Frågor från läsekretsen

De kristna slår ju inte vad om pengar, men kan de ta emot lotter eller ta del i dragningar i vilka de kan vinna olika priser?

Den här frågan har uppstått tid efter annan, och den har därför redan behandlats i vår litteratur. På vissa språk har vi gett ut index till vår litteratur, till exempel Watch Tower Publications Index 1930-1985 (och en liknande utgåva som täcker åren 1986—1990). Om en kristen har tillgång till sådana index på sitt språk, kan de vara till stor hjälp, när det gäller att snabbt finna tillfredsställande svar.

Den fråga som ställts här ovan är ett sådant exempel. Om man slår upp i Index för åren 1930—1985 under rubriken ”Questions From Readers”, finner man underrubriken: ”’drawings,’ may Christian accept ticket for?” Läsaren hänvisas till avsnittet ”Questions From Readers” i The Watchtower för 15 februari 1973, sidan 127 (på svenska numret för 1 juni 1973, sidan 264). Många vittnen har en inbunden årgång (eller enskilda exemplar) av Vakttornet för år 1973, och i många Rikets salar finns det också en sådan årgång som man kan slå upp och läsa i.

Det svar som gavs år 1973 påpekade att de kristna med rätta undviker lotterier eller dragningar som innebär att man köper chanser (till exempel tombolalotter) eller använder pengar till att köpa en chans för att vinna ett pris. Enkelt uttryckt: vi undviker hasardspel, vilket helt visst är ett uttryck för girighet. — 1 Korinthierna 5:11; 6:10; Efesierna 4:19; 5:3, 5.

Men en affär eller ett företag kanske använder dragningar som ett sätt att annonsera. Allt en person behöver göra är att lämna in sitt namn eller skicka in ett formulär eller en lott utan att behöva köpa något. Dragningen är en del av en annonskampanj; den är avsedd att vara en opartisk metod att avgöra vem som skall få priset eller prisen. Vissa kristna kan tycka att de skulle kunna ta emot ett pris i en dragning som inte inbegriper hasardspel, precis som de skulle kunna ta emot gratisprover eller andra presenter som ett företag eller en affär kan använda i sitt annonsprogram.

Men andra kristna skulle sky allt sådant, därför att de inte vill få andra att snava eller bli förvirrade eller därför att de försöker hålla sig så långt borta som möjligt från varje frestelse att sätta sin lit till den så kallade fru Fortuna. Som Jesaja 65:11 visar, förknippar Guds tjänare inte sig själva med ”guden Lyckan” eller ”guden Ödet”. De kan också tycka att de inte skulle vilja bli en del av den publicitet som man kanske kräver att en vinnare skall ta del i. De som känner det så bör helt visst inte vara kritiska mot någon annan kristen eller mot andra kristna, vars samvete tillåter dem att ta del i sådana dragningar. — Jämför Romarna 14:1—4.