Gileadskolan — 50 år och fortfarande i full gång!

”DET finns många platser, där vittnesbördet om Riket inte har blivit framburet i någon större utsträckning”, förklarade N. H. Knorr för Gileadskolans första klass den dag skolan började, den 1 februari 1943. Han tillade: ”Det måste finnas hundratals och tusentals flera, som kunde nås av budskapet, om det funnes fler arbetare på fältet. Genom Herrens nåd kommer det att bli fler.”

Och det har blivit fler arbetare — miljontals fler! Leden av Rikets förkunnare har ökat från 129.070 i 54 länder år 1943 till 4.472.787 i 229 länder år 1992! Gileadskolan har bidragit mycket till det vittnande som har lett till denna ökning. Efter 50 år fortsätter den att spela en nyckelroll i fråga om att utbilda missionärer till att tjäna överallt där de kan behövas på det världsvida fältet.

Den 7 mars 1993 var 4.798 inbjudna gäster och medlemmar av Betelfamiljen i USA församlade i sammankomsthallen i Jersey City i New Jersey för den 94:e klassens examen. Detta mycket speciella tillfälle gav också möjligheter att blicka tillbaka på Gileadskolans 50 år. Skulle du vilja veta lite om programmet?

Efter en inledande sång bad George D. Gangas från den styrande kretsen en innerlig bön. Efter några inledande ord av ordföranden, Carey W. Barber, lyssnade eleverna och alla de närvarande uppmärksamt på en rad korta tal.

Robert W. Wallen talade först över temat ”Ni är aldrig ensamma”. I en varm ton sade han: ”Det kommer i de dagar som ligger framför er att uppstå tillfällen i ert liv, då ni känner er mycket ensamma och mycket långt borta från släkt och vänner.” Hur kan man då säga att ”ni är aldrig ensamma”? Han förklarade: ”Därför att var och en av er alltid omedelbart kan kommunicera med Jehova Gud.” Han uppmanade eleverna att uppskatta bönens privilegium och att dagligen utnyttja det. Då kommer de att likt Jesus kunna säga: ”Jag [är] inte ensam.” (Johannes 16:32) Dessa ord var verkligen till uppmuntran för eleverna!

Lyman A. Swingle från den styrande kretsen utvecklade temat ”Håll fast vid ert hopp” (grundat på dagens text för den 7 mars) och talade om behovet av två egenskaper, nämligen uthållighet och hopp. ”Smälek, fientlighet, hat, fängelse och rentav döden är sådant som gör att en kristen behöver uthållighet och uthärdande”, sade han. ”Den kraft utöver det normala som trogna Jehovas vittnen kan ösa ur i tider av behov är obegränsad. Detta är verkligen uppmuntrande, i synnerhet för er gileaditer.” Hur är det då med hoppet? ”Hoppet är något absolut nödvändigt”, förklarade han. ”Precis som en hjälm skyddar huvudet på den som bär den, skyddar och bevarar hoppet om räddning den kristnes sinnesförmögenheter och sätter honom i stånd att bevara sin ostrafflighet.” — 1 Thessalonikerna 5:8.

Följande talare, Ralph E. Walls, hade valt ett spännande tema: ”Hur kan vi fly undan till tryggheten på en ’rymlig plats’?” Vad är denna ”rymliga plats”? (Psalm 18:19) ”Ett tillstånd av befrielse som skänker sinnesfrid och trygghet i hjärtat”, förklarade talaren. Vad behöver vi bli befriade från? ”Från oss själva — från våra egna fel och brister.” Han tillade: ”Också från sådana yttre förhållanden som påverkas av Satan.” (Psalm 118:5) Hur kan vi fly undan till den rymliga platsens trygghet? ”Genom att söka efter Jehovas befallningar i allt vi gör och genom att i tro be till Jehova om allt som kan bekymra oss.”

”Vad väntar er?” var det tema som Don A. Adams hade valt. Och vad var det då som väntade de nya missionärerna? En period av anpassning, förklarade han. ”Det ligger också många välsignelser framför er.” För att ta ett exempel berättade han om ett par nya missionärer, vilka, efter det att de hade kommit i ordning på sitt distrikt, skrev och berättade följande: ”Tänk på den allra bästa dag du har haft i tjänsten — sådan är varje dag. Vi kan inte bära med oss tillräckligt med litteratur, och människor ber hela tiden om studier.” Talaren sade så några ord till elevernas släkt och vänner: ”Ni behöver inte vara bekymrade för dessa gileaditer. Ni kan hjälpa dem genom att skriva några uppmuntrande rader till dem.” — Ordspråken 25:25.

