Hur du kan öva ditt samvete

”ETT gott samvete är den bästa huvudkudden.” Det här gamla talesättet framhåller en viktig sanning: När vi följer vårt samvete, känner vi en inre frid och harmoni.

Det är emellertid inte alla som är villiga att göra det. Adolf Hitler förklarade att han såg som sin uppgift att befria människor från det förnedrande hjärnspöke, eller fantasifoster, som kallas samvete. Hans skräckvälde är ett sorgligt exempel på hur grymma människor kan bli när de vägrar att lyssna till samvetets röst. Många av dagens grova brottslingar är precis lika samvetslösa — de begår våldtäkter och mord utan att känna den minsta ånger. Allt fler av dessa våldsverkare är mycket unga. En bok som tar upp det här problemet har därför den betecknande titeln ”Barn utan samvete”.

Även om de flesta människor aldrig skulle kunna tänka sig att begå sådana brott, hyser många inga betänkligheter mot att ljuga, fiffla eller leva ett lösaktigt liv. Det moraliska förfallet breder ut sig överallt i världen. Aposteln Paulus förutsade att det skulle bli ett stort avfall från den sanna tron och att somliga kristna skulle komma att ge efter för påtryckningarna från världen och bli ”märkta i sitt samvete såsom med ett brännjärn”. (1 Timoteus 4:2) Den risken är ännu större nu, när vi lever ”i de sista dagarna”. (2 Timoteus 3:1) Kristna måste därför bemöda sig om att skydda sitt samvete. Det kan vi göra genom att öva och utveckla det.

Sambandet mellan sinnet, hjärtat och samvetet

Aposteln Paulus sade: ”Jag säger sanningen i Kristus; jag ljuger inte, eftersom mitt samvete vittnar med mig i helig ande.” (Romarna 9:1) Samvetet kan alltså fungera som en vittnesbärare. Det kan granska vårt handlingssätt och antingen godkänna det eller fördöma det. Vår känsla för vad som är rätt och orätt har till stor del inplanterats i oss av vår Skapare. Men vårt samvete kan fostras och övas. Hur då? Genom exakt kunskap i Guds ord. ”Förvandla er”, sade aposteln Paulus, ”genom att göra om ert sinne, så att ni kan pröva er fram till vad Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja är.” (Romarna 12:2) När vi inskärper Guds tankar och vilja i vårt sinne, börjar vårt samvete fungera på ett mer gudaktigt sätt.

Jehovas vittnen har hjälpt miljontals människor världen över att ”inhämta kunskap” om Jehova Gud och Jesus Kristus. (Johannes 17:3) Genom att leda kostnadsfria bibelstudier i människors hem undervisar de uppriktiga personer om Jehova Guds normer beträffande sex, alkohol, äktenskap, affärsangelägenheter och många andra ämnen.a (Ordspråken 11:1; Markus 10:6–12; 1 Korinthierna 6:9, 10; Efesierna 5:28–33) Att inhämta sådan ”exakt kunskap” är ett viktigt steg när det gäller att utveckla ett gudaktigt samvete. (Filipperna 1:9) Även sedan en kristen har fått större insikt i Bibeln, måste han eller hon naturligtvis fortsätta att regelbundet tillföra sitt sinne andlig föda från Guds ord för att bevara ett väl fungerande samvete. — Psalm 1:1–3.

Bibeln förknippar också samvetet med det symboliska hjärtat, som inbegriper våra känslor och avsikter. (Romarna 2:15) Sinnet och hjärtat måste vara i samklang med varandra om samvetet skall fungera på rätt sätt. Det räcker alltså inte att fylla sinnet med kunskap. Vi måste också forma om vårt hjärta — våra känslor, begär och önskningar. I Ordspråksboken förekommer därför sådana uttryck som ”böja ditt hjärta”, ”inrikta ditt hjärta” och ”led ditt hjärta”. (Ordspråken 2:2; 23:19; 27:23) Vi kan göra detta genom att begrunda och meditera över Guds ord. ”Jag kommer sannerligen att meditera över all din verksamhet, och med dina gärningar skall jag sysselsätta mina tankar”, sägs det i Psalm 77:12. Genom att meditera över Bibeln kan vi påverka våra innersta känslor och motiv.

Anta att du har någon oren vana, till exempel tobaksrökning. I likhet med de flesta andra är du säkert väl medveten om riskerna, men trots påtryckningar från vänner och släktingar har du inte lyckats sluta. Hur skulle meditation över Bibelns budskap kunna stärka ditt samvete i det här avseendet?

Begrunda till exempel aposteln Paulus’ ord i 2 Korinthierna 7:1: ”Alltså, då vi har dessa löften, ni älskade, så låt oss rena oss från varje förorening av kött och ande, i det vi fullkomnar heligheten i Guds fruktan.” Försök att förstå innebörden i dessa ord. Fråga dig själv: Vad är det egentligen för ”löften” som Paulus syftar på? Om du läser texten i dess sammanhang, kan du se att det sägs i de två föregående verserna: ”’”Gå ut ifrån dem och avskilj er”, säger Jehova, ”och sluta upp med att röra vid det orena”’; ’”och jag skall ta emot er”’. ’”Och jag skall vara en fader för er, och ni skall vara söner och döttrar till mig”, säger Jehova, den Allsmäktige.’” — 2 Korinthierna 6:17, 18.

