Frågor från läsekretsen

Hur betraktar Jehovas vittnen detta att rösta?

Bibeln innehåller tydliga principer som hjälper Guds tjänare att få en rätt syn i den här frågan. Det verkar dock inte finnas någon princip som är emot själva röstandet som sådant. Det finns till exempel inget som säger att en styrelse i en organisation inte skulle kunna rösta i någon fråga som berör den. Församlingar av Jehovas vittnen fattar ofta beslut om mötestider och användandet av församlingens penningmedel genom att rösta medelst handuppräckning.

Men hur är det då med att rösta i politiska val? I vissa demokratiska länder är det ända upp till 50 procent av befolkningen som inte går och röstar när det är val. Jehovas vittnen försöker inte hindra andra från att utnyttja sin rättighet att rösta, och inte heller deltar de i några kampanjer mot politiska val. Och de respekterar och samarbetar med de myndigheter som i laga ordning väljs vid sådana val. (Romarna 13:1–7) Jehovas vittnen avgör själva om de skall rösta i ett sådant val eller ej, och de fattar sitt beslut enligt sitt genom Bibeln övade samvete och sin förståelse av sina skyldigheter mot Gud och staten. (Matteus 22:21; 1 Petrus 3:16) Det är många faktorer som man måste ta hänsyn till när man fattar ett sådant beslut.

För det första sade Jesus Kristus om sina efterföljare: ”De ... är [inte] någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” (Johannes 17:14) Jehovas vittnen tar den här principen på allvar. Eftersom de ”inte är någon del av världen”, är de neutrala när det gäller världens politiska angelägenheter. — Johannes 18:36.

För det andra talade aposteln Paulus om sig själv som en ”ambassadör” som representerade Kristus inför människorna på den tiden. (Efesierna 6:20; 2 Korinthierna 5:20) Jehovas vittnen tror att Kristus Jesus nu sitter på tronen som kung i Guds himmelska rike, och de måste likt ambassadörer förkunna detta kungarike för nationerna. (Matteus 24:14; Uppenbarelseboken 11:15) En ambassadör som skickas till ett annat land förväntas vara neutral och inte blanda sig i det landets inre angelägenheter. Som representanter för Guds himmelska kungarike känner Jehovas vittnen på liknande sätt att de inte skall blanda sig i politiken i de länder där de bor.

En tredje faktor att begrunda är att de som röstar fram någon till ett ämbete kan bli ansvariga för vad denne gör. (Jämför 1 Timoteus 5:22, Hedegård.) De kristna måste noggrant begrunda om de vill ta på sig ett sådant ansvar.

För det fjärde uppskattar Jehovas vittnen mycket sin kristna endräkt. (Kolosserna 3:14) Det orsakar ofta splittring inom ett religiöst samfund, när man engagerar sig i politik. Jehovas vittnen vill likt Jesus Kristus inte engagera sig i politik, och därigenom bevarar de sin kristna endräkt. — Matteus 12:25; Johannes 6:15; 18:36, 37.

Och slutligen, för det femte, kan Jehovas vittnen, genom att de inte blandar sig i politik, med ett fritt och öppet tal kontakta människor med olika politiska åsikter med budskapet om Guds kungarike. — Hebréerna 10:35.

Med tanke på de bibliska principer som här har framförts beslutar Jehovas vittnen i länder, där det enligt landets lag inte är obligatoriskt att rösta, att inte göra detta. Men hur är det då om landets lag kräver att medborgarna skall rösta? Då måste Jehovas vittnen samvetsgrant fatta ett på Bibeln grundat beslut om hur de skall hantera den situationen. Om någon beslutar sig för att gå till vallokalen, så är det dennes sak. Vad han gör i vallokalen är en sak mellan honom och hans Skapare.

I Vakttornet för 15 mars 1951, sidan 133, hette det: ”Där ’kejsaren’ gör det till en tvångssak för medborgare att rösta ... kan [vittnena] ... gå till valförrättningen och gå in i vallokalen. Det är här som de uppfordras att avlämna sin valsedel eller skriftligen ge till känna vad de tar parti för. De röstande gör vad de vill med sina valsedlar. Här, i Guds närvaro, är det alltså som hans vittnen måste handla i harmoni med hans bud och i överensstämmelse med sin tro. Det åligger inte oss att föreskriva dem, vad de skall göra med valsedeln.”

Hur är det då om en kristen kvinna skulle ha en icke troende man som insisterar på att hon skall gå och rösta? Hon skall ju underordna sig sin man, precis som de kristna skall underordna sig de överordnade myndigheterna. (Efesierna 5:22; 1 Petrus 2:13–17) Det är hennes ensak, om hon lyder sin man och går till vallokalen, och ingen bör kritisera henne för det. — Jämför Romarna 14:4.

Men hur är det då i ett land där det inte är obligatoriskt att rösta men där känslorna svallar mot dem som inte röstar och man kanske utsätter dem för fysisk fara? Eller hur är det om man trots att det inte är obligatoriskt att rösta på något sätt skulle bli allvarligt straffad om man inte gick till vallokalen? I dessa och liknande situationer måste en kristen själv fatta sitt beslut. ”Var och en skall ... bära sin egen ansvarsbörda.” — Galaterna 6:5.

Det kanske kan bli till en stötesten för några i ett land, om de under ett val får se några Jehovas vittnen gå till vallokalen, medan andra inte gör det. De kanske säger att Jehovas vittnen inte är konsekventa. Men människor måste inse att i sådana här samvetsfrågor måste varje kristen själv fatta sitt beslut inför Jehova. — Romarna 14:12.

Vilket beslut Jehovas vittnen än fattar i olika situationer, är de noga med att som kristna vara neutrala och att bevara ett fritt och öppet tal. I allt detta förtröstar de på att Jehova Gud skall ge dem styrka och vishet och hjälpa dem att inte på något sätt handla i strid med sin tro. De visar därigenom att de litar på psalmistens ord: ”Du är min branta klippa och mitt fäste; och för ditt namns skull kommer du att leda mig och föra mig.” — Psalm 31:3.