Därefter talade skolans instruktörer. Jack D. Redford hade valt temat ”Förvänta dig inte något från någon”. Han sade att en av de utmaningar som gileaditerna kommer att möta är att komma överens med andra människor. Vad är det som kan vara till hjälp? ”Överse med andras fel och brister. Förvänta inte för mycket av andra människor. Förvänta dig inte alltid ett fullt mått av det som du anser att du har rätt till. Räkna med att andra människor också är ofullkomliga, och denna omtanke kommer att hjälpa dig att komma överens med dem. Din förmåga att komma överens med andra människor är ett mått på din mogenhet.” (Ordspråken 17:9) Att gileaditerna tillämpar dessa råd kommer helt visst att hjälpa dem att anpassa sig att vara missionärer i ett främmande land!

”Denna skatt har vi i lerkärl”, heter det i 2 Korinthierna 4:7. Ulysses V. Glass, Gileadskolans rektor, talade över dessa ord, när han utvecklade temat ”Lita på era beprövade, trogna bröder”. Vad är ”lerkärlen”? ”Detta måste åsyfta oss som ofullkomliga människor”, konstaterade han. Vad är ”skatten”? ”Det är vår kristna tjänst”, förklarade han. (2 Korinthierna 4:1) Och vad skall man göra med denna skatt? ”Vi skall inte behålla den skatt som Jehova har anförtrott åt oss för oss själva. Ni, kära blivande missionärer, sprid ut den skatten var ni än hamnar och lär också många andra hur de skall sprida ut den.”

Albert D. Schroeder var rektor för Gileadskolan när den började, och det var därför ett nostalgiskt ögonblick när han tog till orda. ”Ett halvt århundrade av teokratisk utbildning” var hans tema. ”Jehova vet hur han skall erbjuda effektiv utbildning, och detta har han gjort”, förklarade han. Hur då? Broder Schroeder åsyftade den utbildning som getts genom de två skolor som grundades för 50 år sedan — skolan i teokratisk tjänst och Gileadskolan. Han påpekade att Nya Världens översättning har varit ett värdefullt redskap, när det gällt att ge exakt kunskap. Han försäkrade eleverna: ”Ni kan fara till ert främmande distrikt med den tillförsikten att Sällskapet kommer att hålla er väl rustade med exakt kunskap om Jehovas uppsåt.”

Milton G. Henschel, Sällskapet Vakttornets president, talade över temat ”Mer än övervinnare”, ett tema som han hade hämtat från årstexten för år 1943: ”Mer än övervinnare genom honom som har älskat oss.” (Romarna 8:37, King James Version) Han sade att det verkligen var en passande årstext, eftersom våra bröder mitt under andra världskriget fick uppleva mycket förföljelse i många länder. Broder Henschel läste vissa utdrag ur det nummer av Vakttornet som behandlade årstexten och förklarade därefter: ”I februari månad 1943 studerade den första klassen av Gilead den här artikeln i Vakttornet [på engelska i numret för 15 januari 1943; på svenska i numret för 1 april 1943], och den förberedde dem för det som skulle komma.” Under de 50 senaste åren har många av gileaditerna redan bevisat sig vara övervinnare, förklarade han. Hur är det då med den 94:e klassen? ”Håll er tätt till Jehova och till hans kärlek, och er seger är viss.”

Efter förmiddagens tal framförde ordföranden en del hälsningar från olika länder. Därefter var det ögonblick inne som dessa 24 gifta par så ivrigt hade sett fram emot, nämligen utdelandet av diplomen. Ja, Gileadeleverna var nu officiellt utexaminerade från Gilead! De hade kommit från 5 olika länder, men deras förordnanden skulle föra dem till 17 olika länder, däribland Hongkong, Taiwan, Moçambique och delar av Östeuropa.

Efter en paus började eftermiddagsprogrammet med ett förkortat studium av Vakttornet, lett av Robert L. Butler. Därefter iscensatte eleverna några av de enastående erfarenheter som de hade haft, när de hade vittnat i närheten av Wallkill i staten New York. Programmet återspeglade en av de saker som utan tvivel hade fört dem till Gilead, nämligen deras djupa kärlek till tjänsten på fältet.

