Till alla äldstekretsarna
1 december 1975
Kära Bröder!
Vi är övertygade om att ni allesammans ger akt ”på er själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har förordnat er till tillsyningsmän, till att som herdar vårda er om Guds församling, vilken han har förvärvat med blodet av sin egen Son”. (Apg. 20:28, NW) Vi lever i allvarliga tider, och vår omsorg om våra bröder och deras andliga välfärd kräver att vi ägnar mycket eftertänksam uppmärksamhet åt deras behov och intressen.
Vi kan vara tacksamma för att vi inte hotas av ett förestående avfall, som fallet var för de kristna tillsyningsmännen på aposteln Paulus’ tid. (Apg. 20:29, 30) Men vi blir ändå utsatta för prövningar, provsättningar och faror, och nu är det sannerligen inte tid att låta vår aktpågivenhet för hela hjordens intressen slappna. Även om vi åtnjuter ett andligt paradis, bör vi ändå ha samma omsorg om våra bröder, i synnerhet om de svaga, som aposteln Paulus gav uttryck åt i 2 Korintierna 11:28, 29. — Rom. 15:1.
Vi måste varje dag tänka på att visa sådan omsorg om varandra. Men de tillfällen då de äldste i en församling kommer tillsammans som en krets kan användas till att visa särskild omsorg om hela församlingens välfärd. Vi skulle därför vilja dela med oss åt er av några förslag beträffande äldstemöten och hur dessa möten kan bli till gagn för alla och bidra till att Guds verk blomstrar på jorden.
De äldstes möte under kretstillsyningsmannens besök
Detta särskilda möte planeras vanligen som ett extra äldstemöte utöver de möten som hålls varje kvartal, om det inte tycks finnas goda skäl att kombinera dessa båda möten. Den som för närvarande är presiderande tillsyningsman tjänar som ordförande, liksom vid andra äldstemöten.
När man förbereder och leder detta möte är det bra att komma ihåg att kretstillsyningsmannens besök utgör ett särskilt tillfälle. Han deltar i mötet som en besökande äldste, men hans besök har ett bestämt syfte. Den rätta inställningen till sådana bröder uttrycks i 3 Johannes v. 5—8. De äldste som betjänar kretsarna har allesammans blivit förordnade genom den styrande kretsen till att tjäna i denna ställning, och de har vanligen stor erfarenhet i Guds tjänst. När de äldste tar emot sådana besökande bröder bör de naturligtvis komma ihåg apostelns inspirerade råd: ”Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.” — Rom. 12:10.
Med tanke på detta bör programmet för det möte, i vilket kretstillsyningsmannen skall ta del, utarbetas kring sådana behov i församlingen där det är sannolikt att han kan vara till störst hjälp genom att ge praktiska förslag och synpunkter. Han använder en hel del tid till sådana möten i olika församlingar, och denna erfarenhet kan visa sig vara till gagn; han kanske kan ge nyttiga exempel och framhålla sådant som han lärt känna i andra församlingar. Vi bör alltid vara öppna för att ta emot förslag eller nya tankar som kan bli till hjälp för att befrämja Guds verk både inom församlingen och ute på fältet. — Jämför Apostlagärningarna 13:15; se Organisationen, sid. 82, 83.
Eftersom detta är ett särskilt tillfälle, förtjänar det alltså extra eftertanke och förberedelse. Det kan vara möjligt för presiderande tillsyningsmannen och kretstillsyningsmannen att i början av besöksveckan dryfta programmet för mötet. Alla de äldste inbjuds naturligtvis att föreslå punkter som de anser skulle vara bra att ta med bland det som skall behandlas. Så snart programmet är utarbetat bör alla de äldste underrättas om det, så att de i förväg kan ägna någon eftertanke åt det som skall behandlas och kan vara förberedda och bidra till dryftandet. Detta betyder naturligtvis inte att man inte kan ta upp nya punkter under mötet. Detta möte kommer att bli till störst gagn, om det ”skräddarsys” för kretstillsyningsmannens besök och behandlar sådana angelägenheter där han kan vara till största hjälp. Angelägenheter som inte kräver omedelbar uppmärksamhet kan dryftas av de äldste vid något annat tillfälle. Om de äldstes möte med kretstillsyningsmannen kan planeras till någon tidpunkt vid slutet av veckan, sedan han personligen fått stifta bekantskap med förhållandena eller ”anden” i församlingen, kan det bli till större gagn. (Filem. v. 25) Men de lokala omständigheterna måste dock avgöra när detta möte skall hållas.
