De gjorde Jehovas vilja

En far som är redo att förlåta

DEN har kallats den främsta av alla korta berättelser som någonsin skrivits — och det med goda skäl. Jesu liknelse om en fars kärlek till sin förlorade son är som ett fönster genom vilket vi kan få en storslagen syn av Guds barmhärtighet mot syndare som visar ånger.

Var förlorad och blev funnen

En man hade två söner. Den yngre sade till honom: ”Jag vill ha min del av arvet nu och inte vänta tills du dör.” Fadern gick med på det och gav honom troligen en tredjedel av allt han ägde — den del som enligt lagen tillföll den yngre av två söner. (5 Moseboken 21:17) Den unge mannen skyndade sig att samla ihop sina tillhörigheter och for till ett avlägset land, där han gjorde av med sina pengar genom att föra ett utsvävande liv. — Lukas 15:11–13.a

Då blev det en svår hungersnöd. I sin desperation tog den unge mannen arbete som svinaherde — en syssla som föraktades av en jude. (3 Moseboken 11:7, 8) Det var så ont om mat att han började längta efter johannesbrödträdets baljor som svinen fick som föda! Den unge mannen kom till slut till besinning. ”Min fars tjänare får bättre mat än jag!” tänkte han för sig själv. ”Jag skall återvända hem, bekänna mina synder och be om att få bli som en av min fars lejda män.”b — Lukas 15:14–19.

Den unge mannen återvände mödosamt hem. Hans yttre hade säkert förändrats avsevärt. Ändå kände hans far igen honom ”medan han ännu var långt borta”. Fadern kände medlidande och sprang till sin son, omfamnade honom och ”kysste honom ömt”. — Lukas 15:20.

Att den unge mannen fick ett så varmt mottagande gjorde det lättare för honom att utgjuta sitt hjärta. ”Far”, sade han, ”jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte längre värdig att kallas din son. Låt mig bli som en av dina lejda män.” Fadern kallade samman sina slavar. ”Fort!” befallde han. ”Hämta ut en lång dräkt, den bästa, och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och sandaler på hans fötter. Och hämta den gödda ungtjuren, slakta den och låt oss äta och roa oss, eftersom min son här var död och har fått liv igen; han var förlorad och blev funnen.” — Lukas 15:21–24.

En storslagen fest med musik och dans började. När den äldre sonen kom hem från fältet, hörde han ljudet. Han blev vred när han fick veta att hans bror hade kommit hem och att det var orsaken till festglädjen. Han beklagade sig för sin far: ”Jag har gått som slav åt dig i många år, och jag har aldrig vägrat att lyda dig, och ändå har du aldrig gett mig en ung get för att jag skulle kunna roa mig tillsammans med mina vänner. Men nu, så snart som din son som slösat bort din förmögenhet kommer tillbaka, anordnar du en fest för honom.” ”Barn”, svarar hans far ömt, ”du har alltid varit hos mig, allt mitt är ditt. Men vi kunde inte annat än glädja oss, därför att din bror var död och har fått liv. Han var förlorad och blev sedan funnen.” — Lukas 15:25–32.

Lärdomar för oss

Fadern i Jesu liknelse representerar vår barmhärtige Gud, Jehova. Likt den förlorade sonen är det några som för en tid lämnar tryggheten i Guds familj men som senare återvänder. Hur betraktar Jehova dem? De som återvänder till Jehova och visar uppriktig ånger kan vara övertygade om att han ”inte för alltid [kommer] att fortsätta att klandra, inte heller kommer han att fortsätta att vara förbittrad till obestämd tid”. (Psalm 103:9) Fadern i liknelsen sprang för att välkomna sin son hem. På samma sätt är Jehova inte bara villig utan också ivrig att förlåta syndare som ångrar sig. Han är ”redo att förlåta”, och han gör det ”i rikt mått”. — Psalm 86:5; Jesaja 55:7; Sakarja 1:3.

I Jesu liknelse gjorde faderns uppriktiga kärlek det lättare för sonen att ta mod till sig och återvända. Men tänk efter: Vad skulle ha hänt om fadern hade förskjutit pojken eller om han under ett vredesutbrott sagt till honom att aldrig komma tillbaka? En sådan inställning hade antagligen för all framtid stött bort pojken. — Jämför 2 Korinthierna 2:6, 7.

Då sonen gav sig i väg lade fadern på sätt och vis grunden för att han skulle komma tillbaka. Kristna äldste i vår tid måste ibland ur församlingen avlägsna syndare som inte ångrar sig. (1 Korinthierna 5:11, 13) När de gör det, kan de bana väg för den som syndat att komma tillbaka genom att kärleksfullt framhålla vilka steg han kan ta för att längre fram bli återupptagen. Minnet av de äldstes kärleksfulla behandling har senare påverkat många andligt vilsekomna att ångra sig och har förmått dem att återvända till Guds familj. — 2 Timoteus 4:2.

Fadern visade också medlidande när hans son kom tillbaka. Det tog inte lång tid för honom att lägga märke till pojkens uppriktiga ånger. I stället för att kräva att få veta varje detalj om sin sons synder kringgick han problemet genom att välkomna honom hem, och han visade stor glädje över att få göra det. Kristna kan ta efter det här exemplet. De bör glädja sig när en som varit förlorad har blivit funnen. — Lukas 15:10.

Faderns uppträdande visade tydligt att han under lång tid sett fram emot att hans egensinnige son skulle komma tillbaka. Detta utgör naturligtvis bara en bild av den ömhet Jehova känner för alla som har lämnat hans familj. Han ”önskar [inte] att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring”. (2 Petrus 3:9) De som ångrar sina synder kan därför vara förvissade om att de kommer att bli välsignade med ”vederkvickelsens tider ... från Jehovas person”. — Apostlagärningarna 3:19.

[Fotnoter]