Många i publiken undrade om det efter elevernas program skulle bli något speciellt inslag i programmet med tanke på att Gileadskolan var 50 år. De blev inte besvikna! — Se ovanstående ruta: ”En återblick på Gileadskolans 50 år”.

För 50 år sedan visade broder Knorr att han var en man med tro och framsynthet. I sitt inledningstal till den första klassen gav han uttryck åt sin övertygelse att Gileadskolan skulle få framgång, när han sade: ”Vi tror att — i överensstämmelse med dess namn [Gilead] — en ’vittneshög’, dvs. en rik mängd av vittnesbörd, skall gå ut från den här platsen till alla delar av världen och att detta vittnesbörd skall stå som ett monument till Guds ära, vilket aldrig kan förstöras. Som förordnade tjänare kommer ni att sätta all er förtröstan till den Högste, vetande att han kommer att leda och instruera er närhelst ni behöver det, och ni kommer också att få erfara, att han även är välsignelsens Gud.”a

Femtio år senare är Gileadskolan fortfarande i full gång! Gileaditerna från den 94:e klassen har nu privilegiet att följa de över 6.500 gileaditer som varit före dem. Må de sätta sin fulla förtröstan till den Högste, när de gör sin del i att stapla upp det ”vittnesröse” som skall stå som ett monument till ära för Jehova Gud.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 25]

Klasstatistik

Det sammanlagda antalet elever: 48

Antalet representerade länder: 5

Antalet länder eleverna förordnades till: 17

Genomsnittsålder: 32

Genomsnittligt antal år i sanningen: 15,3

Genomsnittligt antal år i heltidstjänsten: 9,6

[Ruta på sidan 26, 27]

EN ÅTERBLICK PÅ GILEADSKOLANS 50 ÅR

Skulle det kunna finnas något bättre sätt att se tillbaka på Gileads historia än genom erfarenheter berättade av dem som har levt med den — de tidigare eleverna, instruktörerna och andra som medverkat i att organisera den? Publiken var förtjust, när den lyssnade till programpunkten ”En återblick på Gileadskolans 50 år”, som leddes av Theodore Jaracz.

Vilka omständigheter var det då som ledde fram till grundandet av skolan? Broder Schroeder förklarade att han och två andra instruktörer bara fick fyra månader på sig att organisera skolan. ”Men måndagen den 1 februari 1943 var vi redo för överlämnandet.”

Hur var det för de första missionärerna som skickades ut? Broder Henschel erinrade sig: ”Vi lät Sällskapets utsändningsavdelning packa allt det som missionärerna ville ta med sig i trälårar. När trälårarna kom fram till destinationsorten, öppnade de dem försiktigt och tog ut sina tillhörigheter, och sedan använde de lårarna till att tillverka möbler.” Till slut, konstaterade han, ordnade Sällskapet med anspråklöst utrustade missionärshem.

Därefter berättade några gileaditer ur Gileads första klasser, vilka nu är medlemmar av Betelfamiljen i USA, en del av sina minnen, känslor och erfarenheter. Det de berättade rörde verkligen hjärtat på alla de närvarande.

”När jag hade fått inbjudan att gå igenom den första klassen, fick jag veta att min mor hade cancer. Men eftersom hon själv hade varit pionjär ända sedan 16 års ålder, rådde hon mig på det bestämdaste att tacka ja till inbjudan. Med blandade känslor och förtröstan på Jehova reste jag därför till South Lansing. Jag tyckte mycket om Gileadutbildningen och kände djup uppskattning av den. Min mor avslutade sitt jordiska lopp en tid efter det att jag hade gått igenom Gileadskolan.” — Charlotte Schroeder. Hon tjänade i Mexico och El Salvador.

”Eftersom Jehova redan hade tagit hand om mig i den del av världen där jag var, tänkte jag att det var ju hans jord vart jag än for, och han skulle säkert ta hand om mig. Jag var därför glad att få tacka ja till inbjudan till den första klassen.” — Julia Wildman. Hon tjänade i Mexico och El Salvador.