Under mötet bör kretstillsyningsmannen känna sig fri att ge kommentarer eller ställa frågor tillsammans med de andra äldste. Församlingens äldste kan också önska fråga honom om hans synpunkter på de angelägenheter som dryftas. Det är bra om man anslår en del av mötestiden åt kretstillsyningsmannen, kanske tjugo eller trettio minuter, så att han kan lägga fram upplysningar som han anser är behövliga. Han kan finna för gott att repetera några av de punkter som dryftades vid äldstemötet på kretssammankomsten (som leddes av områdestillsyningsmannen), och en sådan repetition kan visa sig vara till stort gagn. — 2 Petr. 1:12, 13.
Ofta kan kretstillsyningsmannen i egenskap av besökande äldste ge objektiva synpunkter på den ande han lägger märke till i församlingen — i vilken utsträckning församlingen ådagalägger frid och endräkt — och han bör känna sig fri att ge sådana synpunkter. Han kanske kan bidra med något som får en balanserande verkan genom att från Skriften och sin egen erfarenhet ge förslag om hur man kan göra förbättringar i herdearbetet, undervisningen vid mötena, i att ge bättre ledning och anvisningar för verksamheten, eller i att hjälpa de enskilda förkunnarna i tjänsten på fältet. De äldste kommer att uppskatta alla konstruktiva och gagneliga råd som den resande tillsyningsmannen ger.
De äldste kanske funderar på att i framtiden rekommendera vissa bröder för förordnande som biträdande tjänare eller äldste. Om kretsen av äldste har någon fråga om någon av dessa bröders kvalifikationer, kan de få gagn av kretstillsyningsmannens synpunkter. Eller också kan de äldste som tjänar i den dömande kommittén ha några frågor beträffande problem, antingen sådana som redan behandlats eller sådana som är under behandling. De kan då uppskatta kretstillsyningsmannens syn på saken och hans skriftenliga råd.
För ytterligare detaljer om de äldstes möte under kretstillsyningsmannens besök, se artikeln ”De äldstes möte under kretstillsyningsmannens besök” i Tjänsten för Guds rike för augusti 1974 och artikeln ”Ta vara på de andliga välsignelserna” i Tjänsten för Guds rike för maj 1975.
Strax efter kretstillsyningsmannens besök bör var och en av de äldste få del av hans rapport, så att de kan läsa och begrunda den. De olika punkter som där framhålls kan vara till gagn för de äldste, de biträdande tjänarna och hela församlingen. Det kan också finnas nyttiga upplysningar där som kan utgöra grundval för de speciella tjänstemöten som församlingen då och då får utarbeta på egen hand.
De äldstes kvartalsmöten
När de äldste förbereder sina kvartalsmöten, gör de väl i att tänka på de råd om herdeverksamheten som finns i breven till Timoteus och Titus och i sådana skriftställen som Apostlagärningarna 20:17—35 och 1 Petrus 5:1—11, och de bör då tänka på sin egen församling och sitt herdearbete där. Den tid vi nu lever i gör det ännu viktigare att vi tillämpar dessa råd. Genom att ägna mer än den vanliga uppmärksamheten åt dem kan de äldste få hjälp att klarare urskilja vilka viktiga sidor av deras tjänst för bröderna som förtjänar större uppmärksamhet. (Hebr. 2:1) Begrunda till exempel följande punkter. Två eller tre, vilka som helst, av dessa kan utgöra grundval för ett andligt, meningsfullt och praktiskt dryftande:
De äldste kan begrunda den förhärskande anden i församlingen, i vilken utsträckning den ådagalägger Guds andes frukt. (Jämför Galaterna 5:22, 23; 6:18; Filipperna 4:23; Filemon v. 25; 1 Tessalonikerna 5:23.) Kommer verklig kärlek till uttryck genom en ande av äkta värme bland bröderna? Förstärks kärlekens band genom god gästfrihet och vänlighet, genom frihet från klasskillnader och genom en ande av hjälpsamhet när det behövs? Kan dessa ting förbättras? Hur då? Råder det en glädjefylld ande i församlingen, som frambringar en behaglig atmosfär, fri från spänning och slitningar? Tar bröderna samtidigt sanningen på allvar som ett levnadssätt, som inbegriper all deras verksamhet, inte bara mötena eller tjänsten på fältet? Man kan begrunda praktiska förslag som gäller situationen i församlingen. — 1 Petr. 4:8—10; Apg. 2:46; Jak. 2:1—4, 15, 16.
