Vård av äldre — en givande utmaning
SHINETSU, en kristen Ordets förkunnare, trivdes mycket bra med sitt förordnande. Hans familj på tre personer innefattade även hans svärmor. De var glada över att få samarbeta med en liten församling av Jehovas vittnen och undervisa människor i Bibeln, tills han en dag blev tillfrågad om han kunde tänka sig att tillsammans med sin hustru resa omkring för att besöka andra församlingar. Det skulle innebära att de måste byta uppehållsort varje vecka. Han såg fram emot att få göra detta, men vem skulle ta hand om svärmor?
Många familjer ställs med tiden inför en liknande utmaning — hur man bäst tar hand om åldrande föräldrar. Det här är något man inte brukar ägna så många tankar åt medan föräldrarna fortfarande arbetar och är vid relativt god hälsa. Små tecken kan emellertid visa att de håller på att bli äldre, till exempel darrhänthet när de försöker trä på en nål eller att de inte kan komma ihåg när de sist såg en viss sak som de har förlagt. Ofta är det emellertid en plötslig olyckshändelse eller sjukdom som gör att man blir medveten om deras behov. Någonting måste göras.
I somliga länder föredrar föräldrar som är vid relativt god hälsa att tillbringa ålderdomen ensamma med sina makar framför att vara tillsammans med barnen. I andra länder, exempelvis i många länder i Orienten och i Afrika, är det brukligt att äldre människor bor tillsammans med sina barn, i synnerhet den äldste sonen. Detta gäller i synnerhet om en av föräldrarna är sängliggande. I Japan, till exempel, vårdas omkring 240.000 mer eller mindre sängliggande patienter som är 65 år eller äldre i hemmet av sina respektive familjer.
Moraliska och skriftenliga förpliktelser
Även om vi lever i den generation i vilken många har blivit ”egenkära” och ”utan naturlig tillgivenhet”, har vi helt klart moraliska och skriftenliga förpliktelser mot de äldre. (2 Timoteus 3:1—5) Tomiko, som tar hand om sin åldriga mor vilken lider av Parkinsons sjukdom, gav uttryck åt den moraliska förpliktelse hon kände när hon sade om sin mor: ”Hon tog hand om mig i tjugo år. Nu vill jag göra detsamma för henne.” Den vise kung Salomo förmanade: ”Lyssna till din far som gav upphov till din födelse, och förakta inte din mor bara därför att hon har blivit gammal.” — Ordspråken 23:22.
Varken religiösa fördomar eller en fientlig inställning från en icke troende förälders sida kan upphäva denna skriftenliga befallning. Den kristne aposteln Paulus blev inspirerad att skriva: ”Men om någon inte sörjer för sina egna, och särskilt för dem som är medlemmar av hans hushåll, då har han förnekat tron och är värre än en som är utan tro.” (1 Timoteus 5:8) Jesus gav oss ett exempel att efterlikna när han, som en av sina sista handlingar före sin död, ordnade med att hans mor skulle bli omhändertagen. — Johannes 19:26, 27.
Att ta itu med hindren
Alla behöver anpassa sig på olika sätt när familjer återförenas efter att ha levt åtskilda i många år. För dessa förändringar krävs en stor portion kärlek, tålamod och ömsesidig förståelse. Om den äldste sonen, eller en annan son eller dotter, flyttar hem till sina föräldrar med sin familj, medför detta helt nya levnadsförhållanden. Det kan vara ett nytt arbete, nya skolor för barnen och ett nytt grannskap att vänja sig vid. Ofta innebär det utökade plikter för hustrun.
Föräldrarna får lika svårt att anpassa sig. De kanske har vant sig vid ett mått av ostördhet, lugn och frihet; nu får de stå ut med oväsendet från livliga barnbarn och deras vänner. De har varit vana att själva fatta beslut och ser kanske med ovilja på alla försök att leda dem. Många föräldrar har förberett sig för den dag då deras söners familjer flyttar hem till dem och har byggt separata hus strax intill, eller gjort tillbyggnader till sitt eget hus med en gemensam entré, vilket gör att alla i viss utsträckning kan få rå sig själva.
Där utrymmet är begränsat kan det bli nödvändigt med stora förändringar för att bereda plats för nykomlingarna. En mamma skrattade när hon återkallade i minnet hur upprörda hennes fyra döttrar blev när fler och fler möbler och andra saker letade sig in i deras rum för att ge plats åt deras 80-åriga farmor. De flesta av dessa problem brukar emellertid redas ut allteftersom alla inblandade inser behovet av förändringarna och påminner sig Bibelns ord: ”[Kärleken] söker inte sina egna intressen.” — 1 Korinthierna 13:5.
