln, trots de fruktansvärda lidanden som denna förde med sig.

Missionärerna började slå sig ner på såväl östkusten som västkusten av den afrikanska kontinenten, när sjövägen runt Godahoppsudden hade upptäckts i slutet av 1400-talet. Tre hundra år senare hade emellertid missionsverksamheten i Afrika i det närmaste upphört. Det fanns få afrikanska proselyter. En orsak till misslyckandet var kristenhetens delaktighet i slavhandeln. I boken The Planting of Christianity in Africa (Planterandet av kristendomen i Afrika) förklarar C. P. Groves:

”Ett aktivt engagemang i slavhandeln gick hand i hand med den kristna missionen och betraktades inte med oblida ögon. Tvärtom ägde missionärerna själva slavar; ett jesuitkloster i Loanda [nu Luanda, huvudstad i Angola] hade hela 12.000. När handeln med slavar hade upprättats mellan Angola och Brasilien, satt biskopen av Loanda på en stol av sten på kajen och välsignade i kraft av sitt ämbete de avgående skeppslasterna [av slavar] och lovade dem framtida lycksalighet, när livets hårda prövningar en gång var över.”

Jesuitiska missionärer hade inga ”invändningar mot negerslaveriet”, intygar C. R. Boxer i boken Africa From Early Times to 1800 (Afrika från äldsta tider till år 1800). Innan slavarna lämnade Loanda för vidare transport till spanska och portugisiska kolonier, ”fördes de till en närbelägen kyrka ... och döptes där av en församlingspräst, flera hundra i taget”, tillägger Boxer. Sedan slavarna hade bestänkts med ”heligt vatten” sade man till dem: ”Se, ni är redan Guds barn; nu skall ni få åka till spanjorernas land, och där kommer ni att få lära er mer om tron. Tänk inte mer på det land ni kom ifrån. ... Far med glatt hjärta.”

Kristenhetens missionärer var naturligtvis inte ensamma om att sanktionera slavhandeln. Geoffrey Moorhouse förklarar i sin bok The Missionaries: ”Ända fram till senare delen av 1700-talet var detta den gängse inställningen.” Moorhouse citerar till exempel en protestantisk missionär som levde på 1700-talet, Thomas Thompson, som skrev en traktat med titeln The African Trade for Negro Slaves Shown to Be Consistent With the Principles of Humanity and With the Laws of Revealed Religion (Den afrikanska handeln med negerslavar bevisad vara förenlig med humanitetens principer och den uppenbarade religionens lagar).

På grund av sin medverkan måste emellertid kristenheten bära sin del av ansvaret för det fruktansvärda lidande som åsamkades miljontals afrikanska slavar. ”Förutom de slavar som dog redan innan de avseglade från Afrika”, sägs det i The Encyclopædia Britannica, ”förlorade 12,5 % livet under överfarten till Västindien; i Jamaica dog 4,5 % i hamnarna eller medan de väntade på att bli sålda, och ytterligare en tredjedel dog under ’inskolningen’.”

Jehova Gud kommer inom kort att ställa både kristenheten och andra former av falsk religion till svars för alla de fruktansvärda blodsdåd som de har sanktionerat och till och med välsignat. — Uppenbarelseboken 18:8, 24.

[Diagram på sidan 8]

(För formaterad text, se publikationen)

Schematisk bild av hur slavarna packades ihop i ett slavskepp

[Bildkälla]

Schomburg Center for Research in Black Culture / The New York Public Library / Astor, Lenox and Tilden Foundations