Är bruket att fasta på väg att dö ut?

”JAG har fastat varje måndag sedan jag var tonåring”, säger Mrudulaben, en välbärgad 78-årig indisk kvinna. Det har varit en del av hennes tillbedjan, ett sätt att försäkra sig om ett lyckligt äktenskap och friska barn, och även ett skydd för hennes man. Nu när hon är änka fortsätter hon att fasta på måndagarna för att hon skall få vara frisk och det skall gå bra för hennes barn. För henne, liksom för de flesta hinduiska kvinnor, är regelbundna fastor en del av det dagliga livet.

Prakash, en medelålders affärsman som bor i en förort till Mumbai (Bombay), säger att han varje år fastar på måndagarna i månaden sawan (shravan), en månad med speciell religiös innebörd enligt den hinduiska kalendern. Prakash förklarar: ”Jag började av religiösa skäl, men nu känner jag mig också motiverad att fortsätta av hälsoskäl. Eftersom månaden sawan inträffar i slutet av monsunperioden, ger fastan min kropp en chans att rena sig från de sjukdomar som florerar under regntiden.”

Somliga menar att fasta är till nytta för människor i både fysiskt, mentalt och andligt avseende. I Grolier International Encyclopedia sägs det till exempel: ”Nya forskningsrön tyder på att fasta kan vara nyttig och att den, om den genomförs på rätt sätt, kan leda till ökad tankeskärpa och medvetenhet.” Det sägs att den grekiske filosofen Platon brukade fasta i tio dagar eller ännu mer och att matematikern Pythagoras lät sina elever fasta innan han undervisade dem.

För somliga innebär fasta total avhållsamhet från mat och vatten under en viss period, medan andra intar drycker under sin fasta. Att hoppa över vissa måltider eller avstå från vissa typer av mat betraktas också som fasta av många. Att på egen hand fasta under längre perioder kan emellertid vara farligt. Journalisten Parul Sheth förklarar att när kroppen har förbrukat sitt förråd av kolhydrater börjar den omvandla proteiner i musklerna till glukos, och därefter börjar den förbruka fett. När fett omvandlas till glukos, frigörs giftiga ämnen som kallas ketonkroppar. Om dessa ackumuleras i kroppen, sprider de sig till hjärnan och skadar det centrala nervsystemet. ”Det är då fastan kan bli farlig”, säger Sheth. ”Man kan drabbas av förvirring, desorientering och ännu värre saker. ... [Den kan förorsaka] koma och slutligen leda till döden.”

Ett vapen och en ritual

Fastor har också varit ett effektivt verktyg för att uppnå politiska och sociala mål. En som med framgång svingade detta vapen var Mohandas K. Gandhi i Indien. Han var högt aktad av hundratals miljoner människor, och genom sina fastor kom han i hög grad att påverka de hinduiska massorna. Han beskriver själv hur han vid ett tillfälle använde detta vapen för att bilägga en tvist mellan fabriksarbetare och fabriksägare: ”Slutresultatet var att det uppstod en atmosfär av välvilja i alla läger. Fabriksägarna bevekades ... , och strejken avblåstes när jag bara hade fastat i tre dagar.” Sydafrikas president, Nelson Mandela, tog också del i en fem dagar lång hungerstrejk under sina år som politisk fånge.

De flesta som fastar vanemässigt gör det emellertid av religiösa skäl. Rituella fastor är ett viktigt inslag i hinduismen. Boken Fast and Festivals of India förklarar: ”[Vissa dagar] iakttas total fasta ... , inte ens vatten intas. Både män och kvinnor iakttar sträng fasta ... för att tillförsäkra sig lycka, framgång och förlåtelse för överträdelser och synder.”

Fasta praktiseras också allmänt inom jainismen. The Sunday Times of India Review skriver: ”En jainistisk muni [vis man] i Bombay [Mumbai] drack bara två glas vatten om dagen — i 201 dagar. Han gick ner 33 kilo i vikt.” Somliga går till och med så långt att de svälter sig själva till döds i övertygelsen om att detta skall skänka dem frälsning.

För flertalet vuxna som bekänner sig till islam är det obligatoriskt att fasta under månaden ramadan. Ingen mat eller dryck får intas från soluppgången till solnedgången under hela denna månad. De som är sjuka eller befinner sig på resa måste vid något annat tillfälle ta igen de fastedagar som de försummar. I kristenheten är ”fastan”, den 40 dagar långa period som föregår påsken, en tid då somliga fastar, och inom många religiösa ordnar fastar man också vid andra speciella tillfällen.

Nej, bruket att fasta har inte dött ut. Och eftersom det ingår i så många religioner, kan vi fråga oss: Är fasta något som Gud kräver? Finns det tillfällen då en kristen kan besluta sig för att fasta? Kan detta vara till nytta för oss? Nästa artikel tar upp dessa frågor.

[Bild på sidan 3]

Inom jainismen betraktas fasta som ett sätt att uppnå frälsning för själen

[Bild på sidan 4]

Mohandas K. Gandhi använde fastor som ett effektivt verktyg för att uppnå politiska och sociala mål

[Bild på sidan 4]

I islam är det obligatoriskt att fasta under månaden ramadan

[Bildkälla]

Garo Nalbandian