Minskad frihet
En kristen kvinna som har en man som inte delar hennes tro kan få ett svårt problem, om han beslutar sig för att flytta hem till sina föräldrar med familjen. De krav som det innebär att ta hand om familjen kan tyckas göra det nästan omöjligt för henne att hitta den rätta balansen mellan de kristna förpliktelserna och hennes andra plikter. Setsuko sade: ”Min man ansåg att det skulle vara farligt att lämna hans mor, som började bli senil, ensam hemma, och därför ville han att jag alltid skulle vara hemma. Om jag försökte gå på ett möte, brukade han bli arg och kritisera mig. På grund av min japanska bakgrund tyckte jag också först att det var fel att lämna henne ensam. Men med tiden insåg jag att det gick att lösa problemen.”
Hisako hade ett liknande problem. ”När vi flyttade hem till min mans familj”, berättar hon, ”ville han, av rädsla för vad släktingarna skulle tycka, att jag skulle byta religion och sluta upp med mina religiösa aktiviteter. Något som gjorde saken ännu värre var att släktingar som bodde i närheten brukade komma och besöka oss på söndagarna, vilket gjorde det svårt för mig att komma i väg till mötena. Dessutom ville barnen hellre leka med sina kusiner än gå till mötena. Jag kunde se att vår andlighet påverkades av allt detta. Jag var tvungen att inta en fast ståndpunkt och förklara för min man att min religion inte var något som jag kunde byta lika lätt som jag bytte kläder, utan var något viktigt för mig. Med tiden anpassade sig familjen.”
Somliga har löst problemet att få tid över genom att ha en hemhjälp som kommer en eller två dagar i veckan. Andra har fått viss frihet att uträtta personliga ärenden och delta i kristen verksamhet genom att be sina barn, släktingar som bor i närheten och även vänner i församlingen om hjälp. Männen har också visat sig kunna hjälpa till på kvällar och veckoslut när de är hemma. — Predikaren 4:9.
Hjälp att förbli aktiva
Att hjälpa äldre människor att förbli aktiva är en annan utmaning. En del äldre människor tycker om att hjälpa till med matlagning och andra sysslor i hemmet. De känner att de behövs om man ber dem passa barnen, och de kan finna tillfredsställelse i att ha hand om ett litet trädgårdsland, sköta om blommorna eller hålla på med någon hobby.
Andra vill sova större delen av tiden och förväntar sig att bli uppassade. Men att man hjälper dem att hålla sig så aktiva som möjligt verkar ha stor betydelse för deras välbefinnande, livslängd och mentala vakenhet. När Hideko tog med sin mor till mötena trots att hon satt i rullstol, fann hon att detta var just den stimulans hennes mor behövde. Alla välkomnade henne varmt och lät henne delta i samtalen. Den uppmärksamhet man visade henne ledde så småningom till att hon gick med på att studera Bibeln tillsammans med en äldre kvinna. Ett gift par som måste ta hand om en förälder som lider av Alzheimers sjukdom tar henne med sig till kristna möten. ”Hon brukar inte vilja göra någonting”, sade de, ”men på mötena är hon glad och belåten. Hon blir varmt välkomnad, så hon följer gärna med. Vi tror att det är mycket nyttigt för henne.”
Shinetsu, som omnämndes i början av artikeln, löste sitt problem genom att han lyckades hitta en lägenhet åt sin svärmor, en som låg bra till inom det område där han tjänade som resande tillsyningsman. Han och hans hustru kunde därför bo hos henne mellan sina besök hos olika församlingar varje vecka. Hans hustru, Kyoko, sade: ”Min mor känner att hon är en viktig del av vårt arbete och känner att hon behövs. Hon blir förtjust när min man ber henne laga till någon speciell maträtt.”
Att handskas med senilitet
När föräldrar åldras, kan de bli mer eller mindre senila och kräva mer och mer uppmärksamhet. De glömmer dagar, klockslag, årstider och löften. De kanske slutar att klippa sig och tvätta sina kläder. De kan till och med glömma bort hur man badar och klär på sig. Många blir desorienterade, medan andra har svårt att sova på natten. De har en tendens att upprepa sig, och de blir irriterade om man säger det till dem. Sinnet spelar dem spratt; de kanske vidhåller att de har blivit bestulna eller att tjuvar försöker bryta sig in. En familj med fyra döttrar var tvungna att stå ut med att hela tiden bli beskyllda för sexuell omoraliskhet. ”Det var obehagligt”, sade de, ”men vi lärde oss att helt enkelt stå ut med anklagelserna och försöka byta samtalsämne. Att säga emot farmor var meningslöst.” — Ordspråken 17:27.