I varje fall, varhelst någon svaghet är uppenbar, kan de äldste tänka efter vilken del de själva har i detta, om de kanhända bidrar till denna svaghet genom ord eller exempel och vad de kan göra för att hjälpa till att förbättra situationen. De äldste bör ”ange tonen” för tillämpningen av den sanna kristendomen i församlingen. De bör tala med samma röst som den gode herden och inte utfärda egna ”regler”, eftersom detta skulle kunna skada glädjen i församlingen och ge upphov åt onödig spänning. — Joh. 10:4, 5; 1 Kor. 1:10; Fil. 2:1—4.
De äldste kan begrunda hur väl förtrogna de är med hjorden, så att de kan behandla den på ett förstående och uppmuntrande sätt. Förhållandena i världen blir allt värre och ger upphov åt många problem, och många av våra bröder behöver därför uppmuntran. Hur väl förtrogna är vi med hjordens tillstånd? (Ords. 27:23) Hur är det med de nya som kommer till mötena? Lär de äldste känna dem väl och vice versa? Ägnas tillbörlig uppmärksamhet åt de sjuka, de handikappade, åt dem som har icke troende makar och åt ungdomarna i församlingen? Vad kan man göra för att hjälpa dessa på ett praktiskt men ändå omtänksamt och kärleksfullt sätt? (Jak. 1:27; 1 Tim. 5:9, 10; Ords. 14:21; 28:27; 1 Tess. 5:14) Behöver man i större utsträckning följa Paulus’ exempel i Apostlagärningarna 20:20 och göra fler besök i vännernas hem, inte på ett kritiskt eller felfinnande sätt, utan för att uppmuntra och styrka banden av ömsesidigt förtroende och uppskattning? — Rom. 1:11, 12.
Uppmärksamhet bör likaså ägnas åt församlingens möten och hur dessa, i synnerhet tjänstemötet, kan bli mera gagneligt och meningsfyllt för den egna församlingen. Kan mötena utvecklas mera praktiskt, så att de behandlar behov och förhållanden i församlingen? Ägnar man uppmärksamhet åt att hålla tiden, så att man inte skapar problem för de närvarande? Finns det vissa ämnen för offentliga föredrag som skulle vara särskilt värdefulla att framföra på nytt och kanske då också ”skräddarsy” dem mera direkt för den egna församlingens behov? Är framställningarna från podiet tillräckligt uppmuntrande, och präglas de av värme? Präglas de av god jämvikt och förståelse för brödernas förhållanden och svårigheter? Ger de som svarar vid mötena verkligen uttryck åt sin tro, eller förekommer det många mekaniska svar, till exempel att man bara läser upp svaret utan att förstå stoffet, osv.? Om det förekommer problem i fråga om detta, vad kan man då göra för att bidra till att mötena blir mera andligt berikande eller för att hjälpa de närvarande till ett livligare eller mera konstruktivt deltagande? Finns det behov av att hjälpa somliga till mötena genom att erbjuda dem bilskjuts osv.? Finns det somliga som måste utsätta sig för faror när de beger sig till mötena? Hur kan man hjälpa dessa? Finns det behov av att överväga en förändring av mötestiderna? Behövs det fler bokstudiegrupper?
När det gäller predikandet och undervisandet på fältet, bör naturligtvis tillsyningsmannen för tjänsten på fältet ägna detta regelbunden uppmärksamhet och sträva efter att göra anordningar som är till verklig hjälp för alla som önskar ta del, på vardagarna såväl som under veckosluten. Han kan önska dryfta vissa punkter med kretsen av äldste, där deras samarbete behövs i särskild grad eller där de skulle kunna ge nyttiga förslag. De äldste kan begrunda hur de bättre skall kunna balansera sitt herdeansvar med sitt personliga deltagande i att sprida de goda nyheterna på fältet. Är de föredömen för hjorden när det gäller tjänsten på fältet? (Fil. 3:17; 1 Petr. 5:3) Vilken hjälp får de nya att göra goda framsteg när det gäller att förmedla livets ord till andra? Får de hjälp att lära sig hur de skall använda bibeln, när de gör detta? Inbjuds de att följa med andra på återbesök och bibelstudier, så att de kan lära sig att effektivt undervisa om bibelns sanningar?