”Missionärstjänsten var underbar! Vi kunde tala med människor vid varje dörr. Under den första månaden lämnade jag 107 böcker och ledde 19 bibelstudier. Den andra månaden hade jag 28 bibelstudier. Det fanns naturligtvis sådant som vi måste vänja oss vid — den fuktiga värmen och alla insekter. Men det var ett underbart privilegium att få vara där. Det är något jag alltid kommer att uppskatta.” — Mary Adams ur den andra klassen om sitt förordnande på Cuba.

”Vädret var ett av de stora hindren som vi måste kämpa med i Alaska. I norr var det mycket, mycket kallt — ibland sjönk temperaturen till under -50 grader. Indianbyarna och de små isolerade platserna i sydöstra Alaska nådde man antingen med båt eller med flygplan.” — John Errichetti ur den tredje klassen.

”För mig var Gilead en inbjudan från Jehova genom hans jordiska organisation till att stärka oss andligen och visa oss ett underbart levnadssätt.” — Mildred Barr ur den 11:e klassen. Hon tjänade på Irland.

Fler trevliga intervjuer följde — Lucille Henschel (14:e klassen, tjänade i Venezuela), Margareta Klein (20:e klassen, tjänade i Bolivia), Lucille Coultrup (24:e klassen, tjänade i Peru), Lorraine Wallen (27:e klassen, tjänade i Brasilien), William och Sandra Malenfant (34:e klassen, tjänade i Marocko), Gerrit Lösch (41:a klassen, tjänade i Österrike) och David Splane (42:a klassen, tjänade i Senegal).

Hur var det då med de bröder som tjänade som instruktörer? Flera av dem intervjuades också — Russell Kurzen, Karl Adams, Harold Jackson, Fred Rusk, Harry Peloyan, Jack Redford och Ulysses Glass. De tänkte tillbaka på sitt privilegium och gav uttryck åt hur det hade påverkat dem fram till denna dag.

Lloyd Barry, som tjänat i Japan, framförde ett spännande vittnesbörd om de Gileadutbildade missionärernas effektivitet. År 1949, när 15 missionärer skickades till Japan, fanns det inte ens 10 förkunnare i hela Japan. Men nu, 44 år senare, finns det över 175.000 Rikets förkunnare i det landet! Robert Wallen berättade sedan om den enastående framgång som vissa missionärer har haft i fråga om att hjälpa människor in i sanningen, däribland en missionärssyster som har varit i Panamá i över 45 år och som har hjälpt 125 människor fram till överlämnande och dop.

Höjdpunkten på hela programmet kom när alla de i publiken som gått igenom Gilead uppmanades att komma upp på podiet. Det var verkligen ett gripande ögonblick. En jämn ström av bröder och systrar — 89 medlemmar av Betelfamiljen och besökande gileaditer — gick nerför gångarna i sammankomsthallen och uppför trapporna till podiet. De bröder som under årens lopp hade tjänat som instruktörer slöt sig också till dem och därefter eleverna i den 94:e klassen — sammanlagt omkring 160 personer!

”Har det arbete som Gileadskolan utfört med att utbilda missionärer för tjänst i främmande länder haft säker framgång?” frågade broder Jaracz. ”Bevismaterialet under de 50 senaste åren är ett rungande ja!”

[Bild på sidan 25]

Den 94:e klassen som utexaminerats från Vakttornets Bibelskola Gilead

I förteckningen nedan är raderna numrerade framifrån och namnen angivna från vänster till höger i varje rad.

1) C. De La Garza; E. Borg; E. Arriaga; E. Chooh; D. Purves; A. Fosberry; A. Delgado; L. Drescher. 2) V. Scott; L. Fridlund; S. Kettula; D. Copeland; J. Arriaga; J. Thidé; E. Olsson; S. Widegren. 3) F. Delgado; S. Keegan; A. Leinonen; E. Finnigan; F. Fosberry; J. Halbrook; A. Berglund; P. Jones. 4) B. Watson; C. Frias; B. Chooh; J. Halbrook; J. Purves; S. Finnigan; A. Jones; M. Cuccia. 5) G. Scott; D. Copeland; B. Drescher; R. De La Garza; I. Leinonen; D. Keegan; T. Watson; M. Kettula. 6) J. Widegren; S. Borg; L. Cuccia; A. Berglund; B. Olsson; J. Frias; T. Fridlund; P. Thidé.