Givande — bara av tradition?

SOM du säkert vet styrs människors givande ofta av lokala seder och bruk. I de flesta kulturer finns det vissa tillfällen då människor helt enkelt förväntar sig att få presenter. Sådana gåvor kan ges som ett uttryck för respekt eller kärlek. Många av gåvorna blir aldrig använda, medan andra fyller ett verkligt behov och blir mycket uppskattade.

I Danmark är ett barns födelse ett tillfälle då vänner och släktingar kommer på besök och har med sig presenter som de hoppas skall bli till nytta för barnet. I andra länder ger vänner och bekanta sådana presenter vid en mottagning som anordnas strax innan barnet skall födas.

Tillfällen då presenter ges är i många fall årliga begivenheter. Även om sådant firande inte förekom bland de första kristna, är det i dag mycket populärt såväl i kristenheten som bland icke-kristna. Att ge födelsedagspresenter är i många kulturer ett bruk som avtar när barnen blir äldre, men så är det inte i Grekland. Grekerna lägger stor vikt vid födelsedagar. De ger också namnsdagspresenter. Varje dag i den grekiska almanackan bär ett ”helgons” namn, och eftersom många greker är uppkallade efter ”helgon”, är namnsdagsfirandet mycket utbrett.

I Korea har man, förutom födelsedagsfirande för barnen, också en helgdag som kallas ”Barnens dag”. Det är en dag då många familjer gör utflykter och barnen får presenter, oavsett på vilken dag de är födda. Koreanerna har också en ”Föräldrarnas dag”, då barnen ger föräldrarna gåvor, och en ”Lärarnas dag”, då eleverna hedrar sina lärare och ger dem presenter. Enligt koreansk sed har man en stor fest när en person fyller 60 år. Släktingar och vänner kommer med presenter och tillönskar jubilaren lycka och ett långt liv.

Bröllop är ett annat tillfälle då det är brukligt att ge presenter. När ett kenyanskt par gifter sig, förväntas brudgummens familj ge en gåva till brudens familj. Gästerna ger också presenter. Om bruden och brudgummen följer konvenansens bud, sitter de på en estrad, medan gästerna bär fram sina presenter. För varje present görs en pålysning om att ”den och den har gett brudparet en gåva”. Många av givarna skulle bli mycket förnärmade om de inte fick ett sådant erkännande.

När ett libanesiskt par gifter sig, kommer vänner och grannar, och till och med människor som inte känner paret särskilt bra, med presenter i flera dagar efter bröllopet. Redan från barndomen får libaneser lära sig att detta att ge gåvor är en plikt, ungefär som att betala sina skulder. ”Om man inte gör det, känner man sig inte nöjd med sig själv”, säger en libanesisk man. ”Det är tradition.”

Av alla de tillfällen då människor förväntas ge varandra presenter är emellertid julen det viktigaste i många delar av världen. Är det inte så där du bor? Så sent som år 1990 lade exempelvis amerikanerna enligt uppgift ner över 40 miljarder dollar på julklappar. Högtiden firas också med stor iver av buddhister och shintoister i Japan, och julfirande av olika slag förekommer i hela Europa och Sydamerika och i delar av Afrika.

Julen är en högtid då människor förväntas vara lyckliga, men många är inte det. Inte så få tycker i stället att den febrila jakten efter julklappar och oron över alla utgifter överskuggar den glädje som de eventuellt skulle kunna känna.

Bibeln säger emellertid att givande är förbundet med lycka. Och det är det verkligen, om det görs i rätt anda. — Apostlagärningarna 20:35.