Hur kan man uppmuntra fler att verka som tillfällig eller reguljär pionjär? Har de som nu är pionjärer möjlighet att hjälpa fler att ta del i tjänsten under veckan eller vid tillfällen när de äldste inte har möjlighet att samarbeta med förkunnarna? Hur mycket uppmuntran ger de äldste åt dem som nu är pionjärer? Är ni medvetna om några problem som de kan ha?
Hur väl når man människorna på distriktet, och i vilken utsträckning delar bröderna med sig av livets ord vid varje tillfälle, åt släktingar, vänner, bekanta, arbetskamrater, såväl som främlingar, som de träffar i det dagliga livet? Finns det främmande språkgrupper på distriktet, och kan de bli bättre omhändertagna? Kretstillsyningsmannen tillbringar en hel del tid i tjänsten på fältet, och han kan ha nyttiga förslag till hjälp för er i många av dessa frågor.
Moralisk renhet i församlingen är ett annat viktigt ämne som kan behöva tas upp. Den dömande kommittén kan känna till förhållanden som de övriga äldste kan underrättas om, så att de får veta hur de bäst kan samarbeta för att skydda församlingens andliga hälsa och hjälpa enskilda medlemmar som är svaga. (Upplysningar av förtrolig natur bör bevaras förtroliga och inte vidarebefordras till andra utanför kretsen av äldste.)
Vissa tendenser som förtjänar uppmärksamhet kan ha visat sig. Världslighet kanske hotar att infiltrera församlingen, till exempel genom vissa ytterligheter i fråga om klädedräkt, valet av underhållning och liknande ting. Man kan dryfta behovet av en balanserad syn på saken. De äldste bör inte försöka vara ”poliser”, som övervakar brödernas privatliv, utan bör tillåta var och en att använda sitt personliga samvete. Samtidigt bör de som kärleksfulla herdar vara aktpågivna för verkliga faror och ta itu med dessa. Rätta sättet att ta itu med tendenser, som tycks utgöra en verklig fara, är inte att fastställa regler eller egenmäktiga förbud. De äldste bör i stället göra bruk av den ”sunda läran”, som hjälper bröderna att vara aktpågivna för faran att gå till ytterligheter. Uppmuntra till en balanserad inställning i allting och betona vilket stort gagn bröderna har av att skydda sig själva och andra från att halka in i omoraliska sedvänjor och bli orsak till att andra tar anstöt. — Rom. 14:19; 1 Kor. 8:9—13; 10:23, 24, 31—33; 1 Tess. 4:3—6; Tit. 1:9; 2:1—8.
Paulus’ anvisningar i 2 Timoteus 2:2 gäller hur de äldste kan hjälpa andra manliga medlemmar av församlingen att kvalificera sig för tjänsteansvar. Hur kan sådan hjälp ges åt vissa av bröderna, och hur mycket görs för närvarande med tanke på framtida utveckling och framsteg? Att ”trakta efter” är inte bara att uttrycka en önskan om att tjäna i någon sådan ställning, utan det kommer till uttryck genom att personen i fråga utvecklar de goda egenskaper som gör att han blir till hjälp för andra och kan tjäna på ett gagneligt sätt.
Man kan dryfta olika sätt att begagna de biträdande tjänarna, så att vars och ens förmågor används i största möjliga utsträckning, och också hur man kan hjälpa dem att göra ytterligare framsteg.
Ett antal artiklar, som influtit i Vakttornet och andra publikationer, handlar direkt eller indirekt om tillsyningsmännens arbete, till exempel artiklar om barmhärtighet, ånger och liknande ämnen. Någon av dessa kan ge stoff för ett nyttigt dryftande och kan med fördel repeteras och tillämpas, där det visar sig lämpligt och om tiden tillåter.