De känslomässiga behoven behöver fyllas
Ålderdomen är en tid av prövningar. Man kan drabbas av svåra sjukdomar, rörelsehinder och känslomässig smärta. Många tycker att deras liv saknar mening och uppsåt. De kanske tycker att de är en börda och uttrycker en önskan att få dö. De behöver få känna sig älskade, respekterade och delaktiga. (3 Moseboken 19:32) Hisako sade: ”När min svärmor är närvarande försöker vi alltid låta henne vara med i våra samtal och när så är möjligt låta samtalet handla om henne.” En annan familj ansträngde sig för att stärka farfaderns självförtroende genom att be honom leda det dagliga dryftandet av en bibeltext.
Man måste alltid bemöda sig om att ha en rätt syn på de äldre. Sängliggande patienter tycker inte om att man talar nedlåtande till dem eller behandlar dem respektlöst. ”Mamma var klar i huvudet”, förklarade Kimiko, som bodde tillsammans med sin invalidiserade svärmor, ”och hon kände på sig när jag inte lade ner min själ i vården eller var nedlåtande mot henne.” Hideko behövde också arbeta på sin attityd. ”Först kändes det frustrerande att sköta om min svärmor. Jag hade varit pionjär [en heltidsförkunnare inom Jehovas vittnen], och jag saknade förkunnartjänsten. Sedan insåg jag att jag behövde ändra mitt sätt att tänka. Även om tjänsten från hus till hus är viktig, var detta också en viktig del av att lyda Guds befallningar. (1 Timoteus 5:8) Jag insåg att jag behövde uppodla mer kärlek och empati om jag skulle få någon glädje. Mitt samvete skulle plåga mig om jag bara gjorde saker och ting mekaniskt och av pliktkänsla. När jag råkade ut för en olycka och plågades av smärtor, tänkte jag på min svärmor och hennes smärtor. Efter det var det lättare för mig att visa mer värme och empati.
Ägna en tanke åt vårdaren också
Något som inte får glömmas bort är att man visar att man uppskattar den som drar det tyngsta lasset i vården av de äldre. (Jämför Ordspråken 31:28.) De flesta kvinnor fortsätter att fullgöra sina förpliktelser vare sig de får höra några ord av uppskattning eller inte. När vi begrundar vad deras arbete inbegriper, förstår vi emellertid att sådana uttryck för uppskattning verkligen är på sin plats. Det blir förmodligen en hel del extra städning, tvätt och matlagning. Tänk också på alla sjukhus- och läkarbesök och vidare på att en åldrig patient kan behöva matas och tvättas. En kvinna, som under lång tid skötte om sin svärmor, sade: ”Jag vet att det är svårt för min man att uttrycka det i ord, men han visar mig på andra sätt att han uppskattar det jag gör.” Några enkla ord av tacksamhet kan få det att kännas värt allt besvär. — Ordspråken 25:11.
Det finns även belöningar
Många familjer som har skött om åldrande föräldrar i åratal säger att detta har hjälpt dem att odla viktiga kristna egenskaper: uthållighet, självuppoffring, osjälvisk kärlek, flit, ödmjukhet och ömsinthet. I många familjer har man kommit varandra närmare känslomässigt. En ytterligare fördel är möjligheten att samtala mer med föräldrarna och lära känna dem bättre. Hisako sade om sin svärmor: ”Hon har levt ett intressant liv. Hon har fått gå igenom mycket. Jag har kommit att lära känna henne bättre och har lärt mig att uppskatta egenskaper hos henne som jag inte såg tidigare.”
”Det fanns en period innan jag studerade Bibeln när jag ville skilja mig och fly från alltsammans”, förklarade Kimiko, som tog hand om sin mans föräldrar och hans sängliggande farmor. ”Sedan läste jag att vi bör ’se till ... änkor i deras betryck’. (Jakob 1:27) Jag är glad att jag gjorde mitt bästa, för nu kan ingen i familjen med rätta klaga på min tro. Mitt samvete är rent.” En annan kristen sade: ”Jag har med egna ögon fått se de fruktansvärda följderna av Adams synd, och nu inser jag ännu bättre behovet av lösenoffret.”
Kommer ni snart att välkomna en nära släkting till ert hem? Eller kommer ni kanske att flytta hem till dina åldriga föräldrar? Känner du dig en aning orolig? Det är förståeligt. Det kommer att bli en tid av förändringar. Men du kommer att finna att du blir rikt belönad, när du möter utmaningen och får framgång.
[Bild på sidan 24]
Gamla människor behöver få känna att de är älskade och respekterade