Fundamentalism — Vad är det?

VAD är bakgrunden till våra dagars fundamentalism? I slutet av 1800-talet började liberala teologer rucka på sina trosuppfattningar för att få dem att stämma överens med den så kallade högre bibelkritiken och vissa vetenskapliga teorier, till exempel evolutionsläran. Följden blev att människors förtroende för Bibeln rubbades. Konservativa religiösa ledare i USA svarade med att sammanställa något som de kallade ”trons fundament”.a I början av 1900-talet publicerade de sina idéer i en serie religiösa skrifter som de kallade The Fundamentals: A Testimony to the Truth. Från denna titel kommer termen ”fundamentalism”.

Under första hälften av 1900-talet figurerade fundamentalismen i nyheterna tid efter annan. Ett sådant fall inträffade år 1925, då religiösa fundamentalister drog en skollärare i Tennessee, John Scopes, inför rätta i något som kom att kallas Scopesrättegången. Vad var hans brott? Han hade lärt ut evolutionsteorin, och det var förbjudet enligt staten Tennessees lagar. På den tiden trodde somliga att fundamentalismen skulle bli kortlivad. År 1926 sades det i den protestantiska tidskriften Christian Century att fundamentalismen var ”ytlig och konstlad” och ”helt i avsaknad av förmåga att uträtta något konstruktivt eller överleva någon längre tid”. Hur fel hade man inte!

Sedan 1970-talet har fundamentalismen varit ett ständigt inslag i nyheterna. Professor Miroslav Volf vid Fuller Theological Seminary i Kalifornien säger: ”Fundamentalismen har inte bara överlevt, utan också blomstrat.” I dag används ordet ”fundamentalism” inte bara om protestantiska rörelser, utan också om vissa fraktioner inom andra religioner, till exempel katolicismen, islam, judaismen och hinduismen.

En reaktion mot normlösheten i vår tid

Varför är fundamentalismen på frammarsch? Iakttagare hävdar att det åtminstone delvis beror på den moraliska och religiösa normlösheten i vår tid. Förr i tiden levde flertalet människor i samhällen med fasta moralnormer, grundade på vedertagna trosuppfattningar. Nu ifrågasätts eller förkastas dessa trosuppfattningar. Många intellektuella påstår bestämt att det inte finns någon Gud och att vi är ensamma i ett ogästvänligt universum. Många vetenskapsmän lär att människan har kommit till genom slumpartade evolutionsprocesser, inte genom en kärleksfull Skapares verk. En anda av efterlåtenhet sprider sig i världen, och moralen urholkas på alla nivåer i samhället. — 2 Timoteus 3:4, 5, 13.

Fundamentalister längtar efter de gamla värderingarna, och somliga av dem försöker få sitt samhälle och sin nation att återgå till vad de anser vara moralisk och religiös renlärighet. De gör allt som står i deras makt för att tvinga andra att leva efter ”rätta” moralnormer och trosuppfattningar. En fundamentalist är fullt och fast övertygad om att han själv har rätt och andra har fel. I boken Fundamentalism skriver professor James Barr att ordet ”fundamentalism” ofta ”betraktas som en negativ och föraktfull term, som för tanken till trångsynthet, bigotteri, obskurantism och sekterism”.

Eftersom ingen tycker om att kallas trångsynt, bigott eller sekterisk, råder det delade meningar om vilka som egentligen är fundamentalister och vilka som inte är det. Det finns emellertid vissa drag som är gemensamma för all religiös fundamentalism.

Vad kännetecknar en fundamentalist?

Religiös fundamentalism är vanligen ett försök att bevara vad som anses vara en kulturs ursprungliga traditioner och trosuppfattningar och bekämpa den världsliga andan i dagens samhälle. Därmed inte sagt att fundamentalister motsätter sig allt som är modernt. Somliga gör effektivt bruk av moderna kommunikationsmedel för att föra fram sina uppfattningar. De försöker emellertid bekämpa sekulariseringen av samhället.b

En del fundamentalister nöjer sig inte med att hålla fast vid traditionella värderingar och trosuppfattningar för egen del, utan försöker tvinga på andra sina åsikter och förändra samhällsstrukturen i enlighet med fundamentalistiska principer. Katolska fundamentalister tar således inte bara avstånd från abort, utan försöker ofta utöva påtryckningar på de lagstiftande myndigheterna i landet för att få dem att förbjuda abort. För att få till stånd ett sådant förbud har katolska kyrkan i Polen, enligt tidningen La Repubblica, utkämpat ”ett ’krig’, i vilket den har utnyttjat all sin makt och auktoritet”. I detta avseende skiljer sig de kyrkliga myndigheterna inte särskilt mycket från fundamentalisterna. Den så kallade kristna koalitionen i USA har utkämpat liknande ”krig”.

Det mest utmärkande för fundamentalister är emellertid deras djuprotade religiösa övertygelser. Protestantiska fundamentalister är således övertygade förespråkare för en bokstavlig bibeltolkning och tror vanligtvis att jorden skapades på sex bokstavliga dagar. Katolska fundamentalister är lika övertygade om att påven är ofelbar.

Det är därför förståeligt att termen ”fundamentalism” ofta för tankarna till blind fanatism och att de som inte är fundamentalister oroar sig över fundamentalismens spridning. Vi kanske själva har helt andra åsikter och är bestörta över fundamentalisternas politiska intriger och ibland våldsamma metoder. Fundamentalister inom en viss religion kan rentav vara upprörda över andra fundamentalistiska gruppers agerande! Många tänkande människor är emellertid bekymrade över det som ligger bakom fundamentalismens spridning — den allt slappare moralen, den bristande tron på Gud och avsaknaden av andlighet i det moderna samhället.

Är fundamentalism det enda botemedlet mot sådana trender? Om inte, vad finns det då för alternativ?

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 5]

År 1926 skrev en protestantisk tidskrift att fundamentalismen var ”ytlig och konstlad” och ”helt i avsaknad av förmåga att uträtta något konstruktivt eller överleva någon längre tid”