Förutom allt detta finns det angelägenheter som inte direkt är av andlig natur och som kan kräva uppmärksamhet, till exempel behovet av bättre skötsel och skydd av Rikets sal och tomten omkring den, eller framtida litteraturbehov och problemet att se till att gamla förråd av litteratur eller tidskrifter kommer till användning. Det kan gälla att ägna bättre uppmärksamhet åt några av de nödvändiga registren i församlingen eller att uppfylla vissa ekonomiska förpliktelser som församlingen åtagit sig.
Det finns därför många, många punkter som skulle kunna dryftas. Det är nödvändigt att de äldste är noga med vilka punkter de begrundar vid ett visst möte, och de bör då grunda sitt val på församlingens aktuella behov. Detta bidrar också till att man undviker möten som blir onödigt långa. Några av ovanstående angelägenheter kan behandlas som en regelbunden del av de äldstes verksamhet, när de tjänar vecka efter vecka. Andra angelägenheter som med fördel kan behandlas av dem såsom krets kan i korthet dryftas vid sådana tider att det inte inverkar menligt på den uppmärksamhet de bör ägna hjorden eller på deras personliga andel i att predika de goda nyheterna.
Vad som än beslutas vid dessa äldstemöten och som kräver ytterligare åtgärder bör verkställas så snart som möjligt. Ord uträttar inte mycket, om de inte åtföljs av handling, och vi vill vara ”ordets görare och icke allenast dess hörare”. (Jak. 1:22—25; 1 Joh. 3:18) Om till exempel tillsyningsmannen för tjänsten på fältet eller tillsyningsmannen för bibelstudiearbetet har ansvaret för vissa angelägenheter, i enlighet med Organisationsboken, så bör var och en av dem använda sin initiativförmåga för att se till att arbetet blir fullgjort. Somliga ting kräver naturligtvis samfällda ansträngningar av alla i kretsen av äldste, till exempel att besöka bröderna i deras hem, förbättra mötenas kvalitet eller ta ledningen i tjänsten på fältet. Men det finns andra detaljer som kretsen av äldste kan ge vissa av de äldste i uppdrag att sköta om. I sådana fall bör man verkligen förvissa sig om att det blir tydligt klargjort vem av dem som skall se till att en viss uppgift blir fullgjord. Presiderande tillsyningsmannen kommer att vinnlägga sig om att hålla sig underrättad om hur arbetet skrider framåt och visa omsorg om att dessa angelägenheter sköts på rätt sätt. På så sätt kommer dessa möten inte bara att åstadkomma en mängd ord, utan något påtagligt blir uträttat till godo för alla. — Ords. 15:22.
Vi inser att ni bröder har ett tungt ansvar att bära och ber om att ”er kärlek måtte överflöda allt mer och mer, med exakt kunskap och full urskillning, att ni måtte skaffa er visshet i fråga om de ting som är viktigast”, när ni tjänar hjorden. Kom alltid ihåg vilken kraft Guds ord och hans ande besitter, och låt genom er sunda undervisning dessa kraftfulla ting, och inte några egenmäktiga regler som ni uppställer, vara den kraft som driver hjorden till nitisk verksamhet och rättfärdigt leverne. På så sätt kommer ni allesammans att ”bli uppfyllda av rättfärdig frukt, som kommer genom Jesus Kristus, till Guds ära och pris”. — Fil. 1:9—11, NW.
Håll er vakna för hjordens behov och bemöda er om att utföra ert herdearbete med urskillning, förståelse och omtänksamhet. När kretstillsyningsmannen besöker församlingen, kan han lägga märke till sådant som påverkar hjordens andlighet men som de andra äldste inte har insett helt och fullt; han kan också ge värdefullt bistånd genom att hjälpa de äldste att få en klarare syn på vissa problem. Vi är säkra på att ni äldste kommer att tillbörligt värdesätta och göra gott bruk av det omtänksamma bistånd han kan ge, såsom en av de män som huvudet, Kristus Jesus, ger som en gåva till församlingen till tjänst och gagn för den. — Ef. 4:11—16.
Var förvissade om vår innerliga kärlek och våra välgångsönskningar, medan ni fortsätter att lojalt och troget ta vård om Guds hjord.
JEHOVAS VITTNENS STYRANDE KRETS