Rapport från förkunnare av Riket
De använder alla tillfällen
JEHOVAS VITTNEN är kända världen över för sitt bibliska undervisningsarbete. Men de har även olika program som på annat sätt är till nytta för samhället. Denna service för allmänheten har mottagits väl, vilket följande erfarenheter från Ecuador visar.
◻ Ledningen för ett stort glasbruk ville för sina anställda anordna en kurs i ämnet värden inom familjen. Den som ansvarade för personalfrågor inbjöd flera katolska präster att medverka men fick inget gehör. En präst sade att det var så få präster som var kvalificerade att tala över detta ämne att det förmodligen inte fanns någon som var tillgänglig för kursen. En av de anställda, som är ett Jehovas vittne, fick höra detta och ordnade så att en broder, som brukar vittna mycket på affärsdistrikt, skulle besöka glasbruket.
Redan nästa dag sökte vittnet upp den som ansvarade för personalfrågor och visade honom ett förslag på en studiekurs. Det var en lista över olika ämnen som behandlats i publikationer utgivna av Sällskapet Vakttornet. Mannen blev imponerad. Han valde ut tre ämnen — mänskliga relationer, arbetsmoral och familjemoral. Man ordnade sedan så att hela arbetsstyrkan kunde få del av de här upplysningarna.
De anställda delades in i sju grupper med 30 i varje, och sedan framförde tre kvalificerade bröder upplysningarna till åhörarna. Vad blev resultatet? Många bad att få besök i sitt hem, och 216 bibelstudiehandböcker lämnades. Ledningen blev så imponerad att man frågade förkunnarna om de kunde förbereda ytterligare en serie föredrag.
◻ Nyligen antog man i Ecuador en lag som möjliggör religionsundervisning i skolan. En missionärssyster besökte en föreståndarinna för en låg- och mellanstadieskola och frågade henne hur den nya lagen fungerade. Föreståndarinnan berättade då att man försökt sätta i gång en kurs som handlade om Mariadyrkan men att det aldrig blivit någonting av det hela. När systern påpekade att sådan tillbedjan skulle vålla problem för barn som inte är katoliker, höll föreståndarinnan med. ”Å andra sidan”, sade missionärssystern, ”kan vi erbjuda undervisning i bibliska moralprinciper utan att någon fördenskull behöver ansluta sig till någon särskild religion.” Föreståndarinnans svar blev: ”När kan ni komma? I övermorgon?” Systern visade henne boken Lyssna till den store läraren, och de bestämde att hon skulle använda kapitlet ”Lyckliga är de fridsamma”.
Systern besökte skolan på nytt och använde då tre timmar till att besöka sju olika klassrum, och föreståndarinnan var med och lyssnade. Efter en lektion med en femteklass sade en av eleverna: ”Glöm inte att besöka sjätteklassarna också. De försöker jämt slå oss, och de vill alltid få oss att börja slåss!” En av lärarna förklarade: ”Det här med våldet är mycket allvarligt. Vi behöver mer tid att diskutera detta.”
Ytterligare återbesök har gjorts på skolan, och man har då tagit upp ämnen som lydnad och lögn. Allt detta har lett till mycket goda resultat. När missionärssystern kommer gående på gatan, brukar barnen nu rusa fram till henne för att hälsa och för att ställa bibliska frågor. Andra presenterar henne stolt för sina föräldrar. Dessutom kan nämnas att bibelstudier har satts i gång med två av skolbarnen.