Paulus’ uppmaning att vi skall ”rena oss från varje förorening” har nu fått en helt annan tyngd! Guds löfte att ”ta emot” oss, dvs. ta oss under sitt beskydd, blir en verklig sporre för oss. Vi kan fråga oss: Skulle jag vilja ha ett nära förhållande till Honom — ett sådant förhållande som en son eller en dotter har till sin far? Är inte detta att bli ”mottagen” eller älskad av en vis och kärleksfull Gud en mycket tilltalande tanke? Om den verkar främmande för dig, lägg då märke till hur kärleksfulla fäder uttrycker den ömhet och tillgivenhet som de känner för sina barn. Tänk dig sedan att ett sådant kärleksfullt förhållande råder mellan dig och Jehova! Ju mer du tänker på det, desto större blir din önskan att uppodla ett sådant förhållande.

Men för att få ett sådant nära förhållande till Gud måste vi ”sluta upp med att röra vid det orena”. Fråga dig själv: Hör inte bruket av tobak till de ”orena” ting som Gud fördömer? Är inte det en ”förorening” av köttet, som utsätter mig för alla möjliga slags hälsorisker? Kan Jehova, som är en ren eller ”helig” Gud, verkligen godkänna att jag med berått mod förorenar min kropp på det här sättet? (1 Petrus 1:15, 16) Lägg märke till att Paulus också varnar för en förorening av vår ”ande”, vår mentala benägenhet och böjelse. Fråga dig själv: Dominerar den här vanan mina tankar? Är jag beredd att göra nästan vad som helst för att tillfredsställa mitt begär, kanske på bekostnad av min hälsa, min familj eller till och med mitt förhållande till Gud? I vilken utsträckning har jag låtit bruket av tobak skada mitt liv? Att du ställer dig dessa rannsakande frågor kan ge dig mod och kraft att sluta.

Du kan naturligtvis också behöva hjälp och stöd av andra för att lyckas. Men att du mediterar över vad Bibeln säger kan göra mycket för att öva och stärka ditt samvete och hjälpa dig att övervinna din vana.

När vi begår felsteg

Trots alla våra goda föresatser händer det ibland att vår ofullkomlighet tar överhanden och vi handlar orätt. När vårt samvete sedan plågar oss, kan det vara frestande att försöka döva det, eller också kanske vi blir så modfällda att vi vill ge upp alla försök att tjäna Gud. Men tänk på hur det var med kung David. När han hade begått äktenskapsbrott med Batseba, drabbades han av samvetskval. Han beskriver den vånda han kände: ”Dag och natt var din hand tung över mig. Min livssaft har förvandlats som i sommarens torra hetta.” (Psalm 32:4) Var han plågad? Ja, verkligen! Men hans gudaktiga bedrövelse fick honom att ändra sinne och bli försonad med Gud. (Jämför 2 Korinthierna 7:10.) Davids förtvivlade bön om förlåtelse vittnar tydligt om hans uppriktiga ånger. Tack vare att han lyssnade till samvetets röst fick han hjälp att ändra sig och fick så småningom tillbaka sin livsglädje. — Psalm 51.

Samma sak kan hända i dag. Somliga har tidigare studerat Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen men slutat när de upptäckt att deras levnadssätt inte stämde överens med Guds höga normer. De kanske levde tillsammans med någon av det motsatta könet utan att vara gifta, eller också kanske de var slavar under orena vanor. Deras samvete plågade dem!

Om du befinner dig i en sådan situation, tänk då på vad som hände på pingstdagen år 33 v.t. När aposteln Petrus avslöjade sina judiska landsmäns synder, ”kände de ett hugg i hjärtat”. I stället för att ge upp lydde de aposteln Petrus’ råd och ändrade sinne och fick därför Guds godkännande. (Apostlagärningarna 2:37–41) Det kan du också göra! I stället för att lämna sanningen därför att ditt samvete plågar dig bör du låta ditt samvete driva dig att ”ändra ... sinne och vända om”. (Apostlagärningarna 3:19) Med beslutsamhet och uppriktig ansträngning kan du göra de förändringar som krävs för att vinna Guds godkännande.

”Ha alltid ett gott samvete”

Oavsett om du nyligen har börjat vandra på Jehovas vägar eller är en mogen kristen med många års erfarenhet, bör du sträva efter att följa aposteln Petrus’ uppmaning: ”Ha alltid ett gott samvete.” (1 Petrus 3:16) Samvetet är en tillgång, inte en börda. Öva det genom att regelbundet mata ditt sinne och hjärta med den vishet som finns i Guds ord, Bibeln. Lyssna till samvetets röst när den varnar dig. Vinn den sinnesfrid som kommer av att lyda samvetet.

Att öva och utveckla samvetet är inte någon lätt uppgift, det är sant. Men om du ber Jehova Gud om hjälp, så kommer du att lyckas. På så sätt kommer du att kunna tjäna Gud ”av ett rent hjärta och av ett gott samvete och av oskrymtad tro”. — 1 Timoteus 1:5.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 6]

Att vi läser och mediterar över Guds ord hjälper oss att öva samvetet