”Jehova” eller ”Jahve”?
”ETT språkligt missfoster”, ”ett omöjligt namn”, ”monstruöst”. Vad kan få kännare av biblisk hebreiska att använda så starka ord? Den omstridda frågan är huruvida ”Jehova” är det rätta uttalet av Guds namn. Debatten har rasat i över hundra år. I dag tycks de flesta forskare föredra den tvåstaviga formen ”Jahve”. Men är uttalet ”Jehova” verkligen så ”monstruöst”?
Bakgrunden till tvisten
Enligt den Heliga skrift uppenbarade Gud själv sitt namn för mänskligheten. (2 Moseboken 3:15) Bibeln visar att Guds forntida tjänare ofta använde det namnet i sitt dagliga liv. (1 Moseboken 12:8; Rut 2:4) Guds namn var känt också i andra länder. (Josua 2:9) Så var speciellt fallet efter det att judarna hade återvänt från fångenskapen i Babylon och kommit i kontakt med många andra folk. (Psalm 96:2–10; Jesaja 12:4; Malaki 1:11) The Interpreter’s Dictionary of the Bible förklarar: ”Det finns åtskilliga bevis för att många utlänningar drogs till judarnas religion under perioden efter exilen.” I det första århundradet hade emellertid en vidskeplig inställning till Guds namn utvecklats. Så småningom slutade judarna inte bara upp med att använda Guds namn i dagligt tal, utan somliga hävdade till och med att det inte ens fick uttalas. På så sätt gick det rätta uttalet förlorat — eller gjorde det inte det?
Vad ligger i ett namn?
På hebreiska skrivs Guds namn יהוח. Dessa fyra bokstäver, som skall läsas från höger till vänster, brukar kallas ”tetragrammet” eller ”tetragrammaton”. Många namn på personer och platser som nämns i Bibeln innehåller en förkortad form av Guds namn. Kan dessa namn möjligen ge oss någon ledtråd till hur Guds namn ursprungligen uttalades?
Enligt George Buchanan, professor emeritus vid Wesley Theological Seminary i Washington D.C., är svaret ja. Professor Buchanan förklarar: ”I forna tider uppkallade föräldrar ofta sina barn efter sina gudomligheter. Det innebär att de måste ha uttalat sina barns namn på samma sätt som gudomens namn uttalades. Tetragrammet användes ofta i egennamn, och då alltid med den mellersta vokalen.”
Låt oss se på några bibliska egennamn som innehåller en förkortad form av Guds namn. Namnet Jonatan, som i den hebreiska bibeln förekommer i formen Jōnathạn eller Jehōnathạn, betyder ”Jaho (eller Jahowah) har gett”, säger professor Buchanan. Profeten Elias namn är ʼElijạh eller ʼElijạhu på hebreiska. Enligt professor Buchanan betyder det namnet ”min Gud är Jahoo eller Jahoo-wah”. Den hebreiska formen av namnet Jehosafat är på liknande sätt Jehōshafạt, som betyder ”Jaho har dömt”.
Att tetragrammet uttalas som två stavelser, så som i formen ”Jahve”, ger inte utrymme för något o- eller å-ljud i Guds namn. Men i ett stort antal bibliska egennamn som innehåller Guds namn förekommer detta mellersta vokalljud i såväl de ursprungliga som i de förkortade formerna, exempelvis i Jehonatan och Jonatan. Professor Buchanan säger därför beträffande Guds namn: ”Inte i något fall utelämnas vokalen oo eller ō. Namnet förkortades ibland ’Jah’, men aldrig ’Ja-weh’. ... När tetragrammaton uttalades som endast en stavelse, blev det ’Jah’ eller ’Jo’. När det uttalades som tre stavelser, bör det ha varit ’Jahowah’ eller ’Jahoowah’. Om det någonsin förkortades till två stavelser, måste det ha uttalats ’Jaho’.” — Biblical Archaeology Review.
De här kommentarerna hjälper oss att förstå ett uttalande som en expert på biblisk hebreiska, Wilhelm Gesenius, gjorde i början av 1800-talet: ”De som menar att יְהוָֹה [Je-ho-wah] var det verkliga uttalet [av Guds namn] saknar inte skäl för sin åsikt. Det kan faktiskt vara en mer tillfredsställande förklaring till de förkortade stavelserna יְהוֹ [Je-ho] och יוֹ [Jo], med vilka många egennamn börjar.”
Everett Fox framhåller emellertid i sin nyöversättning av de fem Moseböckerna: ”Såväl gamla som nya försök att återfinna det ’korrekta’ uttalet av det hebreiska namnet [på Gud] har varit resultatlösa; varken det stundom förekommande uttalet ’Jehova’ eller den i vetenskapliga kretsar vanliga formen ’Jahve’ kan slutgiltigt bevisas.”
I vetenskapliga kretsar kommer debatten utan tvivel att fortsätta. Judarna slutade upp att uttala den sanne Gudens namn innan masoreterna utvecklade ett system med vokalpunkter. Det finns därför inget säkert sätt att bevisa vilka vokaler som fogades till konsonanterna JHWH (יהוה). Bibliska egennamn — vilkas uttal aldrig gick förlorat — ger emellertid en viktig ledtråd till det ursprungliga uttalet av Guds namn. Därför erkänner åtminstone vissa forskare att uttalet ”Jehova” inte är så ”monstruöst” när allt kommer omkring.
[Bilder på sidan 31]
”Jehova” har i långa tider varit den vanligaste uttalsformen av Guds namn