Rapport från förkunnare av Riket
De predikar i ogynnsam tid
APOSTELN Paulus förutsade att ”i de sista dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här”. (2 Timoteus 3:1) Dessa ord har verkligen visat sig sanna. Befolkningen i El Salvador i Centralamerika har under lång tid fått erfara denna bittra verklighet. För mer än tio år sedan upplevde landet ett inbördeskrig som medförde lidande och död för tusentals människor. Kriget är nu slut, men lidandet finns kvar. Brottsligheten har ökat dramatiskt efter kriget. En TV-kommentator i landet sade nyligen: ”Våld och rån är nu en del av vårt dagliga bröd.”
Jehovas vittnen har inte undgått denna våldsvåg. Tjuvar har brutit sig in i många Rikets salar och stulit ljudutrustning. Vid flera tillfällen har beväpnade ungdomsgäng stormat in i Rikets salar under pågående möten och tagit pengar, klockor och andra värdesaker från de närvarande. Flera Jehovas vittnen har till och med blivit rånmördade då de varit upptagna i sin dagliga verksamhet.
Trots dessa svårigheter fortsätter Jehovas vittnen i El Salvador att nitiskt predika de goda nyheterna. De gör det i lydnad för Bibelns befallning: ”De goda nyheterna måste först predikas i alla nationerna.” (Markus 13:10) Det finns fortfarande många människor i detta land som längtar efter det som uttrycks i det hopp om Guds kungarike som Bibeln ger, och vittnena bemödar sig om att nå dem alla. Informellt vittnande har visat sig vara en effektiv metod i predikoarbetet.
Ett Jehovas vittne som låg på sjukhus tog vara på varje tillfälle att tala med andra patienter om Guds löften för framtiden som finns i Bibeln. En patient som var allvarligt sjuk klagade sorgset: ”Snart kommer jag att dö!” Patientens dystra framtidsutsikter avskräckte inte vittnet från att dela med sig av de goda nyheterna om Guds kungarike. Tvärtom, han läste högt för mannen ur boken Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden, som getts ut av Jehovas vittnen. Några dagar senare lämnade vittnet sjukhuset men tänkte sorgset på mannen som låg på sin dödsbädd.
Samma vittne skulle fyra år senare genomgå medicinsk behandling på ett annat sjukhus. När han var där, kom en patient fram till honom och sade: ”Kommer du ihåg mig?” Det var den man som han hade träffat fyra år tidigare och som menade att han skulle dö! Vilken glad överraskning det blev när mannen kramade om honom och sade: ”Nu är jag också ett Jehovas vittne!” Mannen hade tagit emot Bibelns hopp för framtiden, studerat tillsammans med Jehovas vittnen och överlämnat sitt liv åt Jehova. Inte nog med att han var ett vittne — han hade också tagit del i heltidstjänsten som reguljär pionjär i omkring två års tid.
Sanningens säd, som i det här fallet hade såtts vid ett informellt samtal, nådde ett mottagligt hjärta. Detta privilegium att hjälpa andra människor att få exakt kunskap om sanningen driver sanna kristna att fortsätta predikoarbetet trots dessa ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”.