”Låt allting ske anständigt”
1 Aposteln Paulus var en ordningsam person. Han ville se ”allting ske anständigt [”med behagligt skick”, Kingdom Interlinear]”. (1 Kor. 14:40) Vi i denna tid gör väl i att i allt vårt uppförande följa de principer som ligger i Paulus’ ord.
2 Hur känner sig till exempel besökare, när de kommer in i Rikets sal? Är det så att vi välkomnar dem och får dem att känna att allt är behagligt och angenämt? Blir de presenterade för andra i församlingen av dem som först träffar dem? Eller kommer de in och finner att alla är fullt upptagna i samtal men inte lägger märke till dem? Ibland blir förkunnare så engagerade i samtal med varandra att de inte lägger märke till nya eller hälsar på besökande bröder. Är detta ett område där vi kan bättra oss?
3 Det har också uppmärksammats att barnen i somliga Rikets salar skulle kunna uppföra sig på ett mera anständigt sätt. Det händer att somliga springer omkring i Rikets sal. Andra har talat högljutt utanför Rikets sal och stört grannar. Föräldrar vill naturligtvis ta ledningen i att rätta till ett sådant uppförande genom att ha tillsyn över sina barn och börja med deras fostran i hemmet. Men de äldste har också ett ansvar i fråga om att hjälpa dem som behöver bistånd.
4 Här i landet tycks vi inte ha så stora bekymmer med sådana här saker, men det är ändå något som vi bör ge akt på. I andra länder har det hänt en del som kan tjäna som varning för oss när vi läser om det. Det har till exempel förekommit att många barn tillåtits att under mötena titt och tätt bege sig till toaletten eller gå ut för att dricka vatten. I en församling fann man att 40 av de 120 personer som var närvarande lämnade mötet för att gå till toaletten eller dricksvattenfontänen. Det händer också att en del äldste går omkring i lokalen under mötena. Vi borde kunna undvika att i onödan lämna våra platser under sången och bönen, eftersom detta är en del av vår tillbedjan av Jehova. Det har uppmärksammats att somliga kan ägna sig åt rekreation under långa stunder, kanske en timme eller mera, och inte känna behov av att avbryta denna verksamhet. Är det inte viktigare att sätta värde på andliga angelägenheter och möten och förbli närvarande medan de hålls?
5 På sina håll har det hänt att stolarna i Rikets salar har skadats. Somliga har det klottrats på med pennor. Andra har brutits sönder eller skurits upp. Toaletter har också lämnats i oordning. Är detta kanske något som vi bör tänka på, så att det inte behöver hända i våra församlingar? Är vi stolta över att visa vår Rikets sal för besökare och nya, eftersom den hålls ren och i gott stånd, eller drar vi oss för detta på grund av att den är i dåligt skick?
6 Det kan hända att vi allesammans kan ägna uppmärksamhet åt dessa angelägenheter. Det är vårt ansvar att se till att Jehovas hus för tillbedjan hålls rent. Vi vill att alla skall känna sig dragna till Rikets sal på grund av att den är ren och i gott skick, på insidan såväl som på utsidan, och även på grund av att de som är inne i den uppför sig anständigt. Jehovas vittnen har uppmärksammats för gott uppförande varhelst de beger sig i världen. Vi önskar sannerligen inte förlora detta goda anseende. Låt oss därför alla intressera oss för vårt uppförande, så att det kan ge ära åt vår himmelske Fader, Jehova. — 1 Petr. 2:12.