Frågor från läsekretsen

Skulle en kristen, med tanke på att det sägs att metoderna för sterilisering nu är sådana att det på begäran går att återställa fruktsamheten, kunna betrakta sterilisering som en alternativ metod för födelsekontroll?

Sterilisering har blivit den mest utbredda metoden för familjeplanering i världen. Det verkar mycket vara en människas sociala bakgrund och utbildning och även hennes religiösa uppfattning som avgör om hon tycker att detta är acceptabelt eller ej. För Jehovas vittnen kommer deras religiösa tro in i bilden, eftersom de delar psalmistens åstundan: ”Undervisa mig, o Jehova, om din väg, och led mig på rättrådighetens stig.” (Psalm 27:11) Hur går då sterilisering till?

Sterilisering av män för födelsekontroll kallas vasektomi. De båda sädesledarna i pungen skärs av och försluts. Detta kan göras med olika metoder, men syftet är att göra det omöjligt för sperman att passera från testiklarna. Kvinnlig sterilisering kallas ligatur av äggledaren eller äggledarunderbindning. Den görs vanligtvis genom att man försluter äggledarna, som för äggen från äggstockarna till livmodern, genom att skära av och underbinda (eller värmekoagulera) dem.

Dessa ingrepp har länge betraktats som bestående, dvs. att de skapade oåterkallelig sterilitet. Men somliga som på grund av en förändrad situation eller av andra orsaker har ångrat detta ingrepp har sökt medicinsk hjälp att återställa fruktsamheten. Genom nya specialiserade instrument och mikrokirurgi har man lyckats bättre med detta. Det är inte ovanligt att läsa om att man i mellan 50 och 70 procent av fallen med utvalda patienter lyckats återställa fruktsamheten genom att återförena de avskurna sädesledarna. När det gäller kvinnor uppges det att man lyckas i mellan 60 och 80 procent av fallen. Somliga som har hört om detta har tyckt att man inte längre behöver betrakta sterilisering som ett bestående ingrepp. De kanske tycker att vasektomi och äggledarunderbindning kan betraktas på samma sätt som p-piller, kondomer och pessar, som man kan upphöra att använda om man önskar en graviditet. Men det finns vissa viktiga aspekter att tänka på.

För det första kan utsikterna till en refertilisering försämras avsevärt av sådant som: hur mycket sädesledare och äggledare har skadats av steriliseringen, hur mycket av dessa som har avlägsnats eller har fått ärr, hur många år som gått sedan ingreppet skedde och, i fallet med vasektomi, om det har lett till att det bildats antikroppar mot mannens sperma. Man får inte heller ignorera det faktum att man inte överallt har tillgång till mikrokirurgi eller att kostnaderna kan göra sådan kirurgi oöverkomlig. Många som desperat skulle vilja få en refertilisering kan därför inte uppnå detta. För dem är steriliseringen oåterkallelig.a Så de siffror som nämndes när det gäller refertilisering är egentligen bara teoretiska, inte tillförlitliga medeltal.

Här är några fakta att ta hänsyn till: I en artikel, som publicerades i USA, kunde man läsa att efter en operation för 12.000 dollar för att upphäva vasektomi var det ”endast 63 procent av patienterna som kunde befrukta sin partner”. Och det är endast ”sex procent av männen som får vasektomi som söker få en refertilisering”. Enligt en tysk undersökning, som gällde Centraleuropa, sökte omkring 3 procent av de män som valt att bli steriliserade att få fruktsamheten återställd. Även om hälften av dessa försök skulle lyckas, så skulle det innebära att för 98,5 procent innebar vasektomi en bestående sterilisering. Och i länder med få eller inga mikrokirurger skulle andelen vara ännu större.

Det är således inte realistiskt att ta lätt på manlig eller kvinnlig sterilisering, som om detta vore en temporär metod för födelsekontroll. Och för en uppriktig kristen finns det också andra aspekter att beakta.

Av central betydelse är att fortplantningsförmågan är en gåva från vår Skapare. I hans ursprungliga uppsåt ingick att fullkomliga människor skulle fortplanta sig och ”uppfylla jorden och lägga den under” sig. (1 Moseboken 1:28) När den stora översvämningen hade reducerat jordens befolkning till endast åtta personer, upprepade Gud dessa grundläggande anvisningar. (1 Moseboken 9:1) Och även om Gud inte upprepade den befallningen till Israels nation, så betraktade ändå israeliterna detta att få barn som något mycket åtråvärt. — 1 Samuelsboken 1:1–11; Psalm 128:3.

I Guds lag till Israel finns det sådant som visar hans syn på människans fortplantning. Om en gift man dog innan han hade fått en son som kunde fortsätta hans släktlinje, så skulle hans bror göra detta genom ett svågeräktenskap. (5 Moseboken 25:5) Och ännu tydligare var lagen om en hustru som försökte hjälpa sin man i strid. Om hon grep tag i könsdelarna på mannens motståndare, skulle hennes hand amputeras. Det är betecknande att Gud inte krävde att hennes eller hennes mans fortplantningsorgan skulle skadas enligt principen öga för öga. (5 Moseboken 25:11, 12) Den här lagen skulle uppenbarligen skapa respekt för fortplantningsorganen; dessa skulle inte förstöras i onödan.b

Vi vet att de kristna inte är under Israels lag, och därför är inte föreskriften i 5 Moseboken 25:11, 12 bindande för dem. Jesus varken befallde eller antydde att hans lärjungar måste gifta sig och få så många barn som möjligt, något som många par har begrundat, när de har beslutat om de skall använda någon form av födelsekontroll. (Matteus 19:10–12) Aposteln Paulus uppmuntrade faktiskt passionerade ”yngre änkor” att ”gifta sig” och ”föda barn”. (1 Timoteus 5:11–14) Han nämnde inte något om bestående sterilisering av kristna genom att de frivilligt offrar sin förmåga att skaffa barn.

De kristna gör väl i att begrunda sådana exempel som visar hur Gud betraktar fortplantningsförmågan. Varje par måste avgöra om och när de skall använda lämpliga metoder för familjeplanering. Ett sådant beslut skulle naturligtvis vara särskilt viktigt, om läkare har tydligt förklarat att en kommande graviditet skulle utgöra en stor medicinsk risk för både mor och barn, ja, kanske rentav kunna leda till döden. I den situationen har somliga motvilligt låtit sterilisera sig, så som det beskrevs tidigare, för att försäkra sig om att inget havandeskap skall komma att hota moderns liv (hon kanske redan har andra barn) eller ett blivande barns liv, ett barn som kanske skulle komma att födas med livshotande skador.

Men kristna som inte ställs inför en sådan ovanlig och tydlig risk vill helt visst använda sundhet i sinnet och forma sitt tänkesätt och sina handlingar efter Guds sätt att betrakta fortplantningsförmågan. (1 Timoteus 3:2; Titus 1:8; 2:2, 5–8) Detta skulle visa en mogen lyhördhet för det som antyds i Bibeln. Men hur är det då om det blir allmänt känt att en kristen tanklöst ignorerat Guds betraktelsesätt? Skulle då inte andra betvivla att han (eller hon) är ett gott exempel som har namn om sig att fatta beslut i enlighet med Bibeln? En sådan besvärande fläck på en kristens anseende kan naturligtvis påverka dennes kvalifikationer för speciella tjänsteprivilegier, även om det inte behöver vara så, om någon i okunnighet har låtit utföra ett sådant ingrepp. — 1 Timoteus 3:7.

[Fotnoter]